The Women in the Walls av Amy Lukavics

the women in the walls

Författare: Amy Lukavics
Förlag: Harlequin Teen (2017)
Antal sidor: 272 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

När Lucy Acosta var tre år dog hennes mor. Under uppväxten i den viktorianska herrgården mitt i skogen var hennes far avståndstagande och kall. Men hon hade sin kusin Margaret att utforska de mörka korridorerna med. Nu har Lucys moster Penelope, den enda mor hon någonsin har känt till, försvunnit spårlöst i skogen. Lucy är förstörd och ensam, då Margaret tillbringar allt större del av sin tid på vinden. Hon påstår att hon kan höra sin mamma viska till henne från inne i väggarna. Hos fadern finns inget emotionellt stöd att få när Lucy ser sin kusin sakta förlora vettet. Men när hon själv börjar höra röster, upptäcker Lucy en urgammal och dödlig hemlighet som har märkt kvinnorna i hennes familj i generationer.

När jag läser om Amy Lukavics författarskap, och recensioner av hennes böcker, så verkar hon vara den typen av författare som oftast har en bra grundidé som hon sedan inte riktigt klarar av att förvalta. På ytan är The Women in the Walls oerhört lockande med en idé som utlovar kalla kårar och sömnlösa nätter.

Dessvärre lever inte The Women in the Walls upp till sin potential. Karaktärsporträtten är ytliga. Bilden av den här överklassfamiljen är präglad av stereotyper: kvinnorna ska vara vackra, aldrig visa vad de känner, aldrig ha några brister. En bild som kväver Lucy, driver henne till självskadebeteende, men inte ens det är särskilt väl skildrat. Relationen mellan de två kusinerna förblir ytlig, vilket innebär att en stor del av Lucys motivation inte känns äkta.

Kanske skulle jag ha gillat The Women in the Walls bättre om det hade rört sig om en familjeförbannelse och hemsökelse. Nu valde Lukavics att gå Lovecraft-monsterrutten och slänger in en mängd äckliga detaljer mot slutet, som inte skrämmer mig det minsta utan gör att jag slår igen boken med en vag känsla av illamående. Mina exakta ord när jag hade läst ut den var; ”well, that was gross.”

The Women in the Walls låter som om den har potential att vara en utsökt krypande läskig historia, men slutar istället i äckelsplatter.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.