Den hemliga historien av Donna Tartt

Omslagsbild Den hemliga historien

Författare: Donna Tartt
Originaltitel: The Secret History
Översättare: Nille Lindgren
Förlag: Bonnier Pocket (2009)
Antal sidor: 703 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Richard Papen flyr sitt själsdödande liv i Kalifornien för att börja på college i New Haven. Där får han snart nys om professor Julian Morrow, en excentrisk professor som handplockar sina elever till sin kurs i klassisk grekiska. Richard vill bli en del av denna intellektuella krets och betraktar dem från utsidan till en början. När han får sin chans, blir han snart accepterad av dem. Men de är inte bara kultiverade och spännande, vilket han också vill vara, utan ägnar sig åt ett något annorlunda collegeliv. De testar målmedvetet och dekadent alkohol, droger, riter och ritualer i sann dionysisk anda. Men när leken spårar upp svävar de alla i fara och leder till farliga beslut.

Den hemliga historien blev vald i min bokcirkel på temat ”en bok som utspelar sig under denna årstid” (höst/vinter.) Jag är lite avigt inställd till boken först och tror inte att jag ska tycka om den. Inledningsvis känns det som om det inte är en bok för mig, men till min irritation så sugs jag in i handlingen och vill bara sträckläsa.

Donna Tartt har i Den hemliga historien lyckats måla upp ett persongalleri bestående av inte särskilt sympatiska karaktärer, som ändå kryper in under huden på en. Man bryr sig om dem och tycker om dem, även när de handlar så totalt idiotiskt. En backanal? Skämtar ni med mig? På vilket sätt tyckte ni det var en bra idé?

Trots att det i ett tidigt skede står klart vad det är som har hänt i Den hemliga historien, så är vägen dit oerhört spännande. Gruppen begår ett gemensamt mord och Tartt skildrar vägen dit, till beslutet och genomförande, på ett oerhört spännande vis. Konsekvenserna av deras handlingar, i form av post-traumatisk stress och skuld, är också realistiskt skildrade. Hennes språk, blandat med inslag av klassiska texter och filosofiska resonemang, bidrar till att teckna bilden av karaktärerna och deras personligheter.

Den hemliga historien är en bok som har bitit sig fast hos mig och det tog tid innan jag kunde börja på en annan bok, eftersom jag var så fast bland dessa karaktärer efteråt.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer

Tisdagstrion: Vilda djur

Den här veckan börjar inte så bra. Jag är förkyld, yr i huvudet och fruktansvärt trött, men företagshälsovården tycker att jag är frisk så jag får vackert pallra mig iväg till jobbet. Innan dess ska jag väl ta itu med veckans tisdagstrio, där temat är vilda djur.

Den underbara vildhästen av James Aldridge läste jag som barn och minns att jag blev väldigt tagen av. Jag minns inte mycket av den, men enligt Goodreads berättas den genom brev mellan Kitty, som arbetar på ett viltdjursreservat i Wales, och Baryut, som bor med sin familj i bergen i Mongolien. Berättelsen centrerar kring Przewalskis häst, en urhäst som vi bara känner till på grund av zoon.

Den långa flykten av Richard Adams är en klassiker om vildkaniner som lämnar sin fridfulla koloni när fara hotar för att bege sig till Watership Down, där de hoppas finna ett nytt liv. Resan blir fylld av strapatser och de kommer möta både nya vänner, fiender och okända faror. En riktigt spännande klassiker som är väl värd att läsa om.

H som i hök av Helen Macdonald är kanske inte lite långsökt. Efter hennes älskade far har gått bort, bestämmer sig Helen Macdonald för att låta en dröm gå i uppfyllelse: att tämja en duvhök, en av de mest vilda och svårtämjda rovfåglarna. En fantastisk självbiografi om sorg och familjekärlek, som också målar upp ett intressant projekt av författaren T. H. White när hon drar paralleller till hans försök att tämja en duvhök och hennes egna.

Publicerat i läsning | Etiketter | 30 kommentarer

Nytillskott i januari 2020

Jag inledde januari med en liten filmbeställning:

Jag fick hem X-Men Dark Phoenix, som jag redan har sett. Jag tyckte väldigt mycket om första delen i den här rebooten, men sedan har det varit lite svajigt.

