Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka frågan hos The Broke and The Bookish denna vecka. Tio böcker som jag rekommenderar mest? Alltså, de jag tycker allra bäst om, eller de böcker jag jämnt försöker pracka på folk? Inte för att de är mutually exclusive…
Utan inbördes ordning:
1. Servant of the Bones av Anne Rice är en fristående bok som är en av mina favoriter av hennes. Det är dock inte så många andra som har läst den och eftersom jag tycker att den är helt fantastisk så vill jag ändra på det.
2. Susan Coopers The Dark is Rising Sequence är en bokserie på fem böcker som jag älskade som barn och älskar idag. Gillar man keltisk mytologi och fantasy som utspelar sig i vår värld, borde man ge dessa en chans.
3. Harry Potter! Harry Potter är nog det som riktigt väckte min läslust som barndom och är något som har definierat den och min ungdomstid. Det blev så tomt när det inte fanns någon mer Harry Potterbok att vänta på.
4. Dödsritten av Maggie Stiefvater är en väldigt färsk läsupplevelse, men det är också en ny favorit som jag varmt rekommenderar.
5. Kafka på stranden av Haruki Murakami är en väldigt märklig, men oerhört bra bok.
6. En man som heter Ove av Fredrik Backman fick mig att skratta så att jag grät och sedan grät jag av helt andra anledningar.
7. The God Eaters av Jesse Hajicek är egenpublicerad fantasy som är mycket bra och spännande. Gudar och revolvermän – låter det inte spännande?
8. Goda omen av Terry Pratchett och Neil Gaiman gjorde att jag skrattade så mycket på tåget att mina medpassagerare flydde kupén. Väldigt underhållande.
9. Collected Poems 1909-1962 av T. S. Eliot är en bok jag har läst om och om igen. Jag älskar verkligen hans poesi.
10. Anne Rice Cry to Heaven är en lysande berättelse om musik, svek och hämnd.
Kul att du har 2 Anne Rice. Har de första 4 böckerna i hyllan i serien med Interview with a Vampire. Men olästa, får kanske ta tag i det där…
Anne Rice är en av mina absoluta favoritförfattare 🙂
Den där Ove ska jag läsa om så småningom.
Hoppas du kommer tycka om honom 🙂
En man som heter Ove tjatar jag alldeles för mycket och ger gärna bort i present så fort tillfälle ges, den är ju så lätt att missa om man bara ska gå efter baksidestexten..
Kul att du nämner Dödsritten, för bara någon dag sedan läste jag en recension på någon bokblogg av någon som knappt kunde ta sig igenom den 😛
En man som heter Ove är så himla bra 🙂
Jo, jag läste nog också den recensionen och höll definitivt inte med. Jag slukade boken med hull och hår.