Krigskatt av Robert Westall

Författare: Robert Westall
Originaltitel: Blitzcat
Översättare: Sven Christer Swahn
Förlag: En bok för alla (2000)
Antal sidor: 220 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

När kattan lord Gort evakueras tillsammans med sin familj från Dover står det snart klart för henne att det är oacceptabelt. Dels är det för många barn där som skriker och springer omkring, dels är inte hennes människa inte där. Katten ger sig därför av på jakt efter sin människa genom ett krigsdrabbat Storbritannien. Under sina äventyr kommer hon möta en ensam frivillig spanare, en oberäknelig sergeant, en äldre kusk och en ung krigsänka. Hon adopteras av en akterskytt och flyger med honom under många uppdrag, tills deras tur tar slut och de skjuts ned över Frankrike.

Jag hade väldigt lågt ställda förväntningar på Krigskatt, egentligen ända sedan jag av någon anledning köpte den. På grund av detta blir jag positivt överraskad. Berättelsen skildras dels ur lord Gorts synvinkel, dels ur synvinkeln hos de människor vars liv hon berör. Lord Gort blir aldrig förmänskligad, utan känns som en katt hela tiden. Genom de korta episoder som hon är hos de olika människorna får vi se krigets fasa från olika synvinklar. Vi får se städer bombas och, se hur sorgen över en älskad kan bryta ned en, fasa, men också ömhet och humor.

Om jag förstår saken rätt så skildrar Robert Westall i allmänhet andra världskriget i sina böcker. Att det är ett ämne som han behärskar väl märks i Krigskatt. Det känns aldrig inte trovärdigt, även om författaren själv erkänner att han har flyttat på händelser för att få bättre flyt i berättelsen. På ett lätt och flyhänt språk bygger han upp en spännande berättelse som ger sug efter att bara läsa lite ytterligare till. Tyvärr dyker det upp en del tidstypisk rasism så får mig att slungas ur berättelsen gång på gång.

Men annars är Krigskatt en trevlig, lättläst och framförallt spännande historia om den okuvliga brittiska andan under andra världskriget.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Anna Karenina av Leo Tolstoy

Författare: Leo Tolstoy
Originaltitel: Анна Каренина
Översättare: Kyril Zinovieff och Jenny Hughes
Förlag: Alma Classics (2014)
Antal sidor: 912 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Anna Karenina är en sofistikerad kvinna som är mycket omtyckt och välansedd i societeten. Gift med den betydligt äldre Karenin, försöker hon desperat leva ett gott moraliskt liv. Men så möter hon en dag av en slump greve Vronsky, som väcker slumrande passioner till liv inom henne. Den passionerade kärleksaffären kommer ha tragiska konsekvenser. Konstantin Levin tillhör en fin familj, men hans egendomar går knappt runt. Desperat förälskad i den vackra Kitty kämpar han för att bli god nog åt henne. Levin är en reflektion av Tolstoy själv, vilket gör att han ofta uttrycker författarens egna synsätt och övertygelser.

Länge har jag varit sugen på att ta tag i Leo Tolstoys Anna Karenina, en berättelse jag sätt många gånger tidigare i filmform. Som roman är det ett monster i tjocklek. Utöver berättelsen om Anna och hennes olycksaliga kärlek till Vronsky, är detta en roman som berör tro, framtiden för Ryssland, funderingar kring jordbruket och vad det innebär att vara människa. Liksom med Les Misérables, där Valjean anges vara huvudperson, är det Anna och Vronsky som hamnar i centrum när folk pratar om boken, men boken handlar minst lika mycket om Levin och hans kärlek till Kitty och kamp för att få sitt jordbruk att gå runt.

Anna Karenina är en tragisk historia. Vid en alltför ung ålder ordnas ett äktenskap åt Anna till en betydligt äldre man. Hon försöker vara god, är mycket god, men när passionen för första gången drabbar henne dras hon in i ett händelseförlopp som kommer att förstöra hennes liv. Att hon går ifrån sin make sticker i den skenheliga, korrumperade borgerlighetens ögon och hon blir snabbt paria, medan Vronsky fortfarande är välkommen i societeten. Även om jag inte alla gånger sympatiserar med karaktärerna, så är jag djupt fascinerad. Tolstoy inbjuder oss inte till att döma karaktärerna, utan enbart betrakta dem. Något som jag tycker mycket om. Åtminstone fram till sista delen. Del åtta av boken känns som om den i mångt och mycket inte tillför handlingen något.