Medan hunden var på trimning nu i januari, passade jag på att strosa runt inne på Myrorna medan jag väntade och hittade förstås några böcker:

Fyra titlar fick följa med hem: Godnattsagor för barn som dricker av Marjaneh Bakhtiari; Gilead av Marilynne Robinson; Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo och Den dagen kastanjerna slår är jag långt härifrån av Bodil Malmsten. Jag är lite särskilt sugen på att ge mig i kast med Xiaolu Guos bok, som jag varit nyfiken på i flera år.

Min arbetsgivare brukar ge oss superpresentkort i julklapp, och i år omvandlade jag det till ett presentkort på Akademibokhandeln:

Då lade jag Doktor Glas av Hjalmar Söderberg; Sleeping Beauties av Stephen King och Owen King samt De öde landen av Stephen King i varukorgen. Två av dem ska jag ju läsa redan nu i februari.

Sedan har årets första Novellixask kommit:

Temat denna gång var kärlek. Asken innehöll fyra noveller av Raymond Carver, Sally Rooney, Suzanne Brøgger och Annie Proulx. Proulx novell hade jag sedan tidigare, fast på engelska, men det var kul att läsa om den.

Har du läst någon av dessa? Är det någon du rekommenderar?

Publicerat i läsning | Etiketter | 2 kommentarer

Månadsrapport: Januari 2020

Kollage bestående av omslagen till de sjutton böcker jag har läst i januari

Antal lästa böcker i januari 2020: 17

1. Den hemliga historien av Donna Tartt
2. Kindred av Octavia E. Butler
3. Daggerspell av Katharine Kerr
4. En annan plats och Sockerhumla av Jenny Lundin
5. Kadavernatten av Lova Lovén
6. Felice av Lupina Ojala
7. Solstaden av Tove Jansson
8. Den ärliga bedragaren av Tove Jansson
9. Stenåkern av Tove Jansson
10. Rent spel av Tove Jansson
11. Världens upptäckare av Huw Lewis-Jones och Kari Herbert
12. Roses av Gilly Love
13. En mörderska bland oss av Hannah Kent
14. Mr Högavlönad av Sally Rooney
15. Vad vi pratar om när vi pratar om kärlek av Raymond Carver
16. Det skulle vara förbjudet att finna sig av Suzanne Brøgger
17. Brokeback Mountain av Annie Proulx

Drama: 9
Fantasy: 1
Historisk fiktion: 1
Non-fiction: 2
Science fiction: 1
Skräck: 3

Hyllvärmare: 8
Böcker införskaffade samma månad: 3
Böcker införskaffade samma år: 0
Omlästa böcker: 2
Lånade böcker: 1
Recensionsex: 0

Kvinnor: 12
Män: 1
Annat: 0
Duo: 0
Författare jag inte har läst tidigare: 6

Amerikansk författare: 6
Australiensk författare: 1
Dansk författare: 1
Finsk författare: 1
Irländsk författare: 1
Svensk författare: 3

Månadens bästa skönlitterära: Kindred av Octavia E. Butler
Månadens bästa nonfiction: Världens upptäckare av Huw Lewis-Jones och Kari Herbert
Månadens sämsta: Roses av Gilly Love
Månadens överraskning: Den hemliga historien av Donna Tartt
Månadens besvikelse: Roses av Gilly Love
Månadens otäckaste:

Kommentar: Januari har på många sätt varit en fin månad. Min kreativitet blommade upp, jag läste mycket och har hållit igång på gymmet. Nu på slutet har jag dock varit väldigt trött, på gränsen till förkyld men det vill aldrig riktigt bryta ut. Hoppas det ger med sig någon gång.

Om månadens bästa skönlitterära: En för mig tämligen okänd amerikansk klassiker, som var riktigt jävla bra.

Om månadens bästa nonfiction: Spännande perspektiv på de som har ”upptäckt” världen.

Om månadens sämsta och besvikelse: Jag hade kanske väntat mig att den skulle handla liiite mer om att odla rosor, istället för bara olika hantverk man kan gör med dem.

Om månadens överraskning: Jag trodde inte att jag skulle gilla Den hemliga historien, men fick en rejäl boksmälla efter att ha läst den.

