Nytillskott i september 2021

I september har jag beställt lite från Bokbörsen. Den konsumtion jag försöker komma åt och begränsa mest är den som rör konsumtion av nyproducerade ting, vilket gör att jag inte är lika sträng mot mig själv när det gäller begagnade böcker. Så jag har klickat hem en nätt liten hög:

  • Throne of Jade av Naomi Novik
  • Bläckhjärta av Cornelia Funke
  • Victory of Eagles av Naomi Novik
  • Stanos Volta av Anna Jakobsson Lund
  • The King in Yellow av Robert W. Chambers
  • Crucible of Gold av Naomi Novik

Sedan fick jag även hem ett recensionsexemplar från Historiska media:

En sak i taget av Lilly Emme

Ny feelgood av Lilly Emme: En sak i taget. Jag har redan läst, recenserat och gillat.

Sedan fick jag också hem detta:

Tryckt ex av min magisteruppsats om organisatoriska faktorers betydelse för utmattningssyndrom bland vårdpersonal

Det är ett tryckt läsexemplar av min magisteruppsats, som jag fått av mitt universitet. Den heter Att inte räcka till – Vårdpersonals uppfattningar om organisatoriska faktorers betydelse för utmattningssyndrom: En tolkande fenomenologisk analys. Ja, det är en munfull. Försök säga det tio gånger fort.

Publicerat i läsning | Etiketter | 2 kommentarer

Månadsrapport: September 2021

De tolv böcker jag har läst i september 2021

Antal lästa böcker i september 2021: 12

113. Skönhetsbibeln av Karina Ericsson Wärn
114. The Love Delusion av Nicola Mostyn                   
115. Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv av Johanna Stål
116. Till flickorna i sjön av Elin Olofsson
117. Alphonse Mucha Masterworks av Rosalind Ormiston
118. Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides
119. H som i hök av Helen Macdonald
120. Psykologin som vetenskap av Lars-Gunnar Lundh och Artur Nilsson
121. Stora små lögner av Liane Moriarty
122. Och bergen svarade av Khaled Hosseini
123. En sak i taget av Lilly Emme
124. Biblioteca universal de misterio y terror 3

Drama: 3
Fantasy: 1
Feelgood: 1
Historisk fiktion: 1
Non-fiction: 5
Skräck: 1

Hyllvärmare: 6
Böcker införskaffade samma månad: 1
Böcker införskaffade samma år: 3
Omlästa böcker: 2
Lånade böcker: 0
Recensionsex: 1

Kvinnor: 8
Män: 5
Annat: 0
Duo: 0
Författare jag inte har läst tidigare: 8

Amerikansk författare: 2
Australiensk författare: 1
Brittisk författare: 3
Spansk författare: 1
Svensk författare: 6

Kommentar: Det kändes som om det gick trögt med läsningen i september, troligen på grund av att jag har ägnat halva månaden åt att vara däckad av två rejäla förkylningar. Men trots det fick jag en del läst. Och det mesta har varit riktigt bra.

Månadens bästa skönlitterära blev Och bergen svarade, en vindlande, underbar afghanistansk släktsaga.

Bästa non-fiction får två titlar samsas om: H som i hök och Psykologin som vetenskap. H som i hök är en underbar fusion av genrer och den höll väl för en omläsning. Psykologin som vetenskap är en av de få metodböcker inom psykologi som jag faktiskt har tyckt var spännande.

Sämst denna månad får Biblioteca universal de misterio y terror 3 bli, som verkligen inte hade lyckats i sitt urval av noveller. Det mesta var, för att var ärlig, astråkigt.

Positivt överraskad blev jag av Stora små lögner. Jag har ju läst Liane Moriarty tidigare och blivit besviken, men det här tyckte jag var riktigt bra. Den korar jag även till månadens otäckaste eftersom en av makarna är en riktigt obehaglig typ.

Lite besviken blev jag däremot på The Love Delusion, eftersom jag inte hade uppfattat att det var andra delen i en serie. Den började nog så fristående, men blev helt plötsligt väldigt beroende av att man hade läst första delen.

De sju filmer och tv-serier jag sett i september 2021

Antal sedda filmer i september 2021: 7

51. The Witcher: Nightmare of the Wolf
52. Supernatural, säsong 12 (gammal recension)
53. Cats
54. Lucifer, säsong 6
55. Stolthet & Fördom
56. Knives Out
57. Supernatural, säsong 13 (gammal recension)

Deckare: 1
Drama: 1
Fantasy: 3
Skräck: 2

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 0
Lånad film: 0
På bio: 0
Netflix: 4
Annan streamingtjänst: 0
Omsedd film: 3

Kommentar: Sämre gick det med filmtittandet i september, där det kändes som jag råkade ut för bottennapp efter bottennapp. Säsong 12 av Supernatural var väl bra, men spretig och stundtals tråkig. Det var inte förrän i slutet av månaden som jag fick in några fullträffar.

Den sista filmen jag såg i september, Knives Out, var också månadens bästa. En modern pusseldeckare med humor. Jag blev också överraskad över hur jäkla bra säsong 13 av Supernatural är, så den fick samsas som månadens bästa och får ensam stå som månadens överraskning.

Sämst denna månad är – surprise, surprise – The Witcher: Nightmare of the Wolf. Snacka om att ha missat poängen.

Rejält besviken och arg blev jag på sättet man valde att avsluta Lucifer. Säsongen är jättebra fram till sista avsnittet, som gör mig fly förbannad.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Läsplanering: Oktober 2021

Nu är vi riktigt inne på hösten. Det blir mörkare och kallare, och snart lurar spöken och oknytt runt hörnet. September, med sin ljuvligt soliga höstdagar, har förflutit i ett töcken av svåra förkylningar. Ändå fick jag en del läst. Jag hoppas läsa en del med i oktober, även om jag nog kommer ägna stor del av månaden åt att teckna till Inktober.

Denna månad vill jag särskilt hinna läsa dessa fyra böcker:

  • Herravälde av Elin Olofsson. Jag fyndade denna på årets bokrea och är riktigt nyfiken. Jag har gillat allt jag har läst av henne hittills.
  • Natten av Elie Wiesel. Även denna ett bokreafynd från i år. Troligen rätt tung, men en viktig bok som borde vara obligatorisk läsning.
  • Vem vill bli miljardär? av Vikas Swarup. Hyllvärmare. Ytterligare ett räddningsobjekt från mina morföräldrars boksamling. Jag såg filmatiseringen för några år sedan och tyckte om den.
  • Buss på villovägar av John Steinbeck. Hyllvärmare. Steinbeck brukar sällan sitta fel.

Jag kommer troligen också klämma in lite skräck på spanska också, även om jag börjar smått tröttna på de böckerna.

Har du läst någon av dessa? Är det någon du skulle rekommendera eller som du blir nyfiken på?

Publicerat i läsning | Etiketter | 2 kommentarer

En sak i taget av Lilly Emme

En sak i taget av Lilly Emme

Författare: Lilly Emme
Förlag: Historiska Media (2021)
Antal sidor: 304 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

När Grace Appleton sade upp sig för att bli hemmafru och ägna sin tid åt barnen, var inte tanken att hon skulle tillbringa större delen av dagen åt att städa. Ett riktigt Sisyfosprojekt i ett hus som svämmar över av saker, som maken Andrew gladeligen släpar hem. Inget får kastas. Utan Grace enträgna plockande skulle huset se ut som en soptipp. Men det börjar bli henne övermäktigt och hon längtar efter en chans att fly undan sitt stökiga hus. Lösningen på problemet tycks vara att inte släpa hem några nya saker och varje dag slänga en sak. Tillsammans med barnen kasserar hon grej efter grej. För varje sak som försvinner, desto lättare får Grace att andas. Frågan är vad som kommer hända när Andrew kommer på henne och vad konsekvenserna blir…

Jag stiftade bekantskap med Lilly Emme för första gången tidigare i år genom Bokförlaget Gyllendufva, ett författarsamarbete med Sara H. Olsson. När jag såg En sak i taget i höstkatalogen hos Historiska media blev jag genast nyfiken. Prylbantning och hållbarhet är ju saker som just nu lockar mig lite särskilt. Historiska media var vänliga nog att skicka ett recensionsexemplar.

Med värme och humor tecknar Emme upp en bild av fyrabarnsmamman Grace, som drivits bortom gränsen för vad hon tål i En sak i taget. Sammanbrottet hotar, om så Andrew släpar hem en enda pryl till. Den frånvarande maken vars patologiska samlande orsakar Grace så mycket lidande blir aldrig riktigt lika levande som henne. Inte heller barnen, som lätt hamnar i stereotyper. Å andra sidan är det älskvärda stereotyper. De känns igen, men de är lätta att tycka och bry sig om.

En sak i taget är en rolig feelgood med ett stråk av allvar som är svår att lägga ifrån sig. Även om fokus ligger på relationer och kommunikation, så som brukligt är i genren, får även allvarligare frågor som klimathot och hållbarhet utrymme. Familjen Appletons hem som översvämmas av prylar må kanske kännas överdrivet för de flesta, men handen på hjärtat, visst köper vi alla mer saker än vad vi egentligen behöver? Den här på ytan lättsamma boken kan nog få den som är hågad att tänka till lite på konsumtion.

Jag slukade En sak i taget i nästan en sittning och börjar nu smått snegla på resten av författarens produktion…

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Any Way the Wind Blows av Rainbow Rowell

Omslagsbild Any Way the Wind Blows

Författare: Rainbow Rowell
Serie: Simon Snow, #3
Förlag: Macmillan Children’s Books (2021)
Antal sidor: 592 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Nu måste Simon Snow och hans vänner bestämma sig för hur de ska ta sig vidare i livet. Simon själv måste bestämma sig för om han fortfarande vill vara en del av Magikernas värld. Om han inte vill vara det, vad innebär det för relationen med Baz? Samtidigt har Baz två familjekriser att lösa och ingen att prata med om sina nyvunna vampyrkunskaper. Penelope skulle förstås hjälpa till, men hon har smugglat in en amerikansk Normal som råkar vara under en demonisk förbannelse. Nu vet hon inte riktigt vad hon ska ta sig till med honom. Och Agatha? Tja, Agatha Wellbelove har fått nog.

En sak som jag verkligen gillade med Carry On var hur Rainbow Rowell lekte med fantasyns typiskt utvalde och gjorde något eget med dem. Vad jag sedan har älskat med de efterkommande böckerna är att de behandlar vad som händer efter att hotet är avvärjt. Vad gör den utvalde när profetian är uppfylld? Eller när allt man trodde sig veta om sig själv är lögn? Any Way the Wind Blows fortsätter att utforska detta. (Jag är fortfarande lite sur över att den inte heter ”There will be peace when you’re done”, då jag trodde att serien var döpt efter Kansas-låten.)

Any Way the Wind Blows är som allra bäst i relationsbitarna. Hur Simon måste lära sig att öppna upp för mjukhet, att våga blotta sig, saker som inte kommer naturligt efter ett liv av kamp. Rowell är som bäst när hon skildrar de snåriga, taggiga bitarna av en relation, som ändå är fylld av så mycket ömhet och kärlek. Det märks att hon nog är lika förälskad i de här karaktärerna som vi läsare är.

Det är relationerna som är det primära i Any Way the Wind Blows. Att förändras i mötet med någon annan och våga låta förändringen ske, att låta den rubba sin världsbild litegrann. Det är vad som händer med Penelope. Det är vad som händer med Simon. Det är vad som händer med Agatha. Nog för att det finns spänning att få och mysterier att lösa, men det här är en berättelse där vi framförallt får se de här karaktärerna bli vuxna.

Any Way the Wind Blows är visst spännande, men det är framförallt ett ömsint farväl till den här världen och de här karaktärerna. Jag kommer att sakna dem.

Betyg 5: Den var fantastisk!

