Mitt skrivande

Antal ord: 3574 ord

Vad: Under den här perioden har jag inte skrivit så mycket mer än recensioner, eftersom jag är mitt uppe i en redigeringsfas.

Redigerat: Novellen som är mitt bidrag till tidningen Skrivas tävling. Sist jag skrev om den gnällde jag lite över att 4’000 tecken med blanksteg inte är någonting och att den kändes lemlästad. Nu säger jag att det tvingade mig att ta bort en massa onödig skit och verkligen hålla mig koncist, vilket jag har svårt för.

Det sagt – det finns planer på att utveckla den till en längre novell.

Och Alumina. Jag har bara kommit en liten bit på vägen med kapitel 10. Största fokus har legat på novellen.

Publicerat i skrivande | Etiketter , | 3 kommentarer

Tematrio: Titelsiffror

Måndag och då är det dags för tematrio hos Lyran. Denna veckas fråga lyder: Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller siffror (eller antal).

Jag tyckte inte den var så svår, utan jag hade ett par böcker att ta till som svar. Däremot tycks jag ha käkat taggtråd till frukost och är lite kritisk.

1Q84 av Haruki Murakami är hans stora litterära satsning. Jag har hittills läst den första boken och kan inte säga att jag är imponerad. Det var inte den Haruki Murakami som tog mig med storm i och med Kafka på stranden eller Fågeln som vrider upp världen. Boken handlar om Aomame, som har ett ovanligt och högst specialiserat jobb, och Tengo, som drömmer om att bli författare. Aomame blir varse att hon har förflyttats till 1Q84s värld som skiljer sig från hennes egen verklighet. Tengo dras i och med omarbetandet av en sjuttonårig flickas manus in i en del förbryllande omständigheter. Konstigt (på både ett bra och ett dåligt sätt), ryckigt, segt ibland – och har herr Murakami gått och blivit gubbsjuk på senare år?

14 år till salu – en skakande svensk historia av Caroline Engvall är den sanna berättelsen om fjortonåriga Tessan som efter att ha blivit våldtagen börjar sälja sex för att skada sig själv. Väldigt otäckt, men ett viktigt ämne.

Trettonde natten av Eddy C. Bertin får vara med mycket denna vecka då den dyker upp i min Från A till Ö-utmaning också på onsdag. Jag skrev nyligen recension på den. För mig har denna spökhistoria rent nostalgiskt värde. Den är precis lagom läskig och ruskig för gruppen 12 år och uppåt, men kan vara något daterad och ibland blir språkbruket lite lustigt.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , | 14 kommentarer

Fem frågor om boken jag läser just nu

Hittad någonstans på det stora vid nätet.

Hur många kapitel har du läst i boken?
I skrivande stund är jag på kapitel 5 av 11 kapitel.

Vad var den första meningen  boken?
I had just come to accept that my life would be ordinary when extraordinary things began to happen.

Vad var den sista meningen du läste i boken?
And that is how someone who is unusually suspectible to nightmares, night terrors, the Creeps, the Willies, and Seeing Things That Aren’t Really There talks himself into making one last trip to the abandoned, almost-certainely-haunted house where a dozen or so children met their untimely end.

Hur tycker du att boken verkar?
I’m having a blast. Jag tycker verkligen om den hittills. Jag får precis lagom mängd kårar längs ryggen och gåshud, vilket gör mig himla nöjd. Jag fick tipset av en vän och hon har verkligen styrt mig rätt. Det här är en bok jag kommer att tycka om, känns det som.

Vilken händelse är din favorit hittills?
Jag tror det är när Jakob och hans pappa sätter sig ned och pratar om farfadern. Han må ha varit en underbar farfar, men han var en usel pappa. Det är sällan karaktärer får vara så tvåsidiga i litteratur, känns det som, och jag tyckte det var en riktigt rörande scen.

Publicerat i läsning | Etiketter , | Lämna en kommentar

En smakebit på søndag: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children

Söndag och då blir det att kika in hos Flukten fra Virkeligheten för att se vad andra läser just nu och vilka smakprov de delar med sig av.

Jag har precis läst ut 1Q84: Första boken av Haruki Murakami, men har läst Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children av Ransom Riggs parallellt med den. Jag tycker väldigt mycket om sättet som Riggs bok är uppbyggd. Fotografierna tillför verkligen berättelsen det där lilla extra och jag älskar att sjunka ned i den. Dessvärre har det blivit så att jag mest läser den på kvällarna så jag kommer inte långt åt gången.

Boken handlar om Jakob, som efter en hemsk familjetragedi beger sig till Cairnholm i Wales. Detta för att nysta i sin farfars förflutna och besöka det barnhem där farfadern kom som ung flykting. Vad han finner är ett hus i ruiner sedan många år tillbaka. Inga spår finns av de människor hans farfar talade så livligt om. Men under utforskningen av ruinen står det klart att de märkliga barnen kan ha varit farliga, och kanske fortfarande är vid liv.

Jag tänkte denna vecka vara ovanligt kortfattad gällande smakprov och ta detta från sidan 97, då det, som man säger i vissa av mina kretsar, hit me straight in the feels:

”It took him over fifty years to get over his fear of having a family. You came along at just the right time.”

I didn’t know how to respond. How do you say I’m sorry your father didn’t love you enough to your own dad? I couldn’t, so instead I just said goodnight and headed upstairs to bed.

Publicerat i läsning | Etiketter , | 10 kommentarer

Recension: The Hurt Locker

Hurt Locker

The Hurt Locker

Regissör: Kathryn Bigelow
Betyg: ☆☆☆☆☆

Handlingen utspelar sig 2004 efter invasionen av Irak och vi får då följa livet för de tre soldater som utgör en bombspecialistenhet. När enhetens befäl dödas av en IED, ersätts han av den excentriske William James. Hans erratiska beteende och arrogans gör att spänningarna stiger hos de övriga två.

Det här var en film jag verkligen inte trodde att jag skulle tycka om. Överhuvudtaget. Jag avskyr krigsfilmer, som ni kanske har märkt vid det här laget, och detaljerade krigsscener kan få mig att må ganska psykiskt dåligt. Varför köpte jag då denna film? Jo, därför att jag var nyfiken på Jeremy Renner som skådespelare. Punkt slut.

Något i det långsamma tempot, i spänningen, får mig att känna mig som om jag är med dem i Baghdad. De dämpade färgerna, den krypande spänningen, hela atmosfären i filmen får mig att sitta som på nålar. Det är nervpirrande även när det är lugnt. Hela tiden är jag beredd på att nu ska något hända, något hemskt, och sitter på helspänn.

Den excentriske William James är på en gång både charmig, på något vis, och fullständigt anstötande. Något i hans fullständigt socialt inkompetenta sätt väckte sympati hos mig som tittare, även när hans handlingar fick mig att leta efter närmaste psykiatriker åt honom. Han är briljant på det han gör, men det har övergått i ett beroende. Han kan inte bryta vanan och förkroppsligar helt det inledande påstående att krig är en drog. Han är den störste missbrukaren av dem alla.

Jag fann filmen medryckande, spännande och med förvånansvärt trevliga karaktärer. Den är definitivt värd att ses.

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Bokbloggsjerka: Genre

Handledarutbildning igår kväll och jag är som en zombie dagen efter. Men nu är jag i alla fall ett steg närmre att ta körkort. I vilket fall som helst är det ju fredag och då är det ju bokbloggsjerka hos Annika. Veckans fråga är: Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?

Då blir det till att gnugga de små grå. Först – vad är det jag för genre jag föredrar? Jag skulle beskriva min boksmak som ecklektisk och att jag läser det mesta, om än något mindre deckare än genomsnittsmänniskan.

En återkommande genre här är ju fantasy i många former. På senare år har det mest blivit fantasy där handlingen utspelar sig i en värld som liknar vår egen, men som har övernaturliga inslag. Det som lockar är väl att det är en helt främmande värld där jag måste lära mig hur samhället är uppbyggt angående regler och normer. Det som kan vara intressant är även att se om författaren tar någon samtida fråga och inkorporerar det i den här världen, såsom Neil Gaimans Amerikanska gudar där tro ställs mot kommersialism som har blivit ett nytt slags gudom.

Jag gillar oftast lite mörkare berättelser. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Det kan nog vara en rest från att jag var gothare och att jag lyssnade mest på den typen av musik. Det kan ha att göra med mörka berättelser ofta provocerar fram känslor. För att jag ska kunna tycka om en bok, måste den få mig att känna något. De flesta böcker som får höga betyg gör att jag känner med karaktärerna, jag rycks med, i ett par timmar existerar inte världen utanför.

Och det är väl rätt genreöverskridande, eller?

Publicerat i läsning | Etiketter | 14 kommentarer

Instämmer till fullo

Kan ju säga att jag upplever detta särskilt nu när jag läser Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children av Ramson Riggs. Jag måste sätta alarm så att jag inte ska läsa hela natten.

Publicerat i läsning | Lämna en kommentar

15 böcker: En bok som har med något uppifrån att göra

10 … har med något uppifrån att göra.

Den här var ovanligt lätt faktiskt.

Flickan från ovan av Alice Sebold var en bok jag lånade och läste för länge sedan, men som jag köpte ett eget ex av för att jag tycker att den var så pass bra. Känns som om jag borde läsa om den.

Den handlar om fjortonåriga Susie Salmon, som tragiskt nog precis har hunnit uppleva sin första förälskelse när hon våldtas och mördas av sin granne. Från ovan ser hon ned på sin familj och måste komma rätta till med att hon är död.

Det är inte ofta man hör om den här författaren idag. Någon som vet om hon har skrivit något nytt?

Publicerat i läsning | Etiketter , | 1 kommentar

Födelsedagsfirande hos Annika

Annika bakom Annikas litteratur- och kulturblogg fyller år idag – ett stort grattis! Detta firar hon med att ha en tävling där vi kan vinna hemliga bokpaket med böcker ur Annikas favoritgenre.

Det som ligger i potten är:
1:a pris: 5 böcker
2:a pris: 3 böcker
3:e pris: 2 böcker

Jag är lite nyfiken på deckare och spänningsromaner och hoppas på nya upptäckter om jag skulle vinna.

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar

En man som heter Ove: Rolig och gripande

En man som heter Ove

En man som heter Ove

Betyg: ☆☆☆☆☆ REKOMMENDERAD
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum (2012)
Antal sidor: 347 sidor

Köp den hos till exempel Adlibris eller Bokus.
Detta var ett fint recensionsexemplar från Forum!

Ove är en 59 år gammal man som kör Saab och tycker att rätt ska vara rätt, och att folk idag inte vet något om lojalitet. Byta bilmärke hit och dit – vem gör något sådant? Han är kvarterets självutnämnde, vresige ordningsman och grannarnas skräck. Men allt detta kommer att förändras när det flyttar in en ny familj i grannskapet.

Jag är sedan något år tillbaka ett stort fan av Fredrik Backmans blogg. Det kan ha förekommit några dagars sträckläsande av bloggen i dess helhet. Därför är jag sedan tidigare bekant med Ove, men slås ändå av överraskning – hur kan Backman ta en i grunden ganska irriterande figur och göra honom så oerhört sympatisk?

Det finns ingen tvekan om att romanens styrka ligger i karaktärerna. Ove som vid första anblicken ter sig som en vanlig surgubbe, men som i grund och botten har ett hjärta av guld och ett inte helt lätt liv i bagaget; den livliga Parvaneh som nästlar sig in hos Ove och alla andra mindre karaktärer. Byråkraterna skildras på ett sätt så att de framstår i närmast som automatoner, fullständigt fria från medmänsklighet och empati.

Om jag var rädd för att Backman skulle förlora sin charm i romanform, skulle detta vara obefogat. Den humor, värme och förmåga att rycka i mina hjärtsträngar som fick mig att hängivet börja följa hans blogg (om än i det tysta), återfinns i denna bok. Det blir många hjälplösa skratt och en del tårar. Om jag sträckläste bloggen, så slukade jag boken och lade ned den med en liten snopen känsla av, ”Va? Finns det inte mer?”

Charmigt, gripande och värmande – rekommenderad med värme.

Andra som har bloggat om boken: Lottens bokblogg, Eli läser och skriver

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 15 kommentarer