The Gap of Time av Jeanette Winterson

Författare: Jeanette Winterson
Serie: Hogarth Shakespeare, #1
Förlag: Vintage (2016)
Antal sidor: 289 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

I New Bohemia, America, blåser det upp till storm när en svart man hittar en övergiven vit bebis i natten. Han lyfter upp henne, hon som är lätt som en stjärna, och för med sig henne hem. I London, England, har Leo Kaiser rest sig ur askorna efter den finansiella krisen. Han vet hur han ska hantera pengar, men inte den svartsjuka han känner gentemot sin bästa vän och fru. Är bebisen ens hans? Sjutton år senare förälskar sig en pojke och flicka i New Bohemia, men det är mycket som de inte vet om vilka de är och var de kommer ifrån.

Hogarths Shakespeare är en serie med moderniseringar av Shakespeares dramer, skrivna av moderna och populära författare. Först ut var Jeanette Wintersons The Gap of Time, som är en cover på En vintersaga. Det är den av titlarna som jag har känt mig mest lockad av trots att jag inte har läst pjäsen i fråga, men det är något som jag måste åtgärda nu när jag har läst denna.

I The Gap of Time känns det som om Winterson skickligt lyfter in karaktärerna i vår tidsålder. Det är London mitt i finanskrisen, det är inte kungar och drottningar utan riskkapitalister, kända sångerskor och framgångsrika spelutvecklare. Fastän karaktärerna är skapade i en annan tid, fungerar deras beteende i vår tid också. Kanske blir Leos galenskap något mer absurd, mer påtaglig, när han avvisar DNA-testets resultat och framhärdar i sina vanföreställningar. Läsningen blir stundtals mycket smärtsam.

Shakespeares original har enligt Winterson betytt mycket för henne, men även om The Gap of Time är trogen originalet så är det onekligen en Winterson-bok. Det är hennes unika språk och underfundiga sätt att bygga upp en historia som präglar berättelsen. Stämningen är onekligen hennes även när hon leker med Shakespeares värld och uppenbarligen har mycket roligt med den. Hon blinkar och refererar frisk till originalet i sin cover, vilket skapar en sorts metaupplevelse. Men kanske är det här att hon queerar och tänjer på gränserna för berättelsen som gör att The Gap of Time kommer att leva kvar länge hos mig.

Även om det är en cover så står The Gap of Time onekligen på egna ben. Läs den!

Andra bokbloggare om The Gap of Time

enligt O; Fiktiviteter; Sannas bokhyllaVästmanländskans bokblogg

Konst: Essäer om extas och skamlöshet av Jeanette Winterson

konst

Författare: Jeanette Winterson
Originaltitel: Art Objects
Översättare: Ulla Roseen
Förlag: Kabusa böcker (2014)
Antal sidor: 190 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus

Konst är en essäsamling där Jeanette Winterson täcker in måleri, litteratur och musik under begreppet och försöker formulera vad som är viktigt i konsten. Essäerna handlar om konst som gör skillnad för hur vi lever, men också om konst som gör motstånd. Konst vägrar låta sig förnekas av likgiltighet eller katastrofer, eller den dagliga döden. Winterson tar läsaren med sig från det personliga till de stora tankarna om konstens roll och betydelse.

Idag finns det en föreställning om att konst inte har mycket plats i vårt moderna liv, vilket är en föreställning som Winterson försöker komma åt. Konst krävs för att väcka vår fantasi och ge näring till själen. Utan konst blir vi likgiltiga och fantasilösa. Konst är till för alla, och nödvändigt för vår intellektuella utveckling, tycks vara en av de poänger som hon vill hamra in. Hon skriver också om vikten av bibliotek

Konst är en stundtals motsägelsefull. Hon vill förflytta konsten från Kanon, som ofta domineras och dikteras av män och exkluderar stora kvinnliga författare. Men samtidigt som hon avfärdar konst som elitistiskt, som något som vissa kan bestämma, och inte tycker att elitism har någon plats i konsten, så tycker hon att det går att skilja på bra och dålig konst och ställer upp kriterier för vad som är bra konst.

Stort utrymme ägnas åt relationen mellan romantiken och realismen. Det är fascinerande hur hon inte tycker att realismen i sig är en rörelse, utan en reaktion på en rörelse, men att det aldrig själv blir en rörelse. Modernismen föddes som en reaktion på just realismen, på att tänja gränserna för det tillåtna berättandet, och det är där det största krutet längs. Winterson är förälskad i modernismen och lyckas förmedla denna känsla.

Hon skriver mycket insiktsfullt om både Gertrude Stein och Virginia Woolf, och får det riktigt att klia i fingrarna att läsa Orlando eller Vågorna. Allt är skrivet med hennes fantastiska sinne för språk, som när hon beskriver James Joyce sätt att skriva med att han håvar in orden likt stora glänsande fiskar. Det är vackert skrivet och tankeprovocerande.

Min recension av Konst må vara osammanhängande och lätt förvirrad, men det beror på att jag är så uppfylld av hennes tankar och hur hon får mig att vända och vrida på mina tankar. Det här är briljant.

betyg5

The Daylight Gate av Jeanette Winterson

the daylight gate

Författare: Jeanette Winterson
Förlag: Hammer (2012)
Antal sidor: 288 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Det är år 1612 och platsen är Pendle Hill, Lancashire, när den bygdens domare, Roger Nowell, avbryter ett mystiskt möte mellan tretton personer. Rör det sig om ett häxmöte? Sedan tidigare sitter två ökända Lancashirehäxor fängslade i väntan på rättegång. Av någon anledning försvarar den vackra och rika Alice Nutter dem och återfinns nu även bland de tretton som har samlats på Pendle Hill. Allt detta sker under kung Jacob den förstes styre, en protestantisk kung som med besatthet vill frigöra sitt kungarike från två enorma faror: häxkonst och katolicism.

The Daylight Gate har länge legat på önskelistan och det är obegripligt att den har blivit liggande så pass länge som den har blivit. När jag väl plockar upp den, fångas jag från den första sidan till den sista av en fascinerande skildring av en historisk händelse. Det är varken mål eller syfte att ge en helt hundraprocentig korrekt skildring av vad det var som hände i Lancashire, utan syftet är att berätta en historia som får oss att tänka och fundera kring häxrättegångarna.

Som Alice Nutter lyfter fram gång på gång i The Daylight Gate så är det oftast fattiga och utsatta människor som anklagas för häxeri. Människor som inte har mycket och som oftast inte har några medel att försvara sig mot sina anklagare. Människor som kanske i desperation vände sig till svartkonster och tror att de är häxor, därför att det är det enda sätt som de kan hävda en gnutta makt. Jeanette Winterson blandar även in en dimension av maktrelationen mellan män och kvinnor i denna tid: en mans ord är mer värt än en kvinnas, och en man kan göra vad helst han önskar med en kvinna som har anklagats för häxeri. Misstankarna som riktas mot Alice Nutter beror nästan enbart på att hon är en rik, självständig kvinna som klarar sig utan en man.

The Daylight Gate känns som om den skiljer sig från Wintersons övriga produktion. Språket är rakare, enklare, men fortfarande hanterat med den skicklighet som är utmärkande för henne. Surrealistiska inslag kommer inte förrän senare i boken och gör att jag som läsare undrar över vad som är verklighet. Är det magi, eller är det så att människorna så gärna vill tro det? Stundtals blir det mycket obehagligt, men de övernaturliga inslagen kan inte slå det skitiga och gemena i vad människor utsätter för varandra.

The Daylight Gate är en oroande och brutal berättelser som är olik Wintersons andra böcker, men samtidigt mycket bra.

betyg4

Andra som har bloggat om The Daylight Gate

Beas bokhylla; BoktokigCarolina läser…Fiktiviteter; Hanneles bokparadisJennies boklistaJohannas deckarhörna; Med näsan i en bok…; Ugglan & boken

Mina topp tre Jeanette Winterson

 3. Powerbook

powerbook_150

Författaren Ali levererar berättelser via e-post. Vem som helst är välkommen att beställa en historia, men på ett villkor: du måste själv vara beredd på att kliva in i berättelsen och riskera att lämna den som någon annan. Berättelserna löper genom olika tider och olika platser: i Paris, på Capri, i London och cyberrymden. Stoffet hämtas från sagor, myter, populärkultur och science fiction. Alla dessa spår som löper parallellt genom tid och rum korsas till sist och mynnar ut i en tidlös historia om kärleken och dess villkor. Och den historien har sitt pris, något som Ali slutligen själv får erfara.

Första gången jag läste Powerbook var när jag var tolv år och ärligt talat förstod jag nog inte mycket av den, även om den fascinerade mig. Inte hade jag då någon aning om att Jeanette Winterson skulle komma att bli en av mina favoritförfattare. Och det jag minns tydligast av boken är berättelsen om flickan som skulle smuggla tulpaner och lökar och skaft syddes fast i byxorna, och blev till sist en penis på riktigt.

