Descendant of the Crane av Joan He

Postat den fredag 6 september 2019 av C.R.M. Nilsson
Omslagsbild Descendant of the Crane

Författare: Joan He
Förlag: Albert Whitman & Company (2019)
Antal sidor: 417 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Prinsessan Hesina Yan har aldrig varit särskilt ivrig att bestiga tronen, men när hennes älskade far mördas slungas hon till makten, plötsligt drottning över ett instabilt rike. Hon är fast besluten att hitta sin fars mördare, vilket får henne att göra något desperat: hon anlitar en siares hjälp, en förrädisk handling som kan straffas med döden. I Yan förbjöds magi för århundraden sedan. Med hjälp av siares olagligt givna information, och osäker på om hon kan lita på sin familj, vänder sig Hesina till Akira. Han är en briljant utredare, men också en dömd brottsling med egna hemligheter. Med sitt rikes framtid på spel, kan Hesina skipa rättvisa för sin far? Eller kommer det kosta för mycket?

Descendant of the Crane är en ambitiös debutroman som för tankarna till Raymond E. Feists och Jay Wursts serie Imperiets dotter eller Lian Hearns Sagan om klanen Otori. Men den kanske är lite väl ambitiös. Joan He har skapat en fantasieggande värld, inspirerad av det gamla Kina, fullt med snåriga komplotter och komplexa historiska skeden, men dessvärre lyckas hon inte riktigt rodda runt det. Karaktärernas motiv och handlingen håller inte hela vägen, vilket leder till att romanen i slutet känns halvfärdig. Det känns som bäddat för en uppföljare, men om jag förstår He rätt så har hon inga planer på att skriva någon sådan utan bara sidoromaner.

Descendant of the Crane är en tämligen stillsam berättelse, mer fokuserad på den politiska sidan av styret än action. Dramat får vi i form av mysteriet kring faderns död och rättegångsdramat, där politiken verkligen kommer till ytan. Alla har sina agendor, vilket blir svårt för Hesina att svälja. Det är även en bildningsroman, som har att göra med en ung kvinnas resa mot insikt att allt inte är svart och vitt och att ibland måste man välja det minst onda av två onda ting.

Descendant of the Crane är en ambitiös, unik fantasydebut, men författaren översträcker ibland sin förmåga med mindre lyckat resultat.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Five Go Off to Camp av Enid Blyton

Postat den torsdag 5 september 2019 av C.R.M. Nilsson
Omslagsbild Five Go Off to Camp

Författare: Enid Blyton
Serie: Famous Five, #7
Förlag: Hodder (1997)
Antal sidor: 201 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Under detta lov ser de berömda Fem fram emot att campa högt upp på en vildvuxen hed, i sällskap med en av pojkarnas excentriska lärare. Men heden är inte helt övergiven. De kan höra underliga ljud från den närliggande, övergivna järnvägsstationen. Till deras förvåning finns det en vakt på plats, som varnar dem fem att hålla sig undan. Detta gör att de så klart vill undersöka saken. Något mystiskt händer under jorden. Vem kör tågen på nätterna och varför?

Personligen älskar jag äventyret i Five Go Off to Camp. Faktumet att järnvägen går under heden, vilket innebär att marken plötsligt börjar mullra eller det dyker upp ånga som om det fanns vulkaner i Storbritannien. Spänningen i de övergivna tunnlarna och hur det mystiska spöktåget faktiskt lyckas ta sig fram i en tunnel som påstås vara avstängd. Miljön är ypperligt skildrad och som bäddad för ett mysterium. Plus att jag blir väldigt förtjust i den excentriske Mr Luffy, som har huvudet bland sina insekter men med hjärtat på rätta stället, och barnens nya vän, Jock.

Vad jag blir mindre förtjust i är hur påtagligt föråldrade könsrollerna är i Five Go Off to Camp. För första gången i min omläsning ska barnen själva hushålla, vilket innebär att alla sysslor faller på Anne. Hon ska diska, laga mat och allmänt se till att de har det bra under campingen. Om Julian eller Dick mot förmodan skulle erbjuda sig att hjälpa till, viftas det undan med en klar underton av att sådant ska pojkar inte bemöda sig om. Lämna det till den lilla flickan Anne som har det inpräglat i sin DNA att vilja vara huslig.

Five Go Off to Camp har ett av de starkaste äventyren, men dess föråldrade könsroller förtar nöjet något.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra böcker i serien

Five on a Treasure Island (recension)

Five Go Adventuring Again

Five Run Away Together

Five Go to Smuggler’s Top (recension)

Five Go Off in a Caravan

Five on Kirrin Island Again

Five Go Off to Camp

Five Get into Trouble

Five Fall into Adventure

Five on a Hike Together

Five Have a Wonderful Time

Five Go Down to the Sea

Five Go to Mystery Moor

Five Have Plenty of Fun

Five on a Secret Trail

Five Go to Billycock Hill

Five Get into a Fix

Five on Finniston Farm

Five Go to Demon’s Rocks

Five Have a Mystery to Solve

Five Are Together Again

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

The Little Prince av Antoine Saint-Exupéry

Postat den onsdag 4 september 2019 av C.R.M. Nilsson
Omslagsbild The Little Prince: den lille prinsen på sin asteroid mot en blå bakgrund med gula stjärnor.

Författare: Antoine de Saint-Exupéry
Originaltitel: Le Petit Prince
Förlag: vivi Books (2016)
Antal sidor: 127 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

En man kraschar med sitt plan i öknen. Till sin förvåning är han inte ensam, utan möter där en liten pojke. En liten prins. Den lille prinsen har lämnat sin egen pyttelilla planet, som han delade med en ros, för att utforska världen. Han besöker ett antal planeter innan han landar på jorden. På varje planet märker han att personerna ägnar sig åt saker som är allt annat än viktiga, istället för det som verkligen betyder något.

The Little Prince är en sådan där barnbok som ofta lyfts fram när personer pratar om böcker som har förändrat deras liv. En filosofisk, allegorisk bok om barndom och vad det innebär att vara vuxen, eller vad man förlorar när man blir vuxen. Om att ägna tid åt att vårda och utveckla relationer med andra människor, och inte slösa bort sin tid på vad som kommer visa sig vara oväsentligheter. Om vänskap och vänlighet. En nostalgisk längtan efter en barndom som verkade så mycket enklare och fylld av möjligheter.

The Little Prince fyller mig med vemod. Kanske är det inte så mycket en barnbok, som en bok för vuxna som minns hur det var att vara barn och längtar tillbaka. En bok för de som har mött sina rosor, sina rävar, druckit från en brunn med ett rostigt handtag i öknen och insett att ett par taggar inte kan motstå tigerns klor. Till skillnad från den lilla prinsen kan de inte återvända, utan bara minnas tillbaka med längtan.

The Little Prince förändrade kanske inte mitt liv, men det är en fin liten berättelse.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Five Go to Smuggler’s Top av Enid Blyton

Postat den onsdag 4 september 2019 av C.R.M. Nilsson
Omslagsbild Five Go to Smuggler's Top

Författare: Enid Blyton
Serie: Famous Five, #4
Förlag: Hodder (1997)
Antal sidor: 202 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

De fem ser fram emot att tillbringa påsklovet hemma hos George och hennes familj i Kirrin Cottage. Men när ett träd faller över huset och förstör barnens rum, accepterar onkel Quentin en inbjudan att barnen istället ska få tillbringa lovet hos en skolkamrat, i hans pappas hus, det mystiska Smuggler’s Top. Huset är beläget över ett kusligt kärr, där det är lätt att gå vilse och gå ned sig. Huset är fyllt med dolda trappor och tunnlar som en gång tjänade som gömställen åt smugglare. När mystiska ljus börjar dyka upp, misstänker de fem att tunnlarna återigen används.

Five Go to Smuggler’s Top är inte min favorit i serien, vilket kan bero på att den är lite svår att köpa. Onkel Quentin skickar med glädje inte bara sitt eget barn, utan även tre andra som han har ansvar för, hem till en man som han aldrig har träffat. Visserligen pappan till en av pojkarnas skolkamrater, men ändå. Var verkligen 40-talet en så oskyldig tid?

