Profeterna vid Evighetsfjorden av Kim Leine

Författare: Kim Leine
Originaltitel: Profeterne i Evighetsfjorden
Översättare: Inge Knutsson
Förlag: Bokförlaget Forum (2014)
Antal sidor: 559 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Morten Falck studerar motvilligt till präst. Egentligen vill han bli läkare, men fadern pekar med hela handen och säger att det är präst han ska bli. Under sina studier smyger han sig in på medicinföreläsningar och ägnar sig åt diverse utsvävningar. Som nybliven präst tar han en mission på Grönland. 1787 avseglar han för att få inuiterna att konvertera till den danska kyrkan. Sukkertoppen är en karg och enslig plats, härjad av stränga vintrar och sjudande av hot om uppror. Urinvånare från närliggande byar har enats för att avvisa det danska styret och etablera sin egen bosättning på Evighetsfjorden. När Falck blir involverad med dem i hans vård: en ambitiös hjälppräst, en ensam handelsmans fru och en fatalistisk änka som han förälskar sig i kommer hans tro och rykte komprometteras.

Jag kan se att Profeterna vid Evighetsfjorden är välskriven. Att Kim Leine rent hantverksmässigt är en författare av första klass. Han behärskar språket på ett ledigt och imponerande sätt, och lyckas fånga den unika misären i att leva på denna mission. Karaktärsporträtten är onekligen levande. Jag hade det dock fruktansvärt motigt med boken. I stunder flöt det på, men så tog kapitlet slut och jag lade undan boken. Och ville helt enkelt inte plocka upp den igen. Det fanns inget sug att läsa vidare.

Den största anledningen stavas Morten Falck. Baksidestexten till Profeterna vid Evighetsfjorden antyder att det är livet på Grönland som förändrar honom, men de hänsynslösa och utsvävande tendenserna har han från början till start. Det är meningen att han genom bokens lopp ska växa som person och komma att ångra det han har gjort fel, men författaren bara antar förlåtelse från första början. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Morten gör fel, men det är som om författaren sympatiserar hela tiden med honom så att när han väl ger sig av för att få absolution så är han redan förlåten. Förlåtelsen han får av de personer han gör illa klingar falskt.

Profeterna vid Evighetsfjorden var inte en bok jag gillade, men den får ändå betyg tre på grund av att den är hantverksmässigt skickligt skriven och väcker liv i ett historiskt Grönland.

Publicerat i läsning | Lämna en kommentar

En kvinnas övertygelse

Bild lånad från Adlibris.

Författare: Meg Wolitzer
Originaltitel: The Female Persuasion
Översättare: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark förlag (2018)
Antal sidor: 485 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

När den nyblivna collegestudenten Greer Kadetsky hör den karismatiska Faith Frank tala för första gången tänds en dröm i henne som hon inte ens visste att hon bar på. Faith är en välkänd feministisk ikon: lika kritiserad som hon är älskad. I och med sitt möte med Faith får Greers syn på sin egen framtid helt nya dimensioner. Men i början av denna resa anar hon inte vart den kommer föra henne och hur den kommer att förändra hennes egen bild av sig själv.

När jag ser En kvinnas övertygelse beskrivas som en humoristisk roman blir jag lite förvånad, för det var inte så jag uppfattade den. Men om jag sätter på det filtret kan jag se hur Meg Wolitzer med glimten i ögat skriver om den unga och sökande flickan som agerar själviskt och den äldre feministikonen med en hel del i bagaget. När det gäller Faith Frank känner jag att jag vill knyta an Chimamanda Ngozi Adichies tal om att världen tycker om att placera feminister på piedestaler och skadeglädjen när de inte klarar av att leva upp till detta, vilket är en parallell jag är nästan säker på att Wolitzer hade i åtanke.

Okej, en oerhört babblande och osammanhängande inledning. Vad ska jag säga om En kvinnas övertygelse? Jag tycker som bekant om karaktärsdrivna romaner, där mycket av spänningen ligger i karaktärernas inre resor. Det här är en sådan bok. Vi får träffa Greer Kadetsky när hon är ung och fortfarande söker efter sitt mål och sin mening. Hon är arg och lite vilsen, och när den berömda Faith Frank fattar intresse för henne finner hon sin mening i feminismen. I huvudsak är kanske detta en bok om mentorskap och att hitta sin plats i världen. Men det är också en berättelse om föräldrar och barn, romantik och vänskap.