Andra delar i serien

Carry On (recension)

Wayward Son (recension)

Any Way the Wind Blows

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Biblioteca universal de misterio y terror 2

Omslagsbild Biblioteca universal de misterio y terror 2

Redaktör: José Antonio Valverde
Medverkande författare: Pedro Montero, José León Cano, Victor Rojo, Jean-Paul Dutronc, Bruce G. Bancroft, Joseph Sheridan Le Fanu, Henry W. Bagley
Serie: Biblioteca universal de misterio y terror, #2
Förlag: Ediciones Uve (1982)
Antal sidor: 128 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Jag hittade fem böcker i den här serien på Myrorna för en herrans massa år sedan. När jag läser Biblioteca universal de misterio y terror 2 inser jag att detta ofta rör sig om b-skräck. Det är sällan bra, men språket är oftast relativt enkelt så att jag ändå kan hänga med något sånär i handlingarna.

Biblioteca universal de misterio y terror 2 inleds med Noriko av Pedro Montero. I den får vi följa hur en författare skriver en berättelse om olycklig kärlek och ond bråd död med oanade konsekvenser för de som kommer i kontakt med berättelsen. Rätt okej läsning, tycker jag.

Därefter kommer El regalo de las estrellas (Presenten från stjärnorna) av Peter Van Door. En meteorit slår ned i en mans trädgård och han sparar den som souvenir. Ju mer kontakt med den, desto friskare och mer skärpt blir han, men också fetare, som om något göder honom… Lite lätt lovecraftiansk känsla i den här, men rätt billig känsla.

I El maleficio (Förbannelsen) börjar huvudpersonens fru sakta tyna bort efter att de träffat ett medium. Jag har inte direkt några starka åsikter om den här novellen och den är ganska lätt att glömma bort.

Una dama misteriosa (En mystisk dam) av Victor Rojo ger galen kattkvinna en ny innebörd. En man fascineras av en dam som han alltid ser på samma plats på sin favoritbar. En kväll bestämmer han sig för att följa med henne hem.

I Cangrejos (Krabbor) av Jean-Paul Dutronc drar en man undan duschdraperiet och upptäcker att hans badkar är fullt av krabbor. Alltså, mordiska krabbor… Nu har jag nog ta mig tusan läst allt.

Los mendigos de Isis (Isis tiggare) av Bruce G. Bancroft har en gammal vintagekänsla, som dessvärre inte känns särskilt bra i vår tid. Den spelar på mycket fördomar om Egypten och dess gudar när en man reser till Egypten för att ta reda på vad som har hänt med hans måg.

Ett av de mer kända namnen som bidragit till Biblioteca universal de misterio y terror 2 är Joseph Sheridan Le Fanu. I Asedio a la casa roja (Belägringen av det röda huset) får vi höra om de hemska händelser som drev ett ungt nygift par från huset som var deras bröllopsgåva. Lite småspännande, men med välkända motiv.

Biblioteca universal de misterio y terror 2 avslutas med La sombra de Adam Corman handlar om en hemsökelse. Tycker den bygger upp stämningen på ett fint sätt, även om jag nog inte skulle klassa den som skräck. Allt blir inte skräck per automatik för att det innehåller spöken.

Betyg 2: Den var okej!

Andra böcker i serien

Biblioteca universal de misterio y terror 1 (recension)

Biblioteca universal de misterio y terror 2

Biblioteca universal de misterio y terror 3

Biblioteca universal de misterio y terror 4

Biblioteca universal de misterio y terror 5

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagstrion: Black Lives Matter

Tisdagstrion

Även denna vecka hänger jag på tisdagstrion inne hos Ugglan & Boken. Denna veckas tema var: black lives matter. Jag tolkade det som böcker som är skrivna av svarta författare, som handlar om svarta människors liv och erfarenheter.

Jag tyckte den här veckan var svår. Inte för att jag hade svårt att komma på titlar, utan jag fick svårt att begränsa dem till tre. Till slut valde jag dessa:

The Color Purple av Alice Walker är en klassiker av en anledning. En brevroman som skildrar Celias liv under tjugo år. Fattigdom, övergrepp, våld i nära relationer, normbrytande kärlek, systrar som skiljs åt… Det här kan mycket väl vara en av de bästa romaner jag har läst.

The Hate U Give av Angie Thomas skildrar Starrs liv, som är prydligt uppdelat i två delar: den fattiga stadsdel där hon är född och uppvuxen och den fina highschool i ett övervägande vitt område. När hon bevittnar hur en polis skjuter ihjäl hennes barndomsvän Khalil kolliderar hennes världar. En riktigt stark debutroman om ett brännande aktuellt ämne.

Stanna hos mig av Ayobami Adebayo handlar om det gifta paret Yejide och Akin, som inledningsvis är lyckliga. Men åren går utan att det kommer ett barn. Släkten ställer obevekligen krav på barn och Akin tvingas ta en andra hustru, till Yejides förtvivlan. Svartsjuka, svek, traditionernas makt och bräckligheten i mänskliga relationer.

Mina honorary mentions:

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

Vända hem av Yaa Gyasi

Sötvatten av Akwaeke Emezi

Beloved av Toni Morrison

Publicerat i läsning | Etiketter | 26 kommentarer

The Witcher: Nightmare of the Wolf

Omslagsbild The Witcher: Nightmare of the Wolf

Regissör: Kwang Il Han
Manus: Beau DeMayo
Skådespelare: Theo James, Mary MacDonnell, Lara Pulver
Produktionsår: 2021
Längd: 83 minuter

Vesemir valde att bli häxkarl för att undfly ett liv i fattigdom. Nu gör han skrupellöst vad som helst för att intjäna pengar. Men något märkligt håller att ske på Kontinenten. Monster som aldrig brukar synas till i Kaedwen dyker upp där. En hätsk stämning håller på att uppstå mot häxkarlarna, uppviglade särskilt av besvärjerskan Tetra. Vesemir tvingas samarbeta med henne när det står klart att allt har ett samband med några alvflickors försvinnande. Det hela kommer leda Vesemir till en sanning alltför nära hemma och möten med det förflutna…

Det är väl ingen som har undgått att missa hur förtjust jag blev i tv-serien The Witcher. Jag har plöjt hela bokserien på ett par månader och det känns oändligt långt till december när säsong 2 kommer. Därför blev jag själaglad när jag fick veta att Netflix skulle släppa en animefilm, The Witcher: Nightmare of the Wolf, som följde Geralts mentor Vesemir innan serien. Jag har ju sett Netflix göra anime tidigare (A Whisker Away) och tyckt att de gjort det bra, så förväntningarna var höga.

Men The Witcher: Nightmare of the Wolf är långt ifrån bra. Animationsmässigt är det väl nog så kompetent, men inget att skriva hem om. En frossande i blod och ”spektakulära” stridsscener. För att inte nämna karaktärsmord på Vesemir. Man har förvandlat honom till en skrupellös, kvinnoälskande stereotyp animeskitstövel. Den bild man får av Vesemir i böckerna är att han visst är lite förtjust i kvinnofolk, men att han är rättfärdig och ärlig. Mannen som blev upprörd över hur Geralt och Eskel behandlade humlor skulle knappast bete sig som han gör i filmen.

The Witcher: Nightmare of the Wolf lyckas också till stor del missa vad som är poängen med både bok- och tv-serie. Andrzej Sapkowskis böcker handlar i mångt och mycket om rasism, och vad människans hat och rädsla driver dem att göra för fruktansvärda saker. Det var människans hat, okunskap och rädsla som fick dem att vända sig emot häxkarlarna, som skapats för att beskydda dem. Här har man valt att göra vissa av häxkarlarna till monster så att människans grymhet till viss del ursäktas.

(Plus att tidslinjen inte stämmer för fem öre, vilket driver mig till vansinne.)

Så, det enda The Witcher: Nightmare of the Wolf bidrar med är karaktärsmord och att ha fullständigt missat poängen. Skippa den med gott samvete.

Betyg 1 Gillade den inte!
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer

The Ickabog av J. K. Rowling

Författare: J. K. Rowling
Förlag: Little, Brown Books for Young Readers (2020)
Antal sidor: 280 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Det var en gång ett litet land som kallas för Cornucopia, som var lika rikt på lycka som det var på guld, och känt för sin mat. Från de utsökta ostarna i Kurdsburg till de underbara bakelserna från huvudstaden Chouxville. Men även i lyckliga riken döljer det sig monster i skuggorna. Enligt legenden lever en fruktansvärd varelse i Träsklanden i norr: Ickabogen. Vissa säger att den andas eld, spottar gift och ryter genom dimman när den rövar bort får och barn urskillningslöst. En del säger att det är en myt. Men när myten får sitt eget liv och kastar en mörk skugga över riket, tvingas bästa vännerna Bert och Daisy ge sig av på en resa för att gå till botten med vad ickabogen är för något.

