Stranger Things Book Tag

Tisdag igen. Min enkätdag. Då passar jag på att damma av den här som jag hade i mina urkast. Den är väl inspirerad av tv-serien Stranger Things, men jag har inte sett den så jag har inte en aning om på vilket vis. Ni får kanske lov att upplysa mig.

1. Episkt intro – En bok som fick din fulla uppmärksamhet redan på första sidan

Dödsritten av Maggie Stiefvater: ”Det är första dagen i november, så i dag kommer någon att dö.” Boom! Sätter stämningen direkt. Fortfarande en av de bästa förstameningarna, i mitt tycke. Fast den är strået vassare på engelska.

2. Dungeons and Dragons – En fantasyvärld som du skulle vilja uppleva

Jag tänker mig att så länge man inte heter Harry Potter, så är det nog rätt trevligt att gå på Hogwarts. Plus att med tanke på min ålder så skulle trollkarlskriget vara över vid den tid då jag var elva år och skulle börja där.

3. Squad goals – Nämn din favoritbokvänskap

Jag är väldigt förtjust i relationen mellan Kaz Brekker och hans gäng i Leigh Bardugos Six of Crows Duology.

4. ABC’s & Julbelysning – Nämn din favorit bland mentalt rubbade karaktärer

Okej, det här är ganska nytillkommet, men Frederick Clegg från Samlaren av John Fowles. Han är riktigt ryslig i och med att han har en sådan pragmatisk, rättfärdigande inställning till sin galenskap och besatthet.

5. The Upside Down – En bok som var motsatsen till vad du förväntade dig

Jag vet inte om den var motsatsen till vad jag förväntade mig, men Slaughterhouse 5 av Kurt Vonnegut överraskade mig. Inte vet jag vad jag hade för förväntade mig, men inte var det vad jag fick.

6. Galna vetenskapsmän – Nämn den läskigaste dystopiska regering du kan tänka dig

Det finns ganska många sådana. Jag kan ju nämna bland annat regeringen i Margaret Atwoods klassiska The Handmaid’s Tale. Corpus Delicti av Juli Zeh har också en riktigt obehaglig regering där vår besatthet av hälsa har skruvats upp ett snäpp. Eller Internment av Samira Ahmed. Det som dessa regeringar har gemensamt är att i mina mörkaste stunder kan jag allt för väl föreställa mig att detta ska hända.

7. Demogorgon – Nämn en läskig varelse från en bok som du inte vill ska komma genom dina väggar

Jag får nog slå till med Pennywise från Det. Det är en varelse jag definitivt inte vill ha närkontakt med.

8. Cliffhanger – Nämn en bok som lämnade dig med en känsla av att vilja ha mer

Crooked Kingdom av Leigh Bardugo. Jag var definitivt inte redo att säga hejdå till Kaz, Inez och de andra. Vissa har ju dykt upp i den nya serien, men jag saknar Kaz.

Publicerat i läsning | Etiketter , | Lämna en kommentar

Iliza Shlesinger: Elder Millennial

Poster för Iliza Shlesinger: Elder Millennial

Regissör: Steve Paley
Manus: Iliza Shlesinger
Medverkande: Iliza Shlesinger
Produktionsår: 2018
Längd: 72 minuter

Iliza Shlesinger är en av mina absoluta favoritståuppkomiker och anledningen till varför är verkligen tydlig i Elder Millennial. Hon har ett unikt scenspråk där hon använder sin kropp för att måla upp olika karaktärer och kan förändra sin röst på ett sätt som verkligen vrider upp skämtet ett extra varv. Särskilt nu när hon står inför att gifta sig, och folk tycks förvänta sig att hon ska besitta någon hemlig visdom för hur man hittar och behåller en man. För hennes komedi är trots allt rotad i en djupt amerikansk kontext, där en kvinnas viktigaste uppgift i livet tycks vara att hitta en man att gifta sig med.

Liksom i de flesta av hennes shower handlar det mycket om dejting- och parningsritualer. Elder Millennial är inget undantag. Hon har en tendens att ibland glida av sina narrativ för något sidospår, som olika fåglars parningsläten. Här märks det att hon har gjort sin läxa för att kunna imitera dessa läten och gå in i sitt hat för påfåglars läten, som hon tycker är otillfredsställande. Det är faktiskt ett av de roligaste skämten i showen.

Men det som verkligen får mig att tjuta av skratt är när hon i Elder Millennial diskuterar kvinnors inre hondrakar. Den som de släpper fria när killen har gått hem. Hur känslor bubblar upp till ytan som de kanske inte har kunnat ge uttryck för, som att de kanske någon gång i framtiden, med någon, skulle vilja ha barn. Och hur denna föräldralängtan riktas mot intet ont anandes husdjur. Jag måste nästa inkludera klippet i den här recensionen:

Elder Millennial är Iliza Shlesinger när hon är som bäst: skarp och slår huvudet på spiken.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | 1 kommentar

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Omslagsbild Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelsfors, #2
Förlag: Pocketförlaget (2013)
Antal sidor: 638 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Efter en oerhört varm och torr sommar ska de Utvalda börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de väntat på att demonernas ska göra sitt nästa drag, men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse. Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. En ny organisation, Positiva Engelfors, får ett allt starkare grepp kring samhället. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. Banden som binder de Utvalda blir allt starkare, men de påminns åter om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Även om jag tyckte om Cirkeln, så blev jag inte sådär betagen som många andra blev. Däremot tycker att jag Eld verkligen levererar. Tvåan, som så ofta blir en mellanmjölksbok i ungdomstrilogier och bara står och stampar, blir verkligt spännande. Vi lär oss alltmer om vad det innebär att vara utvald, varför de är så många den här gången, och vad Rådet egentligen är för ena typer. Det är verkligt spännande.

Ytterligare en anledning till att jag tycker så mycket om Eld är att vi kommer karaktärerna ännu mer på djupet. Ida får äntligen dela med sig av sin synvinkel. I första boken var hon reducerad till den elaka, ytliga och populära tjejen som tyckte om att göra andras liv till ett helvete. Visserligen kan de orden lätt fortfarande användas för att beskriva henne, men vi börjar se henne som en människa med goda sidor också. Även Minoo, Vanessa, Linnea och Anna-Karin får växa som människor. Relationen dem emellan fördjupas. Trots att det finns en del kärlek i boken, så är det vänskapen mellan tjejerna som får stå i centrum och det är gott.

Positiva Engelfors som dyker upp i Eld påminner mig om Rhonda Byrnes vedervärdiga Hemligheten. Båda rörelserna bygger på lagen om attraktion, att du drar till dig positiva saker genom att tänka positivt. Men om du tänker positivt och det ändå händer dig något dåligt? Då har du dragit det till dig på ett omedvetet plan. Byrne skriver rakt ut att människorna som dog på Titanic hade dragit det till sig. Då detta är en rörelse som av någon märklig anledning har fått stor genomslagskraft, känns Eld i högsta grad aktuell. Men om jag ska vara lite petig, så tycker jag att kopplingen till demonerna kommer lite väl sent och känns lite hafsigt utförd.

Eld är ändå en riktigt spännande bladvändare som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Och slutet, det där slutet, varför gör ni så mot mig?

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

Cirkeln (recension)

Eld

Nyckeln

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl

Omslagsbild Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl

Författare: Roald Dahl
Originaltitel: Charlie and the Chocolate Factory
Översättare: Viveka Tunek
Illustratör: Quentin Blake
Serie: Kalle, #1
Förlag: Rabén & Sjögren (2009)
Antal sidor: 183 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Kalle Spann bor tillsammans med sin familj, inklusive mor- och farföräldrar, i ett fallfärdigt ruckel. Familjen är så fattig att de bara har råd att äta kål. På väg till skolan går Kalle alltid förbi godisgeniet Willy Wonkas chokladfabrik och insuper dofterna. När en tävling utlyses om att de som hittar en gyllene biljett i en Wonka-chokladkaka kommer vinna så mycket godis man kan äta under sitt liv och en rundtur i fabriken, vet Kalle att chansen inte är så stor att han ska få tag i en. Han får bara en chokladkaka om året, på sin födelsedag. Men mot alla odds blir Kalle ett av de barn som hittar en biljett. Detta innebär att han får besöka den mystiska fabriken där det tillverkas godsaker som osmältbar glass, osynliga chokladkakor och tuggummi som inte tappar smaken. Och det är bara början på Kalles fantastiska äventyr.

Kalle och chokladfabriken är en bok som jag länge har haft på min läslista. Därför blev jag glad när jag hittade den på Bokbörsen förra året. Roald Dahl är en av de där unika barnboksförfattarna som skriver riktigt underhållande, så att boken riktigt fångar både barn och vuxna, samtidigt som det egentligen är oerhört mörkt. Det liv som Kalle och hans familj lever i är inte ”enkel” fattigdom, det är armod. De går inte hungriga, de svälter. Kalle sover på en madrass på golvet. På vintern fryser de oerhört inomhus.

Men trots detta är Kalle godhjärtad, vänlig och artig, till skillnad från de övriga barnen som vi möter i Kalle och chokladfabriken. Trots att de har allting, är de inte nöjda utan vill ha mer och mer. Sedan kan man ju diskutera huruvida det är rätt det som Willy Wonka utsätter dem för. Jag tycker inte det. De är barn. Bara för att du är ett bortskämt barn, betyder det inte att du kan bli en anständig vuxen. Och jag tror inte skräck är rätta sättet att göra folk till bättre människor.

Ändå tycker jag att Kalle och chokladfabriken är en riktigt charmig, underhållande bok som jag önskar att jag hade läst som barn.

Betyg 5: Den var fantastisk!
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

The Shadow Isle av Katharine Kerr

Kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Omslagsbild The Shadow Isle av Katharine Kerr

Författare: Katharine Kerr
Serie: Deverry, #14       
Förlag: Harper Collins (2020)
Antal sidor: 368 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Den mystiska ön Haen Marn försvann för fyrtio år sedan, när Horsekin först började röra sig över gränsen till Deverry. Nu står det klart att ön kanske döljer de hemligheter som kan återbörda Rori till människohamn igen. Men det vilda nordliga landet döljer fler hemligheter. Och när Horsekin fortsätter med sitt religiösa korståg börjar Deverry och deras alviska allierade inse att de norra områdenas öden hör ihop med deras egna. Bara Dallandras och Valandarios magi, samt de mäktiga drakarna Arzosah och Rori, kan avslöja de norrlandets hemligheter som kan rädda dem undan erövring.

I de senare delarna av Deverry-serien tycker jag att Katherine Kerr verkligen har hittat rätt i sitt skrivande. Världen är numera etablerad och trygg, men fortfarande med hemligheter för karaktärerna och läsaren att upptäcka. Det förflutna vävs snyggt samman med nuet och vi börjar se resultatet av denna långa resa. Ändå är jag inte inledningsvis särskilt förtjust i The Shadow Isle. Varför?

Mycket har med romansen mellan Rhodry och Angmar att göra den. Den introducerades under första anfallet från Horsekin och jag förstod aldrig riktigt grejen. Känslorna beskrevs som så djupa, men jag kände det aldrig. Jag förstod inte varför de blev tillsammans. Eftersom The Shadow Isle i stort sett handlar om att återfå Haen Marn till Deverry, så hamnar även denna romans i fokus. Eftersom jag fann den tämligen obegriplig är den ju också rätt ointressant för min del.

Men så vinner The Shadow Isle över mig. Det har mångt och mycket med att karaktärer som varit skurkar i tidigare inkarnationer nu får tillfälle att sona sina tidigare brott. Laz Moj är en fascinerande karaktär, som har varit några av de mest vedervärdiga antagonisterna under tidigare böcker, som nu står inför ett val. Ska han följa den väg som kommer leda honom på avvägar igen eller ska han bryta sitt mörka wyrd?

The Shadow Isle bjuder på ytterligare ett spännande inslag i Deverry-världen. Kerr har verkligen hittat sin röst nu.

Betyg 5: Den var fantastisk!

Andra delar i serien

Daggerspell (recension)

Darkspell (recension)

Dawnspell (recension)

Dragonspell (recension)

A Time of Exile/Alvblodet (recension)

A Time of Omens (recension)

Days of Blood and Fire (recension)

Days of Air and Darkness (recension)

The Red Wyvern (recension)

The Black Raven (recension)

The Fire Dragon (recension)

The Gold Falcon (recension)

The Spirit Stone (recension)

The Shadow Isle

The Silver Mage

Sword of Fire

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Taylor Tomlinson: Quarter-Life Crisis

Poster för Quart-Life Crisis

Regissör: Marcus Raboy
Manus: Taylor Tomlinson
Medverkande: Taylor Tomlinson
Produktionsår: 2020
Längd: 61 minuter

Taylor Tomlinson är tjugofem år och därmed halvvägs genom sin tjugoårsålderperiod, men hon över det. Färdig med det. Folk tycker om att nostalgiskt drömma sig tillbaka till tjugoårsåldern, men glömmer alla skit som följde med det. Enda anledningen till att folk är nostalgiska över tjugoårsåldern är för att det var en tid när man inte hade mycket ansvar och anledningen till detta, drar hon slutsatsen, är för att tjugoåringar suger.

Taylor Tomlinson är lite yngre än mig, men ändå bjuder hennes show Quarter-Life Crisis på stark igenkänning. Hon lyckas fånga tjugoåringarnas val och kval. Du är vuxen, men ändå inte på riktigt, och ingen litar helt hundra på att du klarar av de saker då får i åtagande att göra. Det är på en och samma gång en tröstande, roligt och något som är perfekt att titta på en kväll när du har lite tråkigt.

För att vara så ung, känns Tomlinson oerhört bekväm på scenen i Quarter-Life Crisis. Hon fångar in publiken med lätthet och levererar sitt material med osviklig timing. Med lätthet sätter hon pulsen på sin samtid, från sina vänners besatthet av bröllop till det ironiska i att skriva på Facebook att nu kommer du ta en paus från sociala medier, som om du väntar på applåder för ditt modiga beslut.

Öppenhjärtigt beskriver hon sig själv och sitt sexliv, och driver med allt. Hon är bitsk, smart och oerhört skarp. Quarter-Life Crisis låter oss ana en framtida storhet och jag ser fram emot att se ytterligare shower av henne.

Betyg 4: Gillade den verkligen.
Publicerat i film och tv | Etiketter , , , | 1 kommentar

Dear White People, säsong 2

Poster för andra säsongen av Dear White People

Skapare: Justin Simien
Skådespelare: Logan Browning, Brandon P Bell, DeRon Horton
Produktionsår: 2018
Säsong: 2
Antal avsnitt: 10
Längd: 250 minuter

Under protesten mot campuspolisen som riktade ett vapen mot Reggie, brinner ett av elevhemmen ned. Anrika Armstrong-Parker integreras därför hastigt, med kulturkrockar för både de svarta och vita eleverna. Sam White utsätts för ett allt våldsammare näthat, ledda av ett nättroll som kallar sig för AltIvy. Snart är till och med hon på upphällningen för vad hennes engagemang orkar. Lionel undersöker samtidigt de hemliga sällskap som påstås finnas på Winchester University, i tron att de kanske kan leda honom till nättrollet. Men vem som döljer sig bakom de hatiska meddelandena kommer att chockera dem alla.

Efter att ha sett den första säsongen av Dear White People så var jag ivrig att hugga in på andra säsongen. Därför blev jag lite besviken på hur spretig den var. Det känns som om det saknas ett tydligt fokus. Vi har historien kring nättrollet och de högervindar som drar in över campus, vilket påverkar Sam mer än vad hon vill erkänna. Lionel försöker hitta till rätta i sin identitet som bög och navigera gayvärlden som en svart man, samtidigt som han försöker göra efterforskningar kring hemliga sällskap. Troy försöker bara hitta sig själv. Allt blir väldigt spretigt och rörigt.

Men skådespelarmässigt är Dear White People fortfarande oerhört stark. Det är en riktigt fin ensemble i den här serien och karaktärerna känns som verkliga personer. Givetvis finns det starka avsnitt även i säsong 2 där skådespelarna får chansen att briljera. Redan i avsnitt 1 får Logan Browning visa vad hon går för när Sam ger sig i strid med nättrollet som trakasserar henne. I avsnitt 2 får Marque Richardson verkligen visa upp sina färdigheter när han porträtterar Reggies PTSD och känslor i efterdyningar kring det som hände med campuspolisen i första säsongen. Logan Browning och John Patrick Amedori ger prov på sin lysande kemi när de i ett känslosamt avsnitt försöker reda ut härvan som är Sams och Gabes förhållande.

Även om jag inte tycker att säsong 2 är lika bra som säsong 1, är det här en serie jag är verkligt glad över att ha upptäckt och som jag varmt kan rekommendera.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra säsonger

Säsong 1 (recension)

Säsong 2

Säsong 3

Säsong 4

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

BBC 100 böcker

Den här listan skapades när BBC lät människor rösta fram de hundra bästa böckerna som skrivits. Därmed är den stundtals lite märklig, men ändå väldigt kul att fylla i. Det känns som lite perfekt att kolla upp vilka jag har läst sedan jag gjorde den sist 2015, särskilt som jag på grund av influensan ligger lite efter med mina recensioner.

Fetade böcker har jag läst.
Kursiverade böcker vill jag läsa.

1. Pride and Prejudice – Jane Austen
2. The Lord of the Rings – JRR Tolkien
3. Jane Eyre – Charlotte Bronte
4. Harry Potter series – JK Rowling
5. To Kill a Mockingbird – Harper Lee
6. The Bible
7. Wuthering Heights – Emily Brontë
8. Nineteen Eighty Four – George Orwell
9. His Dark Materials – Philip Pullman
10. Great Expectations – Charles Dickens
11. Little Women – Louisa M Alcott
12. Tess of the D’Urbervilles – Thomas Hardy
13. Catch 22 – Joseph Heller
14. Complete Works of Shakespeare
15. Rebecca – Daphne Du Maurier
16. The Hobbit – JRR Tolkien
17. Birdsong – Sebastian Faulks
18. Catcher in the Rye – JD Salinger
19. The Time Traveller’s Wife – Audrey Niffenegger
20. Middlemarch – George Eliot
21. Gone With The Wind – Margaret Mitchell
22. The Great Gatsby – F Scott Fitzgerald
23. Bleak House – Charles Dickens
24. War and Peace – Leo Tolstoy
25. The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams
26. Brideshead Revisited – Evelyn Waugh
27. Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky
28. Grapes of Wrath – John Steinbeck
29. Alice in Wonderland – Lewis Carroll
30. The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
31. Anna Karenina – Leo Tolstoy
32. David Copperfield – Charles Dickens
33. Chronicles of Narnia – CS Lewis
34. Emma – Jane Austen
35. Persuasion – Jane Austen
36. The Lion, The Witch and The Wardrobe – CS Lewis
37. The Kite Runner – Khaled Hosseini
38. Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Bernieres
39. Memoirs of a Geisha – Arthur Golden
40. Winnie the Pooh – AA Milne
41. Animal Farm – George Orwell
42. The Da Vinci Code – Dan Brown
43. One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
44. A Prayer for Owen Meaney – John Irving
45. The Woman in White – Wilkie Collins
46. Anne of Green Gables – LM Montgomery
47. Far From The Madding Crowd – Thomas Hardy
48. The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood
49. Lord of the Flies – William Golding
50. Atonement – Ian McEwan
51. Life of Pi – Yann Martel
52. Dune – Frank Herbert
53. Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
54. Sense and Sensibility – Jane Austen
55. A Suitable Boy – Vikram Seth
56. The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon
57. A Tale Of Two Cities – Charles Dickens
58. Brave New World – Aldous Huxley
59. The Curious Incident of the Dog in the Night-time – Mark Haddon
60. Love In The Time Of Cholera – Gabriel Garcia Marquez
61. Of Mice and Men – John Steinbeck
62. Lolita – Vladimir Nabokov
63. The Secret History – Donna Tartt
64. The Lovely Bones – Alice Sebold
65. Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas
66. On The Road – Jack Kerouac
67. Jude the Obscure – Thomas Hardy
68. Bridget Jones’ Diary – Helen Fielding
69. Midnight’s Children – Salman Rushdie
70. Moby Dick – Herman Melville
71. Oliver Twist – Charles Dickens
72. Dracula – Bram Stoker
73. The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett
74. Notes From A Small Island – Bill Bryson
75. Ulysses – James Joyce
76. The Bell Jar – Sylvia Plath
77. Swallows and Amazons – Arthur Ransome
78. Germinal – Emile Zola
79. Vanity Fair – William Makepeace Thackeray
80. Possession – AS Byatt
81. A Christmas Carol – Charles Dickens
82. Cloud Atlas – David Mitchell
83. The Color Purple – Alice Walker
84. The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
85. Madame Bovary – Gustave Flaubert
86. A Fine Balance – Rohinton Mistry
87. Charlotte’s Web – EB White
88. The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom
89. Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
90. The Faraway Tree Collection – Enid Blyton
91. Heart of Darkness – Joseph Conrad
92. The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
93. The Wasp Factory – Iain Banks
94. Watership Down – Richard Adams
95. A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole
96. A Town Like Alice – Nevil Shute
97. The Three Musketeers – Alexandre Dumas
98. Hamlet – William Shakespeare
99. Charlie and the Chocolate Factory – Roald Dahl
100. Les Miserables – Victor Hugo

Nu har jag läst 55/100 jämfört med 40 sist. Det finns dock inte så många böcker kvar på den här listan jag känner att jag verkligen vill läsa nu.

Publicerat i läsning | Etiketter , | 8 kommentarer

I Tvillingarnas tecken av Rosamunde Pilcher

Omslagsbild I Tvillingarnas tecken av Rosamunde Pilcher

Författare: Rosamunde Pilcher
Originaltitel: Under Gemini
Översättare: Kenneth Åström
Förlag: Forum (1992)
Antal sidor: 242 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Det verkar som ett oskyldigt bedrägeri till en början. Allt Flora måste göra är att låtsas vara Rose, hennes förlorade och okända tvillingsyster, för en enda helg och träffa Rose fästmans familj. Men när hon träffar Armstrongfamiljen, inser hon att det är långt ifrån enkelt. De är sådana trevliga människor och det känns inte bra att ljuga för dem. Dessutom har hon ärvt skandalen som Rose skapade fem år tidigare, vilket har orsakat ärr som vänder den man Flora förälskar sig i mot henne.

Efter att ha läst Snäcksamlarna, ville jag genast läsa mer av Rosamunde Pilcher. Jag hade två till av henne i hyllan och längden på September avskräckte, så det fick bli I Tvillingarnas tecken. Dessvärre blev jag lite besviken. Premissen känns fruktansvärt osannolik. Inte att föräldrarna tar varsin tvilling i skilsmässan, utan hur det kommer sig att Flora och Rose möts. Allting bygger på en rad sammanträffanden som känns oerhört osannolika.

I Tvillingarnas tecken innehåller dock mycket som jag tyckte var mysigt med Snäcksamlarna: trädgården, maten, kläderna. Den fantastiskt skildrade miljön. Denna gång förs vi med till Skottland, istället för Cornwall, men det märks att Pilcher älskar denna plats minst lika mycket som hon älskar Cornwall.

Dock är I Tvillingarnas tecken lite en produkt av sin tid. Floras kärleksintresse lappar till henne, och det är inget som det reflekteras över. Som om det är fullständigt normalt att ge någon en örfil bara lite hipp som happ. Dessutom känns hela den relation lite insta-love. Visst att man i viss mån köper det medan man läser I Tvillingarnas tecken, men i efterhand känns det som om allt hände väldigt snabbt. Och blev djupt väldigt fort.

I Tvillingarnas tecken var inte lika bra som jag hade hoppats på grund av en osannolik premiss och lite utdaterade idéer. Kändes mer som en tidstypisk romance än den feelgood jag ville ha.

Betyg 3: Gillade den.
Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Nytillskott i februari 2021 Bokrea Edition

För varje år som går tror jag att jag blir värre och värre, och mer ohämmad, när bokrean kommer igång.

Adlibris

  • Tillbaka till den lilla ön i havet av Jenny Colgan
  • En hunds bästa vän av W. Bruce Cameron
  • Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid
  • Vegetarianen av Han Kang
  • En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell
  • Blå av Maja Lunde
  • Femton hundar av André Alexis
  • Natten av Elie Wiesel
  • Ekoenkelt av Pernilla Johansson
  • Ekologik av Johan Tell
  • Lises lettering av Lise Hellström

Precis när jag redigerade bilden ovan, kom jag på att jag hade glömt att få med en bok på bilden: Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides. Eftersom jag har läst den tidigare, stod den inte bland de andra och därmed fick den visst inte vara med på bild. I högen finns annars:

  • Crazy Rich i Asien av Kevin Kwan
  • Children of Virtue and Vengeance: Upproret av Tomi Adeyemi
  • Sommar på den lilla ön i havet av Jenny Colgan
  • Operamopsen – en sällsam kärlekshistoria av Disa Åberg och Linda Bonaventura
  • Kärlek, bakelser & en mops av Annie England Noblin (jag är inte ens speciellt förtjust i mopsar och köpte ändå två böcker med ”mops” i titeln)
  • Sword of Fire av Katherine Kerr (okej, okej, den här var inte på rean, men slank med ändå – trettioårspresent till mig själv)

Bokus

  • Eliza och hennes monster av Francesca Zappia
  • Älskaren som var demon och andra berättelser av Elizabeth Bowen
  • Vita Nova av Louise Glück
  • The Ickabog av J. K. Rowling
  • Samlade svenska kulter av Anders Fager

Akademibokhandeln

Idag var jag inte på Akademibokhandeln när den öppnar klockan sju på bokreadagen, som traditionen bjuder. Istället förbokade jag mina titlar och gick dit två dagar senare för att hämta ut mina fynd.

  • Handbok för språkpoliser av Sara Lövestam (älskar det deckarinspirerade bokomslaget)
  • Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv
  • Det nionde sällskapet av Leigh Bardugo
  • Herravälde av Elin Olofsson
  • Inkallning! av Pippa Mattinson
  • Varför gör min hund så? av Sophie Collins
  • Förvandlingen av Franz Kafka
  • Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo
  • Lilla Berlin 6: Bättre brinna upp än fejda ut av Ellen Ekman
  • Institutet av Stephen King

Så, vad tycker ni? Har jag gjort några fynd? Har ni fyndat något lite extraspeciellt?

Publicerat i läsning | Etiketter | Lämna en kommentar