För en gångs skull får inte romansen i en bok mig att klaga. Ständigt närvarande i En kvinnas övertygelse finns romansen mellan Cory och Greer, som känt varandra sedan de är unga. Vad jag faller för är Wolitzer sätt att skildra intimiteten mellan dem, hur väl de känner och älskar varandra. Sedan ställs det upp hinder på vägen för dem, hinder som tvingar dem att växa som människor och leder in deras liv på vägar de inte kunde ha föreställt sig i romanens början. På slutet knyter Wolitzer elegant ihop säcken med att referera tillbaka till saker som hände i början.

En kvinnas övertygelse säger egentligen inget nytt om feminismen, men det är en bok som behövs idag och med sina starka karaktärsröster höll mig i ett grepp från första till sista sidan.

Publicerat i läsning | 2 kommentarer

De bästa böcker jag har läst i år

Det har blivit en hel del böcker läst i år, över 170 stycken. Så det här blir ingen prydlig topp tio lista, utan det blir indelat i klumpiga kategorier alla böcker som har fått högsta betyg av mig under årets lopp. Fast jag har faktiskt räknat bort omläsningar, för att korta ned listan något.

Spekulativ fiktion

Non-fiction

Lyrik

Noveller

Historisk fiktion

Skönlitteratur i övrigt

Publicerat i läsning | Etiketter | 3 kommentarer

Long time, no see

Jag har egentligen ingen ursäkt till min långa frånvaro och tystnad. Det enda jag kan skylla på är en ofantlig trötthet och att jag blev så less och knäckt av alla turer kring mitt körkort. Låt oss säga att körskolan åter stoppade mig från att köra upp, men på ett helt oacceptabelt sätt, som gör att jag sade upp kontakten med dem. Sedan har det varit tungt på jobbet med mycket övertid.

Det blev nog också lite mycket att plugga femtio procent samtidigt som jag jobbar heltid, men bara jag får klart socialrätten så har jag klarat det hela. Min förhoppning är att kunna återkomma starkt under år 2019 och få lite rätsida på bloggen igen. Det kommer nog bli en hel del minirecensioner till att börja med, för att komma ikapp, men sedan ska jag nog återgå till business as usual.

Jag tänker i alla fall avsluta året med en topplista över de bästa böckerna jag har läst.

God fortsättning, önskar jag er alla!

Publicerat i läsning | Etiketter , | 7 kommentarer

Allt jag önskade av Lucy Dillon

Författare: Lucy Dillon
Originaltitel: All I Ever Wanted
Översättare: Ann Björkhem
Förlag: Bonnier Pocket (2018)
Antal sidor: 439 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Caitlins liv är en enda röra. Tystnaden mellan henne och maken Paul har vuxit sig allt djupare, och äktenskapet knakar alltmer i fogarna. Den enda lösningen tycks vara att separera. Men deras fyraåriga dotter Nancy slutar att prata när pappa flyttar hemifrån. Deras lilla solstråle som alltid pratade oavbrutet är förändrad. Nancys faster, Eva, är sedan några år tillbaka änka. Fortfarande är sorgen djup när hon tvingas gå vidare utan sin man och utan att ha förverkligat drömmarna hon gav upp för hans skull. Hon känner sig ensam, men hennes två livliga mopsar är en tröst i sorgen. När Eva går med på att låta Caitlins barn komma och bo hos henne några gånger i månaden förändras tillvaron för alla inblandade. Både Caitlin och Eva ser plötsligt sina äktenskap i ett nytt ljus, vilket leder dem till att upptäcka vad de egentligen innerst inne vill.

Med Allt jag önskade lyckas Lucy Dillon väva en trovärdig berättelse om sorg, outtalade förväntningar och hur vi människor verkligen trasslar till det för oss. Caitlin är en impulsiv, men godhjärtad person, som upplever att hon har svårt att leva upp till den bild som maken Patrick har av henne. Under bokens lopp växer hon och inser att hon måste ta mer ansvar, istället för att vänta på att andra ska lösa komplikationerna åt henne.

Kanske är det dock Eva jag faller mest för i Allt jag önskade. En kvinna som fortfarande befinner sig i djup sorg och som ställs inför kravet att läsa sin berömde makes dagböcker för att eventuellt kunna ge tillstånd för utgivning. Hur hon trovärdigt går igenom stadier av sorg är skickligt tecknat. Men Dillon vinner som alltid på teckningen av vänskapen mellan hundarna och människorna. Särskilt Bumbles och Nancys vänskap får mitt hjärta att klappa lite varmare.

