Samlade dikter av Bodil Malmsten

samlade-dikter

Författare: Bodil Malmsten
Förlag: Bonnier (2016)
Antal sidor: 491 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Samlade dikter blir den tredje boken jag läser av Bodil Malmsten. Innan dess har jag läst sakprosa (Så gör jag) och prosa (Priset på vatten i Finistère), men inget av hennes lyrik. När hon gick bort i år kände jag att det var en verklig brist. Så jag köpte denna samlingsvolym under min semester i Ystad. Det har tagit tid att läsa den. Inte för att jag inte har tyckt om det, utan för att jag har tyckt om det alldeles för mycket. Det är inte en bok att hasta igenom, utan den bör läsas noggrant och utan brådska.

Malmsten har en förmåga att hantera språket som är få förunnat. Hon vet exakt vilka ord som går ihop för att skapa rytm och melodi, men också vilka hon ska använda för att ruska om läsaren. En svordom här, en talspråksform där, en oväntad vändning om att raka undulaten eller mata palmen. Det är ett livligt språk som kräver uppmärksamhet, men som också belönar den uppmärksamme just därför att det är så finurligt uppbyggt. Jag kan inte annat än att le.

Det är också ett känsloladdat språk. Vissa dikter känns som om de bränns, som om alla känslor inte får plats i mig. Kanske är det allra märkbarast i Det här är hjärtat, som är det jag tycker allra bäst om. En sorgesång över en människa som har gjort det allra mest obegripliga en människa kan göra: att dö ifrån och lämna talaren ensam kvar. Sorgen river och sliter genom hela diktsamlingen, samtidigt som det finns så många vackra och träffande formuleringar att jag skulle vilja skriva ut varenda dikt och skapa en vägg av dem. Tänk er det, en Bodil Malmsten-vägg i en liten lägenhet. Skulle det inte vara fint?

Allt är inte lätt att ta till sig. Jag har svårt för Dvärgen Gustaf, får inte till sammanhanget eller narrativet. Förstår inte vad diktsamlingen vill säga eller berätta. Likaså blir jag mest förvirrad av Nåd & onåd. Tjusas av språket och dess hantering, men känner mig mest förvirrad. Även om just den innehåller en fantastisk dikt om migration och utsatthet. Överlag känns det som om mycket handlar om människors utsatthet och hur välfärdssamhället sviker de som är som allra mest utsatta.

Ibland kan jag känna av att jag lider av att inte vara där när hon skrev dikterna. En del är mycket arga och säger en hel del om sin samtid. Det gör mig ledsen hur många av dikterna från 1990-talet resonerar i vår tid. Byt bara ut Ny Demokrati mot Sverigedemokraterna och dikterna kunde ha skrivits idag.

Många av diktsamlingarna är uppbyggda kring tydliga narrativ. Såsom damen i Damen, det brinner! Om hon som har valt en man som egentligen inte är lämplig och för alltid får se hans rygg när han går. Utforskandet av moderskapet i Nefertiti i Berlin och hur tid och rymd korsas och krockar och ignorerar alla naturlagar. Louises liv i form av hennes kärleksaffärer i inte med den eld jag har nu. Alla dikterna för sin pusselbit med sig till berättelsen och jag lär känna karaktärerna lika väl på djupet som om det vore en roman.

Det är klart att med Bodil Malmstens bortgång så förlorade vi också en mäktig penna. Hon kommer att saknas oss.

betyg4

Andra bokbloggare om Samlade dikter

Bokblomma

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare.

Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Samlade dikter av Bodil Malmsten

  1. tycker mycket om Malmsten ❤️

  2. Lena skriver:

    Har inte läst så mycket av Malmsten. men vill verkligen läsa mer.

  3. Jag har läst något av Malmsten, men det har inte riktigt varit min melodi.

    Grattis!!!
    Du vann Kattguden i utlottningen på min blogg på förra veckan. 🙂
    Om du skickar ett mail till mrs@seasword.com med ditt namn+adress som jag ska skicka den till så kommer den på posten vad det lider.

  4. Pingback: Månadsrapport: September 2016 - C.R.M. Nilsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *