Shanghai Baby av Wei Hui

Betyg: ☆☆☆
Författare: Wei Hui
Originaltitel: Shanghai baobei (上海宝贝)
Översättare: Anna Gustafsson Chen
Förlag: Månpocket (2003)
Antal sidor: 285 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON (på engelska)

Handling

En ung kvinna med författardrömmar, Coco, är involverad i ett förhållande med den karismatiske, men deprimerade, Tiantian, och då han inte kan tillfredsställa henne sexuellt tar hon sig en gift västerländsk älskare. Föräldrarna chockas av hennes livsstil – författardrömmarna och Shanghais nattliv. Men hon strävar vidare i sitt sökande efter något, något hon inte riktigt kan ta på, men något hon behöver.

Kommentarer

Jag har tidigare nämnt att under en period köpte jag på mig i princip alla böcker jag kunde hitta som var skrivna av en kinesisk författare. Wei Huis Shanghai Baby är en rest från den tiden som sedan har blivit liggande. Jag trodde nämligen inte att jag skulle gilla boken. Intresset väcktes dock ju mer jag läste mer om boken. På grund av sitt frispråkiga sexuella innehåll har den blivit bannlyst i Kina och exemplar av den brändes.

Många sexuella scener finns det i boken, så den som har svårt för sådant ska nog undvika Shanghai Baby. Ibland är de riktigt heta, ibland är de bisarra, ibland enbart underhållande. När ljuva kärlekssafter torkar på lår börjar jag tyvärr garva, men jag kan inte ta det på allvar. Personligen kan jag bli irriterad på Cocos attityd till Tiantians impotens. Allt sex behöver inte handla om penetrering och det finns mycket annat som de hade kunnat göra i sängen. Det känns definitivt som om hon försöker rationalisera sin otrohet.

Jag har blandade känslor inför Huis språk. Stundtals älskar jag det: det är vackert, målande och poetiskt. Det flyter på lätt och passar berättelser. Andra stunder vill jag värja mig för det. Då känns det alltför pretentiöst, som om hon försöker för mycket, och det blir inte lyckat. Särskilt de märkliga liknelser som hon väljer att krydda språket med, som till exempel att kyssar är som små fiskar.

Coco är en sådan där huvudperson som jag både hejar på och som retar gallfeber på mig. Efter ett tag blir jag trött på att höra hur snygg och djup hon är. Men samtidigt har hon ju en del intressanta reflektioner om de män som hon möter, de som bara bryr sig om hennes yttre och struntar i att hon är en lovande författare. För mig känns det lite som om jag läser en självbiografi och jag undrar hur mycket av Wei Hui som finns i Coco egentligen.

Shanghai Baby är kanske inte den bästa bok som jag någonsin har läst, men jag gillade ändå Coco och hennes världssyn.

Andra som har bloggat om Shanghai Baby

Feministbiblioteket