Hur kommer det sig att förkylningar alltid kommer när en absolut inte har tid för dem? Jag satt redan igår och transkriberade med förkylningstungt huvud, och hoppades att det gick bra ändå. Idag blir det samma sak. Att göra en paus har jag inte tid med.
Men tisdag innebär också Top Ten Tuesday. Veckans tema är: Top Ten Bookworm Delights. Igår var jag arg tant, idag ska jag var tant som älskar hela världen men framförallt böcker. (Den här veckan gillar jag ordet ”tant”, så ni får ursäkta.)
Utan inbördes ordning:
Känslan av att öppna en helt nyinköpt bok för första gången. Då menar jag ny som i att du fortfarande känner doften av trycksvärtan, ryggen bjuder lite motstånd, sidorna är helt vita…
Känslan av att läsa en vältummad, märkbart älskat av den tidigare ägaren, bok. Helst en med lite gula sidor. Fast sidorna får låta bli att trilla ut, som de gjorde medan jag lästa Christine av Stephen King.
Att hitta spår av en tidigare ägare i en begagnad bok. Jag har hittat fotografier, bokmärker, ibland små lappar, och det gör mig orimligt förtjust. Konstigast är nog lottonumren jag hittade i Stephen Kings Staden som försvann.
Doften av böcker. Gamla, nya, bokdoften är lika härlig.
Den där känslan när du har letat efter en bok second hand jättelänge och du till sist hittar den. Jag får alltid lust att slå en kullerbytta och göra en segergest. (Hm, jag kanske bättrar på sanningen där en aning.) Men det är en så himla tillfredsställande känsla.
När du läser och älskar första delen i en serie som är avslutad. Det är bara att plöja på.
När du får höra att din favoritförfattare ska släppa en ny bok. Tålamodet är då spårlöst försvunnet.
När någon älskar en bok som du har rekommenderat dem. It gives me the warm and fuzzies, I tell ya.
Den skräckblandade förtjusningen när någon rekommenderar sin älskade favoritbok till mig. Tänk om jag inte gillar? Tänk om jag älskar? Tänk om vi bondar över att älska denna bok?
Spontana boksamtal i verkliga livet. Som när jag råkade hitta Outlander-böckerna på Myrorna och kvinnan bakom mig i kassan visade sig vara helt Gabaldon-frälst. Det gjorde mig så glad.
Spår av tidigare ägare är jag nog lite kluven till. Jag kan förstå charmen, men glad blir jag nog inte 😉
Nej, det är ju så. Jag kan bli vansinnig på folk som sitter och rättar fel i böcker, som de sedan lämnar bort till försäljning. Det stör mig.
Åh, det är lustigt det där att känslan av ny bok ger lika stor glädje som en sliten och tummad bok. Jag älskar båda varianterna. Spår efter tidigare läsare kan vara trevligt, förutom när det sitter små kråkor ( och annat odefinierbart gegg ) mellan sidorna i biblioteksböcker. 😉
Fläckar och klet är otrevligt. Men andra saker, som små dedikationer och sådant kan vara charmigt. Men lite sorgligt.
Just det, den punkten med att börja läsa en serie som redan är avslutad. Och man älskar den. En härlig känsla!
Ja, inget vänta mellan böcker, utan det är bara att köra på 🙂
Så kul tema den här veckan! Håller med på så många av dina punkter. Men minnen av tidigare ägare på böcker är jag också lite tveksam till. En dedikation är bara mysigt, men jag får ibland tag i böcker från tex biblioteket med en massa kommentarer i, driver mig till vansinne och tar fokus från läsningen. Eller när någon strukit under ord eller stycken, då sitter jag bara och fundera på varför de strukit under just det.
Jag kan gilla vissa kommentarer och understrykningar, men jag avskyr när folk sitter och rättar fel. Det stör min läsning.
Det är ju ibland så att man till och med råkar tjuta till när man hittar en eftersökt bok på second hand 🙂
Eller hur? Glädjen är så himla stor 🙂
Att vänta på en ny bok av sina favoritförfattare kan verkligen vara tålamodsprövande!
Absolut. Jag väntar just nu otåligt på manuset till Harry Potter and the Cursed Child som J. K. Rowling ska släppa i sommar. Hur jag ska klara mig till juli är lite svårt att förstå just nu…
Åh vilken härlig lista! Jag har hoppat över att delta på TTT det senaste för jag tycker det har varit lite trista ämnen men det här var ju roligt 🙂
Jo, det har inte varit de roligaste ämnena på sista tiden. Men det här var kul 🙂
Bra punkter! håller med om allt faktiskt. Men speciellt det här med att hitta spår av den förra ägaren. Det är riktigt kul. 🙂
Jag lånade en bok på bibblan om klosterliv (inför ett projekt. Inte för att jag vill bli nunna lol). I den boken fanns många roliga kommentarer skrivna i kanterna av nån tidigare låntagare. På ett ställe var det lite otydligt om författaren syftade på regler som bara gällde nunnor eller om de gällde för munkar också och då stod det jättestort skrivet i boken ”Men MUNKARNA DÅ?!?!?” Det lät så desperat och jag skrattade rakt ut XD
Haha, ja, kommentarer i marginalerna kan bjuda på skratt 🙂
Det kan bli så att en börjar fundera på historier kring de tidigare ägarna. Mitt exemplar av Den långa flykten innehåller en jättefin dedikation och personen som har gett bort boken älskar den tydligen. Det känns lite sorgligt då att den har hamnat på second hand. Vad hände? Tyckte personen inte om boken? Blev ett uppbrott så smärtsamt att den inte stod ut med några påminnelser?
håller med om mycket av detta. hitta länge eftersökta böcker på second-hand är oslagbart. gärna trevliga små anteckningar i kanten, men inte rättelser och understrykningar
Understrykningar kan jag gilla ibland, men rättelser stör bara.