Det är en väldigt märklig, men otroligt bra historia.

2. Konst & Lögner

konst och lögner

”Det finns ingenting som kan kallas för självbiografi, där finns bara konst och lögner”. Boken utspelar sig i ett London som ligger nära vår tid. Dess tre huvudpersoner heter Händel, Picasso och Sapfo, och alla tre flyr staden och finner sig på samma tåg. Genom böckers märkligt agens dras de till varandra. Berättelser inom berättelser tar oss genom tid och rum.

En grupp fantastiska personporträtt. Gripande historia. En sidoberättelse om en sköka som jag älskade. När jag läste den här boken kunde jag inte lägga den ifrån mig och nu när jag skriver om den känner jag att jag vill läsa om den.

1. Vintergatan går genom magen
Fysikern Jove förälskar sig i en kvinna, men har är gift med en författare. Hon kommer på affären och möter kvinnan som ligger med hennes make, men förälskar sig själv i henne. Det är en saga om parallella liv och universum, om vetenskap och religion, men framförallt om kärleken. Kärleken speglade i judisk mystik och i tarotkortens dunkla koder, kärlek i kvantfysikens rum-tid. Kärleken som inälva och kosmos, en vintergata som vi bär inom oss.

Detta är en väldigt kort historia, som delvis utspelar sig på en båt. Kvinnan och hennes make ska segla med älskarinnan för att reda ut de trassliga förhållanden, men hon dyker aldrig upp så paret ger sig av ensamma. Det är en fantasifull historia som är förtjusande konstig och lite obehaglig stundtals. Den är syrlig och bitsk skildring av en mans och en kvinnas förhållande, där mannen anser sig vara henne överlägsen. Jag älskar hur Winterson referar till fysiken i den här boken och låter den symbolisera människorna.

Det här är ett av mina favoritcitat ur boken:

30daysofbooksquote

Varför vara lycklig när du kan vara normal? (Recension)

Varför vara lycklig när du kan vara normal?Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Betyg: ☆☆☆☆☆ REKOMMENDERAD
Författare: Jeanette Winterson
Originaltitel: Why Be Happy When You Could Be Normal?
Förlag: Wahlström & Widstrand (2012)
Antal sidor: 223sidor

Finns till exempel hos Adlibris eller Bokus.

Jeanette Winterson uppfostrades av ett strängt religiöst par och av en mor som var mer av en tyrann än en mor. I ett hem där de ständigt väntar på undergången, blir Jeanette ofta utelåst och får sitta på trappan hela natten. Genom böcker och poesi flyr Jeanette från sin vardag i den engelska industristaden. Andra människors verk kan fungera som ledstjärnor när man själv har tappat både riktning och fotfästet.

Med raderna, ”Min mors ögon var som kalla stjärnor. Hon tillhörde en annan himmel”, beskriver Jeanette Winterson sin adoptivmor Mrs Winterson. De är två fundamentalt olika människor, som ändå förstår varandra på en instinktiv nivå. Mrs Winterson är en monstruös kvinna som inte hatar Jeanette lika mycket som hon hatar sig själv och hon är fruktansvärt olycklig. Hon är ett monster, men hon är Jeanettes monster, och Jeanette vill inte höra någon annan säga ett ont ord om henne, såsom hennes biologiska mamma får erfara på slutet. Mrs Winterson är en kvinna som hellre ser att hennes dotter är normal än att hon är lycklig.

Det är en bok i lika delar grymheter och lika delar hopp. När Mrs Winterson upptäcker Jeanettes hemliga bokgömma, eldar hon upp den. Bara på förhand godkända böcker får läsas i hemmet. När hon kommer på Jeanette tillsammans med en annan flicka, anordnar deras stränga kyrka en exorcism. Men kanske den största grymheten är att Jeanette måste lära sig älska. Att detta inte faller sig naturligt för henne.

Men det finns hopp. När böckerna eldas upp, kommer Jeanette på att de ändå finns inom henne och att hon kan ju skriva sina egna. Det sista är jag, som inbitet Jeanette Winterson fan, väldigt tacksam över. Trots den utförda exorcismen låter Jeanette sig inte kuvas, utan hon inser att hon och flickvännen inte är älskande utan att de är kärlek. I slutet av boken har hon börjat lära sig älska, vilket ger mig som läsare hopp.