Liksom som för så många andra fans, har J. K. Rowlings många transofoba uttalanden på senare år gjort mig riktigt besviken. Än värre blir det när Rowling klär på sig offerkoftan och anklagar kritiker för att mobba henne. Därför har det tagit emot att läsa The Ickabog.

Men man måste ibland separera verk från dess skapare. Jag kommer alltid att älska Harry Potter med en glödande passion. Och jag måste erkänna att jag älskade The Ickabog också. Det hela börjar som en klassisk saga. Ett land av överflöd, en stilig kung, ett mytomspunnet monster…

Men The Ickabog blir snabbt mörk. Det är en berättelse om hur diktaturer kan spinna på folks rädslor för det okända, det annorlunda, så att de utan att riktigt reflektera över det ger bort sina rättigheter. Hur människors girighet kan dra nytta av människors rädsla. För att rikta sig till barn, är The Ickabog en bok som inte värjer sig för att skildra ondska och vad den kan ta sig till för att behålla makten. Och svaret är: den är beredd att nästan göra allting för att behålla sin makt och sin rikedom.

Samtidigt så finns det humor i The Ickabog. Humor och magi. Vänskap i överflöd. Karaktärernas namn är tongue-in-cheek och bygger mycket på ordlekar. Det finns mycket drag av det som jag charmade av i Harry Potter-serien, även om det här självfallet inte är lika bra. Men det är en fantasieggande berättelse som kommer charma yngre läsare.

The Ickabog är en spännande, underhållande berättelse som visar att det går att tackla svåra ämnen även för barn.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

The Secret Horses of Briar Hill av Megan Shepherd

Omslagsbild The Secret Horses of Briar Hill av Megan Shepherd

Författare: Megan Shepherd
Illustratör: Levi Pinfold
Förlag: Walker Books (2016)
Antal sidor: 240 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Likt så många andra barn har Emmaline evakuerats från storstaden till landsbygden, där bombhoten är mindre. På Briar Hill bor barn med tuberkulos och omhändertas av nunnor. Emmaline ser dock hästar med vingar i speglarna, som ingen annan kan se. Det blir hennes hemlighet. När hon en dag klättrar över ägornas murar, råkar hon på en sådan häst i verkligheten. Foxfire har skadats och kan inte flyga. Det är Emmaline som måste vårda henne och skydda henne. Foxfire svävar nämligen i stor fara från den Svarta hästen, som jagar i det färglösa månskenet. För att bygga en sköld måste Emmaline finna färgglada skatter. Men hur hittar man färger i en grå värld?

Jag fick nys om The Secret Horses of Briar Hill genom en entusiastisk recension från Maggie Stiefvater. Då blev jag genast nyfiken. Om en favoritförfattare lovordar en bok, då blir i alla fall jag lite särskilt intresserad av att läsa den.

The Secret Horses of Briar Hill är en modern barnbok som känns som en av de klassiska barnböckerna. På ett bra vis. Det känns som en berättelse som alltid har funnits: berättelsen om Emmaline och hästarna hon ser i speglarna. Det spännande uppdrag hon får för att rädda den häst som förirrat sig in i deras verklighet. Hon uppvisar både mod och kämpaglöd, trots sin svåra sjukdom, som riktigt suger tag i mig som läsare. Det hela är lättläst och uppmuntrar till att sträckläsa.

Megan Shepherds text gifter sig så väl med Levi Pinfolds vackra blyertsillustrationer. The Secret Horses of Briar Hill är en sådan bok där text och illustration är i sådan harmoni att det är svårt att föreställa sig den ena utan den andra. Riktig magi uppstår när de kombineras.

The Secret Horses of Briar Hill är en riktigt vacker barnbok av det gamla snittet, men det hela är inte något negativt utan ger en känsla av tidlöshet. Att boken alltid har funnits.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar