Freddie Mercury: Den definitiva biografin av Lesley-Ann Jones

Postat den torsdag 12 mars 2015 av C.R.M. Nilsson

freddie mercury

Författare: Lesley-Ann Jones
Originaltitel: Freddie Mercury: The Definitive Biography
Översättare: Ulf Gyllenhak
Förlag: Norstedts (2012)
Antal sidor: 411 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Farrok Bulsara föddes den 5 september 1946 i Zanzibar. Få, annat än han själv, hade väl anat att han skulle växa upp och bli den legendariske, mystiske sångaren Freddie Mercury. Freddie Mercury: Den definitiva biografin bygger på uppgifter från älskare, familj, vänner, skivbolagsredaktörer, musiker och producenter. Det är en omsorgsfull berättelse inte bara om hur världen uppfattade Freddie, utan också om hur legenden uppfattade sig själv.

Freddie Mercury: Den definitiva biografin är ett bokreafynd från 2013, som jag då var jättesugen på att läsa eftersom jag precis hade återupptäckt Queens musik och sett en väldigt gripande dokumentär om Freddie Mercury. Ändå blev den stående. I år blev jag på nytt sugen på att läsa den och plockade upp den. Men först googlade jag författaren Lesley-Ann Jones. Hon är en journalist som bland annat har skrivit för Daily Mail (eller Daily Fail, som mina brittiska vänner kallar den) och The Sun. Med andra ord: sensationslystna och spekulativa blaskor. Jag blev genast lite mer skeptisk till boken.

Och det sensationslystna och spekulativa går som en röd tråd genom Freddie Mercury: Den definitiva biografin. Hon frossar i detaljer om de utsvävande excesser som Queen hade på sina fester med mycket halvnakna eller helnakna kvinnor och glorifierar detta. När hon talar om Mercurys liv och sexualitet är hon väldigt spekulativ, och har med citat av en psykolog som tydligen har analyserat Mercury. Hur denna analys har gått till framgår inte alls i boken.

Jag kanske är påverkad av mitt arbete med min uppsats, som handlar om bisexualitet och identitet, men det sticker mig något otroligt i ögonen att det bara tycks finnas två sexualiteter i Freddie Mercury: Den definitiva biografin. Genom citat och den nämnda psykologens analys försöker Jones benhårt bekräfta att han var homosexuell och förvirrad, trots att Mercury själv har uttryckt att han var attraherad av både män och kvinnor. Att han hade djupa relationer till både män och kvinnor innebär inte att den ena sortens attraktion måste vara falsk, utan det är faktiskt fullt möjligt för en människa att uppleva både olikkönad och samkönad attraktion. Hur det verkligen var med saken lär vi inte få veta, eftersom karlen är död, men att kategoriskt avfärda hans egna ord och stryka bisexualitet som ett alternativ gjorde mig fly och förbannad.

Därtill är den inte särskilt väl redigerad. Efter att ha läst första kapitlet, som tycks bestå av citat efter citat staplade på varandra utan någon som helst röd tråd sinsemellan, funderade jag på om jag skulle fortsätta läsa. Det här hoppiga och ständiga citerande gör att jag återigen känner mig skeptisk till journalister som författar böcker om kändisar, eftersom jag har riktigt dåliga erfarenheter av sådana böcker sedan tidigare. Ytterligare redigeringsmissar är att det är ett oändligt upprepande i Freddie Mercury: Den definitiva biografin (jag vet inte hur många gånger jag läste att Freddie var ”blyg, egentligen”) och att någon allvarligt talat borde ha berättat för Jones att läsaren av boken troligen inte är speciellt intresserad av hennes liv som musikreporter, utan om Freddie Mercury som person.

Det som räddar Freddie Mercury: Den definitiva biografin från att bli ett riktigt bottennapp är att Jones är riktigt kunnig om musik och är passionerad kring ämnet. Det märks och gör att jag bitvis sträckläser boken. Därtill märks det att hon älskar Queen, och det lyfter även boken något.

Freddie Mercury: Den definitiva biografin gjorde mig riktigt besviken, och jag letar ihärdigt efter en bättre biografi över en sångare som jag beundrar djupt.

betyg2

Andra som har bloggat om Freddie Mercury: Den definitiva biografin

Boklysten

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 5 kommentarer

Det sällsamma fallet Benjamin Button av F. Scott Fitzgerald

Postat den torsdag 12 mars 2015 av C.R.M. Nilsson

det sällsamma fallet benjamin button

Författare: F. Scott Fitzgerald
Originaltitel: The Curious Case of Benjamin Button
Översättare: Alan Asaid
Förlag: Novellix (2013)
Antal sidor: 49 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Herr och fru Button är respektabla och omtyckta medlemmar av eliten i Baltimore. De har band till alla de rätta familjerna. Nu ska de få sitt första barn, som herr Button hoppas ska bli en son och gå i hans fotspår vid Yale. Mot tidens nycker låter de barnets födas på sjukhus. Men när herr Button kommer till sjukhuset ställs han öga mot öga med en makaber upptäckt: hans son, som bara är några timmar gammal, ser ut att vara sjuttio år. Skandalen är ett faktum och det förödmjukade paret tvingas ta med sig sin omaka son hem. Så småningom blir det klart vad det är som pågår: Benjamin Button åldras baklänges.

Min tidigare bekantskap med F. Scott Fitzgerald skedde genom The Great Gatsby, en roman som tog mig med storm sommaren 2013. Det sällsamma fallet Benjamin Button och den har inte mycket gemensamt mer än författarens fantastiska sinne för att med språkliga vändningar fånga stämningar. Han lyckas lägga an en smått dråplig ton genom Det sällsamma fallet Benjamin Button som gör den bitvis humoristisk, men lyckas även få fram en liten sorglig och tragisk ton.

Det är inte alla gånger jag gillar Benjamin Button. Ofta känner jag med honom och den bisarra situation som hans liv innebär. Men det är inte alla gånger som jag gillar honom. Han träffar en kvinna som han förälskar sig vid en tidpunkt när han framstår som äldre än henne. Ju mer han föryngras desto mer äcklad blir han av hennes åldrande. Denna syn på kvinnlig åldrande känns som om den genomgående finns i samhället och har levt kvar till våra dagar.

Vad vill Fitzgerald ha sagt med Det sällsamma fallet Benjamin Button? Det är nog möjligt att göra en hel del tolkningar. En del kan nog handla om utanförskap och bristen på respektabilitet som detta innebär i allmänhetens ögon. Det som inte tillhör det accepterade normala anses heller inte vara ”fint.” Många gånger i novellen känns det som om andra beskyller Benjamin för att han är annorlunda och att det vore möjligt att vända på processen om han ansträngde sig lite, trots att han inte kan hjälpa det.

En annan möjlig tolkning är att Fitzgerald i Det sällsamma fallet Benjamin Button velat skildra hur mycket gemensamt barnet och den gamle har med varandra. Ålderdom, särskilt förenat med skröplighet, innebär ofta att självständigheten går förlorad och att mer hjälp behövs för att klara vardagen. Ofta infantiliseras även äldre. Folk börjar prata barnspråk med dem och beter sig som om de inte förstår eller är lika förmögna som andra vuxna. Det finns mycket att tänka på kring denna novell och den kommer nog att dröja sig kvar hos mig.

Det sällsamma fallet Benjamin Button ger mig ett nytt prov på Fitzgeralds fantastiska sätt att skriva och rymmer mycket tänkvärt på sitt lilla antal sidor.

betyg4

Andra som har bloggat om Det sällsamma fallet Benjamin Button

Beas bokhylla; Ja, jag säger då det!; och dagarna går…; Sagan om sagorna; Skrivande

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 5 kommentarer

Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Postat den onsdag 11 mars 2015 av C.R.M. Nilsson

eleanor & park

Författare: Rainbow Rowell
Originaltitel: Eleanor & Park
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Månpocket (2015)
Antal sidor: 329 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Park sticker ut i samhället där han bor, men genom att hålla huvudet nere och inte vara den som någon vågar mucka med överlever. Allting förändras när Eleanor stiger på skolbussen. Hon syns och tycks inte bry sig om att hon har fel hår och fel kläder. Det enda lediga sätet är bredvid Park och de sitter i tystnad på väg till skolan. Men så börjar de utbyta små ögonblick med varandra: Eleanor läser hans serietidningar över axel på honom, han börjar låna ut dem, och de blir vänner. Park upptäcker att hon faktiskt är riktigt fin, cool och ja, faktiskt helt fantastisk.

Rainbow Rowell kommer nog att bli en favoritförfattare hos mig när jag väl läst fler av hennes böcker. Eleanor & Park ger på nytt prov på hennes förmåga att skildra udda, nördiga karaktärer på ett kärleksfullt vis och som jag kan känna igen mig. Jag älskar Parks och Eleanors diskussioner om serier och musik, och utbytet mellan dem. Kärleken till föremålende de delar med sig av till varandra är så stark.

