En smakebit på söndag: Livets outgrundliga mysterier

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Eftersom jag fortfarande håller på med Snö och aska, tänkte jag dela med mig av en smakbit ur en bok som jag läste ut i början av veckan. Boken i fråga är Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz och har recensionsdatum imorgon. Huvudpersonen är den femtonåriga Aristotle som bor i ett hushåll där ingen pratar om något. Inte om storebrodern som sitter i fängelse, inte om pappans upplevelser under Vietnamkriget. Själv pratar han inte heller, åtminstone inte förrän han träffar Dante vid en pool. Dante är så annorlunda gentemot vad han är van vid: en kille som läser dikter, målar tavlor, hatar att ha på sig skor och som målar tavlor. Dessutom vet han hur en pratar om sina känslor istället för att låta dem kväva en. Tillsammans ägnar de sommaren åt att utforska livets outgrundliga mysterier.

Smakbiten kommer från sidan 19:

Bildkälla: Goodreads.

Ibland tänker jag att pappa hade en massa ärr. I hjärtat. I hjärnan. Överallt. Det var inte lätt att vara son till en man som hade varit i krig. En gång när jag var åtta, råkade jag höra mamma prata med min moster Ophelia. ”Jag tror inte kriget någonsin kommer att vara över för honom.” Senare frågade jag moster Ophelia om det var sant. ”Ja”, sa hon. ”Så är det.”

”Men varför kan inte kriget låta pappa vara?”

”För att din far har ett samvete”, svarade hon.

”Vad var det egentligen som hände under kriget?”

”Ingen vet.”

”Varför berättar han inget?”

”För att han inte kan.”

 

Publicerat i läsning | Etiketter | 42 kommentarer

Veckans skörd #90 Bokrea, del 2

Ytterligare en tanke denna bokrea var att jag mest skulle handla böcker i fysisk butik och jag tror att det gick lite bättre med det än mina andra regler. Visserligen har jag beställt två böcker till via Bokus, men dessa är barnböcker och bör gå ganska kvickt för mig att läsa ut.

Vi kör dessa i den ordning att jag hämtade ut dem, tror jag. Vilket också blev omvänd alfabetisk ordning. Kul sammanträffande!

CDON

john bauers förtrollande sagovärld

  • John Bauers förtrollande sagovärld kombinerar två av mina favoritsaker här i livet: sagor och vackra bilder. Jag har läst några av de sagor som han illustrerade, men långt ifrån alla och många i denna samling har jag inte läst. Så jag kommer nog att läsa en hel del sagor i år.

Bokus

bokreabokus

  • Kvinnan i svart av Susan Hill har jag varit väldigt nyfiken på under en längre tid. Det ska bli kul att läsa den och se om jag blir skrämd! (Jag har för övrigt plockat bort klistermärket, eftersom det retade mig att det tog upp så mycket av omslaget.
  • The Daylight Gate av Jeanette Winterson räknar jag som mitt stora fynd på bokrean. Den har stått länge med på önskelistor till jul och födelsedag, och nu fick jag den för 15 kronor. Känns bra!
  • Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami blir första gången jag läser noveller av honom. Intressant att se om han behärskar även det formatet.

Adlibris

bokreaadlibris

  • Snusk av Alan Bennett har jag sneglat på i ett par års tid och varit lite tveksam till om jag skulle läsa. Men eftersom han golvade mig med Drottningen vänder blad så hoppas jag på en bra läsupplevelse.
  • Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander var det ju ett par bokbloggare som bokcirklade för ett eller två år sedan, och jag blev då rejält nyfiken på den. Nu när den ändå var på rean passade jag på.

Och så ställer jag samma fråga igen: Har jag gjort några fynd? Rekommendationer bland dessa?

Publicerat i läsning | Etiketter | 16 kommentarer

Veckans skörd #90 Bokrea, del 1

I år var året som jag äntligen skulle klara av det. Att besinna mig under bokrean, som är ett av mina undantag från köpstoppet, by the way, för den som försöker hålla kolla på mig. Jag hade satt upp prydliga regler. Enbart skönlitteratur. Ingen facklitteratur alls, eftersom den mest blir stående. Inga impulsköp. Bara välja de titlar som jag var mest sugen på.

Egentligen var det nog bara den sista punkten som uppfylldes. Annars var det same procedure as every year, James.

Av detta kan ni sluta er till att jag har frossat som jag alltid gör. Eftersom det innebär att det har blivit en hel del böcker, så tänkte jag att jag delar upp inlägget i två delar och kör det som kommer från Akademibokhandeln nu på morgonen och internetbokhandlarna senare i eftermiddag. Annars blir nog inlägget lite väl långt.

I onsdags steg jag alltså upp tidigt för att vi skulle iväg till Akademibokhandeln när de öppnade klockan sju, vilket är en tradition i min familj. I handen hade jag denna inköpslista som några av er har sett på Facebook och Twitter tidigare:

inköpslista

Vissa avsteg gjordes från listan, till exempel visade sig Clara Lidströms bok inte kändes lika inspirerande som jag hade hoppats när jag bläddrade i den och Gatukatten Bob kände jag att jag för stunden inte var så sugen på.

Jag skulle ju, som sagt, inte köpa faktaböcker, men det blev en del trots allt:

bokreaakademi1

  • Kvinnor under tusen år i Japan av Monica Braw var ett köp i svaghetens stund, men det är också en bok som jag med största sannolikhet kommer läsa rätt snart. Jag är fortfarande väldigt intresserad av Japan.
  • Tyst av Susan Cain har jag varit sugen på att läsa länge eftersom jag själv är introvert och vill lära mig mer om mig själv.
  • Stora hundboken av Fredrik Steen är ett impulsköp, men jag har läst en del av hans blogginlägg och tyckt att mycket av det han skriver är vettigt.
  • Ledarskap som din hund förstår av Charlotte Swanstein är en bok som jag hade på listan eftersom en ofta hör ledarskap i samband med hantering av djur, men att det sällan framgår tydligt vad det är som avses med termen.
  • Kul aktivering för din hund av Kirsten Wolf kände jag skulle vara en nyttig bok att ha när jag väl skaffar en egen hund, samt att den kan ge mig uppslag till lite roliga lekar för hunden som jag rastar.

Skönlitteratur skulle jag satsa betydligt mer på var tanken:

bokreaakademi2

  • Elsa Beskow Sagor var ett annat måste. En box som innehåller tre av hennes sagor: TomtebobarnenSolägget och Puttes äventyr i blåbärsskogen. Jag minns inte om jag läste Beskow som barn, men det ska bli kul att läsa dem i vuxen ålder.
  • Sommaren utan män av Siri Hustvedt är ett impulsköp, men jag har varit nyfiken på den ett tag efter att ha läst andra bloggares recensioner så det kändes lika bra att passa på.
  • Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind är det många som har skrivit varmt om och jag blev riktigt nyfiken.
  • Boken om Mademoiselle Oiseau av Andrea var det stora måste-köpet för min del. Jag hade till och med mardrömmar om att inte kunna hitta den på rean.
  • Matrosen & stjärnan av Jean Genet är också ett impulsköp. Den verkar vara en riktigt speciell bok och jag hade inte hört talas om författaren tidigare, men blev ohjälpligt nyfiken när jag läste på baksidan av de av hans böcker som fanns på rean.
  • Rosenmiraklet av Jean Genet – dito som ovan.

Och så en eftersläntrare:

the fairest one of all

  • The Fairest One of All av J. B. Kaufman är en bok om Disneys Snövit, från idéstadiet till hur de lyckades göra denna pionjärfilm. Mamma ringde mig på eftermiddagen och berättade att ett fåtal ex fanns kvar, så jag bestämde mig för att slå till. Den verkar spännande

Nå, vad säger ni? Har jag gjort några fynd? Rekommendationer bland dessa?

Publicerat i läsning | Etiketter | 22 kommentarer

Bokbloggsjerka: Serier jag har tröttnat på

BokbloggsjerkaFredag igen och jag ska strax iväg för att klippa mig. Skönt, eftersom mitt hår växer som ogräs och har blivit i längsta laget. Men först ska jag försöka besvara veckans jerkafrågaHar du läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.

Till en början hade jag svårt att komma på någon serie, fast jag mycket väl visste att det fanns sådana jag tröttnat på och slutat läsa. Men så kom jag på att det klockrena exemplet är Elizabeth Georges serie om kommissarie Lynley och Havers. Det var en deckarserie som jag älskade, men så kom När ingen ser, som jag visserligen tyckte om, och därefter slutade jag läsa. Uppföljaren har stått oläst i min hylla sedan den kom ut.

Varför slutade jag läsa? Jag blev helt enkelt trött på deckare. Trött på mord, osannolika sammanträffanden, den grådaskiga stämningen som tycks florera inom genren.

Ett annat exempel är mangaserien om Neon Genesis Evangelion. Monster som hotar ett återuppbyggt Tokyo, barn som fungerar som piloter åt de gigantiska robotarna evangelions och som utkämpar våldsamma slag mot apostlarna. Idén i sig känns ganska intressant, men jag fastnade aldrig för serien trots att jag köpte volym efter volym. Till sist rensade jag ut den ur hyllan därför att jag gillade den helt enkelt inte. Därför fortsätter jag idag inte att läsa serier som jag inte gillar. Det känns som ett stort slöseri med tid.

När jag slutar med serier känns det som om det beror på att jag antingen a) inte har fastnat för den från början, utan fortsätter av gammal vana, b) jag tröttnar på genren, c) kvalitén sviktar (kommer just nu inte på ett bra exempel, men jag vet att det har hänt.)

Publicerat i läsning | Etiketter | 40 kommentarer

Lovsång till den mogna kvinnan av Stephen Vizinczey

lovsång till den mogna kvinnan

Författare: Stephen Vizinczey
Originaltitel: In Praise of Older Women
Översättare: Thomas Preis
Förlag: Månpocket (1991)
Antal sidor: 185 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

András Vajda är en filosofilärare som emigrerat till USA. Väl där erinrar han sig de kärlekshistorier han hade hemma i Europa i sin ungdoms dagar med kvinnor som var äldre än han själv: moderns väninna Maya som blev hans första älskarinna, Zsuzsa, Boby, Ilona, Nusi och många andra. Född samma år som Hitler kom till makten spänner hans berättelse över en omtumlande tid i Europas historia. Som tolvåring arbetade han som horförmedlare åt amerikanska soldater i Österrike, han deltog i Ungernrevolten 1956, tvingades fly och hamnade så småningom i Kanada, där kvinnorna är helt annorlunda…

Sällan har jag känt mig så splittrad inför en bok som jag känner mig inför Lovsång till den mogna kvinnan. Den börjar på många sätt lovande, genom att skriva att den som önskar hunsa och kuva kvinnor inte förtjänar att älskas av dem och kommer att genomskådas av kvinnorna. Inledningsvis känns det som om det viktigaste för huvudpersonen András i sina relationer är respekt och ömsesidigt. Så långt, väldigt bra, med tanke på att jag hade väntat mig en upprepning av Lady Chatterleys älskare.

Men ganska snart dyker motsägelserna upp. Huvudpersonen i Lovsång till den mogna kvinnan har en tes: det är bättre om unga män är tillsammans med äldre kvinnor. Detta grundar han på sina minnen av försök att dejta jämnåriga som ung pojke, och hur han frustrerades av att han upplevde att de lovade honom sex och sedan inte ville leverera. Likaså irriterade han sig på deras blygsel och osäkerhet, som kom sig av oerfarenhet. Det vill säga han intar en attityd av att när han får för sig att en tjej lovar honom sex så är hon skyldig honom det, och att tjejer absolut inte får framstå som rädda och osäkra vid sin sexualdebut.

Värre blir det när han senare närmar sig en kvinna med orden att han skulle vilja våldta henne. Överlag finns det en märklig attityd till våldtäktsmän i Lovsång till den mogna kvinnan, som om det bara handlade om översexuella män som inte kan hjälpa att de våldtar eftersom de är så sexuellt frustrerade att de bara måste få sig ett skjut. Våldtäkt framställs heller inte som något negativt. Jag funderade på att äcklat lägga ifrån mig boken.

För att sammanfatta paradoxen så här långt: András propagerar respekt för kvinnor, samtidigt som han själv visar sig inte ha alltför stor respekt för vissa kvinnor. Paradoxen i mina känslor inför Lovsång till den mogna kvinnan är att jag tycker väldigt mycket om Stephen Vizinczeys sätt att skriva samtidigt som jag avskyr vissa bitar. Han skildrar också på ett gripande och starkt sätt verkligheten i Ungern: hur andra världskriget ligger så nära med sina fruktansvärda berättelser från koncentrationslägren, livet under kommunisterna och hur han till sist tvingades fly hemlandet.

Lovsång till den mogna kvinnan är en bok som fyller mig av kluvenhet, men som bitvis var rätt så bra.

betyg2

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Murder Most Foul: Högklassig novellsamling

Murder Most Foul

Medverkande författare: Ray Bradbury, Arnold Bennett, Maurice Level, Edmund Crispin, Jack London, John Collier, W. Somerset Maugham, Edgar Allan Poe, Georges Simenon, Guy de Maupassant, Simon Brett, Agatha Christie, A. M. Burrage, Mann Rubin, Isaac Asimov, Eddy C. Bertin, sir Arthur Conan Doyle, Dorothy L. Sayers, Thomas Burke, Richard Bloch, Amelia B. Edwards, G. K. Chesterton, William Faulkner, Margery Allingham, Algernon Blackwood, P. D. James, Freeman Wills Crofts, Ambrose Bierce, Winston Graham, Mor Jokai
Förlag: Treassure Press (1987)
Antal sidor: 352 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Utgått ur försäljning.

Murder Most Foul är en novellantologi som samlas kring ett enda gemensamt tema: mord. I denna samling sammanvävs intriger, mysterier och kallblodade mord till en bok som bör tilltala den vane och den ovane läsaren av kriminalhistorier. Trettio stora namn inom genren bidrar med egna alster.

Det finns vissa böcker som har blivit stående i bokhyllan för att samla damm i flera år och när du väl läser den förstår du inte har gjort det mycket tidigare. Murder Most Foul är en sådan bok för mig. Jag plockade upp den för att se om den var något att ha eller om jag skulle rensa ut den, och fastnade för Ray Bradburys inledande novell. När jag sedan bläddrade till innehållsförteckning och insåg just hur många bra författare som medverkade ville jag direkt sätta igång och läsa den.

Murder Most Foul erbjuder en imponerande spännvidd av spännande och stundtals mycket otäcka mordhistorier. Det är allt från klassiska mordmysterier till science fiction involverande rymdskepp och robotar, till spökhistorier och mer humoristiska noveller. De berättas ur mordoffers eller mördares synvinkel, ur utredares eller vittnes synvinkel. Sammantaget blir det en spännande blandning som faktiskt skapar en snygg helhet.

Ovanligt nog håller också i stort sett alla noveller en hög klass, och skulle nog på egen hand förtjäna antingen en fyra eller en femma i betyg. Visst innehåller Murder Most Foul några noveller som inte riktigt når ända fram. The Kennel av Maurice Level är så förutsägbar att jag enbart utifrån titeln förstod vad som skulle hända; The Hand av Guy de Maupassant innehåller så mycket välbekanta teman att det knappast upplevdes som originellt; Tickled to Death av Simon Brett upplevs som ett av de där bisarra, surrealistiska humoravsnitt som varje kriminalserie måste göra minst ett avsnitt av; Light Verse av Isaac Asimov byggde på en intressant idé men den korta längden gjorde att den kändes outvecklad; och sist, men kanske sämst, You Got to Have Brains av Robert Bloch som mestadels kändes rörig.

Murder Most Foul är en riktig godisskål till novellsamling och i stort sett varje novell är som en god karamell: det går inte att bara ta en, utan du måste läsa några stycken åt gången.

betyg4

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Omslagsonsdag #80 Bokreafynd

Jag skulle inte vilja påstå att jag är omslagsfanatiker. Men jag måste erkänna att jag älskar att skriva inlägg om omslag. Därför känns Bokpotatens omslagsonsdag som ett vettigt inslag i mina veckor. Det hela går ut på att hitta ett gäng fina omslag utifrån ett visst tema.

Veckans tema är bokreafynd.

Jag schemalägger detta på kvällen innan bokreans start och vet ännu inte om någon av dessa snyggingar (bortsett från den som jag redan har) kommer att ha hittat hem till mig. Men här kommer sex riktigt snygga böcker som finns på årets rea:

bokreafynd

Det ska bli riktigt spännande att se om någon av dessa kommer att pryda min hylla. Om du är nyfiken du också, kika tillbaka här på lördag och förfasas över hur jag shoppar på rean.

Veckans snyggaste är Boken om Mademoiselle Oiseau. Som jag hoppas att jag har köpt den…

Publicerat i läsning | Etiketter | 4 kommentarer

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

jag heter inte miriam

Författare: Majgull Axelsson
Förlag: Brombergs (2015)
Antal sidor: 457 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Det är midsommar och Miriam fyller 85 år. Familjen samlas förväntansfulla runt omkring henne och överlämnar sin present till henne: ett romskt silverarmband med hennes namn ingraverat. Till deras bestörtning utbrister hon: ”Jag heter inte Miriam.” Har hon blivit dement? Men hemligheter sedan 68 år tillbaka i tiden bubblar under ytan och måste till sist få komma ut. Under en promenad berättar Miriam till sist sanningen för sin sondotter Camilla: om hur en romsk flicka vid namn Malika blev till en judisk flicka av god familj som heter Miriam, om Auschwitz, om Ravensbrück, om alla dessa händelser som har förföljt henne genom livet.

Hur ska jag skriva om en bok som Jag heter inte Miriam? Hur kan jag förmedla alla de omtumlande känslor som fyller mig när jag läser boken, hur det stundtals känns som om jag drunknar i Miriams smärta, hur Jag heter inte Miriam borrar sig in under huden, genom muskler och ben och fäster sig vid märgen? Det river och sliter ju mer jag läser om Miriam och hennes öde, gör ont, men trots att det blir så mörkt och tungt förmår jag inte att lägga boken ifrån mig. Den rör upp mycket starka känslor och funderingar om hur vi inte har lärt oss någonting av historien. Det känns som om allt är på väg att återupprepas. Har börjat återupprepas.

Skildringen av livet i Auschwitz och Ravensbrück är väldigt starkt, rak och osminkad, snudd på brutalt, eller så är brutalt det rätta ordet. Vakternas stundtals nonchalanta, stundtals utstuderade, grymhet får något att brista inombords. Men det finns lite ljus i Jag heter inte Miriam: även i lägren var det möjligt att bygga upp vänskap med andra kvinnor och på så sätt få hjälp att överleva. Att det även i de mörkaste stunder finns rum för medmänsklighet är oerhört värmande.

Vad som är mindre värmande är när Miriam kommer till Sverige. Det känns som om livet borde bli bättre per automatik, men Jag heter inte Miriam visar på att det inte är så enkelt. Miriam tvingas ljuga och bära på sina hemligheter och upplevelser ensam under sitt liv. Det är ingen som vill höra om vad hon upplevde i lägren, så hon får bära sorgen och smärtan själv. I Sverige begränsas hon till en roll som en fin ung dam. Hon kan inte avslöja sanningen om sig själv, utan att riskera allting. Bara en kort tid efter krigsslutet gav sig Jönköpingsborna ut för att jaga romer och Miriam är alltför medveten om hur ömtålig hennes existens är. Det är en känsla som fyller mig nästan med en förlamande hjälplöshet. Har vi verkligen inte lärt oss någonting?

Jag heter inte Miriam är en stark, gripande bok som lämnar mig emotionellt urlakad, men som jag skulle läsa tusen gånger om. Det är en värdig vinnare till Bokbloggarnas litteraturpris och kommer troligtvis ligga i toppen av 2015 års läsupplevelser.

betyg5

betygrekommenderad

Andra som har bloggat om Jag heter inte Miriam

Bokblomma; BokgallerietBokhyllanBokhyllan i pepparkakshuset; Boktokig; FiktiviteterJennies boklistaLottens bokblogg; … med näsan i en bokMitt bokliga livMsHisingenoch dagarna går; Underbara böcker; Ylvas läsdagbok

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 9 kommentarer

Tematrio: På liv och död

TematrioDet har idag varit en strålande vacker dag och jag har varit på mycket gott humör hela dagen. Låten Don’t Stop Me Now har genomljudit huset, både med Freddie Mercurys fantastiska stämma och min mindre lyckade sång. Det är bokrea imorgon och min inköpslista är klar! Upp i ottan imorgon för att få tag på guldklimparna.

Men idag är det faktiskt dags för tematrio. Så här skriver Lyran denna vecka: temat är böcker med orden liv eller död (i olika former som t ex levande, döda etc) i titeln.

Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz läste jag ut igår. Det är en underbar berättelse om att som ung utforska vad det innebär att hitta sig själv, att växa upp, komma underfund med vem en egentligen är här i. Riktigt fint skildrad vänskap och skildring av dysfunktionella, men älskliga, familjer.

Death Without Weeping av Nancy Scheper-Hughes har jag inte läst hela av, men en bra bit i mina kurser och jag tänker försöka läsa hela senare i år. Det är en riktigt klassisk antropologisk studie där hon reste till norra Brasilien och studerade fattiga kvinnors villkor i en värld med hög spädbarnsdödlighet och regeringsunderstött våld.

Being Dead av Jim Crace är en annorlunda berättad bok som för oss från ett mord genom förruttningsprocessen. Ett par reser tillbaka till den plats där de träffades som unga ihop om att återuppväcka sin passion och läka relationen. Men det är inte en dag för ömsinthet och kärlek enbart, utan även en dag för mord.

Publicerat i läsning | Etiketter | 6 kommentarer

Topp tio hjältinnor

Topp Tio Tisdag

Då var det tisdag igen och jag bara önskar att dagen skulle gå fort, så att jag kan vakna upp imorgon och veta att det är bokrea! Jag är sjukt taggad och har hittat ett par riktigt fina titlar som jag planerar på att införskaffa för födelsedagspengar och rester av julklappspengarna.

Men först ska jag ta itu med Top Ten Tuesday. Veckans tema är Top Ten Favorite Heroines From Books (Or you could pick movies/tv). Vi körde ju ett liknande tema 2012, så jag försöker undvika att ta samma och blandar lite mellan böcker, tv och film.

Hermione Granger är för min del oumbärlig på en sådan här lista. Hon är smart och påhittig på ett sätt som innebär att Harry och Ron säkert skulle vara döda flera gånger om, om hon inte fanns. Därtill är hon en oerhört lojal vän som aldrig skulle få för sig att svika.

Alexia Tarabotti passar inte in i Londonsocieteten: hon är lite för intelligent, lite för självständig, lite för halvitaliensk. Men även om hon håller på etiketten, så låter hon inget stå i vägen för att hon ska lösa de mysterium som hon ställs inför. Dessa är det gott om, eftersom det tycks som om de flockas kring den själlösa Alexia…

Katniss Everdeen är kantig, tvär och ilsken, och jag älskar henne för det. Hon gör sitt bästa för att överleva i ett samhälle som behandlar människor från distrikten som förbruksvaror och lyckas bli den figur som de samlas kring för att göra revolt. Hon är oerhört mänskligt skildrad och de traumatiska händelserna lämnar sina spår, vilket gör henne kanske ännu modigare som kämpar vidare och vägrar ge sig.

Linh Cinder är en cyborg i en värld där de är djupt föraktade. Trots detta har hon blivit en av New Beijings mest framstående mekaniker, och det är på så sätt som hon möter prins Kai. Detta är startskottet för att hon lär sig hemligheter om sitt förflutna, att börja en kamp mot det mäktiga Lunariket och att hon måste rädda Kai.

Aerin är huvudpersonen i Robin McKinleys Hjälten och kronan och dotter till en kung. Boken gjorde starkt intryck på mig som barn då det var en av de första böcker jag läste där prinsessan var hjälten som dräpte drakar. Jag är väldigt sugen på att läsa om den.

Tris Prior ställs inför valet att stanna kvar hos sin familj eller att lämna dem för att vara sann mot sig själv. Valet kommer att förändra inte bara henne, utan samhället som hon lever i. Trots att allting sätts i gungning kring henne, kämpar hon på och vägrar ge sig.

Och så några från Marvels filmuniversum:

Melinda May är min absoluta favoritkaraktär i Agents of S.H.I.E.L.D. Hon är skrämmande kompetent, tar absolut ingen skit från någon (annat än händelsevis sin mamma) och trots att hon och Coulson i det förflutna har varit ett kärlekspar pågår inget larvigt trånande, utan istället har de byggt upp en djup och innerlig vänskap.

Natasha Romanov är riktigt kick-ass. Hon spelar ofta på traditionell femininitet på ett sätt som får alla att underskatta henne och det är det sista som dessa personer gör. Liksom Melinda May är hon skrämmande kompetent.

avengers003

Maria Hill är högt uppsatt inom Agents of S.H.I.E.L.D. Hon för befälet i alla de situationer hon befinner sig och förväntar sig att bli åtlydd, och nåde den som inte är tillräckligt snabb med att göra som hon säger.

Lady Sif delegeras sorgligt ofta till rollen som kärleksobjekt för Thor, men inte ens det kan dölja hennes talanger på slagfältet, hennes kämpaglöd, humor och värme. Jag önskar att hon skulle få lite större utrymme i nästa Thor-film.

Publicerat i läsning | Etiketter | 12 kommentarer