Simma med de drunknade av Lars Mytting

simma med de drunknade_2

Författare: Lars Mytting
Originaltitel: Svøm med dem som drukner
Översättning: Lotta Eklund
Förlag: Wahlström & Widstrand (2015)
Antal sidor: 408 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus
E-bok | Adlibris, Bokus, CDON

När Edvard var tre år reste han tillsammans med sina föräldrar till Frankrike. Föräldrarna dog under oklara omständigheter efter att ha klivit på en kvarglömd mina från första världskriget och själv var han försvunnen i flera dagar. Han växer upp hos sin fåordige farfar på en potatisgård på den norska landsbygden. När hans farfar dör så dyker det upp en vackert snidad kista från en släkting som Edvard knappt har hört talas om. Han beger sig ut i den stora vida världen för att finna svaren på frågorna om sitt och sin släkts förflutna. Resan kommer förra honom till Shetlandsöarna och till den ödesdigra franska skog där allt tog sin början.

Jag fångas redan från första sidan av Simma med de drunknade. Främst beror det kanske på farfar, en sådan komplex karaktär som ställde sig på fel sida i kriget och har fått sona det sedan dess. Att hans död kommer alldeles för tidigt i boken sörjer jag. Jag hade velat lära känna honom bättre, för det är inte riktigt samma sak med Edvard. Inte riktigt.

Simma med drunknade är inte explosiv eller fylld av spännande action, men det finns ett oerhört driv i boken ändå. Gåtan i Edvards och hans släkts förflutna lockar och pockar, får mig att läsa bara en sida till, ända till dess att boken är slut. Jag är gripen av händelseförloppet som målas upp framför mig.

Språket i Simma med de drunknade passar så väl ihop med berättelsen. Det målar upp den unika skönheten i det norska landskapet och den vildsinta skönheten på Shetlandsöarna. Med få ord kan Lars Mytting få mig att förstå hur trä, riktigt bra trä, kan vara lika vackert som det mest fulländade konstverk.

Tyvärr hakar Simma med de drunknade på en beklaglig trend som just nu härjar skönlitteraturen. Nämligen den med den fullständigt onödiga kärlekshistorien, som varken tillför något eller gör läsaren glad. Snarare känns det påklistrat och skaver, som ett element som bara ”ska” finnas där utan reflektion om det egentligen är nödvändigt. Kärlekstriangeln mellan Edvard, Hanne och Gwen irriterar. Särskilt som om Gwen skulle vara en mycket intressantare karaktär utan kärleksvinklingen och Hanne är en av de plattaste karaktärer jag har stött på. Hon känns snarast som en fantasi om den goda kvinnan som ska utstå vad som helst för mannen, den stora kärleken, oavsett om han beter sig som en svinpäls eller inte.

Men bortsett från detta så är Simma med de drunknade en finstämd, lågmäld bok vars driv sakta men säkert tvingar läsaren mot gåtan.

betyg4

Andra som har bloggat om Simma med de drunknade

Bokmania; Den läsande kaninen; Endast Eböcker; Enligt O; Lottens bokblogg; och dagarna går; Vargnatts bokhylla; Västmanländskans bokblogg

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Simma med de drunknade av Lars Mytting

  1. Så fin berättelse! Jag tyckte väldigt mycket om den här boken.

  2. Evelina skriver:

    En bok som jag blir mer och mer nyfiken på!

  3. Lottens bokblogg skriver:

    Jag tyckte om boken, men hade så himla höga förväntningar att jag blev lite besviken också…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.