Bildkälla: Discshop.
Regissör: Martin Scorsese Manus: Laeta Kalogridis Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow, Michelle Williams Produktionsår: 2010 Längd: 137 minuter Exempel på var den kan köpas i olika format Bluray | CDON, Discshop DVD | CDON, Discshop
Sheriff Teddy Daniels sänds till den isolerade ön Shutter Island för att utreda en mentalpatients försvinnande från Ashecliffe Hospital. Mörderskan har försvunnit från sin låsta cell utan att lämna ett spår efter sig. Omgiven av snokande psykiatriker och våldsamma psykopater går utredningen framåt. Med en orkan som sveper in över den vindpinade ön eskalerar utredningen. Misstankarna och mysterierna blir alltmer förfärliga. Mörka konspirationer involverar tveksamma medicinska experiment och tankestyrning. Ju närmre sanningen Daniels kommer, desto mer måste han konfrontera sitt eget förflutet och möjligheten att han kanske inte kommer ifrån ön levande.
Återigen har jag sett en film som är baserad på en bok som jag inte har läst. Shutter Island är baserad på boken Patient 67 av Dennis Lehane, en bok som jag snarast måste läsa för att se om den är lika bra som filmen den gett upphov till.
Shutter Island tar sin början på en båt ute på oroligt vatten. Färgerna är grå, huvudpersonen gestaltad av Leonardo DiCaprio plågas av sjösjuka och musiken ger en ödesmättad känsla. Redan från första början arbetar filmskaparna hårt med att bygga upp stämning med hjälp av färgsättning och ljud. Ibland blir det lite överdrivet och det känns som om de försöker lite väl mycket, som när de närmar sig grinden på Ashecliffe Hospital med skräckfilmsmusik i bakgrunden. Men att grinden liknar en grind till ett koncentrationsläger är knappast ett sammanträffande.
Det är stämningen som gör Shutter Island till den fina film det är. Med snyggt foto och eleganta specialeffekter skapas en overklighetskänsla som får tittaren att känna ett visst obehag och mycket tvivel. Vad är det som händer i realiteten? Vad är dröm, vad är vanföreställning? Blandningen av dröm och verklighet skapar en känsla av att befinna sig i en enda lång vanföreställning.
Skådespelarna gör sitt till och det är en fin ensemble i Shutter Island. Leonardo DiCaprio är alltid bra, men hans tolkning av den plågade polismannen som söker efter svar på vad som har hänt med den försvunna patienten och kanske sitt eget förflutna är riktigt snyggt gjort. Mark Ruffalo gör också bra ifrån sig, likaså Ben Kingsley. Tyvärr hamnar Michelle Williams i en roll som hon alltför ofta får spela: ett labilt kärleksintresse som aldrig blir mer än en hägring för den manlige huvudpersonen.
Shutter Island är en mycket stämningsfull, välgjord film som får tittaren att ifrågasätta vad som är verkligt eller inte. Den behåller sitt grepp fram till det omtumlande slutet.
Åh nej, du tittade på filmen först? Den gillade jag inte alls, kanske mest på grund av DiCaprio. Jag klarar bara inte av honom 🙂
Jag tyckte väldigt mycket om filmen. Men så gillar jag ju DiCaprio också 😉 Och Mark Ruffalo. Blev positivt överraskad av att han var med.
Jag gillar både filmen och boken 🙂
Jag får nog ta och läsa boken också 🙂
Jag älskade boken, minns fortfarande wow-känslan jag hade efter att ha läst den. Jag tror jag vill se filmen, fast jag misstänker att detta är en film som kan skrämma mig 🙂
Den arbetar ju väldigt hårt med stämningen, som kan bli riktigt obehaglig bitvis.
Jag har för mig att jag sett filmen, men blir faktiskt osäker… Nu är diCaprio inte min favorit heller men den verkar ju sevärd.
Jag tycker absolut att den är sevärd 🙂
Inte läst boken men såg filmen när den var ny. Så himla bra och lite liiite lite för läskig för mig. Men sen är jag en mes också.
Det går i vågor för mig om jag är lättskrämd eller inte. Just nu är jag inne i en period där jag kan smälla i mig mycket otäckheter utan att beröras av det.