Flickan med gåvorna av M. R. Carey

flickan med gåvorna

Författare: M. R. Carey
Originaltitel: The Girl with All the Gifts
Översättning: Johanna Svartström
Förlag: Ordfront förlag (2016)
Antal sidor: 390 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Melanie är en mycket speciell flicka. Faktum är att hon mycket väl kan vara nyckeln till att rädda det som återstår av mänskligheten. Själv har hon inga minnen från sitt liv innan hon kom till militärbasen. Allt följer sin rutin och höjdpunkten på dagen är när dörren till hennes cell öppnas för att de ska hämta henne till dagens lektioner. En soldat håller en pistol mot hennes huvud och två andra spänner fast henne i rullstolen. Ibland brukar hon skämta med dem och säga att hon inte ska bitas, men ingen skrattar. När militärbasen blir anfallen, tvingas Melanie och en grupp överlevande ge sig iväg genom fientligt land för att hitta räddningen i Beacon.

När jag har läst om Flickan med gåvorna har tankarna genast farit iväg till Stephen King. Närmare bestämt hans bok Eldfödd, om en ung flicka med särskilda förmågor som militären vill ha under sin kontroll. Nu visar det sig att dessa två böcker inte har så mycket gemensamt med varandra, men jag kan inte säga att jag är ledsen för det. Jag fick nämligen en fantastisk läsupplevelse.

Jag vill inte avslöja alltför mycket om Flickan med gåvorna för en del av tjusningen ligger i att gå in oförberedd på vad som har hänt och vad det är för monster det rör sig om. Men vi kan säga att det är ett hyfsat klassiskt monster som M. R. Carey vrider till och skapar något nytt av. Han ger det en biologisk förklaring som inte bara känns oerhört fräsch, utan också trovärdig. En förklaring som åtminstone inte jag har sett tidigare inom genren.

Men styrkan i Flickan med gåvorna ligger kanske i persongalleriet. Få av karaktärerna är sympatiska, men de känns mänskliga och övertygande. Från Melanie, som får veta saker om sig själv och sitt ursprung som skakar henne i grundvalarna, till den oetiska doktor Caldwell, som tycks leva helt i enlighet med principen att ändamålen helgar medlen. Utvecklingspsykologen miss Justineau gör misstaget att börja se sina försökspersoner som barn, vilket ställer till det för henne. Sergeant Parks är en hårdhudad soldat vars enda mål i livet är att se till att alla han ansvarar för överlever, vilket inte blir lätt med en gröngöling som menige Gallagher under sitt befäl. En ung man som är så fruktansvärt rädd, men som har hjärtat på rätt stället.

Fastän Flickan med gåvorna inte är en actionpackad bok så flyger sidorna förbi. I centrum för drivet står karaktärernas utveckling och hur deras relationer till varandra förändras. Men kanske framförallt relationen till Melanie och det hon står för. Det är en bok som suger tag i läsaren och vägrar släppa ifrån sig den före sista sidan är nådd. Tonen och miljöerna sitter som en smäck. Och den där tvisten på slutet! Herre min skapare.

Flickan med gåvorna är värd att kalla en riktig bladvändare och är nyskapande inom sin genre.

betyg5

Andra bokbloggare om Flickan med gåvorna

Fridas bokhyllaMsHisingen; Sagan om Sagorna

Mordet i prästgården av Agatha Christie

mordet i prästgården

Författare: Agatha Christie
Originaltitel: Murder at the Vicarage
Översättning: Vanja Lantz
Serie: Miss Marple, #1
Förlag: Bonnier (2000)
Antal sidor: 297 sidor

Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Överste Protheroe är långt ifrån den mest omtyckte invånaren i den lilla staden Saint Mary Mead. Men när kyrkoherden gör den obehagliga upptäckten att mannen har mördats – skjutits, rentav – inne i själva prästgården är det ändå oväntat. Det finns sju misstänkta och polisen har en härva ledtrådar att hålla reda på. Men miss Marple har inte bara en skarp tunga, utan också en unik iakttagelseförmåga som gör att hon inte missar de detaljer som poliserna förbiser.

Det är något med Agatha Christie som bara hör sommaren till. Särskilt hennes deckare om miss Marple, som är den av hennes karaktärer jag har fastnat mest för. Mordet i prästgården innebar denna milda äldre kvinnas första inträde i litteraturen och hennes skarpsinne har imponerat sedan dess.

Ändå kan jag inte hjälpa att jag först blir lite besviken på Mordet i prästgården. Kanske är det hur kyrkoherden väljer att lägga upp berättelsen där karaktärer spatserar in och ut på ett sätt som gör dem svåra att hålla isär. Det blir lite för mycket ”och då mötte jag den” och ”då mötte jag den” över det hela. Även om det är ett sätt att introducera oss inför alla potentiella misstänkta.

Men snart sugs jag in i Mordet i prästgården. Jag är rätt så viss redan från början om vem som är mördaren, även om jag inte är säker på att jag listade ut det eller för att jag kan ha sett någon filmatisering, måste erkännas. Men det är vägen dit som är njutbar och särskilt när miss Marple redogör för hur hon har kommit fram till sina slutsatser.

En annan sak som gör att jag njuter av Mordet i prästgården är Christies skildring av denna lilla småstad där alla känner alla och där de äldre damerna har järnkoll på vad som pågår i området. Skvallrande tanter får sig en känga då och då, men de är i grund och botten nödvändiga för att mysteriet ska lösas. Mordet står i kontrast med den sömniga idyll som tidigare har rått där.

Mordet i prästgården är långsam till sitt tempo, vilket är ganska typiskt för dessa mysdeckare. En läser dem inte för häftig action, utan för att försöka lista ut vem det är som har begått mordet. Däremot kan jag beklaga bristen på karaktärsutveckling genom boken, vilket gör att de flesta karaktärer känns tämligen platta. Inte något som jag har associerat Christies författarskap med tidigare, men det här kanske vara ett undantag.

Mordet i prästgården bjuder på riktigt mysig läsning. Cosy crime är definitivt min kopp av thé.

betyg3

Andra bokbloggare om Mordet i prästgården

MysteriernaTickmicks bokblogg

Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell

shakespeares hemlighet

Författare: Jennifer Lee Carrell
Originaltitel: The Shakespeare Secret
Översättning: Thomas Andersson
Serie: Kate Stanley, #1
Förlag: Månpocket (2009)
Antal sidor: 446 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, CDON

Kate Stanley har fått i uppdrag att regissera Hamlet på London Globe Theatre. Strax innan premiären får hon ett oväntat besök av sin gamla lärare, den excentriska professor Rosalind Howard, om att hon har hittat något oväntat som hon vill ha Kates hjälp med. Mer vill hon inte säga, utan överlämnar en liten ask och ett löfte om att talas vid mer senare. Men innan Kate får veta mer brinner The Globe ned och Rosalind hittas mördad i askan – på exakt samma bisarra vis som Hamlets far mördades i pjäsen. I asken finner Kate den första ledtråden till ett Shakespearskt pussel som leder henne ut på en livsfarlig skattjakt. Hack i häl har hon en mördare när hon letar efter något som kan avslöja en av världslitteraturens största hemligheter.

I förra veckan skrev jag ju om den där julen när min välvillige pappa gav mig fyra kriminalromaner i julklapp, varav tre var Milleniumtrilogin. Den fjärde var Shakespeares hemlighet. Jennifer Lee Carrell har återfunnits i min boktolva vid två tillfällen sedan jag började bokblogga, men första året lyckades jag slarva bort boken. I år hade den kommit fram igen, men tyvärr kan jag inte påstå att det blir fler böcker av denna författare för min del.

Shakespeares hemlighet rider ganska mycket på vågen av framgång som Dan Browns Da Vinci Koden skördade. Med skillnaden att det är en förlorad litterär pjäs som ska återfinnas och att Shakespeares ”verkliga” identitet är mer sekundärt till detta mysterium. Carrell själv har en doktorstitel i litteratur och har haft Shakespeare som särskilt intresse, vilket är både på gott och ont. Gott på det viset att hon verkligen är insatt i turerna kring Shakespeareforskningen. Ont på det viset att hon ibland grottar ned sig lite väl mycket i detaljer. Läsningen pendlar konstant mellan ”åh, det här var intressant” och ”för helvete, sluta föreläsa för mig!” Hon blir så entusiastisk över sitt ämne att viljan att dela med sig av kunskapen sker på bekostnad av bokens tempo.

Utöver föreläsningarna så sker det en del mord i Shakespeares hemlighet. Groteska mord, influerade av Shakespeares dramer. Utöver ett eller två av morden upplever jag inte att de tillför handlingen något, utan finns enbart där som en sorts ”chock factor.” Personligen har jag problem när karaktärer dör utan att det fyller en funktion för berättelsen, vilket så ofta känns som fallet i denna bok. Dessutom upplever jag att mördarens motiv är långtifrån underbyggda utifrån vad vi får veta om karaktären under berättelsens lopp. Det känns helt enkelt inte trovärdigt att just den här karaktären skulle mörda så många människor på dessa bisarra vis.

Sedan är det ju oerhört tröttsamt det här med att så fort det rör sig om en kvinnlig huvudperson i en spännande bok så måste hot om och faktiskt sexuellt våld förekomma. Särskilt när det inte tillför handlingen något annat än, återigen, ”chock factor.” Kate Stanley beskrivs därtill som kompetent, men måste ändå räddas av en man. En mystisk man med ett militärt förflutet och som hon inte riktigt vet om hon kan lita på, men som hon ska föreställa attraherad av. Även om de båda har lika mycket kemi som två döda sillar. Ibland tror jag att heteronormen gör författare lata: att män och kvinnor inte skulle kunna vara enbart vänner, eftersom ”alla” är heterosexuella, gör att författare tror att det räcker med att tossa ihop en man och en kvinna för att det ska vara tillräckligt för att skapa attraktion. Fast det inte riktigt fungerar så.

Nej, Shakespeares hemlighet var inget alls för mig. Bitvis var den intressant och spännande, men på det stora hela upplevde jag den mest som frustrerande.

betyg2

Andra böcker i serien

Shakespeares hemlighet

Haunt Me Still¹

¹Verkar inte ha översatts till svenska.

Imprudence av Gail Carriger

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

imprudence

Författare: Gail Carriger
Serie: The Custard Protocoll, #2
Förlag: Little Brown (2016)
Antal sidor: 352 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Rues och hennes besättnings återkomst till London kastar huvudstaden in i kaos. Deras fynd i Indien får både vetenskapliga och politiska konsekvenser. Dessutom är det något allvarligt fel med Londons varulvsflock. Att Primrose håller på att förlova sig med de mest olämpliga personer är besvärande. Rues vampyrfar är arg, hennes varulvsfar är galen och hennes mor är både och. Det värsta är att hon tror att de mest av allt är rädda. När The Spotted Custard får i uppdrag att transportera ett par ovanliga passagerare till Egypten blir Rues problem alltmer omöjliga. Kan hon förmå Percy att sluta sura? Vad är den egentliga orsaken till Primrose kärlekskranka beteende? Och vad är det som Quesnel förvarar i pannrummet? Är det anledningen till att de blir konstant bordade?

Jag läste ju den första boken i slutet av förra året och blev lite besviken. Ändå ville jag fortsätta läsa vidare i serien eftersom jag misstänkte att Imprudence mycket väl kunde vara bättre. Vilket den mycket riktigt var.

En del av det hela är att föräldragenerationen är med lite mer i Imprudence. (En av mina favoritkaraktärer från föregående serie gör sin återkomst!) Akeldama, Alessa och Maccon får större roller i denna andra del. En del trådar som lämnades från föregående serie får sin upplösning, även om vi som läsare förstår det mycket bättre än vad Rue gör. Jag tycker det är snyggt hur Gail Carriger lägger in små ledtrådar som läsaren kan plocka upp, men som går Rue förbi eftersom hon inte har den kunskap som vi har.

Dessutom så växer Rue som karaktär när hon interagerar med sin mamma. Tidigare tyckte jag att karaktärerna var bleka avspeglingar av sina föräldrar, men i Imprudence får de mer kött på benen. Deras relationer växer och utvecklas, även om det är lite väl mycket fokus på kärleksrelationer, kan jag tycka. I slutändan börjar det här då växa till ett gediget och underhållande persongalleri, även om det inte är lika mycket humor i denna.

Däremot känns det som en mer välbalanserad handling i Imprudence. Det är inte bara en massa resande för att kulminera i action på slutet, utan det sker mer under resans gång. De blir konstant attackerade och Rue måste lösa mysteriet varför, samtidigt som tilliten och relationerna till de andra karaktärerna sätts på prov. Därmed blir det lite mer spännande i jämförelse med ettan.

Imprudence innebar ett definitivt lyft gentemot den första boken. Därför känns det som tortyr att nästa bok inte kommer ut förrän 2018!

betyg4

Andra böcker i serien

Prudence (recension)

Imprudence

Mörka platser av Gillian Flynn

mörka platser

Författare: Gillian Flynn
Originaltitel: Dark Places
Översättning: Ulla Danielsson
Förlag: Modernista (2012)
Antal sidor: 430 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

När Libby Day var sju år blev större delen av hennes familj brutalt mördad. Hennes storebror Ben dömdes för mordet, mycket tack vare Libbys eget vittnesmål. Som vuxen har hon levt på de donationer som en välvillig allmänhet har gjort till en fond, men pengarna börjar nu sina. När hon kontaktas av en underlig grupp människor som är intresserade av mordet på hennes familj, ser hon en chans att tjäna en hacka på deras intresse. De tror att Ben är oskyldig och de vill att Libby tar kontakt med personer som var viktiga i utredningen, som förmodligen är mer benägna att tala med henne. Hon är helt övertygad om att Ben gjorde det, men ju mer hon gräver i det förflutna, desto osäkrare blir hon…

Gillian Flynn har länge varit en älskling bland bokbloggare, vilket gjorde mig nyfiken på hennes författarskap. Mörka platser införskaffades därför under bokrean 2014. Eftersom jag var så nyfiken på henne fick hon också vara med i min boktolva. Och visst kommer jag nog att läsa fler böcker av Flynn!

Verkligheten som läsaren möts av i Mörka platser är verkligen mörk och skitig, gränsande till hopplös. Det är inga sympatiska karaktärer som läsaren möts av, men de blir alltmer mänskliga under bokens lopp. Tempot är inte det snabbaste, men det är heller inte en berättelse som det går att slita sig från. Genom växlingar mellan nutid och dåtid börjar läsaren förstå vad det är som verkligen hände den där ödesdigra natten.

Det är också en intressant tidsperiod under vilken som Flynn har valt att låta morden i Mörka platser ske. Rädsla för satanistiska grupper och mord skapade en sorts masshysteri under en period i USA, som såg satanistiska ritualer överallt. I efterhand så verkar det knappast ha förekommit alls. Samtidigt var psykologers roll vid vittnesmål inte särskilt välutvecklad etiskt, särskilt inte hanteringen av barnvittnesmål, så det blev lätt att de ledde barnen till att vittna som de ”ville.” Båda dessa faktum gör en intressant grogrund för denna mörka berättelse.

När det kommer till Flynns författarskap är det väl det skitiga och hennes tvister som omnämns mest. Därför blev jag lite besviken på tvisten i Mörka platser. Å ena sidan gjorde hon en snygg plantering för det tidigt i berättelsen, å andra sidan upplever jag att det bygger på lite väl många sammanträffanden. Det bjöd inte på några större överraskningar.

Mörka platser är en mörk, snårig berättelse utan större ljusglimtar, men som suger sig fast.

betyg3

Andra bokbloggare om Mörka platser

BokdamenBokslut enligt Monika; Ewelinas bokblogg; Lottens bokbloggMias bokhörna; PocketBloggromeoandjuliet

Utvandrarna av Vilhelm Moberg

utvandrarna

Författare: Vilhelm Moberg
Serie: Utvandrarsviten, #1
Förlag: Bonnier (2016)
Antal sidor: 568 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Karl-Oskar och Kristina brukar Karl-Oskars gamla föräldrars gård i Ljuder socken, men de senaste åren har skörden slagit fel och de har svultit om vintrarna. Karl-Oskars bror Robert vantrivs som dräng hos en bonde som behandlar honom illa och kläcker en plan om att utvandra till Amerika. När tragedi drabbar Karl-Oskar och Kristina bestämmer de sig för att utvandra, och åtföljs av ett antal andra människor från socken. Resan blir fylld av strapatser bortom vad de har kunnat föreställa sig.

Jag tycker om att läsa klassiker, men har varit fruktansvärt dålig på att läsa just svenska klassiker. Men en av de bokserier som har lockat och pockat har varit Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit, så när den kom på årets bokrea var jag ju tvungen att slå till. Nu när jag har lagt ifrån mig Utvandrarna, skälvande inombords efter de sista sidorna, kan jag inte förstå varför jag har väntat så länge med att läsa den.

Utvandrarna är indelad i två delar: den första som berättar om livet för människorna i deras socken och de olika motiv de har för att utvandra, den andra själva överfartsresan till USA. Varje del inleds som med ett slags setting of the stage, där vi lär oss mer allmänna fakta om socken och skeppet samt de karaktärer som är viktiga för handlingen. Allt har ett socialkritiskt perspektiv där Moberg vänder sig mot de olika sätt som överheten försöker hålla arbetarna nere, bland annat genom brännvinstillverkning. Brännvin ses som ett sätt att hålla bönderna förnöjda och hindra dem från att tjäna mer på sin säd.

Det berättandet perspektivet i Utvandrarna är lätt distanserat, du glider aldrig riktigt in i karaktärernas sinnevärld utan det känns som om du hela tiden betraktar dem utifrån. Kanske är det en av anledningarna till att boken blir så gripande. Jag sugs verkligen in i berättelsen om Karl-Oskar och Kristina, och de andra från Ljuder socken. Men kanske grips jag mest tag i Kristinas och Inga-Lenas berättelser: två kvinnor som fångas av en snäv kvinnoroll, men som gör sitt bästa för att handla utifrån det utrymme de har och rädda sina familjer. Mest gripande blir kanske Inga-Lena, som gör allt för att leva upp till sin nyfrälste makes förväntningar.

Utvandrarna är mycket engagerande genom hela sitt förlopp, men det är andra halvan på skeppet som verkligen briljerar. Det är klaustrofobiskt och ruggigt att läsa om de umbäranden som de genomlider på överfarten. Jag fullkomligt känner stanken av sjukdom och ångest, hur de lever på varandra, hur de sakta men säkert börjar tvivla på att de kommer att överleva överfarten.

Utvandrarna är en stark och gripande berättelse om ett gäng modiga människor som gav sig av från allt de kände i hopp om att finna en bättre värld. Jag längtar efter att få sätta tänderna i nästa del.

betyg5

Andra böcker i serien

Utvandrarna

Invandrarna (recension)

Nybyggarna (recension)

Sista brevet till Sverige (recension)

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

luftslottet som sprängdes

Författare: Stieg Larsson
Serie: Millenium, #3
Förlag: Månpocket (2008)
Antal sidor: 703 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Trots att hon blivit skjuten i huvudet och levande begravd så är Lisbeth Salander ännu vid liv. Hon vårdas på Sahlgrenska, inte långt från mannen som försökt mörda henne. Men det är långt ifrån hennes enda problem. Starka krafter vill tysta henne en gång för alla. Mikael Blomkvist tvingas gräva i hennes dolda förflutna och kommer snart sanningen på spåret. Han skriver på ett avslöjande reportage som kommer att rentvå Lisbeth Salander och skaka Säpo i dess grundvalar. Äntligen kan Lisbeth Salander kanske få göra upp med sitt förflutna och rättvisan må segra.

Innan jag kör igång denna recension tänkte jag bara redogöra för min relation till Milleniumtrilogin. Hypen var som störst under min gymnasietid, men det kändes inte alls som min typ av böcker. Något jag minns väl att jag diskuterade med en klasskamrat på spanskan. Samma år gav min välvilliga pappa mig fyra kriminalromaner i julklapp, varav tre var, gissa, denna trilogi. Så jag bet ihop och lät dem ligga i ett par år, innan jag läste de två första med skaplig möda. Jag kom av mig eftersom jag lånade ut Luftslottet som sprängdes till pappa, som inte är så bra på att lämna igen saker alla gånger, så det var bara härom året som den återbördades till min hylla.

Det är säkert fyra-fem år sedan jag läste de två första, men nu tänkte jag att det skulle bli dags. Kanske har jag blivit snällare med åren, eller så är Luftslottet som sprängdes bättre skriven än de andra två, men det gick betydligt lättare att ta sig igenom denna. Kanske tilltalas jag av att större delen av handlingen handlar om att ge Lisbeth Salander upprättning mot det system som grovt har svikit henne. Jag sugs verkligen in i de bitar som har med Salanders förflutna och uppskattar att det här är mer en rättegångsthriller, som jag är lite svag för.

Men det finns saker som jag stör mig på med Luftslottet som sprängdes och det är hur omständligt detaljer Stieg Larsson är när han skriver. Att redigera en avliden författares böcker kanske är vanskligt, men det är å andra sidan inte fullt nödvändigt att i detalj berätta för läsaren vad karaktären gör från att den stiger upp till de kläder som den väljer att ta på sig till att den äter frukost. Detta ständiga beskrivande av folks frukostar!

I Luftslottet som sprängdes känns det också som om Mikael Blomkvist blir allt mer och mer en Gary Stu (en sorts onaturligt perfekt schablon som är en tunn stand-in för författaren själv.) Här får han av någon anledning alla kvinnorna och är så oerhört tilldragande.

Trots lite gnäll, och jag varnade dig; det här är inte alls min typ av böcker, så sögs jag in i Luftslottet som sprängdes. Jag är nästan, nästan lite ledsen att Larsson inte kommer skriva fler böcker. Det finns vissa trådar jag hade velat ha svar på.

ps. Nej, jag kommer inte läsa Lagercrantz fortsättning. Nej, bara nej, helt enkelt.

betyg3

Andra böcker i serien

Män som hatar kvinnor

Flickan som lekte med elden (kort omdöme)

Luftslottet som sprängdes

Gånglåt av Elin Olofsson

gånglåt

Författare: Elin Olofsson
Förlag: Månpocket (2016)
Antal sidor: 286 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Sonia ”Salida” Sallström är en känd sångerska och låtskrivare vars karriär är på upphällningen. Nu reser hon hem till den gamla släktgården i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. Med sig tar hon sin assistent Harpan, som blivit utlovad en semester i paradiset. Kvar på gården blev Sonias syster Gun-Britt, som driver servering och stuguthyrning för att rädda släktgården. Men mest av allt tycker hon att alla borde skärpa sig. Framförallt Sonia. På gården finns också Gun-Britts dotter Jenny, som har lovat att hjälpa mostern med boken men som hela tiden sneglar mot en av stugorna. Sommaren blir knappast som någon har tänkt sig.

Jag har aldrig tidigare läst något av Elin Olofsson, så när jag vann Gånglåt i en tävling blev jag väldigt glad. Det visar sig också att jag har missat ett verkligt fint författarskap. Från första till sista sidan sugs jag in i berättelsen. Det är inte en bok fylld av storslagna gester och överdriven dramatik, utan egentligen en ganska stillsam historia. Men under ytan sjuder det och bubblar av allt det som inte har blivit sagt eller gjort. Det som är för sent att göra något åt.

Relationerna ligger i centrum för Gånglåt. De trasiga relationerna. Det är kärlek som är komplicerad, uppblandad med förbittring och avund. Känslor av ensamhet och sorg. Av att ha blivit övergiven. Vad händer egentligen när åldrandet kommer ikapp en och en inte har hunnit med allt som en vill göra eller borde ha gjort? Känslorna som skildras är så starka att de går rakt in i mig som läsare och gör att det känns som om jag är där, som om jag upplever allt med karaktärerna.

I Gånglåt visar Olofsson också prov på att hon är en sann ordkonstnär. Det är inget blommigt språk som svävar ut till överdrifter, utan det är koncentrerat och väl avvägt. Liknelser används för att få största möjliga tyngd, som när Joakim ska konfrontera mamman Sonia och liknas vid en soldat och Sonia liknas vid fronten. Att kriget finns inom dem, mellan dem. Det är fantastiska formuleringar som känns och som jag skulle vilja spara på. Det finns många bra citat att hämta här.

Gånglåt är ett drabbande relationsdrama. Du bör inte missa den.

betyg5

Andra bokbloggare om Gånglåt

A Room of My OwnEli läser och skriver; Fiktiviteter; Lottens bokblogg; Lyrans Noblesser; och dagarna går

Death of a Salesman av Arthur Miller

death of a salesman

Författare: Arthur Miller
Förlag: Penguin Books (1989)
Antal sidor: 112 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket| Adlibris, Bokus, CDON

Willy Loman har arbetat som säljare i över 34 år. Nu när han är 60 år gammal börjar livet på vägarna tynga alltmer på honom, men när han ber om ett innesäljarjobb så kastas han åt sidan som om hans år av service inte betyder något. Utan en framtid att drömma om måste han möta det förflutnas besvikelser. Det tvingar honom att fatta ett avgörande beslut, men är det heroiskt eller bedrar han sig själv?

Death of a Salesman har funnits i min hylla hur länge som helst utan att jag har läst den, vilket är märkligt eftersom det är en tunn liten pjäs. Varje sommar har jag tänkt att jag ska ge den en chans. Kanske var det att jag såg filmen The Misfits, som Arthur Miller skrivit manus till, som gjorde att jag till sist tog tag i saken.

Death of a Salesman är en intensiv liten pjäs. Känslan är densamma som när en ser filmen: en mörk hopplöshet, udda karaktärer som har fastnat i omständigheter som de inte upplever att de kan ta sig ur och en livsstil som håller på att förändras eller att dö bort. Att vara säljare är inte samma sak som det var när huvudpersonen var ung och han har svårt att hantera tidens förändring. Liksom i The Misfits finns det också en längtan tillbaka till naturen och landet, till ett ”enklare” liv, vilket den äldste sonen Biff Loman får förkroppsliga.

I diskussionerna kring Death of a Salesman framhålls ofta att det rör sig om en besvikelse kring den amerikanska drömmen: att det går att arbeta sig upp från ingenting. Willy Loman och hans söner har sådana drömmar och förhoppningar, som aldrig införlivas eftersom de värderar fel saker. De sitter fast där de är tack vare självbedrägerier och genom pjäsens lopp konfronteras de med bilden av den de vill vara och vilka de faktisk är.

Men jag vill också framhålla att Death of a Salesman också är en skildring av en psykos. Hur en människa bryts ned och alla runt omkring honom ser att han inte mår bra, men ingen ingriper. Något som får förödande konsekvenser. Genom pjäsens lopp får Willy allt svårare att skilja mellan verklighet och vanföreställning. Det är en mörk historia, men psykologiskt välskildrad.

Death of a Salesman är långt ifrån munter läsning, men det är en intressant skildring av hur vad vi värdesätter i viss mån påverkar var vi kommer i livet.

betyg4

Summering av sommarläsningen

sommarläsning

I lördags gick vi i mål med Mias sommarläsningstävling. Som jag gissade sist så hade jag lyckats underskatta hur mycket jag skulle läsa, men att jag läste mer än väntat får väl ses som en bonus?

Lästa böcker

  1. Världskrig Z av Max Brooks. 416 sidor. Påbörjade den 20/6 och utläst den 22/6.
  2. Irakisk Kristus av Hassan Blasim. 193 sidor. Påbörjad den 18/6 och utläst den 22/6.
  3. Silvertronen av C. S. Lewis. 181 sidor. Påbörjad och utläst den 23/6.
  4. Chez Max av Jakob Arjouni. 159 sidor. Påbörjad den 24/6 och utläst den 25/6.
  5. Canada av Richard Ford. 515 sidor. Påbörjad den 26/6 och utläst den 30/6.
  6. Tisdagsklubben av Anna Fredriksson. 280 sidor. Påbörjad 30/6 och utläst den 1/7.
  7. Dränkt av Frida Andersson Johansson. 315 sidor. Påbörjad den 2/7 och utläst den 3/7.
  8. En sommar på luffen av Eli Åhman Owetz. 297 sidor. Påbörjad och utläst den 4/7.
  9. Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. 345 sidor. Påbörjad och utläst den 5/7.
  10. Det är inte jag, det är du av Mhairi McFarlane. 494 sidor. Påbörjad och utläst den 6/7.
  11. Väckelse av Stephen King. 406 sidor. Påbörjad och utläst den 7/7.
  12. Bad Feminist av Roxane Gay. 397 sidor. Påbörjad den 3/7 och utläst 7/7.
  13. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan. 412 sidor. Påbörjad den 7/7 och utläst den 8/7.
  14. Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna av William Joyce. 52 sidor. Påbörjad och utläst den 8/7.
  15. The Raven King av Maggie Stiefvater. 439 sidor. Påbörjad den 8/7 och utläst 9/7.
  16. The Coldest Girl in Coldtown av Holly Black. 419 sidor. Påbörjad den 9/7 och utläst 10/7.
  17. William Morris bok av Benjamin Lacombe. 32 sidor. Påbörjad och utläst 15/7.
  18. Fråga Mrs Walsh och andra berättelser av Marian Keyes. 270 sidor. Påbörjad den 29/6 och utläst den 16/7.
  19. Den sista striden av C. S. Lewis. 160 sidor. Påbörjad och utläst den 23 juli.
  20. Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij. 843 sidor. Påbörjad den 11 juli och utläst den 25 juli.
  21. Kings Rising av C. S. Pacat. 353 sidor. Påbörjad den 25 juli och utläst den 26 juli.
  22. Death of a Salesman av Arthur Miller. 112 sidor. Påbörjad och utläst den 27 juli.
  23. Gånglåt av Elin Olofsson. 286 sidor. Påbörjad den 28 juli och utläst den 29 juli.
  24. Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson. 703 sidor. Påbörjad den 30 juli och utläst den 1 augusti.
  25. Harry Potter and the Cursed Child av J. K. Rowling, Jack Thorne och John Tiffany. 343 sidor. Påbörjad den 1 augusti och utläst den 2 augusti.
  26. Utvandrarna av Vilhelm Moberg. 568 sidor. Påbörjad den 2 augusti och utläst den 5 augusti.
  27. Mörka platser av Gillian Flynn. 430 sidor. Påbörjad den 5 augusti och utläst den 8 augusti.
  28. Imprudence av Gail Carriger. 353 sidor. Påbörjad den 9 augusti och utläst den 11 augusti.
  29. Flickan med gåvorna av M. R. Carey. 390 sidor. Påbörjad den 12 augusti och utläst den 14 augusti.
  30. Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell. 446 sidor. Påbörjad den 14 augusti och utläst den 16 augusti.
  31. Mordet i prästgården av Agatha Christie. 297 sidor. Påbörjad den 17 augusti och utläst den 19 augusti.

Totalt har jag läst 31 böcker under perioden mellan den 20 juni och 20 augusti. Detta innebär att jag har läst 10 746 sidor. Jag är klart nöjd, även om jag gissade fel.

Bäst

sommarensbästa

sommarensbästa2

Sämst

sommarenssämsta