Till stor del handlar Jeanettes berättelse om att hitta sig själv. Hon letar efter sig själv i böcker. Hon skriver om sig själv och sitt sökande om och om igen i sina egna romaner. Hela hennes liv kulminerar i att hitta sig själv. Hitta den mamma som Mrs Winterson har beskrivit som en sådan hemsk mor. När hon väl hittar det, vet hon inte om det gör henne mer hel eller inte. Det finns inga svar. Hon vet inte vad som ska hända härnäst och det är så livet är.

Jag var inledningsvis rädd för att Jeanette skulle känna sig tvungen att anta en mer konventionell stil för att skriva sin självbiografi. Lättnaden var stor när jag upptäckte att så var inte fallet. Hennes stil är så underbar, snudd på fragmentarisk, och lite surrealistiskt.

Hon bygger mycket på litterära och historiska referenser som målar upp tydliga porträtt av de platser hon beskriver. Genom att beskriva Manchesters historia, får jag en känsla av denna stad som jag aldrig har besökt. Det känns som om jag har varit där, som om det är en för mig välbekant plats.

Vid ett tillfälle börjar jag nästan gråta därför att jag älskar denna författare så mycket. Det den här boken har gett mig är en djupare förståelse för henne som författare. Nästa gång jag läser Fyrväktaren eller Powerbook kommer jag se dem med helt andra ögon. Med en djupare förståelse. Då tycker jag att du har lyckats med din självbiografi – om det ger ökad förståelse för din konst. Varmt rekommenderad.

En bok jag har läst mer än 3 gånger (Dag 2/30 Days of Books)

30 Days of BooksDay 02 – A book that you’ve read more than 3 times

Harry Potter är det givna. De tre-fyra första böckerna har jag säkert läst tio gånger vardera. Fenixordern är nog den jag har läst minst gånger, eftersom jag inte tyckte så värst mycket om den.

Trettonde natten av Eddy C. Bertin är också en sådan där bok som jag säkert har läst tio gånger. Ungefär från samma period läste jag Det här är inte en bok av Linda Skugge och Powerbook av Jeanette Winterson flera gånger.

Fem frågor om Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Varför vara lycklig när du kan vara normal?Hur många kapitel har du läst i ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?”?
Jag är på kapitel 5 av 15.

Vad var den första meningen boken?
När min mor var arg på mig, vilket var ofta, sa hon: >>Djävulen ledde oss till fel krubba.<<

Vad var den sista meningen du läste i boken?
>>Jag kan skriva mina egna…<<

Hur tycker du att ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?” verkar?
Jag har lite svårt att komma in i den på grund av att jag har lite svårt att koncentrera mig just nu. The Casual Vacancy var en distraktion och ett stressmoment. Nu när jag är klar ska jag förhoppningsvis kunna koncentrera mig. Jag var lite orolig att hon skulle använda sig av en mer konventionell stil för att skriva sin självbiografi. Men det var ganska obefogat och hon skriver på sitt vanliga, speciella vis. Jag har inte läst Oranges are not the only fruit så jag vet inte vart detta ska bege sig och det är spännande.

Vilken händelse är din favorit hittills?
Det kommer låta lite lustigt, men när mamman har bränt hennes böcker. Hennes reaktion är mer att hon ska skriva sina egna än något annat och att hon håller böckerna i huvudet.

En smakebit på søndag: Varför vara lycklig när du kan vara normal?

En smakebit på søndag

Söndag igen. Då är det dags för En smakebit på søndag hos Flukten fra virkeligheten.

Jag är ännu inte klar med The Casual Vacancy, men har börjat läsa Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal? parallellt med dem. Främst därför att The Casual Vacancy är åbäkig att ha med sig på bussen.

Varför vara lycklig när du kan vara normal? är en av mina favoritförfattares självbiografi. Hon adopterades av ett strängt religiöst par och växer upp i en engelsk industristad. Mrs Winterson, adoptivmodern, går och väntar på undergången. Hon är stundtals övertygad om att djävulen ledde dem till fel krubba den där gången när de skulle adoptera Jeanette.

Utdraget är taget från s. 7:

Varför vara lycklig när du kan vara normal?När min mor var arg på mig, vilket var ofta, sa hon: >>Djävulen ledde oss till fel krubba.<<

Bilden av hur Satan tar ledigt från det kalla kriget och McCarthyismen för att besöka Manchester 1960, i det enda syftet att lura Mrs Winterson, har något överdådigt teatraliskt över sig. Hon var en överdådig depressiv: en kvinna som förvarade en revolver i städskåpet och kulorna i en Pledgeburk.

Från A till Ö: Bokstaven V

Denna vecka blir det fantasy, surrealism och dystopi.

