The Little Mermaid

Regissör: Blake Harris och Chris Bouchard
Manus: Blake Harris
Skådespelare: William Moseley, Poppy Drayton, Loreto Peralta
Produktionsår: 2018
Längd: 85 minuter

En gammal kvinna berättar för sina två barnbarn en saga om en sjöjungfru, som förälskade sig i en människoprins. En ondskefull trollkarl lurade henne att ge honom sin själ i utbyte mot möjligheten att leva på land, men hon förslavas under trollkarlen och tvingas bort från havet. De små flickorna tror inte på sagan, vilket får kvinnan att berätta om en flicka som en gång träffade en sjöjungfru. Reportern Cam har vårdnaden om sin niece, Elle, som lider av en mystisk sjukdom. När han får höra talas om människor som helats av sjöjungfruvatten reser han dit för att undersöka och avslöja bluffen, men snubblar över en livs levande sjöjungfru.

The Little Mermaid är en annorlunda tolkning av H. C. Andersens saga och tämligen fjärran från Disneys saga. Liksom i originalet får inte sjöjungfrun sin prins, men till skillnad från Andersens saga så upplöses hon inte till skum. Istället tvingas hon följa trollkarlen som har hennes själ och leva sitt odödliga liv som en cirkusattraktion. Vissa delar av tolkningen är nytänkande, men annars faller den gärna i klyschan av familjevänliga fantasyfilmer med halvdana specialeffekter och en tämligen tunn story.

Skådespelarna i The Little Mermaid gör vad de kan med materialet. En del överraskande större namn, som Shirley MacLaine, återfinns i rollistan. Jag gillar William Moseley i rollen som reportern Cam och tycker att Loreto Peralta som den sjukliga flickan Elle är charmerande. Poppy Drayton spelar sjöjungfrun och får väl inte så mycket att gör i filmen, då karaktären är underutvecklad. Romansen mellan henne och Cam känns dock malplacerad i en film som verkligen känns riktad till en yngre publik. Likaså känns stridsscenerna mot slutet också malplacerade.

The Little Mermaid är långt ifrån ett mästerverk, men kan nog tilltala en yngre publik och har sina charmiga stunder.