Antal sedda filmer i januari 2020: 6

1. Before I Wake
2. Supernatural, säsong 14
3. X-Men: Dark Phoenix
4. The Haunting of Hill House
5. Call Me By Your Name
6. Brokeback Mountain

Romance: 2
Science fiction: 1
Skräck: 3

Hyllvärmare: 1
Införskaffad samma månad: 1
Införskaffad samma år: 0
Lånad film: 0
På bio: 0
På tv: 0
Netflix: 3
Omsedd film: 1

Månadens bästa: The Haunting of Hill House
Månadens sämsta: Before I Wake
Månadens överraskning: Brokeback Mountain
Månadens besvikelse: Call Me By Your Name
Månadens otäckaste: The Haunting of Hill House

Kommentar: Jag är fortsatt glad över att ha skaffat Netflix, då det ger mig chansen att se film som jag är nyfiken på men kanske inte nödvändigtvis vill köpa. Det blev dock mycket skräck i januari. Kanske lite väl mycket.

Om månadens bästa och otäckaste: I en veckas tid var jag helt fast i Hill House och dess snåriga karaktärer, samtidigt som jag blev alltmer mörkrädd. Vilket inte är bra när du måste rasta en hund mörka vinterkvällar.

Om månadens sämsta: Ingen dålig film, men för att vara en skräckfilm är den inte speciellt läskig.

Om månadens överraskning: Jag hade för mig att Brokeback Mountain var seg, men blev förvånad över hur bra den var. Och jag hade glömt att både Michelle Williams och Anne Hathaway var med i den.

Om månadens besvikelse: En del scener var innerliga och riktigt fina, men annat var bara så konstigt…

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 2 kommentarer

Läsplanering: Februari 2020

Då har årets första månad gått. På många sätt en bra, kreativ månad, men nu på slutet är jag väldigt trött och känner mig lite nedsatt. Tur att man då har böckerna.

Dessa fyra titlar vill jag särskilt läsa i februari:

De fyra titlar jag vill läsa i februari: Styrketräning med kroppen som redskap; Darkspell; Doktor Glas och De öde landen.
  • Styrketräning med kroppen som redskap av Ingo Froböse var en julklapp till mig själv. Jag har börjat tycka att styrketräning är alltmer kul.
  • Darkspell av Katharine Kerr är nästa del i serien om landet Deverry och ytterligare en omläsning. Jag vill ju plocka upp serien igen, så då får jag nöjet att läsa om de första delarna.
  • Doktor Glas av Hjalmar Söderberg är en klassiker jag velat läsa länge. Nu är det dags.
  • De öde landen av Stephen King är nästa del i serien om Det mörka tornet. Jag har en viss förhoppning om att läsa klart den serien i år.

Nota bene, jag har inte planerat in någon romanceläsning i februari. Kanske blir det ändå så att en och annan romantisk bok slinker med.

Vad vill du läsa i februari? Har du läst någon av dessa titlar?

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Equilibrium av Anna Jakobsson Lund

Omslagsbild Equilibrium

Författare: Anna Jakobsson Lund
Förlag: Annorlunda förlag (2017)
Antal sidor: 459 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Ari är en framstående forskare och kemist, som har löst gåtan bakom parageléns egenskaper och skapat ett vapen som ger Kintoros armé ett stort övertag över deras fiender. När hen ska ta emot applåder och hyllningar för sin upptäckt, råkar hen istället bevittna ett försök att stjäla hens hemligheter. Ur hen bryter sig en kraft lös, en kraft som kan få hen tvångsrekryterad till armén på grund av att ha utnyttjat svart magi, och hen tvingas fly till rövarstaden Porto du Luando. Hen söker skydd bland smugglare, nickelskojare och illusionister. Under sin flykt lär sig hen att allt hen har lärt sig om så kallade svartmagiker är fel. Tillsammans med sina vänner utforskar hen vad krafterna innebär.

Equilibrium är en storslagen fantasybok och ett enastående världsbygge. Det är mustigt, färgglatt och välarbetat. Detaljerna i världen fascinerar – allt från trycken på tygerna som berättar något om karaktärernas personligheter till de tatueringar som berättar om var personen kommer från och vem den är. Anna Jakobsson Lund kan också konsten att portionera ut information i lagom mängder, så att det känns som om jag långsamt upptäcker världen. Som om jag är en del av den.

Jag vet att Jakobsson Lund är förtjust i Leigh Bardugos Six of Crows-duologi, och de influenserna är påtagliga i Equilibrium. Samtidigt är det något alldeles eget. Det är en av de mest självklart queera berättelser som jag har läst, med en icke-binär huvudperson och flertalet transkaraktärer. Jag älskar hur självklart det är, hur hon visar att det är så lätt att ge andra karaktärer utanför normen hjälterollen. Det är också en berättelse om klass, solidaritet och vänskap.

Equilibrium innehåller som alltid när det gäller Jakobsson Lunds författarskap ett antal vältecknade karaktärer som jag förälskar mig. Ari känns vilsen och osäker genom stora delar av boken, men blommar upp mot slutet. Hens kärleksintresse Isobel är fascinerande karaktär. Men mest av allt förälskar jag mig nog i Ezra, en charmig och inte alltför hederlig person som har ett sinne för att hamna i trubbel.

Det finns mycket jag skulle kunna skriva om Equilibrium utan att riktigt kunna förklara varför jag älskar den, men älskar den – det gör jag. Så den är förstås varmt rekommenderad.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Rekommenderad!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Art Matters av Neil Gaiman

Omslagsbild Art Matters

Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell
Förlag: Headline (2018)
Antal sidor: 101 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Neil Gaiman sa en gång att världen alltid verkar ljusare när du just har skapat något som inte fanns där förut. Art Matters förkroppsligar den visionen. Den är sammanvävd av tal, dikter och kreativitetsmanifest. Den utforskar hur läsning, fantasi och skapande kan förändra världen.

Har ni någon gång läst en bok som får er att vilja pumpa med näven därför att den sätter ord på så många av de diffusa tankar och känslor du har haft? Art Matters är en sådan bok för mig. Gaiman lyckas vältaligt sätta ord på vikten av skapandet i denna värld, att låta fantasin få utrymme i en värld som allt mer låter dess möjligheter krympa. Det är slagfärdiga argument om varför bibliotek faktiskt är livsnödvändiga. Humor blandas med djupa insikter i en blandning som gör mig förälskad.

Som alltid när Gaiman samarbetar med Chris Riddell uppstår magi. Riddells bilder i Art Matters är skissartade, men oerhört roliga och gifter sig väl med Gaimans text. De bästa illustrationerna är de som växer samman med texten, höjer upplevelsen ett snäpp, och det är det som uppstår varje gång dessa två samarbetar.

Art Matters är en bok som påminner oss om att drömma, om att vara kreativa, om att skapa. Varje dag. Och att vi behöver böcker mer än någonsin i vår digitala värld, men att de kan samexistera.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen

Omslagsbild Män kan inte våldtas

Författare: Märta Tikkanen
Förlag: Schildts & Söderströms (2019)
Antal sidor: 190 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Frånskilda bibliotekarien och tvåbarnsmamman Tova Randers fyller fyrtio år. Av stundens ingivelse går hon in på en dansrestaurang för att fira sin födelsedag. Hon beställer in en grillbiff, kommer i samspråk med en man, dansar med honom, följer med honom hem. Och blir våldtagen. Istället för att anmäla sin våldtäktsman bestämmer sig Tova Randers för att hämnas. Hon ska våldta mannen, och sedan anmäla sig till polisen. I uppmärksamhetens kölvatten ska revolutionen följa.

Män kan inte våldtas är en feministisk klassiker som har stått på min att läsa-lista i flera år. Men då den har varit ur tryck så har den varit lite svår att få tag på. Nu fick jag en nyutgåva i julklapp och det var självfallet den första av mina julklappar jag började läsa.

Förväntningarna är således höga på Män kan inte våldtas, vilket leder till ett visst mått av besvikelse. Jag blir inte lika tagen av berättelsen, av Tova Randers, som jag kanske hade väntat mig. Snarare känns boken lite ytligt skildrad; karaktärerna glider förbi utan att göra bestående intryck.

Men Män kan inte våldtas väcker ändå mycket tankar och känslor. Framförallt hur en bok från 70-talet fortfarande kan kännas så pass aktuell. Visst har det gjorts framsteg, men många av attityderna till våldtäkt lever kvar som svårutrotade cancersvulster. Tova funderar också en del kring äktenskap, manligt och kvinnligt, barnuppfostran. En del av dessa tankar kring könsroller och mäns våld mot kvinnor kan kännas igen från idag.

Män kan inte våldtas är kanske inte fullt lika bra som jag hade väntat mig, men fortfarande en riktigt bra bok och en feministisk klassiker som är väl värd att läsas.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 4 kommentarer

Tisdagstrion: Bokomslag i min favoritfärg

Redan tisdag och min jobbvecka börjar (har jobbat helg, så jag var ledig igår.) Snart dags att pallra sig iväg till jobbet, men innan dess är det dags för tisdagstrion. Ugglan & Boken lämnar oss idag att tolka temat bokomslag i min favoritfärg.