Likaså är Rowell en riktig hejare på att skildra den första, spirande kärleken. Eleanor & Park är inget undantag. Det är en realistisk och ömsint kärlekshistoria fylld av trevande, räddhågsna närmande och ögonblick där saker går snett som blir perfekta på grund av sina brister. Det är en fin skildring av en kärlek som sakta växer fram.

Men Eleanor & Park handlar om så mycket mer än den första kärleken. Det är en utforskning av fattiga förhållanden och våld inom familjer, hur vuxenvärlden kan blunda och svika. Det handlar också mycket om utanförskap och mobbing, och vilka strategier som människor begagnar sig av för att överleva vardagen. Det är mycket stark och obehaglig läsning stundtals. Ibland kröp det i skinnet på mig.

Till skillnad från Fangirl upplever jag att bikaraktärerna inte är lika välutvecklade, men både Eleanor och Park är väldigt fint utmejslade. Eleanor är kanske den jag har svårast för, men jag älskar henne ändå för att hon är så modig och inte ger upp trots att livet är så svårt. Det känns också positivt med en huvudperson som är tjock, och som får vara det i relationen utan att nedvärderas eller fetischiseras. Hennes kropp skildras realistiskt, respektfullt och kärleksfullt på ett sätt som gör att jag tror kan stärka många unga tjejer som brottas med sina egna kroppsnojor.

Park ligger mig lite varmare om hjärtat. Frågorna som rör hans etnicitet känner jag är lite ytligt behandlade, men ändå en närvarande del i hans personlighet. Jag tycker väldigt mycket om hur Rowell låter honom tänja på gränserna för vad som är acceptabelt maskulinitetsbeteende genom att han leker med könsuttrycket. Porträtten av dessa båda speciella och underbara personer kommer göra att Eleanor & Park lever kvar länge i mitt minne.

Eleanor & Park är en mångbottnad och fin historia om två ungdomar som söker sin plats och finner tröst och styrka i varandra.

betyg4

Andra som har bloggat om Eleanor & Park

Bokfrossa; Boktok73; Boktycke; Böcker emellan; Carolina läser…; Fantastiska berättelser; Fiktiviteter; Kattugglan; Nellons bokblogg; Old Adult Reads Young Adult; Vargnatts bokhylla; Zellys bokblogg

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 3 kommentarer

Omslagsonsdag #82 Masker

Postat den onsdag 11 mars 2015 av C.R.M. Nilsson

Jag skulle inte vilja påstå att jag är omslagsfanatiker. Men jag måste erkänna att jag älskar att skriva inlägg om omslag. Därför känns Bokpotatens omslagsonsdag som ett vettigt inslag i mina veckor. Det hela går ut på att hitta ett gäng fina omslag utifrån ett visst tema.

Eftersom Elen (Bokpotaten) just nu har det stressigt och omslagsonsdagarna känns som ett tvång, så vikarierar jag. Men samma regler gäller som vanligt:

Vill någon vara med så haka på, ni har en vecka på er innan nästa tema så visa nu upp de omslag ni tycker bäst om. Varje onsdag blir det alltså omslagsinlägg på olika teman, ni visar upp så många eller så få böcker som ni vill och ni behöver inte lägga upp inlägget just på onsdagen. Nästa veckas tema smygpresenteras (förhoppningsvis) på Bokpotaten på söndag, uppe till höger.

Veckans tema är masker.

masker masker2

För mig är det något tilltalande över masker och de är ofta väldigt vackra, så är svårt för mig att välja ut en favorit bland dessa. Men…

Veckans snyggaste får nog bli The Taker. Jag är väldigt förtjust i designen på den masken.

Vad säger du? Vilka av dessa omslag tycker du är finast?

Publicerat i läsning | Etiketter | 9 kommentarer

Releasefest för Sarah Waters Hyresgästerna

Postat den tisdag 10 mars 2015 av C.R.M. Nilsson

I februari läste jag Sarah Waters efterlängtade senaste bok, The Paying Guests, som jag tyckte oerhört mycket om. Det är därför glädjande att den kommer ut på svenska med titeln Hyresgästerna den sjunde april i år på Natur & Kultur. I samband med releasen kommer även Sarah Waters till Sverige, och den femtonde april bjuder därför förlaget in till releasefest för boken.

En kväll i tjugotalets tecken utlovas den 15 april på MELT Bar. Mingel, jazzmusi och författarsamtal med Sarah Waters. Låter perfekt! OSA senast 27 mars. Mer detaljer finns i denna stiliga inbjudan:

Inbjudan SW 6

Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna komma, men jag måste fundera och planera. Men jag hoppas!

Publicerat i okategoriserad | Etiketter , | 4 kommentarer

Tio böcker för läsare som gillar historisk fiktion

Postat den tisdag 10 mars 2015 av C.R.M. Nilsson

Topp Tio Tisdag

Trist med en gråmulen tisdag efter de senaste dagarnas härliga sol. Grått väder gör mig trött och idag behöver jag vara skärpt, eftersom jag ska ut på äventyr: det är dags att genomföra den första intervjun till uppsatsen.

Men först är det en lång sträcka fram tills dess, och då tar jag först tag i Top Ten Tuesday innan jag börjar förbereda mig. Veckans tema är Ten Books For Readers Who Like _________. Jag hade huvudbry över vad jag skulle välja, men till sist blev det historisk fiktion.

Grön drake, vit tiger av Anette Motley är en fiktiv skildring av kejsarinnan Wu Zetian, som var den enda kvinna som kröntes till kejsare. Riktigt spännande läsning och en favorit från tonårstiden. Jag måste nog ta och läsa om den.

Det rena landet av Alan Spence skildrar den sanna berättelsen om skotten och handelsmannen Thomas Glover, vars livsöde ligger till grund för Madame Butterfly. Skildrar en väldigt lång och händelserik period av japansk historia och är otroligt välskriven.

Kodnamn Verity av Elizabeth Wein utspelar sig under andra världskriget. En spion har tagits tillfånga i det ockuperade Frankrike och efter veckor av tortyr har hon knäckts. Hon sätter sig ned för att beskriva en bekännelse. Spännande bok där kvinnlig vänskap står i centrum.

Outlander-serien av Diana Gabaldon är svår att genrebestämma, men den innehåller i alla fall definitiva drag av historisk fiktion. Spännande tegelstenar som är riktigt beroendeframkallande.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson är kanske inte renodlad historisk fiktion, då den även utspelar sig i nutid, men är ändå en starkt, brutal skildring av en romsk flickas upplevelser i koncentrationslägren under andra världskriget och hur en lögn påverkar hela hennes liv.

Cry to Heaven av Anne Rice är en av mina absoluta favoritböcker. Om kastratisångare, syskonrivalitet, svek och hämnd. Jag skulle nästan, men bara nästan, vilja påstå att detta är det bästa som hon har skrivit.

Affinity av Sarah Waters är ett riktigt gotiskt mästerverk. En ung kvinna, diagnostiserad med hysteri och nyligen tillfrisknad, börjar besöka ett kvinnofängelse, såsom fina damer gjorde på den viktorianska tiden. Där möter hon ett medium som sitter inne för bedrägeri och hon dyker ned i den spiritualistiska världen.

De skandalösa av Simona Ahrnstedt handlar om Magdalena Swärd, som anställs som sällskapsdam åt en friherrinna för att följa med henne till slottet Wadenstierna. Där möter hon den ökända greven Gabriel Gripklo. Underbar verklighetsflykt!

Vi kom över havet av Julie Otsuka är en unikt skildrad berättelse om de japanska postorderbrudar som kom över havet på 1920-talet. Livet i USA blev sällan som de hade tänkt sig och ibland blev det mycket hårt. Väldigt stark berättelse som dröjer sig kvar hos mig.

Utrensning av Sofi Oksanen utspelar sig både i nutid och under tiden när Estland var ockuperat av Sovjet. Aliide Truu hittar en dag en avsvimmad flicka i sin trädgård. Hon visar sig ha kopplingar till det svek som Aliide begick i det förflutna. Väldigt stark bok med ett oerhört driv.

Publicerat i läsning | Etiketter | 16 kommentarer

Köpstopp, eller ett försök att minska hyllvärmarna

Postat den måndag 9 mars 2015 av C.R.M. Nilsson

killhyllvärmareJag vet inte om jag tror på det här med köpstopp. I alla fall inte när det gäller mig. Detta grundar jag på att jag 2013 hade ett köpstopp och jag tyckte jag var jätteduktig på att hålla mig till det, och likförbannat kom det in ungefär lika mycket böcker som det brukar under det året. Totala köpstopp verkar inte fungera för min del.

Jag tänkte däremot inspireras av How hollow heart and full, som för några år sedan inledde projekt Kill hyllvärmare och som visade sig vara väldigt effektivt. Det hela går ut på att om du läser fem hyllvärmare, så får du köpa en ny bok. Detta borde uppmuntra mig till att ta itu med de många bra böcker som jag redan har i hyllan och även att vara väldigt selektiv med vad det blir för bok jag köper. Inte något impulsköp, utan något som har stått på önskelistan länge.

Jag kör på så här under 2015 och utvärderar i slutet av året om jag ska fortsätta. Men det känns mer överkomligt och belönande än ett totalt köpstopp.

Undantag

  • Recensionsexemplar. Det är klart att jag fortfarande tar emot recensionsexemplar, men jag kommer vara ännu mer selektiv än vanligt.
  • Bokrean. Jag vet med mig att jag inte har viljestyrkan att motstå dess sirensång. Men eftertanke och att känna efter om det verkligen är en bok jag vill ha måste styra mina inköp.
  • De fall det vore dumt att låta bli. Gäller enbart fysiska bokhandlar. Det kan handla om att en ny bok är nedsatt till en tredjedel av priset eller att det finns fyra böcker i en serie i bra skick begagnat någonstans.
  • Semester. Jag brukar resa med mina föräldrar och särskilt min pappa brukar söka upp intressanta bokhandlar dit vi åker. Det känns taskigt att inte ta tillvara på hans research…
Publicerat i läsning | Etiketter | 10 kommentarer

Vad är värt att berätta om?

Postat den söndag 8 mars 2015 av C.R.M. Nilsson

NYAST_KVINNA_BANNERN-711x460

Ofta brukar det pratas om att vi behöver fler starka kvinnliga karaktärer. Personligen tycker jag inte det är en bra benämning. Anledningen till detta är att det går att ytligt göra starka kvinnliga karaktärer: kvinnor som slåss helt fantastiskt, men som ändå faller i alla andra fällor, vars liv centrerar kring den manliga blicken och där det inte finns utrymmen för några andra kvinnor. Där det mest blir platt fall.

Istället tycker jag att vi ska prata om att vi behöver fler komplexa kvinnliga karaktärer. Kvinnor med många olika sidor och egenskaper, som inte definieras utifrån enbart en roll utan som är multidimensionella. Kvinnor som det inte går att tycka om, som är själviska, kalla, hårda, utan att fördömas och demoniseras för det. (Varför är det så lätt att acceptera och hylla manliga skurkar eller antihjältar, medan kvinnliga motsvarigheter utsatts för bittert hat?) Kvinnor som är mänskligt svaga och som gör sitt bästa för att navigera livet. Kvinnor som kickar ass och som räddar prinsen. Manliga karaktärer har en så mycket större spännvidd på de egenskaper som de får inneha och ändå kan förlåtas för. Det är dags att kvinnliga karaktärer får det också. Kvinnor ska inte behöva vara superhjältar för att anses vara värda att berätta om eller vara allmängiltiga.

Missförstå mig inte nu. Jag älskar Hermione Granger, Katniss Everdeen, Tris Prior och Melinda May. Men den enda av dessa som jag kan relatera lite till är Hermione, eftersom jag också älskar böcker och är en plugghäst. Jag kommer aldrig vara modig som Tris eller Katniss, eller lika kickass som May. Och det är okej. Jag vill inte vara hjälte.

En karaktär som jag däremot har kunnat relatera väldigt starkt till är Cath från Fangirl av Rainbow Rowell. Hon är en komplex, multidimensionell karaktär, men det går nog inte att kalla henne för hjältinna. Det behövs inte. Att få se bilden av en introvert tjej med social fobi som hellre stänger in sig på sitt rum och skriver fanfiction än går ut och festar är viktigt nog. Att känna igen sig själv, även om jag inte är lika illa som Cath, i att nästan få panik i nya situationer, att hellre undvika saker än riskera att göra bort sig, är faktiskt guld värt.

Som sagt, Cath brinner för att skriva och hon älskar bokserien Simon Snow (tunt förklädd Harry Potter). Det här förändras inte, efter att hon får en pojkvän. Istället för att hennes liv ska centrera kring honom, stöttar han henne i skrivandet och försöker inte tvinga henne att ägna all uppmärksamhet åt honom. Han är inte den enda relationen i hennes liv, utan den trasiga syskonrelationen till tvillingsystern; vänskapen med rumskompisen och relationen till pappan som hon snarare är tvungen att ta hand om än tvärtom, får ta minst lika stor plats som kärleksrelationen. Om inte större. Det är ovanligt.

Än mer ovanligt är att hon inte behöver genomgå en make-over för att anses vara värd en pojkvän. Hon blir heller inte helt plötsligt ett socialt, utåtriktat stjärnskott som går på alla fester och charmar alla. Nej, hon förblir introvert. Hon har fortfarande social fobi. Hon är underbart nördig ända in i slutet och det är fantastiskt.

Vi behöver fler karaktärer som Cath. Kvinnor ska inte behöva vara övermänskliga superhjältar för att vi ska berätta om dem. De ska kunna komma i alla former, identiteter, roller och utseenden.

Publicerat i läsning | Etiketter , | 24 kommentarer

En smakebit på söndag: John Bauers förtrollande sagovärld

Postat den söndag 8 mars 2015 av C.R.M. Nilsson

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Igår läste jag ut John Bauers förtrollande sagovärld, som är precis vad det låter som: fylld med sagor och Bauers vackra illustrationer. Även om illustrationer inte har gått mig förbi, så har jag bara läst ett fåtal av sagorna tidigare och det blev riktigt underhållande läsning. Jag blir aldrig för gammal för sagor, eller för riktigt vackra illustrationer.

Smakbiten är från sidan sju och kommer ur sagan Skatan som fick salt på stjärten av Anna Wahlenberg, som är en favorit i samlingen:

En gång då han höll på att önska igen, fick han emellertid ett gott råd av en klok gubbe som han kände. Han skulle gå till skogen och strö en nypa salt på stjärten på en skata, så skulle han få vad han tänkte på. Men han måste skynda sig att önska medan saltet låg kvar för annars var det förgäves.

Publicerat i läsning | Etiketter | 43 kommentarer

Anna Karenina

Postat den lördag 7 mars 2015 av C.R.M. Nilsson
anna karenina

Bildkälla: Discshop.

Regissör: Joe Wright
Manus: Tom Stoppard
Skådespelare: Keira Knightley, Jude Law, Aaron Taylor-Johnson
Produktionsår: 2012
Längd: 124 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Anna Karenina har en son som hon älskar över allt annat och som hon nu tvingas lämna ensam hemma för första gången. Hennes brors otrohetsaffärer har satt äktenskapet i gungning. Det är upp till systern att reda ut det hela. När hon reser till Moskva träffar hon officeren Vronskij och de båda blir mycket tagna av varandra. Anna börjar ifrågasätta sin äktenskapliga lycka med den betydligt äldre maken. Ju mer de träffas, desto djupare blir deras känslor tills de har inlett en kärleksaffär som hotar med att förstöra dem båda.

Jag är ett stort fan av, rentutav älskar, 1935 års version av Anna Karenina där Greta Garbo gör titelrollen. Därmed har jag också dragit mig för att se denna version, då den omöjligt kunde leva upp till den tidigare. Men att jämföra dem vore orättvist därför att även om de är baserade på samma roman, så har de valt att närma sig originalet på olika sätt.

Denna Anna Karenina är uppbyggd som en teaterpjäs. Ofta känns det som om skådespelarna står på scen och själv scenografin och kamerahanteringen spär på känslan. Vi vandrar genom ridåer och gardinerna öppnas för att avslöja nästa scen. Till en början upplevdes det som rörigt, men sedan är det en av sakerna som tjusar mig med filmen. Det teatraliska förstärker stämningarna i filmen: hur allt stannar upp när Anna och Vronsky ser på varandra, hur ett rum fullt med människor kan försvinna, det magiska i att bli kär. Samtidigt ligger det hela tiden något olycksbådande över deras kärlek. Något som gränsar till besatthet och som troligtvis kommer att sluka kärleksparet helt och hållet.

Keira Knightley gör en strålande insats som Anna. Hon är som klippt och skuren för de här rollerna: kvinnor som trots sin underordnade roll i historien har lite skinn på näsan. I Anna Karenina gestaltar hon övertygande den första förälskelsen som får det att pirra lite i kroppen och sedan hur passionen uppslukar Anna. Ju längre filmen går, desto tydligare gestaltar Knightley hur skulden äter upp Anna inifrån och gör henne paranoid och grälsjuk. Riktigt fin prestation från Knightleys sida.

Anna Karenina är en riktigt snyggt och annorlunda gjord tolkning av historien, och som stjäl andan från mig till slut.

betyg5

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 2 kommentarer