Prince Lestat av Anne Rice

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

prince lestat

Författare: Anne Rice
Serie: Vampyrkrönikan, #11
Förlag: Knopf (2014)
Antal sidor: 458 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

En röst viskar i vampyrernas sinnen, hetsar de äldre till att bränna de yngsta. Tusentals vampyrer dör och från New York sänder Benji varningar via radio. Han bönar de äldre, särskilt Lestat, att komma och beskydda de yngre. Ta ledarskap över stammen. Men de äldste har försvunnit och Lestat håller sig isolerad. Men detta är en strid han inte kan hålla sig utanför…

Prince Lestat är boken jag inte visste att jag behövde. Visst har jag varit nervös, med tanke på hur svajig Anne Rice har varit i de senaste böckerna, riktigt nervös. Men det hade jag inte behövt vara. Istället verkar det som hon har fått en nytändning.

I Prince Lestat har hon plockat upp trådar som jag inte har reagerat på att de var lösa och vävt samman Vampyrkrönikans mytologi så att den är bättre än någonsin. Alla böckerna känns som om de hör starkare samman i och med Prince Lestat. Hon lyfter fram mindre karaktärer, även sådana karaktärer som jag inte har ett minne av, såsom musikern Lestat förvandlat till vampyr i första boken, eller sådana som bara har blivit omnämnda och andra som jag har undrat hur det har gått för. Äntligen vet jag hur det gick för Avicus och Eudoxia! Men jag saknar Mona och Quinn, var är de?

Persongalleriet utökas ytterligare i Prince Lestat, vilket ärligt talat fick mig att sucka. Vid det här laget börjar det bli en hel del karaktärer. Men efter ett tag börjar jag bli förälskad i de flesta. De passar in i berättelsen på ett sätt som gör att det känns som de alltid har funnits där. Däremot tycker jag inte att klonen var särskilt lyckad. Kloner brukar sällan vara det.

Prince Lestat är även mycket spännande och jag sträckläser. Vem är den här rösten? Varför vill han drastiskt minska alla vampyrer? Jag vill ha svar, och medan jag jagar efter dem blir jag påmind om varför jag blev förälskad i den här världen och jag känner till sist igen min lilla kungliga odåga.

Inte många författare skulle kunna plocka upp en serie tio år senare och få det att kännas som om det inte har gått en dag, men den bravuren lyckas Anne Rice med i Prince Lestat. Jag längtar efter nästa bok!

betyg5Andra böcker i serien

Interview With the Vampire

The Vampire Lestat

Queen of the Damned

The Tale of the Body Thief

Memnoch the Devil (recension)

The Vampire Armand (recension)

Merrick (recension)

Blood and Gold (recension)

Blackwood Farm

Blood Canticle (recension)

Prince Lestat

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.