Min favoritfärg är röd och de tre omslag ni ser nedan är rödare i verkligheten än vad de var på dessa bilder.

The Power av Naomi Alderman är en sådan bok som fortfarande väcker starka känslor hos mig, en längre tid efter att jag har läst den. I den värld Alderman målar upp vaknar en förmåga hos kvinnor att manipulera elektricitet, vilket gör dem till det starkare könet. Genom att vända på könsrollerna blottlägger hon elegant våra brister och det sjuka i systemet. Jag måste läsa om den så att jag kan skriva den längre recension som den förtjänar, istället för den minirecension jag orkade när jag först läste den.

Muse of Nightmares av Laini Taylor ser väldigt orange ut på bild, men är röd i verkligheten. Eftersom det är en uppföljare vill jag inte nämna alltför mycket om handlingen, bara att Laini Taylor har ett fantastiskt språk och sinne för att bygga fantastiska världar. Denna duologi, som börjar med Strange the Dreamer, är väl värd att läsas.

Dödsritten av Maggie Stiefvater är en av mina favoritböcker. Den inleds med meningen ”Det är den första dagen i november, så idag kommer någon att dö.” Befolkning på ön Thisby lever med ett öga ständigt riktat ut mot havet, där bäckahästar kan komma upp ur vågorna och dra ned den oaktsamma. I november varje år går Scorpioloppet av stapeln, där folk rider på halvt tämjda bäckahästar i förhoppning om att vinna ett storslaget pris. Huvudpersonerna Puck och Sean har olika anledningar till att vilja vinna detta pris. Maggie Stiefvater har ett fantastiskt språk och atmosfären i den här boken dröjer sig kvar.

Publicerat i läsning | Etiketter | 32 kommentarer

Spirit: Stallion of the Cimarron

Omslagsbild Spirit: Stallion of the Cimarron

Regissör: Kelly Asbury
Manus: John Fusco
Skådespelare: Matt Damon, James Cromwell, Daniel Studi
Produktionsår: 2002
Längd: 83 minuter

Vildhästen Spirit föds i en tid när den vilda västern ännu är otämjd. Ung och bångstyrig, blir han snart ledarhingst för sin flock. Men hans nyfikenhet och oräddhet leder till att han kommer i kontakt med människor, ett möte som leder till att han tillfångatas. Mötet blir brutalt, men han vägrar låta sig tämjas. När han möter den unga Lakotaindianen Little Creek uppstår en märklig vänskap, likaså med Little Creeks sto Rain, en häst med flygande hårman och stora uppfodrande ögon.

Spirit: Stallion of the Cimarron var en av mina favoritfilmer i mellanåldern. Länge har jag velat se om den, men samtidigt varit lite rädd för att göra det. Jag har inte trott att den ska hålla. Men det gör den. Med råge. Animationen av hästarnas rörelsemönster och beteende är djupt imponerande, även om deras karaktärer till stor del är antropomorfiserade. Miljöerna är vidunderligt detaljerade. När jag läser att den Oscarsnominerade, men förlorade till Spirited Away, tycker jag att det är skandal.

Berättelsen om Spirit är också oerhört spännande. Spirit: Stallion of the Cimarron skildrar en tid i förändring, utifrån en hästs synvinkel, när de vita männen tränger allt djupare in i landet och ödelägger. Spirits öde och tåga är gripande och engagerande, och trots att jag har sett filmen många gånger tidigare är jag lika fast som alltid. Det är första gången jag ser den på engelska, men röstskådespeleriet håller särskilt hög klass. Jag menar, Matt Damon gör rösten till Spirit, kan det bli annat än bra?

Spirit: Stallion of the Cimarron har också ett av de tveklöst bästa soundtracken genom filmhistorien. Komponerat av Hans Zimmer, sjunger Bryan Adams många av låtarna. På svenska gjordes det av Martin Stenmarck. Albumet med filmmusiken har följt mig genom åren och det är fortfarande en skiva som jag kan spela för att musiken helt enkelt är så bra.

Spirit: Stallion of the Cimarron är en fängslande och välgjord berättelse som är väl värd att se mer än en gång.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar