Älska av Sylvia Day

Författare: Sylvia Day
Originaltitel: The Stranger I Married
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag (2013)
Antal sidor: 292 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
E-bok | Adlibris, Bokus

Isabel har blivit änka efter sin stora kärlek, som svek henne gruvligt. Efter det har hon svurit att inte låta någon man sätta henne i den positionen igen. Istället lever hon ett dekadent liv i lyx och frihet. När markisen Grayson friar till henne med ett ovanligt förslag, slår hon först ifrån sig idén. Sedan verkar den inte så dum. Snart står det dock klart att Graysons lekfulla yttre döljer något annat. När han spårlöst försvinner, bara för att dyka upp igen fyra år senare, ställs allt på sin spets: vem är mannen hon har lovat att gifta sig med?

Jag tycker om att läsa romance emellanåt och är alltid lite nyfiken på underkategorin erotik. Den känns som särskilt svår att få till på ett övertygande vis. Det är lätt att det blir överdrivet, sexscenerna mest pinsamma och att kemin saknas helt mellan huvudpersonerna. Sylvia Day är dock en erotikförfattare jag bara har hört gott om, så när jag hittade två av hennes böcker på Myrorna fick de följa med mig hem. Älska blev den första jag läste.

I Älska kastas vi direkt in i händelsernas centrum. Markisen friar, de gifter sig, ingår sitt lilla avtal. Allt detta sker i prologen, vilket inte ger oss mycket chans att lära känna karaktärerna. Och det är väl här jag stöter på patrull. Eftersom jag inte lär känna karaktärerna har jag svårt att känna något inför Graysons plötsliga utveckling. Överlag känns karaktärerna underutvecklade.

Inte heller upplever jag att Isabel och Grayson har någon vidare lysande kemi i Älska. Sexscenerna är onekligen kompetent skrivna, men blir inte direkt pirrande heta eftersom det inte sprakar mellan huvudpersonerna. Skönt är dock att slippa ifrån löjeväckande metaforer och i stort sett våldtäktskultur inom ramen för sidorna.

Intrigen i Älska är tunn eftersom fokus ligger på att utveckla relationen mellan karaktärerna. Det är de vanliga käpparna som sätts i hjulen, missförstånd och kommunikationsmissar som leder till förvecklingar. Mitt i alltihop väljer Day att introducera ytterligare karaktärer med en relation som utvecklas, vilket inte känns som om den tillför handlingen något.

Nej, Älska blev inte någon ny favorit hos mig. Men eftersom jag har en annan av hennes böcker så får faktiskt Sylvia Day ytterligare en chans hos mig.

Andra bokbloggare om Älska

Books ABC

Topp tio böcker på vårens TBR-lista

Topp Tio Tisdag

Det var ett tag sedan jag deltog i Top Ten Tuesday, dels på grund av eget blogguppehåll, dels på grund av att de också har haft uppehåll. Men nu är det dags igen och här kommer tio titlar som jag hoppas hinna med under våren.

Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy. Hyllvärmare/boktolva. En klassiker som jag har fått varmt rekommenderad.

Skräck och avsky i Las Vegas av Hunter S. Thompson. Hyllvärmare/boktolva. En klassiker jag har hört mycket blandat om, men som har värmt mina hyllor tillräckligt länge.

Kvinnor i Japan under tusen år av Monica Braw. Hyllvärmare. Jag läste en av hennes tidigare böcker i mars och är den här lika välskriven så kommer det bli intressant.

Livets och dödens villkor av Belinda Bauer. Hyllvärmare. Jag måste erkänna att jag blev mindre pepp på den här efter att ha lyssnat på Skuggsida. Hoppas att den är bättre än den.

Våra mest älskade sagor. Hyllvärmare. Ställer mig väldigt frågande till att den fortfarande är oläst.

Norse Mythology av Neil Gaiman. Jag håller ju redan på med den, så den lär definitivt bli läst i vår.

Dumplin’ av Julie Murphy. Bokreafynd. Jag tror verkligen det här kan vara något för mig.

Hela härligheten av Margaret Mazzantini. Bokreafynd. Så nyfiken att jag spricker.

Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson. Bokreafynd. Nu ska jag till sist läsa hennes debutroman.

Mina hjältinnor av Samantha Ellis. Tävlingsvinst. Jag har varit så nyfiken på den här sedan den kom ut så nu får det allt bli av att jag läser den.

Supernatural, säsong 11: We’ve heard this song before

Recensionen innehåller spoilers för tidigare säsonger.

Skapare: Eric Kripke
Skådespelare: Jensen Ackles, Jared Padalecki
Produktionsår: 2015-2016
Säsong: 11
Antal avsnitt: 23
Längd: 970 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | Discshop
DVD | CDON, Discshop

Sam och Dean måste hantera konsekvenserna av att ha släppt loss Mörkret. Snart invaderas städer av människor med svarta ådror, som bara tycks vara ute efter att orsaka död och förstörelse. Deans drömmar hemsöks av en ung kvinna, Amara, som bär på en koppling till Mörkret och som tycks vara sammanknuten med Dean själv. Snart står det klart att de kanske behöver hjälp av både Gud och Djävul för att återbörda Mörkret där det hör hemma.

Trots att jag är ett hängivet fan av Supernatural så har jag faktiskt inte recenserat någon av de tidigare säsongerna på bloggen. Men det får det allt ta och bli ändring på. Vi kan väl börja med säsong 11, som är den senaste jag har sett.

Jag älskar verkligen Supernatural. Det finns få tv-serier som jag har varit så fullkomligt uppslukad av och kan förlåta så många av dess brister. Men i säsong 11 börjar jag faktiskt lite kärleksfullt driva med den. För förlåt, hur många gånger har vi inte haft exakt den här konversationen? Eller upplevt exakt den här lärdomen, som aldrig verkar fastna? Men det är skönt att brödrarelationen håller hela vägen genom säsongen. Det finns inget jobbigare än när misstro och lögner förstör.

Ändå upplever jag att Supernatural utmanar sig själva i viss mån under säsong 11. Crowley får under en kort period en kvinnlig köttkostym och likaså en ängel, Hanna, som har förefallit kvinnlig under seriens lopp får ett manligt kärl, vilket bryter mot traditionen att karaktärer alltid måste behålla det kön som de först introducerades som trots att både demoner och änglar är könlösa varelser. Likaså förekommer det fler öppet homosexuella karaktärer, som faktiskt överlever (!). Även de kvinnliga karaktärerna klarar sig bra denna säsong.

Skådespelarmässigt gör Jared Padalecki och Jensen Ackles det som förväntas av dem och som fungerar inom ramen för serien. Det blir inte alla gånger lysande prestationer, men kompetenta och de kan verkligen dessa karaktärer utan och innan. Den som verkligt briljerar genom säsongens lopp är Mischa Collins, som lyckas vara så sjukt obehaglig och övertygande att jag sitter och vrider mig av obehag.

På det stora hela är säsong 11 en solid säsong. Det finns inga riktigt usla avsnitt, utan det mesta är klart godkänt. Några avsnitt sticker ut som riktigt bra, såsom Baby, där Impalan står för synvinkeln genom hela avsnittet; Don’t Call Me Shurley, som återintroducerar en gammal karaktär i en ny skepnad (fast det här gissade vi väl redan i säsong 5?); samt We Happy Few, främst för att samspelet mellan Gud och Lucifer är så fruktansvärt underhållande.

Överlag får elfte säsongen av Supernatural väl godkänt. Det gör att jag nästan inte är sur över att de har förlängt ytterligare, då det känns som serien verkligen är på upphällningen. Jag vill inte komma till den punkten där jag tröttnar på den.

Det här med temaläsning…

Jag brukar ju inte ägna mig åt temaläsning. Åtminstone inte på ett organiserat plan. Det brukar ändå bli en del temaläsning, som att jag förra året läste om Berättelsen om Narnia och The Dark Is Rising Sequence. Eller att det blev lite zombie-tema under året och att jag läste Vilhelm Mobergs Utvandrar-svit.

Nu funderar jag på om det inte är dags för att göra något liknande i år. Jag höll nämligen på att ställa in mina olästa böcker i en hylla när jag började inse att jag dels har en väldigt fin utgåva av The Complete Sherlock Holmes där jag inte har läst allt, dels har jag mycket olästa sagoböcker. Jag älskar ju både Sherlock Holmes och sagor, så det kanske skulle kunna vara teman för året 2017. Plus att jag kan klämma in lite omläsning också, vilket jag tycker om.

Det här blir lite löst hållet och inte alls utmaningsinriktat, men det är vad jag hoppas kunna ägna lite av året åt.

Så här skulle ordningen för Sherlock Holmes kunna se ut:

  • A Study in Scarlet (omläsning)
  • The Sign of the Four (omläsning, tror jag. Är nästan hundra på att jag har läst)
  • The Adventures of Sherlock Holmes (omläsning)
  • The Memoirs of Sherlock Holmes
  • The Return of Sherlock Holmes
  • The Hound of the Baskervilles (omläsning)
  • The Valley of Fear
  • His Last Bow
  • The Case Book of Sherlock Holmes

Det blir en nätt samling titlar, både sådant jag har läst och en del nytt. En del av novellerna ur samlingarna som jag inte har läst har jag nog ändå läst, eftersom jag under en period hade en svensk utgåva som hade samlat noveller lite huller om buller.

När det kommer till sagoböcker så är det här vad jag har att välja på:

  • Indiska sagor
  • Våra mest älskade sagor
  • Ryska folksagor av Aleksander Afanasiev
  • Elsa Beskows sagoskatt
  • Tomtebobarnen av Elsa Beskow
  • Puttes äventyr i blåbärsskogen av Elsa Beskow
  • Solägget av Elsa Beskow
  • Grekiska myter och sagor av Claes Lindskog
  • Classical Legends av A. R. Hope Moncrief
  • Las Mejores Leyendas Mitológicas av Jose Repolles (om jag känner mig väldigt äventyrlig)

Här kommer jag nog inte läsa allt, utan välja det som jag är mest sugen på. Just nu känns det som om det är läge för Våra mest älskade sagor och Elsa Beskow.

Är det något ni tycker jag särskilt ska satsa på, som väcker er nyfikenhet?

Det otäcka könet av Marcus Priftis

det otäcka könet

Författare: Marcus Priftis
Förlag: Leopard förlag (2015)
Antal sidor: 303 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Det rådande manlighetsidealet har några hundra år på nacken. En man ska vara oberoende, oberörd, ta risker och inte backa för konfrontation, sätta gruppen framför sig själv och vara lojal. Men framförallt ska en man undvika allt som kan associeras med kvinnlighet och bli kallad för bög. I Det otäcka könet argumenterar Marcus Priftis för att det är dags för ett nytt manlighetsideal.

När Det otäcka könet gavs ut under 2015 kände jag direkt att jag ville läsa den. Särskilt som jag hade läst en bok tidigare av Marcus Priftis som hade golvat mig. Att han skulle ägna en hel bok åt att syna manligheten kändes som något jag verkligen ville läsa. Därför blev jag oerhört glad när den kom på bokrean 2016 och det var ett av de självklara köpen. Men ändå, trots att jag gick och suktade hela förra året, så dröjde det ett år innan jag satte tänderna i den.

Det finns bitar av Det otäcka könet som känns sylvassa och som om de verkligen sätter huvudet på spiken. Priftis kartlägger insiktsfullt hur olika typer av manlighetsideal krockar och skapar orimliga krav på män som de omöjligen kan leva upp till. Han visar på hur samma strukturer som förtrycker kvinnor även verkar förtryckande på män. Även om han inte hymlar med att dessa strukturer också gynnar män, vilket kanske inte gör det så konstigt att det är svårt att få en del män på tåget med jämställdhetsarbete. Och hur manlighetsidealet förändras, går tillbaka, i reaktion till att kvinnor för ökade rättigheter.

Sedan finns det andra bitar av Det otäcka könet som inte känns lika träffsäkra. Det finns ett stycke om våldtäkt där jag misstänker att författarens avsikt har varit att vara raljerande och ironisk, men som istället osar våldtäktskultur. Det är viktigt att poängtera att våldtäktsmän oftast är vanliga killar och inga monster, men att skriva ”det kunde ha varit vanligt sex. Men det var våldtäkt. Var gränsen gick? Svårt att säga. Men den passerades.” känns unket.

Ändå är Det otäcka könet en bok jag läser med stor behållning. Priftis blandar det aktuella med det historiska, refererar till aktuella debatter och populärkultur på ett intresseväckande vis, men framförallt är skriven med en stor dos humor. Det är en bok som väcker tankar och funderingar, och som säkerligen kan ge upphov till intressanta diskussioner.

Med andra ord: Det otäcka könet är klart läsvärd. Så läs och diskutera!

Andra bokbloggare om Det otäcka könet

romeoandjuliet

Hans majestäts drake av Naomi Novik

Författare: Naomi Novik
Originaltitel: His Majesty’s Dragon
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Temeraire, #1
Förlag: Bonnier Pocket (2008)
Antal sidor: 334 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Pocket | Adlibris, Bokus

William Laurence är kapten över HMS Reliant när hans liv drastiskt förändras. De besegrar en fransk fregatt i strid, men det visar sig att de har en ovärderlig last: ett drakägg. Bara det att ägget är på väg att kläckas. Någon måste därmed sela draken och bli en del av flygkåren. Hans öde och liv är därmed förändrat för alltid. Tillsammans med den ovanligt intelligenta och speciella draken Temeraire kommer han att nu skickas på många äventyr i den brittiske kungens tjänst.

Napoleonkrigen verkar vara populärt stoff för alternativa historieskildringar med fantasyförtecken. För några somrar sedan läste jag brittiska Susanna Clarkes förträffliga Jonathan Strange & Mr Norrell, där magi återupptäcks precis lagom för att hjälpa till i kriget. Nu har turen kommit till amerikanska Naomi Noviks Hans majestäts drake, där drakar används i armén, och jag måste erkänna att jag föll som en fura.

En stor del av det hela beror på karaktärerna i Hans majestäts drake. Ni känner mig, det är karaktärerna som ska få mig på fall. Det är snudd på kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Laurence, den arketypiska gentlemannakaraktären som aldrig hade kunnat föreställa sig det här livet men vet med sig att göra sin plikt. Kärleken är inte förbehållningslös eftersom han har en del tidstypiska attityder mot kvinnor, även om han skärper sig en bit in i historien. Det är definitivt kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Temeraire, den kloka draken som ifrågasätter så mycket av världsordningen. Dessa karaktärer lyckas röra om riktigt i grytan bara i första boken. Vad ska de hitta på i resten av serien?

Och det här med drakar sedan. De bästa fantasyböckerna är ju de där som har en världsuppbyggnad som känns som om den har skett utan ansträngning och som känns så fullständigt övertygande. Drakar under Napoleonkrigen? Ja, men det är självklart att det fanns! Hans majestäts drake lyckas verkligen sälja in sin världsbyggnad med råge. Det verkar dessutom finnas betydligt mer att utforska, vilket bådar gott för uppföljarna.

Om du vill läsa fantasy med en riktigt elegant världsuppbyggnad och charmiga karaktärer så är Hans majestäts drake något för dig.

Andra bokbloggare om Hans majestäts drake

Bokpotaten; MsHisingen

Andra böcker i serien

Hans majestäts drake

Jadetronen

Svartkrut och eld

Elfenbensriket

Örnarnas triumf

Tongues of Serpents

Crucible of Gold

Blood of Tyrants

League of Dragons

Tematrio: Kvinnor

TematrioIdag är internationella kvinnodagen, och även om jag har spenderat den i pyjamas i sängen med böcker som inte har med dagen att göra så tänkte jag göra en liten ansträngning. Då är det tur att Lyran denna vecka uppmanar oss att berätta om tre bra texter som handlar om kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor osv. Välj själv! Eller blanda hej vilt!

Om jag var din tjej av Meredith Russo handlar om Amanda, som är en helt vanlig tonårstjej bara det att hon föddes som Andrew. Nu har hon flyttat till en ny stad för att börja om och där träffar hon Grant. Men vill hon leva ett liv där hon inte kan vara helt ärlig och kommer hon bli accepterad för den hon är? En egentligen ganska typisk ungdomsroman med transperspektiv, vilket gör att den behövs idag.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson är berättelsen om Mirjiam, som fyller 85 år. Hennes familj ger henne ett romskt silverarmband och då väller hemligheten fram. Om att hennes namn inte är Miriam. En stark, omskakande berättelse som blev en av 2015 års bästa läsupplevelser.

Jag, en geisha av Mineko Iwasaki är en sann berättelse. Arthur Golden intervjuade henne inför sin bok En geishas memoarer, men det skar sig ordentligt mellan dem på grund av att hon upplevde att han förvanskade materialet och gav intrycket att det handlade om hennes liv. För den som vill lära sig mer om geishakulturen skulle jag hellre satsa på den här än Goldens bok.

Kattguden av Ingerun Sjösvärd

Författare: Ingerun Sjösvärd
Förlag: Mrs Seasword (2016)
Antal sidor: 150 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Som barn blev Liam biten av en katt och har sedan dess inte varit så förtjust i djuren. Desto mer förtjust är han i fotboll, även om mamma säger att han måste sköta skolan för att få fortsätta spela. Mamma och pappa jobbar mycket, vilket gör att Liam känner sig ensam. Men då kan han alltid besöka grannen Olle. Han har alltid tid att prata och ofta hjälper han till på fotbollsträningarna. En dag finns Olle inte i sin lägenhet, utan han har blivit vräkt. Istället bor han i parken, omgiven av en massa katter. Det är något skumt på gång och Liam blir snart varse om att ett ont kattväsen vill ta över världen. Kan han stoppa henne? Vill han göra det?

När jag började blogga 2012 var Boktjuven en av de första bokbloggar som jag började följa regelbundet. Därmed blev det självklart att jag ville läsa hennes debutroman Kattguden när den kom. Jag deltog i en tävling och hade turen att vinna den.

På ett rakt och enkelt språk debuterar Ingerun Sjösvärd med en spännande och lite småruskig berättelse för barn i mellanåldern. Kattguden blandar inslag från egyptisk och biblisk mytologi för att skapa ett äventyr som gör att du nog betraktar katter med lite misstänksamhet. De här vill inget hellre än att göra människorna till sina slavar.

Ibland kan det dock finnas en tendens till övertydlighet i berättandet, som om Sjösvärd inte riktigt litar på läsaren. Jag tror varken den tänkta målgruppen eller deras föräldrar behöver en förklaring om att FIFA är ett fotbollsspel, till exempel, utan det framgår i sammanhanget.

Men annars är Kattguden en spännande och intressant debut som håller läsaren i sitt grepp från första till sista sidan.

Andra bokbloggare om Kattguden

Havsdjupens sal; Lillabus läser; Läsresan; Mitt bokliga liv; MsHisingen; Prickiga Paula och böckerna; Västmanländskans bokblogg

Glädjande och mindre glädjande besked

Jag fick hem ett kuvert runt lunchtid igår med hur många ägg som de hade lyckats frysa, och det var mycket bättre än väntat. Hela sju av de åtta ägg som de hade tagit gick till frysen. Helt sanslöst bra!

Dessvärre fick jag inte vara glad så länge. Jag satt vid mitt skrivbord när jag kände något underligt i magtrakten. Det pulserade till och sedan stegrade sig smärtan. Hur jag än skiftade ställning kunde jag inte få den att släppa. Det här höll i sig resten av gårdagen och var lika illa när jag vaknade på morgonen.

Jag ringde RMC i morse och fick komma akut till dem. Typiskt nog var det snökaos och halt, så det var nervöst att åka upp dit. Läkaren blev direkt bekymrad när hon såg mig och jag fick lämna ett urinprov. Urinvägsinfektioner är inte helt ovanliga efter den här typen av ingrepp och eftersom jag står på kortison så är jag lite mer infektionskänslig, men det fanns inga tecken på att det skulle vara det.

Det blev också en undersökning, där hon kunde se lite vätska vid äggstockarna och en del var grumligt så det tydde på blod. Jag fick också lämna lite blodprover för att utesluta infektion, men läkaren tror att mina äggblåsor har fyllts med blod och sedan spruckit. Något som kan göra väldigt ont.

Troligtvis beror detta på grund av att mina äggstockar helt enkelt inte är vana vid så här mycket aktivitet, så att jag inte skrämmer upp någon som inte lider av hypofysinsufficiens. Jag opererade bort en cysta på hypofysen i december 2015 och min östrogenproduktion lade ned efter det. Substitutionsmedicineringen sattes inte in förrän i slutet av augusti 2016, så mina äggstockar har haft lite semester från hormoner och aktivitet under en längre period. Inte undra på att de inte vet hur de ska reagera nu.

Så nu väntar jag på besked om ifall jag har en infektion och behöver antibiotika, eller om det ”bara” är rupturer. I vilket fall så blir jag hemma veckan ut.

Johannas 15 frågor om vårvintern

Det känns som om det var länge sedan jag gjorde någon form av enkät. Johannas deckarhörna tycker också det var länge sedan hon såg några enkäter på bokbloggarna, så hon bestämde sig för att svänga ihop en med temat vårvinter. Den går ut på att välja ett av två alternativ och jag har kursiverat mina svar, men sedan utvecklat dem lite.

Semlor eller våfflor? – Om jag vill må illa och må dåligt en kväll, så kan jag väl äta en semla. (Spoiler alert: det vill jag inte.) Våfflor slinker däremot alltid ned.

På spåret eller Sveriges mästerkock? – Jag följer inget av det, men tycker nog att Sveriges mästerkock är lite roligare. Det är ju åtminstone matlagning.

Bokrea eller pocketkampanj? – Jag gillar att den stora bokrean sker vid en bestämd tidpunkt. Pocketkampanjer sker ju mest hela tiden och visst att jag ofta åker dit på att handla på någon av dem. Men på bokrean går det faktiskt fortfarande att hitta lite mindre vanliga titlar.

Längdskidor eller alpint? – Båda sakerna får mig att somna. Ärligt talat finns det inget som gör mig så less som när tv-tablån är fullsmockad med skidor.

Bokaktuella Camilla Läckberg (Häxan) eller Birgitta Ohlsson (Duktiga flickors revansch)? – Jag har inte läst något av Läckberg och har inga planer på det, men däremot börjar jag bli alltmer nyfiken på Ohlssons bok.

Tulpaner eller snödroppar? – Det finns inget som gör mig så glad som när de första snödropparna börjar titta upp ur backen.

Vasaloppet eller Oscarsgalan? – Jag brukar inte titta på något av det, men Oscarsgalan har jag ju åtminstone lite intresse av.

Långkok eller hämtpizza? – Visst att jag blir sugen på pizza emellanåt, men jag ångrar mig alltid efteråt. Ett riktigt långkok brukar vara belönande och sköter sig ju i stort sett själv så att en kan göra annat under tiden.

Klassiker eller nyutkomna böcker? – Av någon anledning brukar det bli att jag läser mycket klassiker i början av året, men sedan överger dem till förmån för det nyutkomna ju längre året går.

Melodifestivalen eller P2-konsert? – Jag är inte mycket för att lyssna på radio, men följer Melodifestivalen. Även om jag är bitter över resultatet i andra chansen. Det var två stycken jag ville skulle gå vidare (Dismissed och Loreen) och givetvis gick ingen av dem vidare…

Pollenallergi eller blixthalka?  Blixthalka är för obehagligt.

Böcker som utspelar sig i Paris eller i London? – Går det ens att välja? Men det får nog bli London. Främst för att jag läser mer brittiskt än franskt.

Ishockey eller bandy? – Återigen en fråga där jag inte kan välja något svar, eftersom jag är totalt ointresserad av båda alternativen.

Bokaktuella Jo Nesbø (Törst) eller Johannes Anyuru (De kommer att drunkna i sina mödrars tårar)? – Jag har inte läst något av någon av författarna, men Anyuru känns som om han skulle passa mig bättre än Nesbø.

Blåmesar eller domherrar? – Blåmesar kan en ju se lite när som, medan domherrar är lite ovanligare. Jag brukar alltid spana efter dem under vintern.