Som ett brev på posten av Birgitta Bergin

som ett brev på posten

Författare: Birgitta Bergin
Förlag: Bokfabriken (2016)
Antal sidor: 355 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Elsa och Thore är båda 81 år gamla när de möts under ett parti bridge. Attraktionen är omedelbar och ömsesidig. Så här sent i livet hade ingen av dem räknat med att uppleva kärleken igen. Romansen betraktas dock inte med blida ögon av den övriga familjen. Hemligheter, avundsjuka och girighet sjuder under ytan. När Elsa och Thore bjuder in hela familjen till skärgården för en förlovningsfest ställs allting på sin spets. Det verkar som om få vill fira parets lycka, utan alla har olika motiv till att vilja sätta käppar i hjulet för dem.

Som ett brev på posten fångade min uppmärksamhet just för att det är en berättelse om kärlek mellan två äldre människor och alla de komplikationer som kan uppstå. Dessutom lät det som en underhållandet berättelse. Efter att ha läst den känner jag mig dock fruktansvärt kluven.

Det finns en dubbelhet i alla mina känslor inför Som ett brev på posten. Jag fångas av och charmas av Elsa från första sidan. Det är en riktig krutgumma som lever livet till fullo. Mina känslor för Thore blir aldrig riktigt varma, men den spirande romansen mellan dem är fint skildrad. Dock brister trovärdigheten när Birgitta Bergin gång på gång måste påtala för mig att de går fort fram. Om hon hade låtit bli att skriva ut detta så hade jag nog svepts upp av romansen så till den grad att jag inte ens hade reflekterat över att det blev ett frieri väldigt fort.

Andra gånger i Som ett brev på posten vill jag bara ruska om Elsa och Thore. De är delskapare till många av de situationer som uppstår, men ställer sig utanför och vägrar ta sitt ansvar för det. Att barnen har blivit som de har blivit har ju till viss del berott på uppfostran och vem fasen är det som har stått för den? Så de frustrerar mig och retar upp mig. Ibland till den grad att jag överväger att slå igen boken för gott.

Som ett brev på posten har ett stort persongalleri med många röster som ska komma till tals och många små sidohistorier som ska knytas ihop på slutet. Karaktärernas röster glider in i varandra, ingen är unik nog att särskiljas och det blir lätt att sammanblanda dem. Lägg därtill att två karaktärer heter Lasse och Hasse och det är som upplagt för att läsaren ska blanda ihop folk. Rörigt, blir den stora känslan. Därtill är många motiv så ytliga och tillspetsade att de blir svåra att köpa.

Vad som ytterligare gör Som ett brev på posten rörig är att den vill lite för mycket. Den vill behandla många viktiga ämnen inom sina pärmar: kärlek mellan äldre vars kärleksliv förväntas vara dött, ekonomiska problem, girighet, otrohet, främlingsfientlighet, homofobi, feminism, krocken mellan äldre och yngre… Resultatet blir att inget ämne behandlas särskilt väl, utan slätas över och förenklas vilket lämnar en känsla av frustration efter sig.

Den här känslan av frustration gör att jag på slutet av Som ett brev på posten bara läser för att få det hela överstökat. Berättelsen fångar mig när Elsa och Thore är ensamma, men när alla karaktärer kommer samman skär det sig. Det blir för bombastiskt och melodramatiskt, och jag orkar helt enkelt till sist inte med de här människorna.

Som ett brev på posten upplevs säkert som charmig och rolig i händerna på en annan läsare. Hos mig var den uppenbarligen bara här för att vända.

betyg2

Andra bokbloggare om Som ett brev på posten

Bokpool; Bims blogghyllan

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Som ett brev på posten av Birgitta Bergin

  1. Monika skriver:

    Jag har nog bara sett positiva recensioner av den här så det kändes uppfriskande att läsa vad du har skrivit 🙂 Känner att jag nog hade reagerat som du på precis samma saker. Det där med att svinga åt alla håll brukar inte jag alls gilla. Varför inte bara fokusera på ett fåtal teman? Det känns inte riktigt trovärdigt om allt och alla ska få sig en känga. Och författare som ser sig tvungna att påtala samma sak flera gånger har inte speciellt stort förtroende för sina läsare.

    Har inte läst denna och nu känns det inte som att jag vill heller 🙂

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Jag tycker att det är viktigt att lyfta ämnena, men då ska det göras ordentligt. Det blev det inte här.

      För att recensionen inte skulle bli alltför lång fick jag inte med allt som störde mig. Till exempel tidsaspekten. Konversationer som sägs ha tagit en viss tid när det är omöjligt att de skulle ha tagit så lång tid.

  2. Bakbokmat skriver:

    Jag tycker det låter väldigt spännande med en bok om kärlek på äldre dagar. Det finns många tabun och fördomar kring äldre människors kärlek och sexualitet. Jag pratade för em tid sedan med en äldre herre som blev blyg och fnittrig som en tonåring när han pratade om sin ”väninna”. Så fint!

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Det är därför jag blev intresserad av den. Plus att jag tänkte att det kanske skulle vara lite mindre utseendefixering och smalhetshets, men icke sa Nicke. Och så känns det som om författaren ibland glömmer att hon skriver om äldre människor och när hon kommer på det rättar hon till det genom att nämna krämpor och mediciner. Som om det är den enda aspekten av att vara äldre.

  3. Pingback: Månadsrapport: Mars 2016 - C.R.M. Nilsson

  4. Pingback: C som i cirkus - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *