Idag gör jag mig redo för en heldag på universitetet med opponeringar och dylikt. Denna gång för B-uppsatsen. Om två veckor är det dags för kandidatuppsatsen och gissa om jag är nervös?
Innan jag åker tänkte jag ge mig i kast med veckans Top Ten Tuesday. Veckans tema är Ten Books I Feel Differently About After Time Has Passed (less love, more love, complicated feelings, indifference, thought it was great in a genre until you became more well read in that genre etc.)
Jag fick bara ihop sju denna vecka:
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt var en bok som på pappret var skriven för mig och därför tror jag att jag gav den alldeles för högt betyg. I efterhand känns det som en fyra hade varit mer rimligt än en femma.
Ru av Kim Thúy läste jag alldeles för nära inpå en bok av Julie Otsuka, vilket gjorde att jag jämförde dem orättvist. I efterhand inser jag att det var en väldigt bra bok, vilket inte speglades i betyget.
Min morbror trollkarlen av C. S. Lewis fick en fyra av mig eftersom jag blev så positivt överraskad. När jag läst fler delar i serien inser jag att jag nog var lite övergenerös. En stark trea hade varit lite mer rimligt.
Ung man med piano av Frank Conroy nämnde jag i förra veckan. Det här räknade jag länge som en favoritbok, men det lilla jag minns av det får mig att tro att jag skulle tycka att den var lite gubbsjuk idag. Jag vågar inte läsa om och se!
Two of Hearts av Kano Miyamoto mindes jag som en rätt bra manga. Sedan läste jag om den och insåg att den är smockfylld med våldtäkt och rape apology. Så nope.
Twilight av Stephenie Meyer läste jag när jag gick i gymnasiet och tyckte faktiskt rätt så bra om. Inte fantastisk, men det gick ned. Sedan har jag i efterhand börjat inse just hur hemska en del saker som Meyer har valt att fylla sina böcker med. (Och nej, att byta kön på karaktärerna förändrar inte det dysfunktionella i förhållandena.)
Wuthering Heights av Emily Brontë har jag läst två gånger. Första gången gillade jag den inte alls, men andra gången älskade jag den. Idag är det en av mina favoritklassiker.
The Casual Vacancy av J. K. Rowling gav jag ett lågt betyg därför att det var en bok som jag inte direkt tyckte om, men ju mer jag tänkte på den desto mer växte den och det blev faktiskt en av de bästa böckerna jag läste det året.
Det är lite farligt när man läser två riktigt bra böcker i rad, då tenderar man att underskatta den andra.
Det känns som om jag var riktigt orättvis mot Ru. Kim Thúy är ju en sådan makalös författare.
Låt vargarna komma gjorde ungefär samma resa för mig. Precis när jag hade läst ut den tänkte jag femma, men tack och lov så hann jag ändra det till en fyra innan det blev ”officiellt” eller vad man nu ska kalla det 🙂
Jag tror jag så gärna ville älska den att jag lurade mig själv lite. Mina känslor är rätt så svala inför den.
bra böcker vinner vid omläsning.
Visst gör de det 🙂
Jag har i och för sig inte läst speciellt många klassiker, men Svindlande höjder är en favorit hos mig också 🙂
Den är så himla bra 🙂
Jag fastnade en bit in i The Casual Vacancy och kom aldrig vidare, men det kanske är läge att ge den en chans till då.
Jag gillade den inte alls medan jag läste den, men efteråt så kände jag att personerna i boken var så fint tecknade (även om de sällan var sympatiska) och att den hade så mycket att säga. Det är en bok som har dröjt sig kvar hos mig.