Handlingen är heller inte helt vattentät, utan det finns en del logiska luckor. Särskilt fram emot slutet. Men Five Go to Smuggler’s Top utspelar sig ju i en av de mest fantasieggande miljöer som Enid Blyton har skapat. Det dimmiga kärret, huset med alla dess hemligheter – klassiska ingredienser som gör att jag känner mig djupt nostalgisk. Tänk dig att leva i ett hus med vindlande tunnlar under sig där den oförsiktige kan gå vilse.

Även om Five Go to Smuggler’s Top inte är min favorit, så är det oerhört kul att ta del av de här barnens äventyr.

Andra böcker i serien

Five on a Treasure Island (recension)

Five Go Adventuring Again

Five Run Away Together

Five Go to Smuggler’s Top

Five Go Off in a Caravan

Five on Kirrin Island Again

Five Go Off to Camp

Five Get into Trouble

Five Fall into Adventure

Five on a Hike Together

Five Have a Wonderful Time

Five Go Down to the Sea

Five Go to Mystery Moor

Five Have Plenty of Fun

Five on a Secret Trail

Five Go to Billycock Hill

Five Get into a Fix

Five on Finniston Farm

Five Go to Demon’s Rocks

Five Have a Mystery to Solve

Five Are Together Again

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

A Dog’s Purpose

Postat den tisdag 3 september 2019 av C.R.M. Nilsson
Omslagsbild A Dog's Purpose

Regissör: Lasse Hallström
Manus: W. Bruce Cameron
Skådespelare: Josh Gad, Dennis Quaid, Peggy Lipton, Bryce Gheisar, K.J. Apa, Britt Robertson
Produktionsår: 2017
Längd: 126 minuter

I sitt första liv föds berättaren som en herrelös hund, vars liv blir tragiskt kort. Dock återföds han som golden retrievern Bailey och träffar den då snart åttaåriga Ethan. Tillsammans växer de upp och upplever många äventyr. Med sin lilla husse lär sig Bailey att vara en duktig hund. En hunds livslängd är dock inget jämfört med en människas. Men livet som älskat husdjur visar sig inte vara slutet på Baileys resa. Frågorna hopar sig. Vad är egentligen meningen med tillvaron? Vad för syfte har egentligen en hund?

Förra året lyssnade jag på Mina liv som hund, som blivit filmatiserad av Lasse Hallström. A Dog’s Purpose är på många sätt en sentimental film om kärleken mellan hund och människa, men den går aldrig över gränsen. Istället blir det en underhållande, varm berättelse om att vara hund i en människas värld och söka efter sitt syfte. Josh Gad får ge röst åt hunden Baileys tankar och gör ett lysande jobb med ett förmedla humorn och de ”kulturkrockar” som uppstår.

Baileys liv med Ethan är det som får störst utrymme i A Dog’s Purpose, medan de andra liven inte får lika stort utrymme. Bailey föds och dör, och så rullar det på under filmens lopp. Vi får se hur olika människor behandlar sina djur och vissa människor borde verkligen inte få ha djur. Men mestadels är Baileys liv ett lyckligt liv, vilket gör att filmen landar på den varma och mysiga sidan. Dessvärre är ju hundliv så korta och filmen blir sorglig under de svåra stunder när Baileys liv närmar sig sitt slut, vilket leder till att det blir en del fulgråt från min sida. Detta är en kärlekshyllning till människans bästa vän, deras förmåga till kärlek och lojalitet, och hur de påverkar människan genom sina liv.

A Dog’s Purpose är en fin familjefilm som lyckas gestalta både glädje och sorg, välmående och misskötsel, på ett sätt som ändå lämnar med en behaglig känsla i kroppen efteråt.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Nytillskott i augusti 2019

Postat den tisdag 3 september 2019 av C.R.M. Nilsson

Månaden började med att jag fick hem ett litet tunt kuvert:

Henrik Johansson valde att gå fanzine-rutten med en liten novell som hör samman med hans roman Raya, som jag läst och tyckt om.

Sedan var det ju Stockholm Pride i slutet av juli/början av augusti, vilket gjorde att Discshop hade sin Priderea. Det har blivit lite tradition att jag beställer några filmer från den:

I år blev det två, Albert Nobbs och Freeheld. A Ghost Story fick slinka med på ett hörn efter att en kollega hade rekommenderat den.

Sedan har jag, hör och häpna, varit på biblioteket och lånat två böcker:

Jag följde med en brukare till biblioteket och fick först syn på Corpus Delicti av Juli Zeh och blev nyfiken. När jag senare fick syn på Hiro Arikawas En katts resedagbok kände jag mig tvungen att låna lite böcker.

Mot slutet av månaden kom ett recensionsexemplar från Bazar förlag:

Jag tycker att Depression – det är inte bara du lät spännande när jag fick mejl om den, så jag skrev genast tillbaka och undrade om jag kan få ett recensionsexemplar. Jag har börjat läsa i den och hittills bådar det gott.

Sist av allt i månaden hämtade jag ut ett paket med kurslitteratur:

Jag ska läsa Strategisk Human Resource Management på distans via Högskolan i Kristianstad. Det här är en av kursböckerna. De andra finns som e-böcker, så jag tänkte läsa dem på det viset.

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Läsplanering: September 2019

Postat den måndag 2 september 2019 av C.R.M. Nilsson

Jag har fem böcker som jag lite särskilt vill läsa nu i september, men de flesta av dem är skapligt tunna.

  • Hiroshima min älskade av Marguerite Duras. Hyllvärmare. Bokreafynd från förra årets rea. Jag brukar ju tycka om Duras, så jag har vissa förhoppningar på denna…
  • Aktivering av Nina Roegner. Hyllvärmare. Min besatthet kring allt som har med hund att göra fortsätter…
  • Dödens märken av Veronica Roth. Bokreafynd från i år. Det här var mitt förslag till månadens bokcirkel på temat ”en bok som utspelar sig i rymden.” Jag hade inte tur i lottningen, men tänkte att jag skulle läsa den ändå.
  • Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson. Bokreafynd från i år. Jag har länge varit nyfiken på Moa Martinson, så det är väl dags att ta itu med den.
  • Slaughterhouse 5 av Kurt Vonnegut. Den bok som blev vald i bokcirkeln. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska låna den eller köpa den…

Har du läst någon av dessa titlar?

Publicerat i läsning | Etiketter | 2 kommentarer

Månadsrapport: Augusti 2019

Postat den måndag 2 september 2019 av C.R.M. Nilsson

Antal lästa böcker i augusti 2019: 15

87. Grejen med ordföljd av Sara Lövestam
88. Romancing the Werewolf av Gail Carriger
89. Mödrarnas söndag av Graham Swift
90. The Language of Thorns av Leigh Bardugo
91. Högt spel av Leigh Bardugo (gammal recension)
92. Crooked Kingdom av Leigh Bardugo
93. Soulless av Gail Carriger (gammal recension)
94. Ditt livs affär av Fredrik Backman
95. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
96. En katts resedagbok av Hiro Arikawa
97. Corpus Delicti av Juli Zeh
98. Hundars hälsa och sjukdomar av Berit Wallin Håkansson
99. The Penelopiad av Margaret Atwood
100. Mäster Palms porträtt av Henrik Johansson
101. Samlade dikter och prosa av Tomas Tranströmer

Drama: 3
Dystopi: 1
Fantasy: 7
Historisk fiktion: 1
Lyrik: 1
Non-fiction: 2

Hyllvärmare: 1
Böcker införskaffade samma månad: 1
Böcker införskaffade samma år: 7
Omlästa böcker: 4
Lånade böcker: 2
Recensionsex: 1

Kvinnor: 7
Män: 5
Annat: 0
Duo: 0
Författare jag inte har läst tidigare: 4

Amerikansk författare: 2
Brittisk författare: 1
Japansk författare: 1
Kanadensisk författare: 1
Nigeriansk författare: 1
Svensk författare: 5
Tysk författare: 1

Månadens bästa skönlitterära: The Language of Thorns av Leigh Bardugo och En katts resedagbok av Hiro Arikawa
Månadens bästa nonfiction: Grejen med ordföljd av Sara Lövestam
Månadens sämsta: Corpus Delicti av Juli Zeh
Månadens överraskning: –
Månadens besvikelse: Corpus Delicti av Juli Zeh
Månadens otäckaste: Hundars hälsa och sjukdomar av Berit Wallin-Håkansson

Kommentar: Om juli var mellanmjölkens förlovade land när det kom till läsning, så har augusti varit nästan lite för bra. Det har blivit en del fullpoängare, men några av dem var omläsningar så de fick inte vara med på månadens bästa, och de flesta böcker har väl ändå uppnått en fyra. Att böckerna har hållit en hög kvalitet visar sig i att det blev en hel del läst.

Om månadens bästa skönlitterära: Jag älskar ju sagor så det är inte så konstigt att The Language of Thorns blev en favorit. En katts resedagbok är bara för fin och fick min röst i Årets bok-omröstningen.

Om månadens bästa nonfiction: Sara Lövestam skriver som vanligt alldeles underbart underhållande om grammatik.

Om månadens sämsta och besvikelse: Jag lånade den här på biblioteket och tyckte den verkade väldigt intressant, men blev mest besviken.

Om månadens otäckaste: Den är ju egentligen inte otäck, men ni vet ju vad som brukar hända om du börjar läsa om sjukdomar. Helt plötsligt börjar du se tecknen överallt.

Antal sedda filmer i augusti 2019: 6

25. Child 44
26. Venom (gammal recension)
27. Angel, säsong 1
28. Struck By Lightning
29. A Ghost Story
30. Pacific Rim

Fantasy: 2
Komedi: 1
Science fiction: 2
Thriller: 1

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 1
Införskaffad samma år: 4
Lånad film: 0
På bio: 0
På tv: 0
Omsedd film: 1

Månadens bästa: A Ghost Story
Månadens sämsta: Child 44
Månadens överraskning: A Ghost Story
Månadens besvikelse: Pacific Rim
Månadens otäckaste: –

Kommentar: Det blev en del film i augusti, särskilt eftersom jag låg hemma sjuk en vecka. Då upptäckte jag att jag faktiskt inte hade sett hela första säsongen av Angel, utan att jag troligtvis inte har sett någon säsong i sin helhet. Det verkar som om jag bara råkar ha snappat upp samma avsnitt om och om igen när de har gått på tv.

Om månadens bästa och överraskning: Alltså, det här är en jävligt märklig film. I början trodde jag att jag skulle bli galen och undrade vad det var för skit min kollega hade rekommenderat mig. Men så vände det.

Om månadens sämsta: Jag har inte läst boken, men jag blev ju tvungen att stänga av filmen innan jag hade sett en timme av den. Sedan såg jag resten kvällen efter. Det är inte bra när du stänger av en film för att du blir uttråkad.

Om månadens besvikelse: Grym idé, halvtaskigt utförande?

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

Animal Farm av George Orwell

Postat den söndag 1 september 2019 av C.R.M. Nilsson
Bildomslag Animal Farm

Författare: George Orwell
Förlag: Penguin Books (2008)
Antal sidor: 95 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Innehavaren av Manor Farm, Mr. Jones, är inte bara lat, utan också ofta full. En dag blir han så full att han glömmer att utfodra sin boskap. Det leder till att de gör revolt under ledning av grisarna Napoleon och Snowball. Segrande tar de över bondgården. De svär att göra sig av med den fruktansvärda ojämlikhet som alltför länge fått råda över bondgården. Den nu omdöpa Animal Farm organiseras för att gynna alla som går på fyra ben. Men när tiden går korrumperas revolutionens ideal, för att så småningom glömmas helt. Och något nytt och oväntat dyker upp…

Animal Farm är en kort liten sak, strax under hundra sidor, men George Orwell visar att du inte behöver dra ut på sidantalet för att berätta en underhållande historia. Genom att blanda fabler med ett starkt politiskt budskap skildrar han den kommunistiska revolutionen och korruptionen av den. Till en början är allt frid och fröjd. Idealen upplevs och alla djur får det faktiskt bättre. Men så är det den där grejen med makt: hur den förtrollar, berusar, korrumperar. Helt plötsligt är vissa djur lite mer jämlika än andra. Det är inte en kritik mot socialism i sig (Orwell var socialist), utan hur socialistiska ideal korrumperas av mäktiga personer.

Jag har egentligen aldrig varit riktigt lockad av att läsa Animal Farm, men fick den rekommenderad av en kollega och när den kom på bokrean var jag tvungen att köpa den. Till min förvåning sugs jag in i berättelsen om Animal Farm, om djuren på gården, och blir riktigt berörd. Mest berörd blir jag av hästen Boxer. Han kan läsas som en symbol för bönderna, djupt troende i revolutionens ideal och den som arbetar hårdast på gården. Arbetar tills han själv stupar. Hans belöning för sin trohet är hjärtkrossande.

Animal Farm förtjänar väl sin klassikerstatus och visar på ett underbart vis hur effektiv den allegoriska berättarformen kan vara.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 4 kommentarer

Internment av Samira Ahmed

Postat den söndag 1 september 2019 av C.R.M. Nilsson
Bildomslag Internment

Författare: Samira Ahmed
Förlag: Atom (2019)
Antal sidor: 386 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

En dag knackar beväpnade män på hos sjuttonåriga Layla Amin och hennes föräldrar. De får bara någon timme att packa ihop ett fåtal tillhörigheter innan de ska förflyttas till ett interneringsläger för amerikanska medborgare som också är muslimer. Fråntagna sina rättigheter och avskurna från omvärlden, vore det lätt att bara ge upp. Men med hjälp av nyvunna vänner också fångna i interneringslägret, hennes pojkvän på utsidan och en oväntad allians, påbörjar Layla en resa för att kämpa för friheten. Hon leder en revolution mot interneringslägrets Direktör och hans vakter.

I mina anteckningar har jag klassat Internment som en dystopi, men kan man egentligen kalla något för dystopi när man alltför väl kan se det hända i verkligheten? När det faktiskt sker i verkligheten just nu? Sedan jag har läst Inernment har det kommit fram mer och mer om hur människorna som försökt korsa USA:s gräns behandlas. Verklighetens grymhet får det här att verka som en godnattsaga då de får vara tillsammans som en familj. De får en, visserligen liten och kameraövervakad, husvagn för sig själva istället för att dela en överbefolkad cell med så många människor att det inte finns plats att ligga ned. Röda Korset får tillträde till lägret, vilket inte sker i verklighetens interneringsläger för immigranter. Samira Ahmed tycks ha haft en förmåga att se in i framtiden, men inte riktigt kunna se hur illa det verkligen skulle bli.

Internment är som att få ett knytnävsslag i magen. Det är en krypande skräck när folk pratar om att öppna upp de gamla interneringslägren för japansk-amerikanska medborgare från andra världskriget, men istället bygger ett nytt. Ett nytt där fångarna förväntas vara tacksamma för möjligheten att odla lite mark eller öppna skolor. På ytan välordnat och prydligt. Under ytan försvinner folk, vakterna slår brutalt ned unga kvinnor som gör motstånd, de omges av ett elektrifierat stängsel vars spänning är dödlig. Ahmed väjer inte för det brutala.

Men Internment är också en berättelse om mod och hopp. Om vänskap, om spirande kärlek, om att finna ett sätt att kämpa när konsekvenserna för att göra det är fruktansvärda. Berättartekniskt är kanske detta inte det mest polerade verket, men dess styrka ligger i dess budskap och känslorna det väcker. Som läsare är vi med Layla hela den fruktansvärda vägen fram till det hoppingivande slutet.

Att läsa Internment är som ett knytnävsslag. Det är starkt, det är viktigt, och du borde läsa den nu på momangen.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar