Recension: Gardells Oskuld (och andra texter)

Oskuld (och andra texter)

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedts (2000)
Antal sidor: 228 sidor

Då jag har svårt att finna orden för att beskriva den citerar jag baksidetexten: ”Oskuld är en serie reseberättelser, essäer och monologer. Den tar sin avstamp i den utlämnande >>Oskuldsmonologen<< från senaste Konserthusshowen, och tar sig sedan mellan städer och länder i snart sagt varje världsdel, möter både Gud och djävulen, Oscar Wilde och Ecce Homo, och landar slutligen på besök i Mellanmjölkens land.”

Inledningen börjar uppslitande, men övergår till att bli stärkande. Det gäller att gå, även om du kanske hamnar vilse emellanåt, och låta bli att slösa bort tiden på skam.

Det är svårt att recensera novellsamlingar, eller snarare kanske vi skulle säga att jag har svårt för det. Jag tycker sällan om hela innehållet och så även i det här fallet. Det finns en hel del material som jag tycker är fantastiska. De både cyniska och ömsinta reseberättelserna tycker jag är slående med sina beskrivningar av städerna. Med ett par få meningar målar han upp en känsla för städerna som gör dem levande, exempelvis drömmen om Innocence och vad kommer egentligen hända när dess oskuld går i kras?

Andra delar av samlingen har jag svårare för. I Mellanmjölkens land berör mig överhuvudtaget inte. Det är inte det att de är dåligt skrivna, men de får mig heller inte att tappa andan eller kittlar min fantasi heller, något som jag förväntar mig från Gardell.

Under läsningen av denna bok känns det som om det bekräftar något jag misstänkt en tid: Jonas Gardell är en författare som gärna återvänder till material och använder det på nytt tills det uppstår i en inkarnation som han tycker är den rätta. I denna känns berättelsen om Gud som ritar ett kors över sin skugga och på så sätt föddes Djävulen igen från att mamma har läst högt för mig ur Om Gud eller Om Jesus, vet inte vilken.

På det stora hela är detta en bok av kvalité, även om det fanns bitar som jag inte tyckte om.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Recension: Gardells Oskuld (och andra texter)

  1. Pingback: Lästa i juli 2012 |C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.