Allt jag önskade är mysigt feelgood när det är som bäst.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 3 kommentarer

Novellix: Lite krasslig, bara; Nattrodd; Lussiferda; Den svarta katten

Författare: Stephen King
Originaltitel: Under the Weather
Översättare: Lena Jonsson
Förlag: Novellix (2018)
Antal sidor: 34 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Skulle du förstå det om ditt undermedvetna försöker säga något till dig? Eller kanske snarare: om ditt medvetna jag försöker tvinga dig ur en illusion, skulle du låta det ske trots att det innebär en total katastrof?

Stephen King är en oerhört skicklig novellförfattare och Lite krasslig, bara måste tillhöra hans främsta noveller. Redan tidigt förstår nog läsaren hur det hela ligger till, men King bygger skickligt upp en ödesmättad känsla av obehag och sorg. Slutet är som en sten som släpps ned i vatten och ringar av obehag och sorg sprids genom läsarens kropp, dröjer sig kvar långt efter att den korta novellen är utläst.

Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Novellix (2018)
Antal sidor: 40 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Monika och Alice har varit vänner i över sjuttio år. Deras sommarritual sedan över femtio år tillbaka i tiden är att campa på samma ö. I över sextio år har de delat en mörk hemlighet som mitt i skärgårdsidyllen gör sig påmind och hotar att ta livet av dem båda.

Nattrodd är min första bekantskap med John Ajvide Lindqvist och jag är måttligt imponerad. Nog för att han skickligt målar upp de båda kvinnorna och deras vänskap, men novellen känns något för lång. Scenerna när det förflutna gör sig påmint känns något utdragna. Därtill känns så många element igen från tidigare skräckberättelser att det tyvärr inte blir någon större originalitet.

Författare: Karin Tidbeck
Förlag: Novellix (2018)
Antal sidor: 29 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

En vinternatt på 90-talet tar sig fyra ungdomar ut till en stuga strax utanför Stockholm för att se lussiferda, det ursprungliga lussetåget som just på lucianatten drar fram över himlen med demoner och häxor i släptåg. Ett skrik från himlen. Plötsligt är de bara två kvar.

I min första bekantskap med Karin Tidbeck får jag en retrospektiv över 90-talets gothkultur. På något sätt påminner mig det hela om KULT-universumet, som jag har snöat in på i år. Det är något med den ödesmättade stämningen, av att det finns en verklighet en bit bort som vanliga dödliga inte borde beröra sig med. Medan Emma försöker ta reda på vad det egentligen var som hände den här natten ställs läsaren också inför frågan vad det var som hände. Finns häxor och demoner eller var det en tragisk olycka?

Passar in på punkt 5 om en novell som utspelar sig under en högtid.

Författare: Edgar Allan Poe
Originaltitel: The Black Cat
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Novellix (2018)
Antal sidor: 21 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Berättaren var från barndomen en vänlig själ som tyckte mycket om djur. Men när alkoholen slog klorna i honom förvandlades han till ett monster. Från sin cell tecknar den nu dödsdömde mannen ned de fasansfulla händelser som har lett fram till det faktum att han har fängslats.

Den svarta katten är en riktig skräckklassiker som jag har läst otaliga gånger. Berättelsen är som en gammal favorittröja: urtvättad och sliten så att den blir alldeles mjuk. Jag kan händelseförloppet utan och innan, vilket gör att berättelsen har förlorat lite av sin skräck. Slutet har ändå en fantastisk knorr, som jag tänker mig överraskar den som inte har läst novellen tidigare.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , , , | 1 kommentar

Konstiga huset av Agatha Christie

Författare: Agatha Christie
Originaltitel: Crooked House
Översättare: Lisbeth och Louie Renner
Förlag: Bookmark förlag (2018)
Antal sidor: 247 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Diplomaten Charles Hayward möter den vackra och intelligenta Sophia Leonides i Kairo. Snart står det klart för honom att han vill gifta sig med henne, men kriget kommer emellan. När han återvänder till London läser han en dödsannons: hennes farfar, den ofantligt rike Aristide Leonides, har dött.  I det konstiga huset Tre Gavlar, beläget i ett av Londons mest fashionabla områden, har tre generationer av familjen Leonides bott tillsammans i bästa sämja. Men efter dödsfallet förändras allt. Plötsligt står det klart att någon i familjen är en mördare. Misstankarna riktas omedelbart mot Aristides 50 år yngre änka. Men vem är egentligen skyldig, och varför har detta mord begåtts? Innan Charles och Sophia kan gifta sig måste mordet klaras upp.

