Författare: Harry Martinson
Förlag: Litteraturfrämjandet (1988)
Antal sidor: 243 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Bolle har alltid känt ett behov av att förflytta sig. Det är det som driver honom till ett liv på luffen. Läsaren får följa hans vandringar genom ett Sverige som håller på att förändras fundamentalt i och med industrialiseringen. Bolle möter en mängd olika luffare, vars berättelser och erfarenheter ger oss luffarnas hela värld: de ändlösa grusvägarna genom tät barrskog och de leende insjöarna som erbjuder svalka åt fötterna, konsten att tigga utan att provocera, de bofastas instinktiva rädsla, de fruktade ridande poliserna och straffarbetet i Bergen, tadlarna men också folket i mildgårdarna.
Vägen till Klockrike har en viktig roll i Eli Owetz Åmans En sommar på luffen, en sommarläsningsbok som gjorde stort intryck på mig. Det är dessutom en svensk klassiker man bör ha läst. Trots att Harry Martinsons lyrik inte har imponerat på mig, blev jag väldigt glad när jag ramlade över denna under en secondhandrunda.
Intrycket som Vägen till Klockrike är kluvet. Språket är ofta vackert och beskrivningarna av Sverige gör att man längtar efter att utforska landet i maklig takt. Det finns en del klokt skrivet om hur vi behandlar andra människor. Samtidigt blir det ibland pretentiöst och lite väl högtravande. Boken romantiserar också fattigdom. Luffaren beskrivs som den ende verkligt fria människan när industrialiseringen börjar ruta in människans tillvaro. Umbärandet och lidandet slätas över. Detta står i kontrast med Moa Martinsons mer realistiska skildring av fattigdom i sin trilogi om Mia.
Bolle sägs vara huvudpersonen i Vägen till Klockrike, men runt honom vävs en väv av andra luffares berättelser och anekdoter för att Martinson ska kunna rikta sin kritik mot det Sverige han ser växa fram. På slutet urartar dock berättelsen något med involvering av utomjordingar och livet efter detta på andra planeter.
Vägen till Klockrike är en bok jag känner mig kluven till. Dels vacker och filosofisk, dels pretentiöst och överdrivet romantiserande.
