Regissör: Lenny Abrahamson
Manusförfattare: Emma Donoghue
Skådespelare: Brie Larson, Jacob Tremblay, Joan Allen
Produktionsår: 2015
Längd: 118 minuter
Jack är fem år gammal. Han bor tillsammans med sin mamma i Rummet. Det består av ett litet kök, ett grundläggande badrum, en garderob, en säng och en tv. I tv:n lever tv-människorna. Inget som finns där är verkligt. Men Jacks liv kommer snart att förändras. Det visar sig att det finns en värld utanför Rummet. En värld så mycket större än han kunnat föreställa sig. Nu måste han hjälpa sig själv och sin mamma att fly undan mannen som hållit dem inspärrade i alla dessa år.
Room är filmatiseringen av Emma Donoghues bok vid samma namn från 2010. Hon var också den som skrev manuset till filmen. Tur var väl det att hon var involverad, då regissören ville inkludera en grafisk våldtäktsscen. Det hade inte gjort filmen någon tjänst. Istället är det som bygger upp trovärdigheten så mycket i filmen att Jacks mor försöker skydda honom så mycket som möjligt från det som sker med henne. Allting sker i periferin av Jacks medvetande. Detta gör filmen så mycket mer suggestiv och otäck-
Brie Larson är i närmast oigenkännlig i Room. Det är också hon som bär mycket av filmen på sina axlar när hon skildrar Mas djupgående trauma och hur det påverkar livet efter fångenskapen. Det är inte så lätt att plötsligt vara fri. Jacob Tremblay är också oerhört skicklig för att vara så ung. Även här handlar det om trauma. Att få hela sin världsbild omkullkastad. Hela filmen är uppbyggd så realistiskt kring hur det skulle vara att plötsligt bli fri efter många år i fångenskap att det blir tungt mellan varven.
Room borde kanske vara en mörk film och det är den när den varsamt och respektfullt skildrar karaktärernas trauma, men samtidigt är det en film full av hopp som lämnar tittaren med en känsla av att det kommer att ordna sig.