Som ni vet är jag inte speciellt förtjust i deckare, men undantaget stavas Agatha Christie. Deckardrottningarnas deckardrottning. Konstiga huset lär ha varit hennes favorit bland det hon har skrivit. Med en så pass chockerande lösning att det amerikanska förlaget ville att hon skulle skriva om slutet. Just med tanke på denna beskrivning av hur chockerande lösningen skulle vara stod det tidigt klart för mig vem mördaren var, men resan dit var riktigt nöjsam.

Liksom i många av Christies böcker får vi i Konstiga huset möta en mängd mer eller mindre sympatiska karaktärer. Ofta har de alla haft motiv och möjlighet att begå mordet, och det är intressant att se Charles försöka följa ledtrådarna för att hitta mördaren och rentvå sin Sophia. För att de ska kunna gifta sig utan att hans karriär går åt helvete får det inte finnas den minsta misstanke om att hon har begått mordet.

Karaktärerna i Konstiga huset är, i min mening, på något sätt skissartade och ändå vältecknade. Christie lämnar utrymme för läsaren att själv fylla i karaktärerna. Det märks dock att hon har haft väldigt kul under tiden som hon skrev boken.

Christies deckare brukar beskrivas som mysiga, men med Konstiga huset visar hon att hon inte var rädd för att skriva om svåra ämnen. Här finns det en mördare som är rätt och det är den unga änkan från en lägre social klass. Ingen tror egentligen att hon är mördaren, men det skulle rädda familjen om hon vore den. Så de är villiga att offra henne om det skulle vara så att polisen samlar tillräckligt med bevis mot henne.

Konstiga huset har alla kännetecken av en Christie-deckare: den är välskriven, spännande och riktigt underhållande.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Hjärtat får inga rynkor av Mark Levengood

Författare: Mark Levengood
Förlag: Piratförlaget (2008)
Antal sidor: 160 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

I Hjärtat får inga rynkor vecklas Mark Levengoods universum ut, en värld där kinesiska Elvisimitatörer skimrar i kapp med Danmarks drottning, där Körskolläraren Som Gud Glömde samsas med Jesus i Orlando (som Gud helst skulle vilja glömma). Här möter vi nya vårar som blommar i krematoriets park och grannens otäta hund. Hjärtat får inga rynkor lär oss varför det är vådligt att tolka folk i form av blombuketter samt faran av att stå på huvudet om man inte bär trosor. (Baksidestexten)

En kväll när jag mådde dåligt psykiskt befann jag mig hemma hos mina föräldrar och hade lämnat min bok hemma. Mamma fick då utmaningen att välja ut en bok åt mig och valde då Hjärtat får inga rynkor. Jag har inte läst något av Mark Levengood tidigare, men minns hur mamma och mormor läste honom med förtjusning och utbytte tankar om honom. Även jag läste Hjärtat får inga rynkor med stor förtjusning. Bilden jag har av Mark Levengood är som ett genomsnällt mumintroll, därför tar det mig med överraskning att han kan vara elak mellan varven. I vilket fall skriver han underhållande och mysigt om olika anekdoter ur sitt liv.

Jag skrattar högt åt berättelsen om körskolläraren som gud glömde och flertalet andra av hans berättelser. Hjärtat får inga rynkor är mysig underhållning för stunden, trots försök att klistra på ett djup alla Ernst Kirchsteiger vilket jag kan tycka är lite irriterande. Alla berättelser behöver inte innehålla en sensmoral om hur vi ska bli så mycket bättre människor.

