Författare: Sven Nordqvist Illustratör: Sven Nordqvist Serie: Pettson & Findus, #7 Förlag: Opal (1994) Antal sidor: 129 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Julen närmar sig. Grannarnas barn har berättat för Findus om tomten. Nu ser han väldigt mycket fram emot julafton och vill att tomten ska besöka även honom. Pettson är rädd för att Findus ska bli mycket besviken när det inte kommer någon tomte. Borde det inte gå att konstruera en tomtemaskin? Projektet uppslukar Pettson, som visar sig vara mycket svårare än han hade väntat sig. Men till julafton är tomtemaskinen nästan klar. Fast så klart, den fungerar inte helt perfekt…
Tomtemaskinen skiljer sig en hel del gentemot Pettson får julbesök. Det är en mer avancerad berättelse med mycket mer text än den tidigare och fler sidospår i berättelsen att hålla reda på, vilket nog gör att den yngre läsaren får anstränga sig lite mer. För min egen del så uppskattar jag det, men fylls inte av samma känsla som när jag läste den tidigare boken. Kanske läste jag dem för tätt in på varandra? Eller så är det för att Tomtemaskinen började sitt liv som julkalender och senare blev bok, vilket gör att berättande känns mer episodiskt.
Pettson och Findus relation har utvecklats ytterligare i Tomtemaskinen, men också hur omvärlden uppfattar dem. Fortfarande känner jag mycket med karaktärerna. Här försöker Pettson ordna en fin överraskning åt Findus, men blir så uppslukad av projektet att han ofrivilligt ignorerar honom och får honom att må dåligt. Har vi inte alla gjort det någon gång – försökt ordna en överraskning, bara velat kunna säga det, men inte gör det för att inte förstöra det, och det blir lite pannkaka av det hela?
Jag upplever heller inte att illustrationerna i Tomtemaskinen är lika detaljerade som i den andra, även om detaljerna även finns här. Jag uppskattar så mycket med Sven Nordqvists konstnärskap: komposition, färgval och, som sagt, de små dolda detaljer som finns i så gott som varje bild. Kombinationen av text och bild gifter sig så väl för att skildra dessa två charmiga karaktärer.
Det är lite mer fart och fläkt i Tomtemaskinen. Som vanligt är det mycket som ska förberedas inför jul och Findus ska ”hjälpa” till, även om det inte alltid blir så bra. Det finns till och med en otäck scen i form av en mardröm. Tomtemaskinen bjuder inte på en endaste tråkig stund.
Och visst ger även Tomtemaskinen julstämning. Jag ska nog införa en tradition att läsa dessa varje år kring jul.
Jag läste precis denna bok (tror du kommenterade på min recension?), och gillade den mycket! Findus är en så härlig karaktär med sina försök att hjälpa till.
Findus är bra söt 🙂 Kunde inte hitta din recension, men det kan jag ha gjort.
Mysig bok!
Det är den allt 🙂
Pingback: Månadsrapport: December 2016 - C.R.M. Nilsson