Stormens öga av Leigh Bardugo

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: Leigh Bardugo
Originaltitel: Siege and Storm
Översättning: Carina Jansson
Serie: Grisha, #2
Förlag: Gilla Böcker (2015)
Antal sidor: 362 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Efter att ha tvingats göra det oförlåtliga, flyr Alina desperat från Ravka. Hon och Mal hoppas påbörja ett nytt liv tillsammans i ett land där ingen vet vem Solkallaren är. Men Skuggmästaren dog inte i Ohavet och reser sig starkare än någonsin. När han hotar att förgöra hela världen är Alina den enda som kan stoppa honom. Hon återvänder till Ravka för att rädda sitt land och sitt folk. Men hennes krafter växer och med den blir hennes situation allt svårare. Hon sjunker ned i en värld fylld av mörk magi och svåra val som för henne allt längre bort från Mal, allt närmre Skuggmästaren.

Ett av höstens mest efterlängtade boksläpp har varit Stormens öga, då dess föregångare verkligen tjusade mig i våras. Det är underbart att få dyka ned i den detaljerat utmejslade värld som Ravka är och få möta Alina och Mal igen. Drömmen om ett liv bortom Ravka och Skuggmästarens slås snart om intet för dem båda och de ställs öga mot öga mot honom igen.

Kan vi prata om Skuggmästaren? Jag röstar fram honom som en favoritantagonist. Han är en av de mest obehagliga skurkarna inom fantasy jag har någonsin stött på. Inte för att han är så värst unik: mästare över mörkret som vill ta över världen och underkuva folket. Men det är något i kemin mellan honom och Alina som påverkar mig på ett nästan kroppsligt vis. Det riktigt kryper i huden. Särskilt påtagligt blir det nog i Stormens öga när de på nytt ställs öga mot öga och ömsesidig fascination blandas med äckel och avståndstagande.

Kanske är det också det att Alina och Skuggmästaren inte är så värst olika. Lika söker lika, heter det i Stormens öga, och Alina upptäcker hur makt korrumperar. Hon får kämpa för att behålla sitt jag, den enkla flicka hon var, nu när Leigh Bardugo bygger ut mytologin ytterligare. Vi får veta mer om Ravkas historia, om dess fiender och mer om grishamagin. Jag är helt såld på den värld som Bardugo målar upp.

Bardugo är också skicklig på att måla upp karaktärernas utveckling genom seriens lopp och särskilt den förändrade dynamik som relationerna genomgår. Mest påtagligt är det i Alinas och Mals relation. Från att hon har behövt hans skydd och hjälp för att klara sig blir hon den som har makten i Stormens öga. Den som är bäst lämpad i den miljön, och han hanterar det inte särskilt väl. Karaktärerna är varken svarta eller vita, utan fyllda av gråzoner vilket gör dem ytterst komplicerad och ibland svåra att tycka om. Och jag älskar det.

Bortsett från återseendet av gamla vänner så introduceras också några nya karaktärer i Stormens öga som är riktigt intressanta. Kaparkungen Sturmhond blir snabbt en favorit med sina skarpa repliker och komplicerade hemligheter. Likaså tvillingarna Tamar och Tolya. De tillför ett nytt fräscht element och ytterligare komplikationer. Det finns ett oemotståndligt sug och driv att få veta hur det kommer att gå.

Det känns onödigt att säga, men jag är upp över öronen förälskad i den här serien och Bardugos sätt att skriva. Stormens öga lever upp till varenda förväntning jag hade och lite till.

Andra som har bloggat om Stormens öga

Bladvändaren; Bokparadiset; Carolina läser…; Fridas bokhylla

Andra böcker i serien

I ljusets makt (recension)

Stormens öga

Ur askan (recension)