Topp 10 böcker på höstens TBR-lista

Topp Tio Tisdag

Tisdag igen och idag har jag fullt upp med skolarbete. Då är det en sisådär lagom bra start på dagen att försova sig då larmet inte ringer, trots att mobilen är fulladdad och larmet är aktiverat. Det blev en smärre chock att klockan var 7.20 istället för kring 6.30.

Så jag blev sen in till Top Ten Tuesday. Då är det tur att en har förberett inför veckans tema, som är Top Ten Books On My Fall TBR. Jag har försökt få till en jämn blandning av nytt och hyllvärmare, och i vanlig ordning finns det massor av annat som jag vill hinna läsa också.

Gudar & Monster av Laini Taylor. Kommer ut i oktober. Den avslutande delen i Önskemånglarens dotter. Som jag längtar!

Carry On av Rainbow Rowell. Kommer också ut i oktober. Ibland får en vad en önskar sig: en bok om Simon Snow.

The Rest of Us Just Live Here av Patrick Ness. Kom ut nu i augusti.  En författare jag är himla nyfiken på och den här verkar bra.

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Tävlingsvinst. Jag är fruktansvärt nyfiken på hennes författarskap.

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander. Bokreafynd. Jag blev väldigt sugen förra året när ett antal bokbloggare cirklade den.

Orlando av Virginia Woolf. Hyllvärmare. Jag vill helt enkelt läsa mer av Virginia Woolf och den här är jag just nu mest sugen på.

En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras. Hyllvärmare. Marguerite Duras är fantastisk.

Shopaholic Abroad av Sophie Kinsella. Hyllvärmare. Andra delen i Shopaholic-serien och eftersom jag har den hemma tänkte jag läsa den, men jag kommer nog inte fortsätta med serien.

Sista testamentet av James Frey. Hyllvärmare. Handlingen låter så himla spännande.

Frestelsernas berg av Jonas Gardell. Hyllvärmare. Det känns som om det var länge sedan jag läste något av Gardell.

Publicerat i läsning | Etiketter | 14 kommentarer

Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka av Andrea de la Barre de Nanteuil

mademoiselle oiseau kommer tillbaka

Författare: Andrea de la Barre de Nanteuil
Illustratör: Lovisa Burfitt
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
Antal sidor: 136 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

För 59 dagar sedan lämnade Mademoiselle Oiseau Paris. Hon satte sig på sin matta och flög till Venedig. Kanske skulle Isabella känna sig ensam om hon inte hade Isis. Tillsammans utforskar de Mademoiselle Oiseaus våning. Isabella börjar se den i ett annat ljus och upptäcker att bakom allt det ljusa och magiska ruvar ett mörker från det förflutna. Ett förflutet som involverar hastiga farväl och en försvunnen syster. Isabella måste ge sig ut för att söka efter sanningen innan det kanske är för sent.

När jag fick en förfrågan om jag ville läsa Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka var jag väldigt kvick med att tacka ja. Visst vill jag återvända till ett underligt, magiskt Paris där allting kan hända och livet aldrig blir riktigt tråkigt. Och visst blir det ett kärt återseende med detta kufiska Paris, som nu vidareutvecklas och omfattar större områden. Där ett dockskåp kan vara det enda som överlever en brand och där blommor kan blomma långt efter att deras säsong är över.

Kanske är det att det där hoppiga som jag pratade om redan i första boken är ännu mer utpräglat i Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka som gör att jag inte är lika förtjust i uppföljaren. Det känns som om historien vill lite för mycket och stretar åt många håll. Känslan av att boken är hoppig förstärks när vi senare i boken byter från Isabellas perspektiv till mademoiselle Oiseaus och hennes systers röster. Jag hade nog för övrigt velat se en starkare upplösning på berättelsen om systrarna. Som det står nu lämnas jag med en lite ofärdig känsla.

Lovisa Burfitts illustrationer är fortfarande hur vackra som helst. De gifter sig perfekt med berättelsen i Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka och jag kan knappt se mig mätt på dem. Allt från vackra skildringar av Venedig till en underbar sjö som systrar badar i. Drömlika, snabba linjer stärker bara stämningen i boken. Elegansen och skönheten som präglar mademoiselle Oiseaus liv får verkligen liv i dessa teckningar. Detta är ett riktigt praktverk till bok.

Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka bjuder på ett kärt återseende i ett magiskt och udda Paris, men lever inte riktigt upp till sin föregångare.

betyg3

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 3 kommentarer

En smakebit på søndag: Kollektivt självmord

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Jag började igår läsa Kollektivt självmord av Arto Paasilinna, som jag blivit tipsad om av flera bokbloggare. En överste och en direkt träffas av en slump i en lada dit de båda har gått för att ta livet av sig. De kommer i samspråk och beslutar sig för att det är lite trist att begå självmord ensamma. Det måste finnas många självmordsbenägna personer i landet. Varför slår de sig inte samman och begår världens mest spektakulära kollektiva självmord?

Det är många som tycker att den här är hysteriskt rolig. Jag har läst ungefär halva och skrattat en gång, så jag och humorn klickar definitivt inte. Egentligen är det en bok jag borde lägga åt sidan och se om den passar vid ett annat tillfälle, men nu är jag för envis för att ge mig.

Smakbiten kommer från sidan 9:

Om hjärtat tog sig en vilopaus på låt oss säga hundra slag, för att dra andan, skulle det vara slutet. Då skulle de miljarder gånger Onni Rellonens hjärta dittills hade slagit inte betyda ett dyft. Sådan var döden. Tusentals finska män erfar detta varje år. Ingen återvänder för att tala om hur det sist och slutligen känns att dö.

Publicerat i läsning | Etiketter | 36 kommentarer

Veckans skörd #105

September känns som en sådan där månad när det verkligen väller in böcker. Höstutgivningen tar fart och en massa spännande titlar dyker upp i brevlådan.

Det har kommit hem ett efterlängtat recensionsexemplar:

stormens öga

Första delen i Grisha-trilogin tog mig med storm och det var självklart att jag ville läsa Stormens öga också. Vi kan ju säga att den blev inte liggande länge när den damp ned i brevlådan i måndags. Vad jag tycker får ni se den 28/9.

Jag har också vunnit en tävling:

vinstmidnattsord

Midnatts ord lottade ut denna fina bokkasse med två böcker, Tredje principen och Waiting for the Machines to Fall Asleep, som jag hade turen att vinna. Tack! Jag har redan hunnit läsa Tredje principen så det blir recension framöver.

Publicerat i läsning | Etiketter | 2 kommentarer

The Theory of Everything

the theory of everything

Bildkälla: Discshop

Regissör: James Marsh
Manus: Anthony McCarten
Skådespelare: Eddie Redmayne, Felicity Jones, Tom Prior
Produktionsår: 2014
Längd: 123 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Det är år 1963 och Stephen Hawking studerar kosmologi vid Cambridge. Han har problem med att bestämma sig för inom vilket området han vill doktorera, och trevligare distraktion är konststudenten Jane Wilde. Han faller hårt för henne. Snart kommer han också på vad det är han vill forska inom: att finna en simpel, elegant förklaring på universum. Men blott 21 år gammal drabbas den sunde och sportige Stephen av ett mardrömsbesked: han har den obotliga sjukdomen ALS och läkarna tror att han bara har två år kvar att leva.

På Oscarsgalan i år tycktes alla priserna stå mellan två filmer om två briljanta forskare. En var The Imitation Game som handlar om den brittiske matematikern Alan Turing som hjälpte till att knäcka Enigmakoden. Den andra var The Theory of Everything som handlar om fysikern Stephen Hawking. Och oavsett hur mycket jag än hade velat se Benedict Cumberbatch vinna en Oscar, så måste jag säga att Eddie Redmayne förtjänar det så otroligt väl.

Det är nämligen briljant skådespeleri som han bjuder från början till slutet av The Theory of Everything. Inledningsvis är han ett kufiskt, underhållande geni som försöker att uppvakta en flicka som inte liknar någon i hans umgängeskrets. Men snart börjar sjukdomen visa sig: kramper, hur Hawking faller omkull, och Redmayne gestaltar den här rädslan så väl att jag får en klump i magen av det. Till slut är han helt förlamad och det enda som kan uttrycka något är ögonen. Det fascinerar mig hur mycket Redmayne förmedlar bara genom sin blick. Lyssna på mig, jag blir verkligen lyrisk över den här filmen.

Stephen Hawkings arbete får ta ett steg tillbaka, även om det är högst närvarande, till förmån för att skildra hur det är att leva med en svår sjukdom och hur det tär på förhållandet. The Theory of Everything visar på att det finns mycket kärlek mellan Stephen och Jane (Felicity Jones), men att det blir svårt. Det fungerar inte att hon ska vara den primära vårdaren och samtidigt ta hand om deras tre barn. Det fungerar inte att hennes liv hela tiden ska ta ett steg tillbaka. Men de kämpar vidare, inte för att besegra sjukdomen, utan för att lära sig leva med den.

The Theory of Everything är en stark och osentimental film om kärlek och att kunna leva och utforska världen.

betyg4

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 5 kommentarer

Liseys berättelse av Stephen King

liseys berättelse

Författare: Stephen King
Originaltitel: Lisey’s Story
Översättare: Anders Bellis
Förlag: Bra Böcker (2008)
Antal sidor: 537 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Liseys man, Scott Landon, gick bort för två år sedan. Först nu har hon orkat ta itu med att rensa ur hans arbetsrum och sortera pappren. Eftersom han var en firad författare finns det många intressenter som kretsar kring henne likt gamar. Men bland det han lämnat efter sig hittar hon en skattjakt. En bol, som Scott skulle ha kallat det. Denna för henne genom deras äktenskaps höjdpunkter, men också till den plats dit Scott ibland gick, som både skrämde och helade honom, som kunde äta honom levande eller ge honom de idéer han behövde för att leva. Nu är det Liseys tur att åka till Booyamånen.

En uttalad ambition som Stephen King har haft med Liseys berättelse är att skildra äktenskapet och det särskilda språk som uppstår makar emellan. Till viss del är det väl det som jag tycker bäst om med boken: Liseys och Scotts relation, genom åren, hur den växer fram inför läsarens blick. Men samtidigt blir jag smittigt, för att låna ett uttryck ur boken, trött på alla deras förbannade påhittade ord och att det känns som om jag läser just ordet ”smittig” tio gånger inom loppet av två sidor.

Men Liseys kamp för att skapa ordning där hennes andra hälft är borta berör mig. Liseys berättelse för mig tillbaka genom ett äktenskap som inte alla gånger har varit så lätt, men som har varit fyllt av kärlek. Ju mer hon minns tillbaka och ju mer det nystas i Scotts historia, desto mer fastnar jag. Det är det som fängslar mig mest med Liseys berättelse.

Och hade Liseys berättelse uppehållit sig vid äktenskapet och hur det är att bli lämnad ensam kvar, då hade det kanske blivit en annan recension. Nu ska det slängas in ett våldsamt fan, lite a la John Shooter och Annie Wilkes, i en fullständigt onödig sidohistoria. För att inte nämna Liseys syster som blir katatonisk och används som ett plot device. Det är så många trådar att boken hade vunnit på att skalas av en aning.

Liseys berättelser utlovade en massa saker som aldrig infriades, och det är definitivt inte Stephen Kings bästa. Men det finns bitar som verkligen glimmar till.

betyg2

Andra som har bloggat om Liseys berättelse

Ariels bokhylla; Bokstävlarna; Boktraditionendagensbok.com

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 4 kommentarer

Dvärgen av Pär Lagerkvist

dvärgen

Författare: Pär Lagerkvist
Förlag: Albert Bonniers förlag (2007)
Antal sidor: 149 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Vid en furstes hov i renässans Italien tjänstgör dvärgen. Han är 26 tum lång och betraktar människorna i sin närhet med avsmak. Kärlek, ideal och drömmar, vetenskap och konst, alla dessa högst positiva ting spottar han på. Det som tänder en gnista inom honom är list och lönnmord, grymhet och förstörelse. Hat är det enda han förstår sig på, och han vet att makten alltid behöver honom.

Min gymnasielärare i gymnasiet var väldigt förtjust i att deklamera ur Ångest. Kanske var det detta som gjorde mig så nyfiken på Pär Lagerkvists författarskap och gjorde att jag förälskade mig i hans lyrik och annat som han har skrivit. Ändå har Dvärgen bara blivit liggande tills nu. Efter att ha läst den är jag böjd att hålla med en av mina klasskamrater från den tiden: dvärgen är en elak liten jävel.

Jag upplever att det märks att Dvärgen är skriven under andra världskriget och att det går att dra paralleller till nazismen i dvärgens handlingar. Han ser sig själv och andra dvärgar som en suverän ras, vidare överlägsen mänskligheten. Krig är det bästa han vet och han vill hjälpa sin furste att lägga resten av världen under sig. Dvärgen är en diskussion kring och utforskning kring ondskan.

Det är en mångfacetterad roman som det finns mycket att diskutera kring Dvärgen. Till exempel kärlekens roll i våra liv. Något som dvärgen absolut inte kan förstå sig på och som både skrämmer och äcklar honom. Eller konstens roll i våra liv. En mästare, som är uppenbart baserad på Leonardo da Vinci, kommer till furstehovet och dvärgen kan inte förstå varför han ägnar sig åt sitt måleri när han skulle kunna designa vapen. Han upplever dessa vapen som underbara. De bekräftar mästarens genialitet i hans ögon.

