Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell

Författare: Jennifer Lee Carrell
Originaltitel: The Shakespeare Secret
Översättning: Thomas Andersson
Serie: Kate Stanley, #1
Förlag: Månpocket (2009)
Antal sidor: 446 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, CDON

Kate Stanley har fått i uppdrag att regissera Hamlet på London Globe Theatre. Strax innan premiären får hon ett oväntat besök av sin gamla lärare, den excentriska professor Rosalind Howard, om att hon har hittat något oväntat som hon vill ha Kates hjälp med. Mer vill hon inte säga, utan överlämnar en liten ask och ett löfte om att talas vid mer senare. Men innan Kate får veta mer brinner The Globe ned och Rosalind hittas mördad i askan – på exakt samma bisarra vis som Hamlets far mördades i pjäsen. I asken finner Kate den första ledtråden till ett Shakespearskt pussel som leder henne ut på en livsfarlig skattjakt. Hack i häl har hon en mördare när hon letar efter något som kan avslöja en av världslitteraturens största hemligheter.

I förra veckan skrev jag ju om den där julen när min välvillige pappa gav mig fyra kriminalromaner i julklapp, varav tre var Milleniumtrilogin. Den fjärde var Shakespeares hemlighet. Jennifer Lee Carrell har återfunnits i min boktolva vid två tillfällen sedan jag började bokblogga, men första året lyckades jag slarva bort boken. I år hade den kommit fram igen, men tyvärr kan jag inte påstå att det blir fler böcker av denna författare för min del.

Shakespeares hemlighet rider ganska mycket på vågen av framgång som Dan Browns Da Vinci Koden skördade. Med skillnaden att det är en förlorad litterär pjäs som ska återfinnas och att Shakespeares ”verkliga” identitet är mer sekundärt till detta mysterium. Carrell själv har en doktorstitel i litteratur och har haft Shakespeare som särskilt intresse, vilket är både på gott och ont. Gott på det viset att hon verkligen är insatt i turerna kring Shakespeareforskningen. Ont på det viset att hon ibland grottar ned sig lite väl mycket i detaljer. Läsningen pendlar konstant mellan ”åh, det här var intressant” och ”för helvete, sluta föreläsa för mig!” Hon blir så entusiastisk över sitt ämne att viljan att dela med sig av kunskapen sker på bekostnad av bokens tempo.

Utöver föreläsningarna så sker det en del mord i Shakespeares hemlighet. Groteska mord, influerade av Shakespeares dramer. Utöver ett eller två av morden upplever jag inte att de tillför handlingen något, utan finns enbart där som en sorts ”chock factor.” Personligen har jag problem när karaktärer dör utan att det fyller en funktion för berättelsen, vilket så ofta känns som fallet i denna bok. Dessutom upplever jag att mördarens motiv är långtifrån underbyggda utifrån vad vi får veta om karaktären under berättelsens lopp. Det känns helt enkelt inte trovärdigt att just den här karaktären skulle mörda så många människor på dessa bisarra vis.

Sedan är det ju oerhört tröttsamt det här med att så fort det rör sig om en kvinnlig huvudperson i en spännande bok så måste hot om och faktiskt sexuellt våld förekomma. Särskilt när det inte tillför handlingen något annat än, återigen, ”chock factor.” Kate Stanley beskrivs därtill som kompetent, men måste ändå räddas av en man. En mystisk man med ett militärt förflutet och som hon inte riktigt vet om hon kan lita på, men som hon ska föreställa attraherad av. Även om de båda har lika mycket kemi som två döda sillar. Ibland tror jag att heteronormen gör författare lata: att män och kvinnor inte skulle kunna vara enbart vänner, eftersom ”alla” är heterosexuella, gör att författare tror att det räcker med att tossa ihop en man och en kvinna för att det ska vara tillräckligt för att skapa attraktion. Fast det inte riktigt fungerar så.

Nej, Shakespeares hemlighet var inget alls för mig. Bitvis var den intressant och spännande, men på det stora hela upplevde jag den mest som frustrerande.

Andra böcker i serien

Shakespeares hemlighet

Haunt Me Still¹

¹Verkar inte ha översatts till svenska.