Svinalängorna av Susanna Alakoski

Omslagsbild Svinalängorna

Författare: Susanna Alakoski
Förlag: Bonnier Pocket (2007)
Antal sidor: 260 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

På 60-talet fylls ett nybyggt bostadsområde i Ystad av invandrarfamiljer och låginkomsttagare. För Leena och hennes finska föräldrar är den nya lägenheten höjden av lyx: tre rum, balkong, parkett. Av kommunen får kvarteret snart namnet Svinalängorna. Det är där Leena växer upp med sina två bästa vänner. Åse är nästan den enda hon känner som inte har en pappa som super, men hennes mamma brukar bli full så det jämnar ut sig. Riitas pappa är full nästan varje dag. För Leena själv är det svårt att veta när det är en bra period, när föräldrarna är närvarande och det finns mat på bordet, och en dålig period när föräldrarna försvinner in i ett töcken av alkohol.

Susanna Alakoskis Svinalängorna vann Augustpriset 2006 och är en mycket omtalad bok. En av medlemmarna i bokcirkeln hade rensat ut den ur sin bokhylla, och den fick följa med mig hem efter en bokcirkelträff. Det gick ju lite som det brukar gå, med att den hamnar i bokhyllan och samlar damm. Men en kollega har talat sig varm om boken under våren, vilket gjorde att jag dammade av den och började läsa.

Svinalängorna är en realistisk uppväxtskildring, fylld av drastiska och dråpliga situationer. Det finns stunder då jag som läsare skrattar, men samtidigt fastnar skrattet i halsen. Flickorna är så utsatta och hjälplösa i sina dagliga liv, där alkoholen styr vilken version av föräldrarna som de kommer att möta. Samhället tycks rycka på axlarna åt föräldrarna och säga ”äh, det är bara så det är, såna där, de super”, och strunta i flickorna vars liv vänds upp och ned gång på gång. Samhället sviker.

Men Svinalängorna är både en fruktansvärd och samtidigt en vacker bok, som behandlar sitt ämne med finkänslighet och värdighet. Alakoskis prosa är till att börja med bedrägligt enkel, gränsande till barnslig, vilket kanske förleder läsaren till att tro att detta är en enkel bok. Det är det inte. Det är en tung bok om klass och vänskap, och barns förmåga att överleva även under hemska förhållanden.

Svinalängorna skildrar på ett mästerligt sätt barns utsatthet och ett samhälle som sviker. Varmt rekommenderad.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Svinalängorna av Susanna Alakoski

  1. Ashly skriver:

    Das betrifft beide Versionen des Spiels (DE, INT).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.