Vidundrens vägVidundrens väg av Meredith Ann Pierce
När jag läste den här i början av 2000-talet, gjorde den ett starkt intryck på mig och inspirerade mig en hel del i mitt skrivande. Tyvärr kommer jag inte ihåg handlingen så värst väl – bortsett från att det var mellan en flicka och en mörkervarelse – och var tvungen att googla. Den handlar tydligen om Aeriel, som är förälskad i en vampyr vid namn Irrylath. Han är däremot förtrollad av den Vita Häxan och kan inte älska henne tillbaka, utan hon måste rädda honom. Värst vad Twilight det kändes när jag läste det. Måste nog ta och läsa om.

Vitnos och lilla SolglimtVitnos och lilla Solglimt av Marie Louise Rudolfsson
Jag älskade de här böckerna som barn. Blotta tanken på att göra mig av med boken får mig att må lite dåligt. Vitnos träffar i denna bok Solglimt, världens vackraste russflicka som råkar vara av samma ovanliga som Vitnos. Riktigt söt berättelse.

Vintergatan går genom magenVintergatan går genom magen av Jeanette Winterson
Surrealistiskt om en man och hans fru, som båda inleder en varsin affär med samma kvinna. Ju mer jag tänker på det, desto mer tror jag att detta är min absoluta favoritbok av Jeanette Winterson. Den innehåller en dialogsekvens där frun har en sexdröm som hennes man avvisar som ett uttryck för att hon känner sig hotad av män och deras makt, medan hans drömmar om unga kvinnor bara är en massproducerad mansfantasi som kommer efter bröststorlek. Blir väldigt makaber mot slutet, men är en helt fantastisk bok.

Vindens skuggaVindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
När Daniel Sempre fyllde tio år tog hans pappa med honom till De bortglömda böckernas gravkammare. Som förstagångsbesökare får han adoptera en av det oändliga antalet böcker och han väljer Vindens skugga. Daniel blir alltmer besatt av den mystiska författaren till boken. Jag älskade den här boken när jag läste den. Älskade den. Väl värd att läsas om och om igen.

V for VendettaV for Vendetta av Steve Moore
Under en period läste jag väldigt mycket böcker som är baserade på filmer, istället för tvärtom. Den här är baserad på filmen från 2005, som råkar vara en av mina favoritfilmer. Den utspelar sig i en dystopisk verklighet där att totalitär regering styr över Storbritannien. De skicka homosexuella och politiska fångar till koncentrationsläger. Ur ett av dessa läger föds frihetskämpen V, som vill ta hämnd på sina tidigare fångvaktare. Mörkt, spännande och provocerande. Gav mig definitivt en hel del att tänka på.

Har du läst någon av dessa? Om inte, blir du sugen på någon?

Tematrio: Vem ska vinna Nobelpriset 2012?

Tematrio

På måndagar är det alltid tematrio hos Lyrans noblesser och den här veckan fick jag faktiskt ganska snabbt uppslag på frågan. Detta var vad Lyran frågade denna vecka: Vem får Nobelpriset 2012?

Kafka på stranden av Haruki Murakami
Kanske något fantasilöst, men jag tycker faktiskt att Murakami förtjänar att vinna nobelpriset för denna. Boken handlar om Kafka, som rymmer hemifrån för att låta bli att drabbas av Oedipusförbannelsen. Han finner en fristad i ett privatägt bibliotek. Parallellt får vi följa Satoru Nakata, vars speciella talang är att han alltid hittar försvunna katter. En udda, förtrollande bok som satte Murakami på kartan för mig.

Vintergatan går genom magen av Jeanette Winterson
Det finns få författare som skriver som Jeanette Winterson; hon har en surrealistisk, sjungande stil som leker över sidorna. I denna bok har ett gift par inlett en varsin affär med samma kvinna. Liksom hennes övriga böcker är inte tiden linjär utan vi får följa med till fysikens födelse och tillbaka till det gifta paret. En vacker och surrealistisk bok som jag gärna läser om ett par gånger till.

Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro
Ett what if-scenario där den medicinska utvecklingen tog en helt annan riktning en vad den gjorde i vårt samhälle. Man satsade hårt på kloning och använder dessa som reservdelar till vanliga människor. Från synvinkeln av en av dessa kloner, Kathy, om det fåfänga hoppet att få undkomma att sluta som en donator. Mycket otäckt, tänkvärt och hjärtskärande. Filmatiserade 2010 med Keira Knightley, Carey Mulligan och Andrew Garfield i huvudrollerna.