Pojken som fann en ny färg: Stark debut

Pojken som fann en ny färg

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Oskar Skog
Förlag: Forum (2013)
Antal sidor: 224 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON. Detta var ett recensionsexemplar från förlaget, vilket jag tackar och bockar för!

Handling

Det handlar om kärlek: man möter kvinna, de blir förälskade och får barn ihop. Men snart står det klart för pappan att deras son inte riktigt är som alla andra. Han kryper i ett mystiskt mönster på golvet, han verkar höra en melodi som ingen annan hör och han vill måla i en färg som ingen annan kan se. Pappan vill förstå och försöker förstå, samtidigt som tiden rusar iväg mot ögonblicket där allt går sönder.

Kommentarer

Ibland finns det en bok som helt enkelt fångar ens uppmärksamhet när man bläddrar igenom katalogen över vårutgivningen. Den här var en sådan som gjorde det och jag var helt fast efter att ha provläst några sidor. Pojken som fann en ny färg är skriven på ett vackert och lättläst språk som gör att sidorna svischar förbi.

Först och främst tycker jag att detta är en väldigt fint skildrad faders- och sonsrelation. Pappans försök att tolka och förstå beteendet är underbart. Good parenting, som man säger på engelska. De får mig att le och det väldigt fint skildrat, som sagt.

Jag vill inte spekulera i vad färgen betyder. Främst därför att jag ändrade mig flera gånger under läsningen. Till en början tolkade jag nog den som ett symptom på en neuropsykiatrisk diagnos. Därefter blev det mer symboliskt anknytet eller, när tankarna började vandra till akai ito, trodde jag att det kanske var paranormalt och att han helt enkelt såg kärleken. Jag är inte på det klara vad jag tror, men färgen är definitivt ett fascinerande mysterium i denna berättelse. Oavsett hur det ligger till med färgen, så handlar det ju även om att leva med ett barn som inte är som alla andra. Därför blir denna bok viktig ur en synpunkt för att förstå lite hur det kan vara att leva med sådana barn.

Jag har blivit varnad. Det står i baksidetexten och jag anar från första sidan vad som kommer att hända. Ändå slår det hårt mot mig som läsare. Jag är i förnekelse över vad som har hänt, tills jag är tvungen att acceptera. Det går från att vara en väldigt fin berättelse om kärlek, till att var en väldigt fin men väldigt melankolisk skildring av vad som händer med kärleken efter att allt har trasats sönder.

Pojken som fann en ny färg är en väldigt stark debut, lika vackert skriven som den är drabbande, och väl värd att läsas.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Pojken som fann en ny färg: Stark debut

  1. Oskar Skog skriver:

    Oj.

    Tack så mycket.

  2. Pingback: Alla betyg till Pojken som fann en ny färg | Legomannen

  3. Lottens Bokblogg skriver:

    Fantastisk recension. Nu blev jag sugen på att läsa!

  4. Pingback: Sista kvällen med Legomannen | Legomannen

  5. Pingback: Spoilers – debatt | Legomannen

  6. Pingback: Spegelbarnet – nytt manus | Legomannen

  7. Pingback: Jag har hittat formen! | Legomannen

  8. Pingback: En viktig bild för Pojken | Legomannen

  9. Pingback: Saker som står | Legomannen

  10. Pingback: Jag vet varför man gråter | Legomannen

  11. Pingback: Det här är Pojken som fann en ny färg, för mig | Legomannen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.