Författare: Mhairi McFarlane
Originaltitel: Just Last Night
Översättare: Helena Tusås
Förlag: Harper Collins Nordic (2021)
Antal sidor: 361 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Eve, Justin, Susie och Ed har varit vänner sedan de var 18 år. Nu är de vuxna, men torsdagarnas pubquizkvällar är heliga. En gång hade Eve och Ed något på gång, men chansen gled dem ur händerna. Eve är fortfarande kär i honom. Kanske borde hon ha gått vidare vid det här laget. Men hon kan inte sluta undra vad som kunde ha hänt. Ed undrar också, vet hon. En kväll kommer alla deras liv att förändras. Eve inser att hon inte känner sina vänner så väl som hon trodde och att hon inte är den enda med hemligheter.
Mhairi McFarlane är en av mina favoritförfattare inom genren feelgood/romance, men nu är det några år sedan jag läste något av henne. Jag började få skaplig abstinens. Men så dök inte bara en, utan två, av hennes böcker upp på bokrean i år. När jag låg sjuk i april, var det till Sanningen kommer om natten jag vände mig för att få lite tröst (och lindra mina abstinensbesvär).
Dock tog Sanningen kommer om natten mig lite på sängen. Även om det är skrivet med McFarlanes flyt och rappa dialoger, så är detta en mycket allvarligare bok än de jag har läst av henne tidigare. Detta är en bok som hanterar döden. Närmare bestämt – plötslig, oväntad död som lämnar de som blir kvar famlande efter svar och mening. Det absurda i att se sin tidigare bästa vän ligga död på ett bord (”Jag kan inte fatta att Susie gått med på att lämna sin kropp någonstans utan att hennes personlighet är med. Det är väldigt olikt henne.”)
Sanningen kommer om natten är också en berättelse om hemligheter. Hemligheter mellan vänner, hemligheter inom familjer, hemligheter som kan krossa. Med varsam hand målar McFarlane upp sitt persongalleri. Eve är en rätt typisk huvudperson i McFarlanes böcker – lite quirky, med en del skinn på näsan och olyckligt kär. McFarlane är också väldigt bra att skildra den här trevlige killen, som inte vill bete sig som en skitstövel men som gör det för att stryka sitt ego lite grann genom att hålla någon på halster och låta dem hoppas.
Även om Sanningen kommer om natten inte var vad jag hade väntat mig, så var det ändå en bok jag tyckte riktigt mycket om. I mångt och mycket på grund av det oväntade allvaret.
