Out of Africa av Karen Blixen

Författare: Karen Blixen
Förlag: Penguin Classics (2016)
Antal sidor: 400 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Karen Blixen kom till Kenya 1914 för att driva en kaffeplantage. Det dröjer inte länge innan hon förälskar sig i landet med de intensive färgerna och de fantastiska landskapen. Karen Blixen tillbringar några av sina lyckligaste år på farmen. Hennes erfarenheter och vänskap med människorna runt henne skildras livligt i denna memoar. Out of Africa är berättelsen om en anmärkningsvärd och okonventionell kvinna och en livsstil som, lyckligtvis i mina ögon, har försvunnit för alltid.

Temat för vår bokcirkel var ”en kvinnlig författare publicerad under ett manligt pseudonym.” Out of Africa publicerades ursprungligen under namnet Isak Dinesen. Det är också en bok som jag har sett fram emot att läsa i flera år, men det hela blev platt fall. Nästan ingen i cirkeln tyckte om boken.

Out of Africa ger en unik insikt i kolonisatörens sinnevärld. Blixen är märkbart förälskad i Kenya och dess natur, men klumpar ändå ihop landet med ett suddigt ”Afrika.” Den vänskap som påstås ha uppstått mellan henne och den inhemska befolkningen är en ensidig och nedlåtande affär. Hon beskriver alltid kenyaner eller somalier i termer som mer påminner om statyer eller djur, aldrig riktigt mänskliga. De är okynniga, opålitliga, svekfulla och dumma i huvudet som tycker att en ko är mer värd än en bil. Fast en ko kanske är till större nytta i deras liv.

I Out of Africa kommer hon till den ”djupa” insikten att det är den inhemska befolkningen som gör Kenya till den unika plats det är. Något som fick mig att himla med ögonen. Det är också som om hon är oförmögen att dra slutsatser. I början av boken beskriver hon hur folk verkar vara rädda för européerna och hon kan inte förstå varför. Senare i boken beskriver hon hur en europé piskar en man till döds för att han har haft mage att rida hem på en häst, trots att europén sa åt honom att inte göra det. Jag vet inte, jag tror jag faktiskt jag skulle vara ganska rädd för någon som såg mig som mindre värd än ett djur.

Det som gör att Out of Africa inte är ett totalt bottennapp i mina ögon är Blixens sätt att hantera pennan. En del vackra stycken målar upp bilden av oerhört vackert land och en del av hennes upplevelser är fantastiska. Hon fångar traditionella danser och fester på ett sätt som gör att det känns som om man är där.

Out of Africa är ett dokument av kolonisatören och dess rasism, men samtidigt en vackert skildrad kärlekshistoria till ett landskap.