Röd Azalea av Anchee Min

Betyg: ☆☆
Författare: Anchee Min
Originaltitel: Red Azalea
Översättare: Per Nyqvist
Förlag: Wahlström & Widstrand (1993)
Antal sidor: 267 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Som barn ombads Anchee Min att ange och offentligt förödmjuka en lärare. Vid sjutton års ålder skickades hon till ett arbetsläger. Där var hon förbjuden att tala, klä sig, läsa, skriva eller älska som hon ville. Hon finner sig själv en livlina i en affär med en annan kvinna. När hon mirakulöst nog väljs ut till en filmversion av en av madame Maos politiska operor förändras hennes liv över natt. Men när ordförande Mao dör, tar han med sig en hel värld i graven.

Kommentarer

Jag har läst ett par böcker av Anchee Min tidigare. Även om knappast är en favorit, så har jag ändå tyckt rätt bra om de titlar som jag har läst. Därför blir jag besviken på Röd Azalea som knappt fångar mitt intresse.

När du har läst ett par kulturrevolutionsbiografier såsom jag har gjort upptäcker du att alla dessa böcker har några gemensamma nämnare. De flesta av de som ges ut i väst tycks vara skrivna av kvinnor. Ofta har de någon form av medelklassbakgrund med föräldrar som antingen är intellektuella, högt uppsatta i kommunistpartier eller revolutionsmartyrer. De är ofta skickliga skribenter och duktiga i skolan. Helst ska de också vara föredetta rödgardister.

Anchee Min passar definitivt in i denna mall. Hennes föräldrar är intellektuella och inte de mest politiskt korrekta. Hon är duktig i skolan, då med särskilt utmärkande att hon är bra att skriva uppsatser fulla med Maos slagord. Givetvis blir hon ledare för sin avdelning av rödgardister. Det ger henne den dubiösa äran att skickas till landet för att arbeta.

När alla dessa kulturrevolutionsbiografier är så snarlika att det nästan går att förutsäga vad som kommer att ske härnäst, krävs det att det tillförs något nytt element eller att de är lysande skrivna. Röd Azalea tillför definitivt nya element, men är långt ifrån lysande skriven. Början känns som ett stackato med sina korthuggna meningar och mot slutet känns det som om Min tappade intresset för vad hon skulle berätta. Slutet blir således väldigt abrupt.

På baksidan av Röd Azalea regnar ord som tragisk och sensuell. Det tragiska sker egentligen inte Min själv, upplever jag det som, utan snarare personer i hennes närhet. Kanske särskilt den lärare som Min anger. När hon återger deras möte efter Maos död är det med en gnällig underton om att läraren är oresonlig för att hon inte förlåter Min. Människor är inte under obligation att förlåta dig för att du förstör deras liv. Om de gör det, ska du känna djup och innerlig tacksamhet för att de är så storsinta.

Men det är här boken blixtrar till med litet humor. Partisekretaren vill nämligen att läraren ska anmäla sin kontakt, denne Andersen. Problemet är ju bara det att H. C. Andersen har varit död i närmre hundra år när boken tilldrar sig.

Av någon anledning känns det som om sexscener mellan två kvinnor alltid blir benämnda som ”sensuella” och ”erotiska”, oavsett hur väl de skildras. Särskilt när de skildras med det kinesiska bildspråk som framstår väldigt främmande för mig. Så nej, jag upplever inte att Röd Azalea är en sensuell bok.

Jag tappar helt intresset för boken när hon kommer till studion och ska lära sig bli filmskådespelerska. Det mest intressanta med den biten är den bild hon målar av madame Mao. Madame Mao brukar vanligtvis porträtteras som ondskan själv, men Min målar ett porträtt där mannen i hennes liv tvingar henne att bli hård och gripa all makt hon kan för att inte råka illa ut. Väldigt intressant. Blir genast sugen på att läsa hennes bok Becoming Madame Mao för att se hur hon vidareutvecklar resonemanget.

Röd Azalea är en besvikelse främst för att jag upplever att den är dåligt berättad och heller inte särskilt unik, utan följer i stort mallen för kulturrevolutionsbiografier.

Andra som har bloggat om Röd Azalea

Lottens bokblogg