Anna Karenina är en svindlande roman om moral och kärlek, och en kvinnas högst olycksaliga öde.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Erotic Stories for Punjabi Widows av Balli Kaur Jaswal

Författare: Balli Kaur Jaswal
Förlag: Harper Collins (2017)
Antal sidor: 388 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

När Nikki tar jobbet som handledare för en kurs i kreativt skrivande har hon vissa förväntningar på vad det hela ska innebära. Att undervisa ett antal änkor som varken kan läsa eller skriva var inte vad hon räknade med. Eller vilka berättelser och minnen de till synes konservativa kvinnorna skulle bära med sig. Hela sitt liv har Nikki försökt avlägsna sig själv från den traditionella Sikhgemenskapen, men finner sig nu åter indragen i den. Samtidigt som Nikki uppmuntrar kvinnornas röster att bli hörda under lektionerna måste de vara försiktiga så att Brödraskapet, en grupp med konservativa unga män, inte får veta vad som egentligen pågår under ”engelskalektionerna.” Samtidigt hänger spöket av Maya över dem alla, en ung kvinna som påstås ha begått självmord men som många i själva verket påstår blev mördad för att hon vägrade följa traditionerna.

Vissa böcker vill en läsa på grund av omslagen. Vissa vill en läsa på grund av titeln. Och visst är väl Erotic Stories for Punjabi Widows en fantastisk titel? Som tur är så är innehållet minst lika bra. Det är en hjärtevärmande och stundtals oerhört rolig berättelse om en grupp kvinnor som samhället förpassat till rollen som änka, som inte förväntas ha fantasier och begär längre, men som synliggörs som människor av kött och blod. Med fantasier, begär och brister och allt vad det innebär. Vänskapen som byggs upp mellan kvinnorna och den frigjorda, och enligt sig själv fördomsfria, Nikki är mycket ömsint och fint skildrad. Nikki visar sig bära med sig minst lika många fördomar om kvinnorna som de hyser mot henne och hon växer som människa under berättelsens lopp.

Även om det är vänskapen och kvinnornas röster som är det väsentliga för Erotic Stories for Punjabi Widows, så finns det ett spännande spår. Vad var det egentligen som hände Maya? Varför skulle en modern flicka begå självmord på ett traditionellt vis, av konservativt traditionella skäl? Nikki får alltmer veta vad det var som hände och alltmer växer sig den gnagande känslan av att det inte är något som riktigt stämmer med den officiella historien…

Erotic Stories for Punjabi Widows är en underhållande och känslig roman om kvinnlig vänskap och kvinnlig sexualitet.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Fever Pitch av Nick Hornby

Författare: Nick Hornby
Uppläsare: Julian Rhind-Tutt
Förlag: Penguin (2015)
Antal minuter: 464 minuter
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

När Nick Hornbys föräldrar skulle skiljas, fann han och pappan det svårt att tala om något. Pappans lösning var att ta med honom till en Arsenalmatch. Resten är historia. Fever Pitch är berättelsen om Hornbys livslånga och smärtsamma besatthet av Arsenal. Det är dels en självbiografi, dels en komedi, med inslag av kritisk analys, och fångar fanatismen: dess plåga och ljuvhet, fotbollens gemenskap och den definierande roll den har för unga män när de växer upp.

I min bokcirkel skulle vi välja en bok på temat sport till denna gång. Fever Pitch var två medlemmars val och den drogs ur lotteriet. Att det skulle bli knas mellan mig och boken stod väl klart redan från första början när det är a) Nick Hornby som har skrivit den och b) en bok om fotboll. Jag mäktar inte med Hornbys sätt att skriva. Det börjar klia i huden. Dels för att jag helt enkelt inte tycker att han är rolig, dels för att det är så oerhört… grabbigt. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Även när han gör briljanta poänger om giftig maskulinitet och fotbollsvåld, så genomsyras det hela av en sorts ”boys will be boys” mentalitet. Det ska liksom vara lite charmigt att han är ett sådant besatt fotbollsfan att han inte kan tänka sig att undvara att gå på en match för att gå på en födelsedagsmiddag.

Sedan är det ju så att Fever Pitch handlar om fotboll. Jag är inte särskilt sportintresserad överlag, men av fotboll är jag verkligen totalt ointresserad. När jag lyssnar hör jag typ bla bla bla fotboll bla bla bla fotboll. Det finns inget som fångar min uppmärksamhet och tankarna glider konstant iväg. Redan bara några dagar efter att ha läst ut den har det mest glidit mig ur minnet.

Nej, Fever Pitch var verkligen inget för mig.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Lovecraft Short Stories

Författare: H. P. Lovecraft, Robert E. Howard, Clark Ashton 
Smith och Robert Bloch
Förlag: Flame Tree Publishing (2017)
Antal sidor: 479 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Lovecraft Short Stories består av 33 noveller. Majoriteten är skrivna av H. P. Lovecraft, men en del är skrivna av hans samtida beundrare som samarbetade med honom och byggde ut hans universum. Personligen kan jag tycka att det är lite märkligt att ta med dessa noveller, då Lovecraft var så pass produktiv att det hade mycket gott och väl fungerat att bara ha med hans noveller.

Novellerna av Lovecraft spänner från början av hans författarskap till slutet. Inledningsvis blir jag lite besviken på Lovecraft Short Stories i och med hans tidigare alster, som inte är lika bra som de som kommer senare. Han gör sig heller inte till sin fulla rätt när han skriver noveller på ett fåtal sidor, utan behöver komma upp i ett visst sidantal för att bygga upp stämningen. Ändock är jag lika fascinerad av den mörka, hemlighetsfulla värld som han bygger upp.

Lovecraft Short Stories innehåller så pass många noveller kommer jag bara att gå in på de som gjort särskilt intryck på mig. En av dessa är The Music of Erich Zann¸ där berättaren hyr rum under en stum musiker. Den sällsamma musik som produceras däruppifrån drar in honom i ett skräckfyllt äventyr. Stämningen som byggs upp med det ensliga tornrummet, musikern som spelar i natten, fastnar jag verkligen för.

Den första novell av Lovecraft som jag faktiskt tyckt var lite otäck är The Rats in the Wall. Berättaren visar sig vara av den brittiska släkten Delapore, som flydde till Amerika efter en fruktansvärd tragedi. Han återvänder till Storbritannien för att restaurera Exham Priory, deras släkthem. Men efter att återuppbyggnaden är klar börjar han höra det märkliga krafsandet i väggarna… Stämningen blir alltmer olycksbådande ju längre det lider och känslan av att berättaren hemsöks av något fasansfullt dröjer sig kvar.

En annan novell som jag tycker om är Pickman’s Model. Pickman är en talangfull målare av det makabra, men berättarens beundran har för länge sedan förbytts i avsky och en verklig skräck för tunnelbanor. Beskrivningen av tavlorna och hur berättaren börjar tycka att det är något märkligt, lite för realistiskt, med driver upp en obehaglig stämning och slutet lämnar efter sig en tillfredsställande kittling av obehag.

The Whisperer in Darkness handlar om en brevväxling mellan en man, som förkastar påstådda övernaturliga fenomen i en trakt med logiska förklaringar, och en man som påstår sig ha bevis för att det är sant. Bevis som gör att han svävar i fara. Alltså, huvudpersonen i den här berättelsen är mer än lovligt korkad, men jag förlåter detta eftersom jag tycker att novellen i sin helhet är så pass spännande. Det öde som drabbar en av karaktärerna är så hemskt att jag får rysningar.

En sist novell som jag vill nämna är The Thing on the Doorstep. Edward Pickman Derby är en oerhört briljant man, men barnslig och lättstyrd. När han gifter sig med den viljestarka Asenath genomgår han en radikal och olycksbådande förändring. Liksom i de flesta Lovecraftnoveller får vi veta redan tidigt vad som har hänt, men berättaren förklarar vad det var som ledde fram till händelserna. I denna är det ett mycket spännande och olycksaligt händelseförlopp som håller mig i ett järngrepp till sista sidan.

Lovecraft Short Stories ger ytterligare inblick i H. P. Lovecrafts märkliga, mörka universum. Det här är en författare som jag vill läsa mer av.

Jag har valt att passa in The Whisperer in Darkness på punkten där någon dricker kaffe eller te.

The Thing on the Doorstep passar in på punkten om en novell där någon flyttar.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , , | 1 kommentar

Pojken på bron av M. R. Carey

Författare: M. R. Carey
Originaltitel: The Boy on the Bridge
Översättare: Johanna Svartström
Förlag: Ordfront (2017)
Antal sidor: 392 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Det har gått ett decennium sedan katastrofen inträffade. När smittan spred sig som en löpeld och ödelade mänskligheten, förutom enstaka högborgar. Det enda som finns kvar därute är de andra. De hungriga. I ett sista desperat försök att hitta ett botemedel ger sig några överlevande forskare ut på en farlig resa. Som färdmedel har de Rosalind Franklin, ett bepansrat och beväpnat laboratorium på hjul. Med ombord är också femtonåriga Stephen Greavs, en pojke med autism och ovanligt hög intelligens. En dag gör de en chockerande upptäckt: en grupp barn som tycks vara hälften hungriga, hälften mänskliga. Kan upptäckten vara nyckeln till ett botemedel?

Medan jag läser Pojken på bron är det oundvikligt att jag jämför den med Flickan med gåvorna, en av 2016 års största läsupplevelser, och funderar på varför den kommer till korta. En del av det hela tror jag är att överraskningsmomentet saknas. Nu vet jag vad det är för slags monster och hur smittan sprids. En annan del är att M. R. Carey har försökt sig på att skapa ett större persongalleri i denna bok, vilket leder till en del platta karaktärer. Många av karaktärerna blir inte mer än stereotyper, vilket är lite trist. Därtill är början riktigt seg och inbjuder inte riktigt till läsning.

Men de karaktärer som blir mer än stereotyper, gör Pojken på bron minnesvärd. Först har vi Stephen, en hyperintelligent pojke som har oerhört svårt för mellanmänskliga relationer. Hur ofta får vi huvudpersoner som är funktionsvarianta? Hans relation med doktor Samrina Khan är rörande. Hennes öde är, förresten, ett av de mest ödeläggande i fiktionen, men jag skulle kunna skriva oerhört rasande om hur en kvinnas liv återigen anses mindre värt än ett ofött barns. Politiken som skildras i Pojken på bron utifrån Överstens öde, en karaktär som följt order och fått betala dyrt för det, sätter fingret på de fula sidorna hos mänskligheten. De bästa zombiehistorierna handlar inte så mycket om monstren, som om människan, och vad människan är beredd att göra för överlevnad. Där lyckas denna berättelse verkligen lyfta fram ett lysande dilemma.

Pojken på bron är kanske inte lika bra som sin föregångare, men när du väl kommit förbi startsträckan så är det en fröjd att läsa.

 

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Q som i quagga

Q – Quagga. En bok som dog ut snabbt.
Quaggan dog ut under senare halvan av 1800-talet. Vilken bok känner du var hypad under en kort period, men sedan glömdes bort.

En bok som jag upplevdes att det talades väldigt mycket om var Kerstin Griers Ädelstenstrilogin. Särskilt första delen, Rubinröd, hypades, men sedan, efter första stormen mot omslagsförändringen, tyckte jag det blev tyst om de återstående delarna. Om jag förstår saken rätt så handlar det om en familj med förmåga att resa i tiden. Gwendolyns kusin förväntas vara den som gör tidsresan, men istället är det Gwendolyn som plötsligt finner sig i viktorianska London. Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Tillråga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna.

(Greve Saint Germain är visst en populär figur att ha med i fantasyböcker. Han är med i Outlander-serien också och jag har läst en riktigt bra roman där han är vampyr.)

Biofilmen som skulle göras på böckerna tycker jag det har varit ännu tystare om…

Publicerat i läsning | Etiketter | 1 kommentar

Your Name

Originaltitel: Kimi no Na wa
Regissör: Makoto Shinkai
Manus: Makoto Shinkai
Skådespelare: Ryunosuke Kamiki, 
Mone Kamishiraishi, Ryo Narita, 
Aoi Yūki, Nobunaga Shimazaki, 
Kaito Ishikawa, Kanon Tani, 
Masami Nagasawa, Etsuko Ichihara
Produktionsår: 2016
Längd: 87 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika
format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Mitsuha bor i en lantlig liten håla, tyngd av traditioner, och drömmer om ett annat liv, så långt bort som möjligt. Hon önskar att hon vore en snygg kille från Tokyo. I hennes drömmar besannas detta. När Taki vaknar får han en känsla av att ha drömt något viktigt. Han befann sig i ett främmande rum och en annan kropp, en flickas kropp. Plötsligt lever Mitsuha Takis liv i Takis kropp och vice versa. När de vaknar har de återvänt till sig själva. Samtidigt som de, lite fumligt, försöker vänja sig vid att vara den andra så anar de att det finns en djupare orsak till varför det sker. Frågan är bara vad?

Your Name impulsköpte jag under en rea och hade inte direkt några höga förväntningar på. Vad jag fick var ett finstämt drama med briljant animation och en handling som förtrollar. Visst, att det blir lite typiskt japanskt med att Taki måste sitta och klämma på Mitsuhas bröst stup i kvarten, men överlag är det en drömsk film som jag tycker mycket om. Filmmusiken passar väl till händelseförloppet.

Det urbana livet kolliderar med ett mer traditionstyngt liv på landet i Your Name. Mitsuhas familj har alltid varit knuten till templet, vilket styr hennes liv och utsätter henne för klasskamraternas hån. Med hjälp av Taki kan hon kanske tuffa till sig och få lite mer respekt. Likaså kan Taki få nytta av att lära sig vara lite mjukare. Deras gryende relation är fint skildrad, men så blir det verkligt spännande. Vändningen som filmen tar såg jag inte komma. Hela tiden sitter jag och håller tummarna för att det ska ordna sig till det bästa.

Your Name är en riktig pärla till film. Rekommenderas varmt.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Ronja Rövardotter

Originaltitel: Sanzoku no Musume 
Ronya
Regissör: Goro Miyasaki
Manus: Nobuo Kawakami
Skådespelare: Laura Jonstoij Berg, 
Leon Pålsson Sälling, Mattias Knave, 
Vanna Rosenberg
Produktionsår: 2015
Antal avsnitt: 26
Längd: 650 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika 
format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Natten som Ronja föddes skakades av ett fruktansvärt oväder. Blixten slog ned och klöv Mattisborgen itu. Under sin uppväxt har Ronja fått lära sig att akta sig för Helvetesgapet och aldrig visa sig rädd i Mattisskogen. Skogen är hennes särskilda plats, en trolsk plats som befolkas av farliga vildvittror och grådvärgar och oförargliga rumpnissar. Allt är väldigt fridfullt till dess att det konkurrerande rövarbandet, ledda av Borka, flyttar in i den halva av Mattisborgen som de inte bebor. Med sig har han sin son Birk och en otillåten, men innerlig, vänskap växer fram mellan de båda barnen.

Ronja Rövardotter är Studio Ghiblis filmatisering av Astrid Lindgrens bok med samma namn. En tv-serie i 26 delar som kännetecknas av fantastisk animation och är skogsmiljöer som är fantastiskt tecknade. Det är intressant att se denna välbekanta berättelse från min barndom iklädas japanskt bildspråk. Särskilt vildvittrorna, som får mer drag av japanska kvinnliga demoner, blir obehagliga. Musiken är väldigt fin den också, med nyskrivna sånger för denna version. Detta är en drömsk, oerhört snygg produktion vars bilder kan få en att drömma sig bort till djupa skogar, fyllda av rövare och magiska väsen.

Ronja Rövardotter håller sig väl trogen boken. Däremot är tv-serien rätt så seg. Det är inte alltid det händer mycket i varje avsnitt, utan det blir ett frossande i vackra miljöer. Ett exempel som kan nämnas är de två första avsnitten, som används till att behandla Ronjas födelse. I princip är det enda som dessa förmedlar att Mattis blir alldeles kollrig av att bli pappa. Nog för att det etablerar väl vad som händer senare, men det blir lite tråkigt att se efter ett tag. Det är också mycket upprepande av snarlika scener, såsom fester i stora salen. Men det är ändå en filmatisering som får mig att skratta och gråta på precis de rätta ställena.

Ronja Rövardotter är en riktigt fin, men lite seg, filmatisering av en av mina favoritböcker från barndomen.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Månadsrapport: Augusti 2018

Antal lästa böcker i augusti 2018: 16

  1. Hetare: Elva noveller som känns
  2. Lovecraft Short Stories
  3. Fever Pitch av Nick Hornby
  4. Erotic Stories for Punjabi Widows av Balli Kaur Jaswal
  5. Anna Karenina av Leo Tolstoy
  6. Krigskatt av Robert Westall
  7. Home Fire av Kamila Shamsie
  8. I vilt tillstånd av Roxane Gay
  9. I en klass för sig av Fanny Ambjörnsson
  10. Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde
  11. Hjärtat får inga rynkor av Mark Levengood
  12. Lite krasslig, bara av Stephen King
  13. Nattrodd av John Ajvinde Lindqvist
  14. Lussiferda av Karin Tidbeck
  15. Den svarta katten av Edgar Allan Poe
  16. Allt jag önskade av Lucy Dillon

Drama: 5
Feelgood: 2
Historisk fiktion: 1
Non-fiction: 3
Skräck: 5

Hyllvärmare: 3
Böcker införskaffade samma månad: 6
Böcker införskaffade samma år: 4
Omlästa böcker: 1
Lånade böcker: 1
Nextory: 1
Recensionsex: 1 

Kvinnor: 7
Män: 8
Annat: 0
Duo: 1
Författare jag inte har läst tidigare: 5

Amerikansk författare: 4
Brittisk författare: 5
Rysk författare: 1
Svensk författare: 6

Månadens bästa skönlitterära: Home Fire av Kamila Shamsie, I vilt tillstånd av Roxane Gay, Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde och Lite krasslig, bara av Stephen King
Månadens bästa nonfiction: I en klass för sig av Fanny Ambjörnsson
Månadens sämsta: Fever Pitch av Nick Hornby
Månadens överraskning: Krigskatt av Robert Westall
Månadens besvikelse: Anna Karenina av Leo Tolstoy
Månadens otäckaste: Lite krasslig, bara av Stephen King

Kommentar: Jag har varit fruktansvärt trött under augustimånad, vilket syntes på läsningen. Men det tog sig mot slutet och jag lyckades få in väldigt många fullpoängare i augusti.

Om månadens bästa: De är alla olika, på sina sätt. Home Fire en fängslande tragedi; I vilt tillstånd ett spännande drama; Det var vi en skickligt berättad relationsroman och Lite krasslig, bara måste vara en av Kings bästa noveller.

Om månadens bästa nonfiction: Ambjörnsson skriver i vanlig ordning engagerande och intresseväckande.

Om månadens sämsta: Jag och fotboll är ingen lyckad kombination. Värre blir det när det är Hornby som står bakom pennan.

Om månadens överraskning: Jag hade väldigt lågt ställda förväntningar på denna, men tyckte oväntat mycket om den.

Om månadens besvikelse: Jag hade räknat med att älska Anna Karenina, men det ville sig inte så.

Om månadens otäckaste: Novellen är inte otäck i en skräckbemärkelse, men lämnar ändå en dov känsla av obehag och sorg efter sig som är svår att skaka av sig.

Antal sedda filmer i augusti 2018: 4

  1. Mysterious Skin
  2. Ronja Rövardotter
  3. Your Name
  4. The Handmaiden

Drama: 1
Fantasy: 2
Thriller: 1

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 2
Införskaffad samma år: 2
Lånad film: 0
På bio: 0
På tv: 0
Omsedd film: 0

Månadens bästa: Your Name
Månadens sämsta: –
Månadens överraskning: Your Name
Månadens besvikelse: Ronja Rövardotter
Månadens otäckaste: The Handmaiden

Kommentar: Det blev en hel del film i augusti. Och skulle ha blivit fler om inte Avengers: Infinity War varit en sådan besvikelse att det krävdes två omgångar för att jag skulle se klart den.

Om månadens bästa och överraskning: Jag hade inte hört något om Your Name tidigare och blev överraskad över att ha hittat en liten pärla.

Om månadens besvikelse: Mycket välgjord och trogen originalet, men lite… seg.

Om månadens otäckaste: Det finns en del obehagliga scener fram emot slutet i The Handmaiden.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 2 kommentarer