Men på det stora hela bjuder Hjärtat får inga rynkor på varma skratt och håller en sällskap för stunden, som om Mark Levengood satt i ens vardagsrum och läste högt för en.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Sömnernas sömn av Elin Säfström

Kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: Elin Säfström
Serie: En väktares bekännelser, #3
Förlag: Gilla Böcker (2018)
Antal sidor: 313 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Tildas jobb att se till att de flesta människor inte ser alla de tomtar, troll, älvor och andra väsen som befolkar Stockholm blir inte lättare. Särskilt inte när det vankas tomteting och stan svämmas över av berusade tomtar. I samma veva hittas flera ihjälbitna getter på Skansen. För Tilda är det tydligt att ett troll måste ha varit framme. Detsamma tror de trollfientliga tomtarna. Tomtar och troll ställs mot varandra och konflikten trappas upp, samtidigt som fler döda djur dyker upp i oväntade konstellationer. Vem är det som dödar djuren och varför?

Jag är lite sen på tåget till Sömnernas sömn, vilket kan bero på att antingen förlaget eller PostNord hade missat mig när boken skickades ut. (Ärligt talat är jag lite böjd att tro att det var PostNord.) När Elin Säfström skrev och undrade om jag ville läsa även tredje delen om Tilda, blev jag förstås glad. Jag har tyckt så mycket om de tidigare delarna: den här utomordentliga balansen mellan humor, nordisk folktro och vardagsproblem.

Sömnernas sömn skiljer sig dock från sina föregångare. Den har blivit mörkare i tonen. Stundtals rentutav brutal. Humorn är mer avskalad, om än ständigt närvarande. Tilda har en sällsynt förmåga till självironi, som får mig att frusta till av skratt mer än gång. I kombination av den stöddige, nya bekantskapen Loke blir det hela mer underhållande. De två tillsammans är snudd på oslagbara.

Tilda växer alltmer som person. Hon känns fortfarande som en typisk tonåring, men i Sömnernas sömn har hon blivit lite mer självkritisk. Bördan som vilar på hennes axlar har blivit allt tyngre och hon finner att hon måste försöka hitta ett sätt att hantera detta utan att själv gå under. Nu måste hon alltmer stå på egna ben, utan sin mormors stöd.

Sömnernas sömn är kanske snäppet sämre än sina föregångare, men med sin skildring av en vanlig, men ovanlig, tonårings inre självliv och fantastiska lek med nordiska folktro räknar jag detta ändå som en av mina favoritserier inom urban fantasy på senare år.

Andra delar i serien

En väktares bekännelser (recension)

Visheten vaknar (recension)

Sömnernas sömn

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

I en klass för sig av Fanny Ambjörnsson

Författare: Fanny Ambjörnsson
Förlag: Ordfront (2004)
Antal sidor: 361 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus

I en klass för sig är Fanny Ambjörnssons doktorsavhandling. Subjekten för avhandlingen är ett trettiotal tjejer mellan 16 till 18 år, på två skilda gymnasieprogram. De går på Samhällsprogrammet och Barn- och fritidsprogrammet, två klasser med olika syn på sig själva och andra. Avhandlingen ger en unik inblick i unga tjejers vardag och villkor. Vi får veta hur unga tjejer både upprätthåller och utmanar föreställningarna om den normala tjejen. Om vilken roll klass, sexualitet och etnicitet spelar i konstruktionen av att vara tjej.

Om det är så att du vill läsa akademiska texter som ren nöjesläsning, kan jag rekommendera att plocka upp en socialantropologisk text. Särskilt de som bygger på deltagande observation, då det blir lite som en berättelse att läsa. Jag har läst flera av Fanny Ambjörnssons böcker och alla har de varit intressanta och tankeväckande på sina viss. I en klass för sig är inget undantag. Samhället ser i med allmänhet med förakt på tonårstjejer och deras aktiviteter avfärdas som oviktiga och ytliga. Därför blir det intressant när dessa tjejer får inta huvudscenen, när vi får ta del av de komplexa ritualer och avvägningar som krävs för att bygga bilden av den normala tjejen. Hur detta skiljer sig åt gentemot de olika grupperna. Hur samhällstjejerna intar en mer traditionellt, tillbakadragen medelklasspräglad femininitet, medan barn- och fritidstjejerna gärna utmanar medelklassföreställningen om vad det innebär att vara tjej och tar plats.

Visst att I en klass för sig kan kännas lätt daterad idag, men många av de poänger som Ambjörnsson gör är fortfarande giltiga. Fernissan är kanske annorlunda idag, men det som ligger under ytan är fortfarande giltigt. Att förvandla sig själv till tjej är fortfarande något som kräver en hel del jobb och som är snävt styrt.

I en klass för sig riktar strålkastarljuset mot tonårstjejen och bjuder på riktigt intressant läsning.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar