Sista testamentet av James Frey

Författare: James Frey
Originaltitel: The Final Testament of the Holy Bible
Översättning: Örjan Sjögren
Förlag: Gilla böcker (2012)
Antal sidor: 396 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Ben Zion Avrohom är den anonyme mannen med den trasiga bakgrunden som mirakulöst överlever en fruktansvärd olycka. Och när han vaknar upp ur sin svåra koma verkar han besitta samma överjordiska krafter som Nya testamentet tillskriver Kristus. Vem är Ben Zion? Är Messias återkommen? Ben själv svarar på frågan med orden om du säger så. Men kan verkligen en man som till det yttre närmast liknar en knarkare och som promiskuöst ligger med både män och kvinnor vara vår frälsare? Sista testamentet berättar historien om människorna som möter Ben Zion, om hur han förändrar deras liv. Om hur hans budskap om kärlek och sex, vägran att erkänna myndigheterna och hans fördömande av religionen blir ett hot mot den etablerade ordningen, vilket oundvikligen leder till det tragiska slutet. (Baksidetexten)

När jag läser Sista testamentet inser jag att James Frey kan sin bibel och använder dessa kunskaper för att vända och vrida på i berättelsen. Det blir en uppdaterad version där Messias istället för att gå ut i öknen och möta djävulen istället sitter i en övergiven del av tunnelbanan och konfronterar ondskan. Apostlarna skymtar förbi och även Bens älskade Mariaangeles känns som en modern Maria Magdalena.

Därför att det är modernitet som präglar Sista testamentet i första hand. Det är frågor om klass och hur rikedom fördelas, om frågor om hudfärg och hur det hänger samman med klass, om frågor om homosexualitet och religionen. Ben Zion är bisexuell, vilket jag misstänker väckte en hel del debatt i USA. Det flödar droger och sex. Allt är smutsigt och rått, men genomstrålas ändå av ett fint grundbudskap: kärleken är det viktigaste av allt.

Ibland glimrar alltså Sista testamentet till. Men även om jag tycker historien i grunden är bra är jag inte speciellt förtjust i sättet som Frey berättar den på. Det är ytterst lite gestaltning och mycket berättande. Ibland har han en tendens att bli övertydlig och skriver läsaren på näsan. Andra gånger är han alldeles för svartvit. Det saknas nyanser. Eller tror alla troende att Gud är en önskeuppfyllande ande?

Allt berättande i Sista testamentet sker genom en mängd olika röster som betraktar Ben Zion. Här växlar den språkliga dräkten. Det blir dialekt och grammatiskt inkorrekt för att markera Mariaangeles klasstillhörighet och utbildningsnivå. När en rabbin kommer till tals ändras tonfallet till att bli mer beläst. Det fungerar väl. Men vad som fungerar mindre väl är hur Ben Zions alla repliker är skrivna i rött, vilket är synnerligen svårläst.

Sista testamentet bygger på en verkligt fängslande premiss, men själva utförandet haltar.

Andra som har bloggat om Sista testamentet

Boktokig; Eli läser och skriver; Jennies boklista; Jennys bokstavliga vardag; och dagarna går; Reflektioner Allteftersom