Skapare: Per Simonsson och Stefan Roos Skådespelare: Johan Ulveson, Ester Vuori, Leo Hellenius Produktionsår: 2016 Antal avsnitt: 24 Längd: 360 minuter
Selma är åtta år när hyresvärden knackar på hemma hos familjen Traskvist och säger att om de inte betalar sin skuld så kommer de att vräkas. De har till julaftonsmorgon på sig att skramla ihop pengarna. Selma håller på att misströsta när hon av misstag snubblar över en presentation av forskaren Efraim von Trippelhatt, som tror att han har funnit vägen till tomtens rike och vill finansiera en expedition dit. Det sägs att tomten kan uppfylla ens innersta önskan. Vetenskapsakademin skrattar ut Efraim, men Selma får nytt hopp. Om hon kan hjälpa Efraim nå jultomtens rike kan hon få sin enda önskan uppfylld: att hennes familj får bo kvar i sitt hem.
När jag såg trailern för Selmas saga för första gången tänkte jag: ”äntligen en riktig julkalender!” Men när jag såg de första avsnitten blev jag inte övertygad. Det kändes förutsägbart och gjort sedan tidigare, så jag tappade bort julkalendern. Jag hittade den igen kring Lucia och föll som en fura.
Jag sugs snabbt in i Selmas saga. Trots ett visst mått av förutsägbarhet, så är det alltid lika spännande att sätta sig ned och se ett avsnitt. Kanske för att de ofta slutar med en rejäl cliffhanger. Magi varvas med humor och spänning. Ofta känns berättelsen välgenomtänkt och anpassat för formatet, men jag har lite invändningar mot de sista avsnitten. Det känns som om hur det ”borde” ha slutat kom några dagar för tidigt, vilket gjorde de två sista avsnitten till rena transportsträckor.
Att följa med hur karaktärerna utvecklas gör Selmas saga till en hjärtevärmande resa. Särskilt att se relationen mellan Selma och Efraim utvecklas och fördjupas får mig att sitta och le i soffan. Johan Ulveson gör en riktigt fin insats som den egocentriske, inledningsvis barnhatande forskaren som upptäcker att det finns annat som är viktigt än berömmelse.
Selmas saga är också en riktigt snygg produktion. Miljöerna är ofta fina, även om de i vissa sekvenser känns som målade kulisser, och kostymdesignen är genomtänkt. Effekterna är riktigt snygga. Det osar steampunk med vad som känns som influenser från Tim Burtons Kalle och chokladfabriken och en gnutta av Brad Silberlings Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Det hela känns väldigt lyckat.
Selmas saga innehåller alla ingredienser som en riktigt bra julkalender ska innehålla och känns som om en av de mest lyckade på flera år.
Vi älskade verkligen Selmas saga. Kan nog inte komma på någon julkalender jag gillat lika mycket som den här. Fast jag håller med dig om de sista avsnitten. De hade kunnat dra ut mer på själva äventyret och låta twisten komma närmare inpå finalen.
Jag blev helt besatt av den och det irriterade mig något otroligt att jag inte hann se sista avsnittet på julafton, utan fick titta på det dagen efter. Det kändes verkligen som om den hade allt en julkalender ska ha 🙂
Håller med dig om Selmas saga, fastnade inte heller innan femte eller senare avsnitt. Och som du tyckte och skrev var lösningen på äventyret avklarat ett par dagar innan julafton, gillade verkligen karaktärerna jag med. Och känslan av Steampunk hade även jag.
Rent dramaturgiskt borde de nog ha lagt upplösningen senare, då de två sista avsnitten kändes som utfyllnad. Men det var en riktigt bra julkalender 🙂
Jag satt och såg Selmas saga med mina barn på 6 och 1 år och de älskade den lika mycket som jag!! Och är väll så det ska vara med julkalender, den ska passa för alla inte för en speciell åldersgrupp som det har varit ibland!
Ja, det ska ju verkligen passa alla 🙂
Vi kommer oss definitivt inte för att se julkalendern nu när barnen är helt ointresserade!
Jag har inte följt en julkalender från början till slut på flera år, men den här fastnade jag för 🙂 I vanliga fall orkar jag inte upp så tidigt för att orka titta!