Skönheten som var Odjuret

Titel: Skönheten som var Odjuret

Skriven: 2007-2009

Genre: Gotik

Bakgrund: Det här är berättelsen som jag har försökt skriva i ett antal olika inkarnationer och i vitt skilda miljöer. Det första försöket involverade Darkness Nightshade, som satt inne på en ungdomsanstalt för mord. Den ansvarige har planer på att offra alla ungdomarna till demonerna. Jag har tyvärr tappat bort alla pappren och utkast.

Nästa inkarnation involverade att Darkness bytte namn till Erith Cyndric. Hon var dotter till en kingpin som hette Craig och hade blått hår (tidigare hade det varit rött). Jag tror jag skrev en prolog och första kapitlet innan jag skrotade idén. Även de pappren har jag tydligen slängt.

Det tredje försöket blev att skriva en vampyrhistoria om Erith, återigen rödhårig, som utspelade sig i nutid. Den innehåller en hel del element som känns igen från den historia jag slutligen skrev: profetian, vampyrjägarna, mycket av bakgrundshistorien… men också en hälsosam dos av känslomässiga vampyrer som hade alldeles för mycket samvete.

Fjärde försöket var fortfarande så att det utspelade sig i nutid. Mer element föll på plats och karaktärerna började utvecklas. Jag var fortfarande inte helt nöjd och efter att ha skrivit ganska mycket, lade jag det åt sidan igen.

Den slutliga versionen är mörk och ganska våldsam. Det är inga Anne Rice-vampyrer (hade inte ens läst Anne Rice innan jag började skriva) och definitivt inga Twilight-vampyrer. De är inte några särskilt trevliga varelser. Man skulle kunna säga att det är en bok fylld med antihjältar eller att det inte finns några hjältar överhuvudtaget.

143 sidor. En prolog, 16 kapitel och en epilog.

Handling: Cirka 700 före Kristus föddes en flicka vid namn Hekate. Hon kom att ha ett hårt liv, ett liv som förändrades den dag då främlingen kom till byn på Anthemoessa.

Den dagen började Hekate dö, den dagen började de första fröna av ett monster växa.

Året är 1807, platsen ett sextonhundratalsskepp med blodröda segel. En blek kvinna har satt kurs mot den engelska staden Plymouth. Hennes namn är Erith af Cyneric och hon är vampyr.

Hon ligger i fejd med den man som var hennes dödlige fader, en fejd om kronan efter att deras gemensamma skapare dött. Hon är legitimt drottningens arvtagare, men dokumenten som bevisar detta blir ignorerade av Craig, hennes fader.

Som om inte det räckte med hennes ärkefiende, så måste hon även kämpa mot vampyrjägarna i staden.

Mina synpunkter: Jag avgudar den. Ibland ger den mig mardrömmar, men bitar av den är så satans bra.

Status: Ska redigeras. Men kräver mycket jobb så den ligger lite längre ned på listan.

Publicerat i roman | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Skrivande den här veckan

Innan vi kör igång med siffror och lösryckta formuleringar, tänkte jag bara dela med mig av  en av de mest träffsäkra kommentarer jag någonsin läst: “Rome didn’t fall. Rome got itself drunk, staggered, and was pushed off a cliff.”

Tyvärr har jag redan tappat bort källan, men författaren är ett klart geni.

Antal ord: 11’096

Vad: Skolanteckningar.

War Horse recensionen.

Mer lösryckt material som jag inte vet om jag kommer att ha användning för.

Jag försöker arbeta upp en rutin så att jag kan skriva klart de sista kapitlen på Lilium Bulbiferum till maj, låta den ligga fram till juli och sedan redigera den. Om redigering blir klar i år ska jag försöka skicka den till förlag. Det är målen för året, i alla fall.

Håll tummarna för att jag klarar ut det.

 

 

Lyssnar på: Sugababes – Stronger
Humör: Trött
Läser: (O)logiskt av Dan Ariely; Gränslöst arbete av Michael Allvin, Gunnar Aronsson, Tom Hagström, Gunn Johansson och Ulf Lundberg

Publicerat i skrivande | Etiketter | Lämna en kommentar

Bokrean continues

Jag köpte ytterligare fyra böcker på bokrean i torsdags. Jag gick in för att köpa två och kom ut med ytterligare två.

De två som jag skulle köpa var En liten bok om ondska och Bättre Engelska. De andra var lite spontanköp.

Jag gjorde faktiskt ett försök börja läsa Varför gråter inte Emma?, men kom inte så värst långt. Den inleds med en rekonstruktion av händelseförloppet som polisen hade gjort. Jag bröt snudd på ihop. Höll på att börja stortjuta.

Jag tror jag lägger undan den till en annan dag.

 

 

Lyssnar på: TV:n i bakgrunden
Humör: Mätt
Läser: (O)logiskt av Dan Ariely; Gränslöst arbete av Michael Allvin, Gunnar Aronsson, Tom Hagström, Gunn Johansson och Ulf Lundberg

Publicerat i läsning | Lämna en kommentar

Munk

Ytterligare en present till min syster. Det här mönstret var både riktigt kul att göra och oerhört svårt att göra. Tack vare nissegarnet så virkar jag på sådan liten skala att vissa delar, såsom fötter och armar, blir väldigt pilliga att göra. Väldigt kul, men svårt. Och söt blev han ju också.

Namn: Munken
Färdigvirkad: April 2011
Höjd: 6 centimeter
Material: Marks & Kattens Nissegarn (aprikos, vitt och svart – finns på Panduro), virknål storlek 2½, påsybara ögon 9 mm från Panduro
Mönster: Munk från Virka Amigurumi – söta små glädjespridare av Mia Bengtsson

 

 

Lyssnar på: Glee Cast – Rumour Has It/Someone Like You
Humör: Slö
Läser: (O)logiskt av Dan Ariely; Gränslöst arbete av Michael Allvin, Gunnar Aronsson, Tom Hagström, Gunn Johansson och Ulf Lundberg

Publicerat i amigurumi | Etiketter , | Lämna en kommentar

Bokbloggsjerka: En hyllad bok jag dissar

Bokbloggsjerka igen på Annikas Litteratur- och kulturblogg. Veckans fråga var: Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?

Jag vet att jag med risk för att förlora mitt svenska medborgarskap skriver detta, men jag förstår verkligen inte vitsen med Millenium-trilogin av Stieg Larsson. Alla är eld och lågor, men jag har verkligt fått tvinga mig själv att läsa ut Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden (mitt ex av Luftslottet som sprängdes har på något mystiskt vis försvunnit).

Jag tycker inte om Larssons sätt att skriva. Det tilltalar mig inte överhuvudtaget. Ibland finns en glimma av potential, men nej, jag tycker bara inte om sättet han skriver på. Därtill tycker jag att de kunde ha gått hårdare åt böckerna vad det gäller redigeringen (särskilt den första). Det är så mycket material som är totalt irrelevant och inte tillför något överhuvudtaget till boken. Inte ens insikt i karaktärerna. På tal om karaktärerna så är den enda som känns ”verklig” faktiskt Lisbeth Salander. De andra känns som schablonfigurer.

Jag ska läsa Luftslottet som sprängdes, eftersom det var en julklapp. Men jag tror inte att jag någonsin kommer att läsa om dem.

 

 

Lyssnar på: Glee Cast – Smooth Criminal
Humör: Sömnig
Läser: (O)logiskt av Dan Ariely; Gränslöst arbete av Michael Allvin, Gunnar Aronsson, Tom Hagström, Gunn Johansson och Ulf Lundberg

Publicerat i läsning | Etiketter , | 11 kommentarer

Ironi

Ironi är när stavningskontrollen inte kan stava till ‘stavning’.

Publicerat i okategoriserad | Etiketter | Lämna en kommentar

A Bit Not Good

Igår kom jag på att jag höll på att göra en Cassandra igen – det vill säga, tro att jag kan schemat utantill och åka in flera timmar i förväg. Jag trodde att föreläsningen började klockan tio, men egentligen börjar den klockan ett. Dock så har jag klantat mig i sådan grad att jag kommer att missa den istället.

Varför?

Jo, i måndags var jag, som bekant, och såg War Horse. Jag ville inte hemskt gärna ha med mig min stora skolväska in på bion, så jag stoppade plånbok med busskort och allt i en mindre handväska. Eftersom jag var trött på kvällen, tänkte jag att jag kunde väl stoppa ned plånboken i min skolväska under tisdagen.

Det gjorde jag inte. Jag trodde att jag hade gjort det, men tydligen inte. Jag kom fram till busshållplatsen och upptäckte att jag inte hade något busskort. Dessutom låg min mobil tydligen kvar på vardagsrumsbordet. Så det var bara att vända och traska hem igen.

Tydligen hade jag också slängt in min väska i ett hörn och jag kom inte ihåg var. När jag väl hade hittat den, fick jag uppleva den där helt underbara känslan när man kommer ut från sin uppfart och ser bussen åka iväg utan en själv. Lite sådär retsamt någon minut för tidig, också.

Så jag sitter fast hemma. Surt, sa räven.

Nej, nu ska jag stjälpa i mig en kopp kaffe och fortsätta att läsa Gränslöst arbete. Kanske kan jag hinna klart med den…

Publicerat i okategoriserad | Etiketter | Lämna en kommentar

Krönika: Musik

Musik

När jag började på universitetet i höstas, lärde jag känna en person som är oerhört musikintresserad. Hans intresse tar sig uttryck av snudd på förhörsliknande utfrågningar när han nu träffar någon ny person. Vi spenderade hela den där första tågresan hem med att prata om musik.

Han har introducerat mig till en del ny musik: Tori Amos, Kate Bush (även om jag bara står ut med vissa låtar), för att nämna två. Till hans besvikelse har jag dock aldrig fastnat för Björk. Men det han mest har gett mig är följande: musikens återkomst i mitt liv.

När jag gick i mellanstadiet, när mp3-spelare och freestyles var relativt nya, gick jag jämt med musik i öronen. Jag kunde lyssna och sjunga med i alla mina låtar. Jag lyssnade på musik när jag var hemma. Musik var något jag levdes med och andades in. Vart jag än gick var jag tvungen att ha musik och musik var en väldigt stor del av mitt skrivande.

Men det bara upphörde. Under gymnasiet slutade jag nästan helt att lyssna på musik, annat än när jag pluggade. Det kan ha att göra med att min lilla, nu tacksamt nog pensionerade, dator blev som besatt när jag spelade musik och att jag inte hade någon vettigt musikmaskin. Det var krångligt för mig att få min iPOD att fungera. Det sabbatsår jag tog efter gymnasiet var också ett år i avsaknad av musik. Bortsett från att jag föll för
Lady Gaga, kände jag inte starkt för någon annan musik. Ett år av enbart Lady Gaga, oavsett hur fantastisk jag tycker att hon är, är lite av att fastna i ett hjulspår.

Häromdagen när jag satt på tåget, lyssnade jag på musik. Jag fick bita mig själv i läppen för att inte sjunga med. Fingrarna trummade takten mot min arm. Det var alltför underbart att låta sig svepas med in i musiken; lyssna på de känslor som sångarna förmedlade. Jag lutade huvudet mot rutan och tittade ut på vinterlandskapet som susade förbi. Min kropp fylldes av musik. Fylldes av de känslor som musiken resonerade i mig: ibland ilska, ibland
glädje, ibland sorg, ibland ren och skär kärlek. Hjärtat sjöng med.

När de sista tonerna av någon Linkin Park låt (jag minns inte vilken) klingat bort, började de första tonerna av Queens Don’t Stop Me Now klinga i mina öron. Min tumme svävade ovanför forward-knappen. Jag brukar lyssna på Don’t Stop Me Now när jag vill bli glad och jag var i en sådan miserabel sinnesstämning att jag inte absolut ville känna mig glad. Jag hade redan bläddrat förbi ett flertal låtar som brukar muntra upp mig. Den här gången kunde jag bara inte trycka ned tummen. Det var ju Freddie Mercury, liksom. Så jag lutade mig tillbaka och lyssnade. Jag slöt ögonen och lyssnade på musiken och Freddies röst. Jag började le för mig själv.

Det var en del av mitt liv som jag hade saknat utan att märka det. Så jag skulle bara vilja säga en sak till den här killen jag lärt känna:

Tack.

Tack för musiken.

(jag skrev den här för ett par veckor sedan. Det finns inte mycket snö kvar där jag bor!)

 

 

Lyssnar på: The Ark – Patchouli
Humör: Glad
Läser: (O)logiskt av Dan Ariely; Gränslöst arbete av Michael Allvin, Gunnar Aronsson, Tom Hagström, Gunn Johansson och Ulf Lundberg

Publicerat i texter | Etiketter | Lämna en kommentar

Björn

Jag använde äldre garn från en uppriven tröja när jag skulle virka Sasha, som björnen heter. Jag hade tre garnnystan, men det var bara två som var av samma färg. Jag glömde bort det när jag virkade henne och garnet tog slut halvvägs igenom, så hennes ena öra, armar och svans är lite ljusare än resten.

Jag broderade nosen själv och använde samma garn till halsduken som till Sherlocks.

Namn: Sasha
Färdigvirkad: April 2011
Höjd: 15 centimeter
Material: Ullgarn, Marks & Kattens Nissegarn (blått – finns på Panduro), virknål storlek 8, påsybara ögon 9 mm från Panduro, blått brodyrgarn
Mönster: Björn från Virka Amigurumi – söta små glädjespridare av Mia Bengtsson.

Publicerat i amigurumi | Etiketter , | Lämna en kommentar

Being Sneaky

Shh, säg inte något till någon, men jag skolkar en liten stund från att läsa Gränslöst arbete av Michael Allvin et al (om du vill veta vilka de andra triljonen författare är, så är Adlibris din bästa vän) till min nya kurs. Det är en rätt bra bok. När jag snackade skit om den till mina kurskamrater igår, så måste jag ha blandat ihop den med en annan bok vi ska ha senare i vår.

En recension av War Horse kommer så snart jag har skrivit den (likaså kommer jag snart få ändan ur vagnen och översätta mina Sherlock-recensioner från engelska till svenska). Jag kan säga det här lilla: War Horse ligger någonstans på min lite halvt flytande lista av de tio bästa filmer jag någonsin har sett. Det är också en film du förmodligen skulle behöva betala mig för att se om, då en del scener fick mig att må oerhört dåligt.

Den får dock ett litet minus: Benedict Cumberbatch var inte med i den tillräckligt länge.

 

 

Lyssnar på: Datorns surr
Humör: Motiverad
Läser: (O)logiskt av Dan Ariely; Gränslöst arbete av Michael Allvin och gänget

Publicerat i okategoriserad | Etiketter , , | Lämna en kommentar