Dvärgen är en resa ned i mörkret, i hatet, där det goda och det vackra inte har något värde. Där en flickas första kärlek kan hånas och leda till tragedi, och där krig premieras som det högsta av allt. Inget annat är värt något i dvärgens värld. Krig och död får honom att leva upp, särskilt om han får utföra dåden själv. Lagerkvist drar med sig läsaren ned i djupet och tvingar denne att konfrontera ondskan ansikte mot ansikte.

Dvärgen är en roman som sätter tankarna i spinn och som kommer att dröja sig kvar hos mig länge.

betyg5

Andra som har bloggat om Dvärgen

bokmaniadagensbok.comEli läser och skriver; En boktoks tankarliterature connoisseurLyrans noblesser

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 10 kommentarer

Ung i ghettot av David Safier

ung i ghettot

Författare: David Safier
Originaltitel: 28 Tages Lang
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Förlag: Bazar förlag (2015)
Antal sidor: 398 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Mira är sexton år och lever i Warszawas ghetto. För att göra livet lite drägligare för sin familj smugglar hon mat från den polska sidan. Men det är ett farligt jobb, och en dag verkar det som om hon kommer att åka fast. En mystisk främling sveper in och räddar henne. Han väcker känslor hos henne som hon skäms över, då hon är tillsammans med sin Daniel. Men romantiska problem är inte tillräckligt stora för att oroa sig över. Oroväckande rykten sprids genom ghettot och Mira måste bestämma sig om hon ska ge upp eller göra motstånd.

David Safier är en tysk författare som är mest känd för att skriva humoristiska romaner. I Ung ghetto byter han helt spår och närmar sig mer spänningsgenren. Boken är tillägnad dels hans barn, men också hans morföräldrar som dog i Buchenwald och i Lodz ghetto. Detta är en bit av historia som det bör skrivas om, som vi bör fortsätta prata om så att vi aldrig glömmer. Särskilt i dessa tider.

Frågan som löper som en röd tråd genom Ung i ghettot är: vad vill du vara för sorts människa? Ska du lägga dig ned och ge upp, eller ska du slåss för ditt liv? Mira brottas med den här problematiken, samtidigt som hon kämpar för sin och familjens överlevnad i ghetto. De val hon ställs inför tvingar henne att göra saker som hon aldrig skulle ha gjort under andra omständigheter. Ung i ghettot är en berättelse om människors vilja att överleva och att kämpa vidare.

Det är en berättelse som fängslar från första till sista sidan. Från de första antydningarna om att livet i ghettot kommer att drastiskt förändras till att det kulminerar i fasansfulla händelser så håller spänningen en lagom nivå. Men det som gör Ung i ghettot lite magisk är den sagovärld som Miras lillasyster byggt ihop och hur den relaterar till deras liv. Fantasins makt är till tröst även i de mörkaste av omständigheter.

Ung i ghettot skulle med andra ord kunna stå på egna ben utan någon kärlekstriangel, som snarare stjälper än det hjälper. Hennes dilemma kring Amos och Daniel är inte speciellt intressant, och stjäl uppmärksamhet från det som faktiskt får mig att sträckläsa Ung i ghettot. Och det är motståndsrörelsen och det enorma mod som dessa personer uppvisade i sin kamp mot tyskarna.

Ung i ghettot är en spännande berättelse om historia som vi måste komma ihåg, men som förlorar en del på en onödig kärlekstriangel.

betyg3

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 7 kommentarer

Topp 10 citat från Harry Potter

Topp Tio Tisdag

Det är en mörk och ruskig tisdag idag. Inte en dag som uppmuntrar till höga nivåer av energi, utan det blir att snubbla fram likt en zombie. Veckans ämne för Top Ten Tuesday är en freebie, det vill säga fritt fram för mig att välja. Jag gör det lätt för mig och slår till med tio bra Harry Potter-citat.

tumblr_m6kb5fpcsn1qjms8xo1_1280

famous-harry-potter-quotes-harry-potter-quotes

1335917754792305 bebe982ba677580a3f5d0c04b259c7f1 dumbledore-quote-by-the-readables Harry-Potter-Quotes-5 img-thing words-are-magic-harry-potter-picture-quote

happiness luna

Publicerat i läsning | Etiketter | 8 kommentarer

Tips om en utlottning

Kattugglans blogg fyllde 3 år i fredags. Ett stort grattis!

För att fira detta lottar hon nu ut två paket med lite bokiga prylar i, såsom anteckningsböcker, doftljus och så vidare. Det är riktigt fina prylar så jag hoppas verkligen på tur.

Tävlingen håller på fram tills på fredag, så klicka er in hos henne för att hinna delta.

Publicerat i läsning | Etiketter , | Lämna en kommentar