Författare: Jean Genet Originaltitel: Notre-Dame-des-Fleurs Översättare: Nils Kjellström Förlag: Modernista (2014) Antal sidor: 255 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Hjälte och hjältinna i denna roman är Divine, och allting inleds med hennes död och begravning. Innan hon insjuknade och dog i lungsot så levde hon i en vindskupa med utsikt över Montmartres kyrkogård. Det var hit hon förde sina älskare från Paris undre värld; bland annat hallicken Mignon och mördaren Notre-Dame-des-Fleurs. Hon älskar, hon blir sviken, hon begår brott, hon åldras.
Tjuven och kärleken är Jean Genets debutroman. Det är alltid lika spännande att läsa en debutroman. I det här fallet blir det nog min favorit bland Genets romaner. Anledningen stavas Divine. Liksom alla Genets romanfigurer lever hon i den undre världen. Hennes levebröd är prostitution och stöld. Men det är något intagande över hennes personlighet som griper tag i mig. Författaren själv må vara förälskad i Mignon och Notre-Dame-des-Fleurs, men det är Divine som får mig att i närmast sträckläsa den här boken. Jag vill veta hur hon har gått från pojken Culafroy till den hon är idag och hur hon kom att hamna där boken började.
Genet skrev Tjuven och kärleken på brun papp som han förväntades göra påsar av medan han satt fängslad. Han är ständigt närvarande i texten: diskuterar sin egen fängelsetid medan han skriver om Divine och Mignon, och förklarar sina känslor inför sina fantasialster. Ibland vänder han sig direkt till läsaren: ibland för att rycka med oss, ibland för att ta avstånd från oss. Han försöker chockera, skaka om, ta oss med ned i hans värld där den kristna symboliken vänds upp och ned på. Förräderi och svekfullhet blir dygder. Feghet blir ett charmerande drag. Han är en knepig och inte alltid sympatisk författare, men hans verk är definitivt intressanta.
Tjuven och kärleken blir min favorit bland hans romaner. Nu ska vi se om jag ska ge mig i kast med hans pjäser så småningom.