Det har kommit lite paket den här veckan

Jag har fått lite paket nu i veckan.

Det första jag fick trillade in under onsdagen och var La Dame aux Camélias av Alexandre Dumas och är lyckligtvis (tack gode gud!) inte på franska, såsom Adlibris hade ändrat det till efter att jag hade beställt den. Jag älskar filmen med Greta Garbo i titelrollen, så det ska bli mycket spännande att läsa. Det tog mig ett år att hitta ett exemplar jag som fattig student vid tillfället skulle ha råd med (eller vara villig att betala för). På svenska finns den bara tillgänglig på ”lätt svenska”, som jag inte förstår poängen med, och på engelska fanns den länge bara för 300-400 kronor. Men nu är den här och ska inrättas i läsningsprioriteringen.

Det andra var ett recensionsexemplar av En man som heter Ove av en av mina favoritbloggare, Fredrik Backman, från Forum. Det tackar jag för!

Lite roligt hur det var adresserat – till ”bloggare”. Mitt namn stod lite längre ned med väldigt liten text, men Postens avi var till bloggare. Ni skulle ha sett minen på killen som skulle lämna ut paketet! Han stod och tittade väldigt länge på avin innan han gick och hämtade paketet.

Publicerat i läsning | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Omslaget på ”En man som heter Ove”

Jag vill att ni tar er en ordentligt titt på omslaget (förutsätter att ni har läst minst 92 sidor i boken). Ha det som precis har hänt i åtanke när ni tittar på omslaget.

Jag råkade slänga en bläng ned på boken bredvid mig och insåg helt plötsligt vad det var jag såg.

Antydningarna kan göra detta till ett av de obehagligaste omslag jag sett.

Publicerat i läsning | Etiketter | 2 kommentarer

15 böcker: En som har med något nödvändigt ont att göra.

8 … har med något nödvändigt ont att göra.

Det finns en sak som jag kanske inte har nämnt på bloggen, men jag har fruktansvärd fobi för getingar/bin/humlor.

Men bin är ganska nödvändiga för pollinering av flera växter och honung, så det är ett nödvändigt ont för mig att de finns.

I Friargåvan är mordvapnet bin och titeln kommer från den gåva som vissa insekter, däribland bin (om jag inte minns fel), ger till sina honor.

Publicerat i läsning | Etiketter , | 1 kommentar

Jag bröt mot bokförbudet igen

I måndags strosade jag runt en stund inne i centrum och besökte givetvis bokhandlarna. Trots lite nyfikna blickar på Het och Miss Peregrines hem för underliga barn lämnade jag bokhandlarna tomhänt (fast den sistnämnda ska jag införskaffa någon gång, bara inte just i denna stund).

Däremot kunde jag bara inte motstå att gå in på Myrorna, där jag givetvis försyndade mig. Aja, det är nog inte så farligt ändå. De två böcker som det blev var inga impulsköp, utan böcker jag har letat efter:

Den första är ju, som ni ser, Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll. För ett tag sedan hade vi ju en tematrio om tonårsläsning och då skrev bloggbohemen om den här. Den hade ju en sådan härlig titel att jag inte kunde motstå den, så den fick följa med hem och jag har faktiskt läst ut den idag. Det är en helt okej bok, men på sätt och vis förstår jag varför den redan har hamnat på lagerutrensningen hos Bokus även fast den är så pass ny. En mer detaljerad recension lär komma framöver.

Den andra boken, Idéernas grotta, har jag faktiskt läst och tyckt att den var riktigt bra (vet inte om det skulle bli betyg 4 eller 5, men någonstans där ligger den på). Jag fick den i födelsedagspresent eller julklapp för närmare tio år sedan, men det dröjde nog lite innan jag läste den. Ett gammalt papyrus berättar om ett mordmysterium i det antika Grekland och översättaren blir allt mer övertygad att det lurar ett hemligt meddelande i berättelsen.

Den av er som har läst noggrant undrar nog varför jag köper en bok som jag redan har. För ett par år sedan lossade en av takplåtarna ovanför mitt rum och det regnade in på mina böcker. Jag vaknade av det panikslagen och rusade upp efter papper och plastpåsar för att torka och täcka över böckerna med. Vid tillfället trodde jag att jag hade lyckats rädda alla böcker, men det var dessvärre inte helt sant. Jag drog fram Idéernas grotta sommaren efteråt och upptäckte till min bestörtning att den hade möglat. Det blev genast febril jakt efter ett nytt ex, som givetvis passade på att utgå ur sortimentet hos alla bokhandlar ungefär samtidigt.

När jag hittade den i måndags började jag studsa lite på stället för att jag blev så glad. Någon gång ska jag läsa om den.

Publicerat i läsning | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Från A till Ö: Bokstaven Q

Denna veckar har jag faktiskt bara två böcker att erbjuda. Inte många titlar som börjar på Q, men de som fanns var ett kompliment till en barnbok och en nobelprisvinnande författare. Skaplig spridning!

Quo vadis av Henryk Sienkiewicz
Är en av de få böcker jag äger som börjar på ’q’ och jag har misslagt den någonstans. Den är oläst. Jag tog från början med den i min boktolva, men jag har förlagt den som sagt. Köpt enbart därför att det är en Nobelprisvinnare och jag tyckte att jag kanske borde läsa det. Det var sju-åtta år sedan.

Quidditch genom tiderna av J.K. Rowling
Den andra av mina böcker som jag äger som börjar på ’q’. Detta är ju ett bra komplement till Harry Potter och en väldigt kul idé. Jag tyckte väldigt mycket om att läsa om quidditchens historia.

 

I vanlig ordning undrar jag om du har läst någon av dessa? Om inte, är det någon du vill läsa?

Publicerat i läsning | Etiketter , , | 4 kommentarer

The Retribution: Spännande och nervpirrande

The Retribution

Författare: Val McDermid
Serie: Tony Hill & Carol Jordan, #7
Förlag: Sphere (2012)
Antal sidor: 402 sidor

Köp den hos till exempel Adlibris eller Bokus.

Tony Hill och Carol Jordans liv vänds upp och ned när de nås av nyheten att seriemördaren Jacko Vance har rymt från fängelset. Inte nog med att en farlig mördare är på rymmen, utan han tycks dessutom vara fast besluten att ta hämnd på de som fick honom att åka fast.

Jag var inledningsvis väldigt tveksam till den här boken. Det skulle gå att påstå att detta är den direkta uppföljaren på The Wire in the Blood, som är den bok i serien jag tycker minst om. Jag upplevde inte att dess berättelse höll och var därför inte särskilt glad över att se Jacko Vance återvända.

Men min tvekan blev snabbt bortblåst. Detta är en explosiv, snabb och oerhört spännande roman. Sidorna bläddrar förbi eftersom det är svårt att lägga den ifrån sig. Du vill bara veta vad Vance ska ta sig till härnäst. Vad det är för vändning som boken kommer att ta. Ju längre in i boken läsaren kommer, desto mer knyter sig magen. Det här kan helt enkelt inte sluta väl.

För att jag ska tycka om en bok är något av det viktigaste att det finns karaktärer jag kan tycka om. Karaktärer jag kan bry mig om, främst. Om jag kan känna med en karaktär, då har författaren verkligen lyckats. Som jag skrev i ovanstående stycke, knöt sig magen allt mer och mer ju längre jag kom. Karaktärerna förlorar så mycket och jag lider med dem. Skildringarna av karaktärernas känsloliv är bokens starka sida.

Bokens svaga sida är den fullständigt onödiga seriemördaren som Carols team utreder. Det känns som om han slängdes in på köpet. Medan Tony arbetar för att fånga Vance och Carol söker efter hämnd, utreder teamet självständigt denna seriemördare som mördar enligt en gammal tv-serie (bara det är lite väl otroligt för min del). Denna utredning känns hafsigt porträtterad och själva sidohandlingen är underarbetad. Det tillför inte boken något och borde ha slopats från första början.

När jag slår igen boken efter sista sidan, känner jag som om jag står vid Tonys sida i regnet och ser Carol köra iväg. Bedövad och tagen undrar jag när nästa bok ska komma och hoppas att det är rätt snart.

betyg5

Andra böcker i serien

The Mermaids Singing

The Wire in the Blood

The Last Temptation

The Torment of Others

Beneath the Bleeding

Fever of the Bone

The Retribution

Cross and Burn (recension)

Splinter the Silence (recension)

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 4 kommentarer

Tematrio: Damernas

 Igår var det måndag och det innebar en ny tematrio hos Lyran. Jag var dock inte hemma särskilt mycket under gårdagen så det fick bli att jag postade idag. Veckans uppmaning löd: Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett kvinnoförnamn i titeln!

Svårt just därför att det visade sig att jag hade otroligt många bra titlar att välja på. Till sist slutade det med att jag valde tre författare vars efternamn börjar på G, men med vitt skilda ämnen. Det blir deckare, mobbning och filosofi – hyfsad spridning på ämnena.

For the Sake of Elena av Elizabeth George utspelar sig på Camebridgeuniversitetet, där en ung döv student har blivit mördad. Lynley och Havers tvingas utreda ett fall där mordoffrets komplicerade personlighet och relationer försvårar det hela. En av mina favoriter av George. Extraroligt blir det att läsa på engelska när den svenske professorn börjar svära.

Jenny av Jonas Gardell var min första bekantskap med Gardell. Juha får ett brev från Jenny där det uppdagas en hel del hemskheter. En sådan bok som jag inte kunde lägga ifrån mig, utan läste oavbrutet i timmar medan regnet slog mot rutorna. Mycket otäck och den påverkade mig på ett sätt som få böcker har gjort.

Sofies värld av Jostein Gaarder är en underbar bok. Konceptet är som sådant att det både ska vara en lärobok i filosofi och en skönlitterär berättelse. Huvudpersonen Sofie får hem en filosofikurs i brevlådan och ger sig ut på en surrealistisk resa där hon börjar begrunda livets stora frågor. En av mina stora favoriter när jag gick i högstadiet och jag tror nog att jag skulle tycka bra om den idag.

Publicerat i läsning | Etiketter , , , | 8 kommentarer

Mitt skrivande

Två veckor efter är faktiskt bättre än en månad senare, tycker jag.

Antal ord: 9’089 ord

Vad: En liten del av detta är mitt bidrag till tidningen Skrivas novelltävling. Den är nu klar och ska redigeras när jag har fått lite distans till den. 4’000 tecken med mellanslag är ingenting, har jag upptäckt. Men jag ska fila lite till på den.

Jag har en ny romanidé som jag har skrivit lite på, då det är ett par scener som vägrar lämna mig ifred. Till stor del funderar jag över hur strukturen på romanen ska se ut och jag gör riktigt roliga efterforskningar. Det är tänkt att det ska bli en ungdomsroman, så jag skriver på ett helt annat sätt än jag brukar göra.

Ytterligare en novell. Mest en idé jag bara behövde få ur skallen.

Jag har skrivit hela sex bokrecensioner, vilket innebär att jag är i stort sett är ikapp på recensionsfronten vad det gäller böcker. Jag har tre filmer att recensera, men det känns bra att vara ikapp.

Redigerat: Det sista finlirandet med A Single Step. Den är nu postad på den sidan i fråga, men jag tänker lägga upp den när själva queer big bang är över. Jag tror att lördag nästa vecka kommer att bli en engelsktalande dag på bloggen, för den som vill läsa. För den som undrar rörande Junetide så har det blivit förseningar på grund av sjukdom hos administratören. Det är osäkert när jag kommer posta den berättelsen här.

Jag började i fredags redigera Alumina på nytt. Det är något dragit mig för, då jag tyckte den var så dålig under en period. När jag läser igenom den på nytt inser jag att jag bara var fånig. Den kräver lite jobb, men i grunden är den bra. De ändringar jag skrev 2010-2011 från den slarviga version tidsbristen tvingade mig att producera har verkligen lett till att boken når den vision jag hade från början. Jag skrev Alumina som ett projektarbete i trean på gymnasiet och på grund av att jag var tvungen att skriva klart allting under första terminen, plus redigera, så tog jag en massa dumma genvägar och slarvade. Jag skäms över alla fel jag hittade i den version jag skickade till bokförlagen. Mitt råd är följande: skriv inte böcker som projektarbete, särskilt inte om er projekthandledare tycker att ni måste skicka den till förlag också. Ni kommer inte att hinna göra något ni blir stolta över.

Publicerat i skrivande | Etiketter , , | 2 kommentarer

Torka aldrig tårar utan handskar, 1. Kärleken: vackert och hjärtskärande

Kärleken

Betyg: ☆☆☆☆☆ REKOMMENDERAD
Författare:
Jonas Gardell
Serie:
Torka aldrig tårar utan handskar, #1
Förlag: Norstedts (2012)
Antal sidor: 291 sidor

Köp den till exempel hos Adlibris och Bokus.

Stockholm 1982. Rasmus är 19 år och har kommit till Stockholm för att vara fri att vara den han är. Benjamin är Jehovas vittne som efter att ha mött Paul, den gladaste och bitchigaste bögen som finns, upptäcker att han har ett val att göra. Dessa två möts hemma hos Paul en julafton och inget kommer någonsin bli detsamma igen.

Jag skrev i en tidigare recension att det finns få författare som kan få mig att skratta och gråta på det sätt som Jonas Gardell gör. I den här blir det inte många skratt, utan mest varma leenden. Det kan komma ett skratt emellanåt åt Pauls kommentarer. Men leendena är många och kommer sig av den ömhet och värme som alla karaktärer skildras med. I detta ljus ter de alla sig så otroligt charmiga. Läsaren lär dessutom känna dessa karaktärer på djupet genom att vi ser både deras förflutna, deras nutid och deras framtid.

Det blir däremot en hel del tårar. Det har dels med tiden när den utspelar sig: när världen håller på att bli varse AIDS. Men även dels med det utanförskap karaktärerna känner. Jag tycker synd om Rasmus mamma som försöker och försöker, men som inte verkar se vad det är skolkamraterna utsätter Rasmus för. Ännu mer synd om henne blir det när han inte vill komma hem till Koppom till jul och hon verkligen inte förstår varför.

Jag tycker att boken var vacker och hjärtskärande, vilket illustreras av följande citat:

”När han går in i dödskampens sista skede, och han helt slutar äta och dricka, tar det honom ändå tolv dygn att dö.

Tolv dygn innan hans envisa hjärta slutar slå.”

Med bara få ord förmedlar Gardell skickligt sinnesstämningar och levererar ett känslomässigt knytnävsslag i magen. Det ovanstående citatet gjorde mig alldeles tagen och jag fick kämpa med tårarna.

Det som fick mig att älska En komikers uppväxt och Jenny finns i den här boken. Bara ännu bättre, vackrare och mer träffande.

Andra böcker i serien

Kärleken

Sjukdomen (recension)

Döden (recension)

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 6 kommentarer

En smakebit på søndag: The Curious Incident of the Dog in the Night Time

På söndagar är det dags att dela med sig av ett stycke från en bok som du läser just nu. Detta ordnas alltid av Flukten fra virkeligheten.

Jag började läsa The Curious Incident of the Dog in the Night Time av Mark Haddon någon gång inatt. Det är en bok som jag har hört talas om tidigare, men det som fick mig att köpa den var att den är omnämnd i en av mina psykologiböcker som en bra bok att läsa för att öka sin förståelse av Aspergers syndrom. Lite märkligt kan du tycka, då Haddon motsäger att boken skulle handla om Aspergers. Eller snarare är det så att han säger att det inte handlar om en specifik neuropsykiatrisk diagnos.

Boken handlar om femtonåriga Christopher Bone och beskrivs som ett mordmysterium, men offret är grannens hund. Christopher, som hatar färgerna gult och brunt och att bli vidrörd, har aldrig gått längre än till slutet av sin gata på egen hand. Men för att lösa mordet  på hunden måste han bege sig ut på en skräckinjagande resa.

Mitt smakprov kommer från sidan 3:

I got Siobhan to draw lots of these faces and then write down next to them exactly what they meant. I kept the piece of paper in my pocket and took it out when I didn’t understand what someone was saying. But it was very difficult to decide which of the diagrams was most like the face they were making because people’s faces move very quickly.

When I told Siobhan that I was doing this, she got out a pencil and another piece of paper and said it probably made people feel very

and then she laughed. So I tore the original piece of paper up and threw it away. And Siobhan apologised. And now if I don’t know what someone is saying I ask them what they mean or I walk away.

 

Stycket gjorde mig lite ledsen för han försöker ju bara förstå och så skrattar hon åt honom.

Publicerat i läsning | Etiketter , | 15 kommentarer