Harry Potter and the Cursed Child

harry potter and the cursed child

Författare: J. K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne
Serie: Harry Potter, #8
Förlag: Little Brown (2016)
Antal sidor: 343 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Det har aldrig varit lätt att vara Harry Potter. Men att vara son till honom är heller inte särskilt lätt. Albus Severus Potter befinner sig i skuggan av sin berömda pappa med alla de förväntningar detta innebär. Förväntningar som han inte kan leva upp till. När han möter Scorpius Malfoy på Hogwartsexpressen bondar de över sina respektive problem med fäderna. Scorpius plågas av ett hemligt rykte om att han i själva verket är Voldemorts son. När mörka krafter börjar röra sig på nytt kommer de båda spela en viktig roll i händelseförloppet. Harry Potters ärr har börjat göra ont igen. Kan Voldemort vara på väg tillbaka?

En av årets största bokhändelser i mina ögon har varit att Harry Potter and the Cursed Child skulle släppas i slutet av juli, på Harrys födelsedag. Detta eftersom det är högst osannolikt att jag kommer iväg för att se pjäsen i London och jag absolut till varje pris vill ta del av denna åttonde berättelse.

Harry Potter and the Cursed Child är långt ifrån perfekt. Det märks att J. K. Rowling har varit involverad, men att det till största delen är skriven av någon annan. Karaktäriseringen brister stundtals och det känns inte som om det är de karaktärer jag har lärt känna som talar. Känslan bitvis är lite av fanfiction, men inte den särskilt bra sorten. Inte den där de har bra grepp om karaktärer och källmaterialet, utan det som en trettonåring skriver när de är ny till fandom och besitter mer entusiasm än färdighet. Det är särskilt gällande för upplösningen.

Men känslan, åh, känslan finns där i Harry Potter and the Cursed Child. Trots dessa klagomål så känns det verkligen som om jag läser en ny Harry Potter-bok. Det är fartfyllt, humoristiskt och alldeles, alldeles underbart. Vi får lära oss nya saker om Trollkarlsvärlden och se vad som har blivit av Harry, Hermione och Ron. Trots att det är ett manuskript så är det en starkt visuell och känslomässig upplevelse.

Starkast är kanske skildringen av relationen mellan Albus Severus och Harry, en riktigt trasslig och snårig fader- och sonrelation. Det är inte lätt att växa upp i skuggan av den berömda Harry Potter med de förväntningar som följer av att vara hans son. Det är heller inte lätt att vara far och inte veta riktigt hur en ska närma sig sin son. Det är konflikterna och missförstånden mellan dem som är drivande i Harry Potter and the Cursed Child. Stundtals vill jag bara dunka dem i huvudet för att de ska ta reson, stundtals vill jag bara krama om dem. Jag får ont i magen bitvis för att jag blir så emotionellt engagerad.

Men det är inte bara en berättelse om fäder och söner, utan också om utanförskap och att växa upp. Både Albus Severus och Scorpius är två karaktärer som hamnar utanför i Harry Potter and the Cursed Child. Tillsammans finner de en vänskap som gör detta uthärdligt. Som tonåringar är de fyllda av starka känslor och ett försök att hitta sin egen plats i den långt ifrån perfekta värld som Trollkarlsvärlden utgör.

Harry Potter and the Cursed Child är inte perfekt och många kommer att bli besvikna, men utifrån sina förutsättningar är detta riktigt bra. Och fullt värdigt att kallas den åttonde berättelsen.

betyg5

Andra böcker i serien

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone (recension)

Harry Potter and the Chamber of Secrets (recension)

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (recension)

Harry Potter and the Goblet of Fire (recension)

Harry Potter and the Half-Blood Prince (recension)

Harry Potter and the Deathly Hallows (recension)

Harry Potter and the Cursed Child

Harry Potter and the Half-Blood Prince av J. K. Rowling

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

harry potter and the half-blood prince
Bildkälla: Goodreads.

Författare: J. K. Rowling
Illustratör: Mary GrandPré
Serie: Harry Potter, #6
Förlag: Scholastic (2013)
Antal sidor: 652 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Box | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Efter händelserna på Ministeriet, ser Voldemort ingen mening med att längre verka i det fördolda. Kriget är här och till och med Mugglarvärlden märker det. Ron finkammar dödsannonserna efter bekanta namn. Dumledore ger Harry kunskap som förhoppningsvis kan sätta stopp på Voldemort, när han inte är borta från Hogwarts under långa perioder. Men trots att det är krig så fortsätter livet så gott som vanligt. Sjätteårselever lär sig att transferera, Weasleytvillingarnas affärer blommar och tonåringar flirtar och bråkar och blir kära. Lektionerna är svårare än någonsin, men med hjälp av den mystiske Halvblodsprinsen håller sig Harry flytande.

Det här är recensionen som till varje pris inte ville bli skriven. Jag vet inte hur länge jag har stirrat på ett blankt Worddokument innan jag började pränta ned mina tankar kring Harry Potter and the Half-Blood Prince. Sedan den kom ut har jag hyllat den som en av mina absoluta favoriter i serien, men trots det så har jag haft svårt att formulera varför den har en sådan lockkraft på mig.

En del av det hela är förmodligen att Harry och Dumbledore spenderar mer tid än någonsin tillsammans i Harry Potter and the Half-Blood Prince. Det är intressant att se hur deras relation växer och fördjupas, samtidigt som vi får djupare kunskaper om vem Voldemort är och varifrån han kommer. Även om jag tycker väldigt mycket om dynamiken och diskussionerna kring vad som avslöjas, tycker jag vid denna omläsning att det känns väldigt mellanbok över det hela.

En annan del av det hela är den utveckling som Harrys ärkefiende Draco Malfoy genomgår under Harry Potter and the Half-Blood Prince. Från att var stolt och hängiven den uppgift han har blivit tilldelad, till att börja tvivla på som han genom hela sin uppväxt har fått höra är sanning. Det är en fascinerande och stor resa som han gör genom boken, trots att det egentligen bara sker i periferin av händelserna.

Harry Potter and the Half-Blood Prince är kanske något av en mellanbok, men det är fortfarande en spännande bok som levererar några fascinerande nycklar till hur det hela ska fortsätta.

betyg5

Andra böcker i serien

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone (recension)

Harry Potter and the Chamber of Secrets (recension)

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (recension)

Harry Potter and the Goblet of Fire (recension)

Harry Potter and the Order of the Phoenix (recension)

Harry Potter and the Half-Blood Prince

Harry Potter and the Deathly Hallows (recension)

Harry Potter and the Cursed Child (recension)

Harry Potter and the Deathly Hallows av J. K. Rowling

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

harry potter and the deathly hallows
Bildkälla: Goodreads.

Författare: J. K. Rowling
Illustratör: Mary GrandPré
Serie: Harry Potter, #7
Förlag: Scholastic (2013)
Antal sidor: 759 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Box | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Efter de traumatiska händelserna under hans sjätte år, sitter Harry Potter i sitt rum på Privet Drive och väntar. Medlemmar ur Fenixorden ska komma för att hämta honom och eskortera honom till säkerhett, utan att Voldemort och hans anhängare får vetskap om det. Om de kan lyckas med den biten. Men vad ska Harry göra efter det? Hur ska han kunna tackla den enorma och till synes omöjliga uppgift som professor Dumbledore har lämnat i hans händer?

Jag har en lite smått ambivalent inställning till Harry Potter and the Deathly Hallows. Å ena sidan tycker jag verkligen att J. K. Rowling överträffar sig själv och detta är den bästa boken i serien. Å andra sidan ”hatar” jag den därför att Rowling lyckas pricka in alla punkter som får det att göra riktigt ont i mig. Hon smular sönder mitt hjärta och stampar på bitarna.

Harry Potter and the Deathly Hallows är utan tvekan den mörkaste av alla böckerna. Dumbledore är död och det är fritt fram för Voldemort att ta över. Det är terror, angiveri och registrering av de som Voldemort inte anser höra hemma i trollkarlsvärlden. Vad som är riktigt skrämmande är hur fort det verkligen kan gå utför.

Den förändrade politiska situationen i trollkarlsvärlden gör att Harry Potter and the Deathly Hallows tvingar de tre vännerna att hålla tungan rätt i mun. Det blir många svåra val och alla gånger är det inte helt möjligt att handla moraliskt. Harry, Hermione och Ron tvingas mogna och ta ansvar för sina handlingar, se hur det påverkar andra människor än dem själva. Ögonblicket som Harry upphör att vara barn och blir vuxen är för mig när han inser hur mycket Mrs Weasley oroar sig för dem och hur mycket det kostar henne att de ger sig ut på äventyr.

Överlag är det nog i Harry Potter and the Deathly Hallows som jag känner att jag älskar Harry som allra mest. När han tvingas göra det svåraste valet av dem alla, gör han det med en sådan grace och mod att jag fylls av en öm, värkande kärlek inför denna bokkaraktär. Jag har följt honom på varje steg av hans färd och här, i det mest groteska och hemskaste ögonblicket i serien, måste jag säga att han nog är en av de mest storslagna karaktärer som har skapats.

Harry Potter and the Deathly Hallows är ett hisnande avslut på en serie som nog alltid kommer att ha en särskild plats i mitt hjärta.

betyg5

Andra böcker i serien

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone (recension)

Harry Potter and the Chamber of Secrets (recension)

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (recension)

Harry Potter and the Goblet of Fire (recension)

Harry Potter and the Order of the Phoenix (recension)

Harry Potter and the Half-Blood Prince (recension)

Harry Potter and the Deathly Hallows

Harry Potter and the Cursed Child (recension)

Harry Potter and the Order of the Phoenix av J.K. Rowling

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

harry potter and the order of the phoenix
Bildkälla: Goodreads.

Författare: J. K. Rowling
Illustratör: Mary GrandPré
Serie: Harry Potter, #5
Förlag: Scholastic (2013)
Antal sidor: 870 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Box | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Voldemort har återvänt. Men Ministeriet är inte berett att bara ta Harry Potters ord för det. De är inte beredda att överhuvudtaget erkänna att det har skett. För att dölja sanningen försöker de misskreditera Harry och professor Dumbledore. När Dumbledore misslyckas med att hitta en lärare i Försvar mot svartkonster, planterar de byråkraten Dolores Umbridge i denna position. Allt i ett försök att ta över Hogwarts. Som om det inte vore nog, så plågas Harry av återkommande drömmar om en korridor. I slutet av den finns en dörr, och bakom den finns något som Harry vill ha till varje pris…

Jag minns fortfarande den där känslan av besvikelse första gången jag läste Harry Potter and the Order of the Phoenix, som är den av böckerna jag har läst minst antal gånger. Den Harry som mötte oss i femte boken var inte en Harry jag kände igen och jag retade mig på honom. Nu när jag själv har levt med depression känner jag smärtsamt igen mig i hans humörsvängningar och hur lättretad han är. J. K. Rowling har skildrat traumat av hur den föregående boken slutade på ett realistiskt vis.

Ändå kommer aldrig Harry Potter and the Order of the Phoenix bli den bok jag tycker bäst om i serien. Jag har svårt för konflikter i böcker som enbart beror på kommunikationsbrister, och en stor del av denna bok är driven av just det faktum att ingen talar med Harry. För mig känns det orealistiskt att ingen, någon gång under bokens lopp, ifrågasätter att han inte får veta något.

Men Harry Potter and the Order of the Phoenix introducerar några av de mest intressanta karaktärerna i Harry Potter-universumet: den lite förnöjt smågalna Luna Lovegood, den galna och mycket farliga Bellatrix Lestrange samt, kanske den mest vedervärdiga karaktären i hela serien, Dolores Jane Umbridge. Hur kommer det sig att en liten byråkrat, klädd i rosa från topp till tå, slår mig som mer sadistisk än den mest grymma dödsätare? Kanske för att hon ger insikt i just hur korrupt Ministerit är och vilken typ av människor som kan dra fördel av detta.

Harry Potter and the Order of the Phoenix kommer aldrig att bli min favorit i serien, men denna omläsning har gjort att jag uppskattar den mer än jag tidigare gjort. I fortsättningen kommer jag inte hoppa över den när jag läser om.

betyg4

Andra böcker i serien

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone (recension)

Harry Potter and the Chamber of Secrets (recension)

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (recension)

Harry Potter and the Goblet of Fire (recension)

Harry Potter and the Order of the Phoenix

Harry Potter and the Half-Blood Prince (recension)

Harry Potter and the Deathly Hallows (recension)

Harry Potter and the Goblet of Fire av J. K. Rowling

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

harry potter and the goblet of fire
Bildkälla: Goodreads.

Författare: J. K. Rowling
Illustratör: Mary GrandPré
Serie: Harry Potter, #4
Förlag: Scholastic (2013)
Antal sidor: 734 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Box | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Ett skolår utan dess like väntar Harry Potter och hans vänner. Inte nog med att Storbritannien har stått värd för världsmästerskapen i Quidditch under sommaren, nu ska Hogwarts vara värd för Trekampen. Tävlingen mellan Europas tre främsta trolldomsskolor har inte hållits på hundra år därför att de tävlande inte bara riskerar sina lemmar, utan också sina liv. Men i år tror Harry sig slippa stå i rampljuset: du måste nämligen vara sjutton år för att anmäla sig till tävlingen. Men givetvis är Harry inte som andra trollkarlar och någon lägger hans namn i den flammande bägaren…

Oavsett hur mycket jag älskar serien i sin helhet, så finns det vissa böcker som jag helt enkelt älskar lite mer. Harry Potter and the Goblet of Fire är en av dessa. Det händer så mycket: Quidditchmästerskap, Trekampen, större kunskap om det första kriget mot Voldemort… Sidorna bara flyger förbi, trots att det här är den första av tegelstenarna i serien.

Det är inte idel action i Harry Potter and the Goblet of Fire, dock. Det handlar förstås om en stor dos vänskap, men inte lika okomplicerat som i de två första böckerna. Redan i förra boken började det uppstå slitningar i trion. Vännerna växer upp och de förändras, och på så sätt måste även vänskapen förändras i viss mån. Avundsjuka och svartsjuka komplicerar relationerna mellan alla tre.

Harry Potter and the Goblet of Fire är också den bok som klargör att oavsett hur mycket jag än skulle vilja gå på Hogwarts, så är jag inte säker på att jag vill bo i Trollkarlsvärlden. Förra boken visade prov på dess rättsosäkerhet. I denna är husalfernas situation som får mig att tveka. Som yngre läsare förstod jag inte riktigt, men idag delar jag i mångt och mycket Hermiones syn på att det är slaveri. Retoriken som Ron använder för att försvara husalferna position i samhället påminner starkt om retoriken som användes för att försvara slaveriet.

Detta är också en av de böcker som jag har blivit mest emotionellt engagerad i. Världen blir allt mörkare och alltmer komplex. Det händer saker om en kanske inte hade väntat sig skulle hända, från de första tre böckerna. J. K. Rowling har verkligen varit modig när hon har valt att skildra en del av de teman hon har tagit upp under denna serie.

Harry Potter and the Goblet of Fire har ett spännande driv som gör att sidorna bara flyger förbi, samtidigt som det blir lite mörkare och alltmer komplext.

betyg5

Andra böcker i serien

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone (recension)

Harry Potter and the Chamber of Secrets (recension)

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (recension)

Harry Potter and the Goblet of Fire

Harry Potter and the Order of the Phoenix (recension)

Harry Potter and the Half-Blood Prince (recension)

Harry Potter and the Deathly Hallows (recension)

Harry Potter and the Cursed Child (recension)

Harry Potter och Fenixorden

harry potter och fenixorden
Bildkälla: Ginza.

Regissör: David Yates
Skådespelare: Daniel Radcliffe, Emma Watson, Rupert Grint
Produktionsår: 2007
Längd: 138 minuter

Finns att köpa hos till exempel CDON, Discshop eller Ginza.

Harry Potter har burit vittne om att Voldemort har återvänt. Men Ministeriet vill inte erkänna att Voldemort har återvänt och försöker desperat misskreditera både professor Dumbledore och Harry själv. I sin kamp, gör de ett desperat försök att ta över Hogwarts. Den auktoritären byråkraten Umbridge sätter skräck i skolan. Samtidigt drömmer Harry om och om igen om en mystisk korridor som slutar vid en dörr, bakom något han vill ha ligger…

Harry Potter och Fenixorden är den av böckerna som jag tycker allra minst om, och därför är det kanske paradoxalt att det är den filmatisering jag tycker allra bäst om. Det är något med mörkret och vetskapen att det snart kommer att bli värre som utövar en väldig lockkraft på mig.

En stor del är väl också de nya skådespelare som dyker upp i Harry Potter och Fenixorden. Helena Bonham Carter är alltid bra, men gör Bellatrix Lestrange till en ytterst obehaglig figur. Fast det är Imelda Staunton som verkligen imponerar. Hennes rolltolkning av Umbridge är så spot-on att jag får obehagskänslor av att se henne. Verkligen ett perfekt val. Ytterligare ett lyckkast är väl Evanna Lynch som den förnöjt lite smågalna Luna Lovegood.

Böcker har ett större utrymme att ta med fler karaktärer, medan film har begränsade möjligheter till stora rollbesättningar. Därför kan jag förstå om karaktärer stryks eller slås ihop i viss mån. Däremot förstår jag inte riktigt valet att i Harry Potter och Fenixorden slå ihop Chos och Mariettas karaktärer, utan det lämnar snarare en fadd smak i munnen. Särskilt som om det verkar ha skett för att lägga till ytterligare en karaktär, som inte återfinns i boken: andraårseleven Nigel. Nigel är en tämligen meningslös karaktär som inte tillför något och vars avsikt att skapa humor oftast faller platt.

Men de har lyckats få fram konflikten inombords Harry på ett fantastiskt sätt. Kopplingen mellan Harry och Voldemort utforskas på ett snudd på brutalt vis. Att uppleva att ha något gemensamt med ett monster, att dela detta med honom, är uppenbarligen traumatiserande och lyfts fram i Harry Potter och Fenixorden på ett suggestivt vis. Daniel Radcliffe gör en övertygande prestation.

Harry Potter och Fenixorden upplever jag, som inte tycker så mycket om filmerna, som en av de bättre filmatiseringarna med dess mörker och komplexitet.

betyg4

Andra filmer i serien

Harry Potter och De vises sten

Harry Potter och Hemligheternas kammare

Harry Potter och Fången från Azkaban

Harry Potter och Den flammande bägaren (recension)

Harry Potter och Fenixorden

Harry Potter och Dödsrelikerna Del 1 (recension)

Harry Potter och Dödsrelikerna Del 2 (recension)

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J. K. Rowling

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

harry potter and the prisoner of azkaban
Bildkälla: Goodreads.

Författare: J. K. Rowling
Illustratör: Mary GrandPré
Serie: Harry Potter, #3
Förlag: Scholastic (2013)
Antal sidor: 435 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Box | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

För tolv år sedan mördade den ökände Sirius Black tretton människor med en enda förbannelse. Sedan dess har Voldemorts närmaste man varit fången i det fruktade fängelset Azkaban. Men nu har han flytt. Ministeriet är i uppror i sin desperation att hitta honom innan han skördar fler offer. De har bara två ledtrådar till var han kan vara på väg: den ena är att när Harry Potter besegrade Voldemort ledde det till Blacks eget fall. Den andra är att Black i sömnen mumlade: ”Han finns på Hogwarts, han finns på Hogwarts.” Är Harry verkligen säker på Hogwarts? Eller finns det en förrädare mitt ibland dem?

I alla serier finns det någon bok som jag inte riktigt tycker lika mycket om som de andra, och i denna serie var det länge så att Harry Potter and the Prisoner of Azkaban var den boken för mig. Många är helt frälsta i den, men jag var inte det. Något som jag inte kan förstå förrän nu.

Jag har tidigare skrivit beundrande om J. K. Rowlings sätt att snyggt lägga spår och vilseleda läsaren, samt hur hon lägger grunden för senare delar av serien redan tidigt. I Harry Potter and the Prisoner of Azkaban upplever jag att hennes förmåga verkligen kommer till sin rätt. Det är en av de mest elegant konstruerade handlingarna i hela serien.

En annan anledning till att jag blev ännu mer förtjust i Harry Potter and the Prisoner of Azkaban denna gång beror på att det är i den som vi för första gången möter Remus Lupin. Han har alltid varit en av mina favoritkaraktärer, men nu ser jag honom med nya ögon. Här introduceras den första vuxna som Harry på riktigt kan vända sig till, som ett barn till en vuxen. Deras relation växer fram väldigt fint under bokens lopp.

I Harry Potter and the Prisoner of Azkaban finns verkligen den perfekta blandningen mellan humor och allvar, vänskap och konflikt, samt med en hälsosam dos spänning. De blir ju bara alltmer spännande ju längre in i serien en kommer.

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban är en elegant konstruerad berättelse med en spännande intrig.

betyg5

Andra böcker i serien

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone (recension)

Harry Potter and the Chamber of Secrets (recension)

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban

Harry Potter and the Goblet of Fire (recension)

Harry Potter and the Order of the Phoenix (recension)

Harry Potter and the Half-Blood Prince (recension)

Harry Potter and the Deathly Hallows (recension)

Harry Potter and the Cursed Child (recension)

Harry Potter and the Chamber of Secrets av J. K. Rowling

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

harry potter and the chamber of secrets
Bildkälla: Goodreads.

Författare: J. K. Rowling
Illustratör: Mary GrandPré
Serie: Harry Potter, #2
Förlag: Scholastic (2013)
Antal sidor: 341 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Box | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Sommaren hos familjen Dursley har varit precis så hemsk som Harry Potter anade, och han längtar desperat efter att få återvända till Hogwarts. Men när det väl beger sig dyker en underlig varelse upp som kallar sig för Dobby och varnar honom för att en stor fara hotar om han skulle återvända. Den inkompetenta nya läraren Gyllenroy Lockman, spöket Missnöjda Myrtle och Rons lillasyster ovälkomna förälskelse verkar mer irriterande än farliga. Men så börjar Hogwartselever bli förstenade och snart misstänker alla att den som ligger bakom det hela är Harry själv!

Min resa med Harry Potter började i och med att jag fick Harry Potter and the Chamber of Secrets i födelsedagspresent. Sedan var det kört. Jag var försvunnen in i äventyren, förlorad för min omvärld och så pass förälskad att det har varat i över ett decennium. Än idag räknar jag Harry Potter and the Chamber of Secrets som en av mina favoriter i serien.

Om första boken gör att jag blir förälskad i allt vad magi innebär, så är det Harry Potter and the Chamber of Secrets som börjar visa på Trollkarlsvärldens aviga sidor. Det är ingen utopi, utan det finns de som hävdar att det spelar roll var ifrån du kommer. Om du är född i en icke-magisk familj finns det vissa som hävdar att du aldrig borde få komma in i det magiska samhället, utan att det ska vara enbart de ”renblodiga” (som kommer från generationer av trollkarlar) som ska få lära sig magi.

Berättelsen blir på sätt och vis djupare i Harry Potter and the Chamber of Secrets. Samhället är inte perfekt, det finns orättvisor och det rätta är att stå upp mot dem. Men även berättartekniskt blir det större djup. Perspektivet ligger fortfarande en aning ytligt, men vi får ta allt större del av Harrys tankar och snarare se berättelsen ur hans ögon än få den berättad till oss av en allmän berättarröst.

Harry Potter and the Chamber of Secrets är därtill riktigt spännande. Trots att jag vet mycket väl vad som kommer att hända, kan jag inte hjälpa att jag slukar kapitlen i jakt på upplösningen.

Harry Potter and the Chamber of Secrets är en förtrollande fortsättning på Harry och hans vänners äventyr.

betyg5

Andra böcker i serien

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone (recension)

Harry Potter and the Chamber of Secrets

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (recension)

Harry Potter and the Goblet of Fire (recension)

Harry Potter and the Order of the Phoenix (recension)

Harry Potter and the Half-Blood Prince (recension)

Harry Potter and the Deathly Hallows (recension)

Harry Potter and the Cursed Child (recension)

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone av J. K. Rowling

harry potter and the sorcerer's stone
Bildkälla: Goodreads.

Författare: J. K. Rowling
Serie: Harry Potter, #1
Förlag: Scholastic (2013)
Antal sidor: 309 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Box | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Vid ett års ålder blev Harry Potter föräldralös och tvingades växa upp hos sin mammas familj. Familjen Dursley har aldrig behandlat honom som en del av familjen, utan snarare med skräckblandad misstänksamhet. Orsaken avslöjas på Harrys födelsedag: Han är en trollkarl. Som sådan ska han börja på magiskolan Hogwarts. Detta blir hans första hem där han skapar vänskapsband, lär sig spela en sport på kvastar och upptäcker att han har ett stort öde i trollkarlsvärlden… bara han kan överleva det.

Jag vet inte hur rättvisande det blir om jag recenserar serien. Om jag ens kan göra det. Harry Potter and the Sorcerer’s Stone har jag läst så många gånger att texten är lika välbekant som mitt eget liv. Varje händelse, varje vändning, varje ord är som jag minns det, men kanske ändå inte riktigt. När jag slår upp första sidan och möts av Mary GrandPrés ljuvliga illustration av Harry som spädbarn ger jag upp ett riktigt glädjetjut.

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone har betydligt mycket mer barnbok över sig än jag mindes det som. Berättandet befinner sig på en ytlig nivå, istället för att ta del av Harrys tankar får vi dessa snarare berättade för oss. Också hur karaktärerna beskrivs, särskilt familjen Dursley, känns barnbok och förde mina tankar till Roald Dahl. Det känns som om J. K. Rowling har inspirerats av hans humor.

Vad ska jag egentligen skriva om en bok som jag säkert har läst tio gånger, som har varit en sådan stor del i mitt liv? Kanske att det finns en anledning till att böckerna tål att läsas om och om igen: De är magiska. Varje omläsning avslöjar en liten ny detalj, hur skickligt Rowling har byggt om sin värld. Vid en omläsning är det också tydligt hur snyggt hon har lurat oss i Harry Potter and Sorcerer’s Stone för att få till slutets överraskande vändning.

Detta är böcker som får mig att bli förälskad gång på gång på grund av sin rena berättarglädje. I Harry Potter and the Sorcerer’s Stone känner jag Harrys under när han först sätter sin fot på Hogwarts och förälskar mig i dess stenväggar, i Stora Salens tak som visar himlen ovanför, och känner det där stynget jag kände som barn när jag inte fick något Hogwartsbrev. Att denna värld inte finns på riktigt.

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone är mig så otroligt välbekant och älskad, så att jag tror att jag kommer att läsa om den många gånger till i mitt liv.

betyg5

Andra böcker i serien

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone

Harry Potter and the Chamber of Secrets (recension)

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (recension)

Harry Potter and the Goblet of Fire (recension)

Harry Potter and the Order of Phoenix (recension)

Harry Potter and the Half-Blood Prince (recension)

Harry Potter and the Deathly Hallows (recension)

Harry Potter and the Cursed Child (recension)

Den efterlängtade omläsningen blev till sist av

Det har hänt lite saker i mitt liv, som jag just nu inte vill gå in närmare på, men som gör att jag är i stort behov av att läsa saker som gör mig glad. Så jag har slopat all form av utmanande litteratur denna månad och istället satsat på författare som jag vet alltid erbjuder mig en underbar läsupplevelse.

harry potter-box

Det var min mamma som gav mig idén att jag skulle göra den där omläsningen av Harry Potter som jag har velat i flera år, men inte känt att jag har hunnit med. Det gav mig även chansen att ta bort plasten från den box med alla sju böckerna, som jag fick av min syster i julklapp förra året.

Den här femtonårsjubileumsutgåvan är sanslöst fin. Framsidan, som ni ser, visar Hogsmeade och bokryggarna bildar tillsammans Hogwarts när en ser dem bakifrån. Kazu Kibuishis omslag är alla så himla läckra.

Men det som fick mig att ge upp ett litet glädjetjut var upptäckten att varje kapitel inleds med en liten illustration, gjorda av Mary GrandPré. Den första illustrationen är en hur söt bild som helst på Harry som bebis. Så de fina illustrationerna sätter verkligen lite guldkant på omläsningen av dessa högst älskade böcker.

Jag är så himla glad över att ha kommit igång med att läsa dem på nytt. De är verkligen underbara.