Författare: Marlen Haushoffer Originaltitel: Die Wand Översättning: Rebecca Lindskog Förlag: Bokförlaget Thorén Lindskog (2014) Antal sidor: 255 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Den namnlösa berättaren i Väggen följer med sin kusin och hennes man upp till deras jaktstuga i bergen. Paret tar sig en tur in till byn och lämnar henne kvar i stugan. På morgonen har de ännu inte återvänt. När hon ger sig av för att söka efter dem upptäcker hon att en vägg har uppstått mellan henne och omvärlden. Alla levande varelser utanför väggen tycks vara döda.
Väggen är en bok som jag har varit nyfiken på under en längre tid. När vi drog till Europa i Lyrans Jorden runt-utmaning var det självklart att jag skulle göra slag i saken och läsa den till sist. Själva idén med att vara den enda människan kvar, avskärmad från omvärlden av en vägg, är så djupt obehaglig. Boken i sig har bitit sig fast i mig på ett sätt som gör den svår att sluta tänka på.
Egentligen är Väggen en ganska stillsam bok. Snudd på repetitiv. Kvinnan skapar sina rutiner för jordbruk och livet, som upprepas under de efterkommande åren. Men samtidigt sjuder det mellan raderna. Funderingarna kring vad som har hänt, om hon kommer bli räddad, om hon verkligen är den enda kvar och när detta slutar bli viktigt. När livet är viktigare än dessa funderingar. Kvinnans psykologiska utveckling genom boken är så subtilt och realistiskt skildrat. Allting skrivet med ett enkelt, men poetiskt, språk.
Väggen riktar en viss kritik mot ett samhälle som lever ständigt på språng, som aldrig stannar upp, som uppehåller sig vid oviktiga saker. Ju mer distans kvinnan får till sitt tidigare liv, desto mer börjar hon ifrågasätta det. Varför har hon spenderat så mycket tid med att vara missnöjd med sin kropp, när hennes kropp är så kapabel att åstadkomma saker? Många av de saker som förföljde henne i vardagen tycks så löjliga nu.
Istället kastar hon sig in i livet som jordbrukare. Det enkla livet att arbeta för överlevnad och ta saker som de kommer gör att hon känner sig lugnare och mer harmonisk i den absurda situationen. Hon når ett slags frid. Hennes överlevnad är bara viktig så länge som hon har sina djur att ta hand om. De blir hennes livskamrater, hennes stöd i livet, samtidigt som hon är medveten om deras korta livslängd.
Väggen erbjuder inte himlastormande action, men det är en bok som verkligen biter sig fast och som jag måste återvända till gång på gång i tankarna.
Andra bokbloggare om Väggen
Bokhuset; Bokhyllan; Feministbiblioteket; Fiktiviteter; Lyrans Noblesser; och dagarna går
Jag vet inte riktigt varför men jag tycks inte kunna avsluta de böcker jag börjar läsa sh.st/AoUVo
Du kanske inte har hittat rätt bok?
Jag har en kollega som tycker mycket om den här boken och efter att hon pratat så varmt om den har jag blivit väldigt sugen på att läsa den.
Jag tror verkligen att du ska gilla den. Flera gånger medan jag läste den tänkte jag att jag tror att det här är en bok som Vargnatt skulle gilla 🙂
Jag tyckte det var intressant att läsa om hennes utveckling, men tyckte boken som helhet var lite seg…
Jag tänkte flera gånger att jag borde tycka att den var seg, men det gjorde jag inte. Egentligen kan jag inte sätta fingret på varför, men jag ville bara fortsätta läsa…
Den här har legat på min nyfiken-på-lista ända sedan jag hörde talas om den första gången. Vi får se om den någon gång flyttar över till min vill-ha-lista 🙂
Jag tyckte den var riktigt bra och att den är helt klart läsvärd 🙂
Får många tips på din blogg idag! Hörde om denna för länge sen och blev nyfiken men hade glömt den lite. Men idag dök den upp på två bloggar så det är nog ett tecken. 😉 Får införskaffa den med snart! 🙂
Ja, vi är några stycken som har läst den inom ramen för en utmaning 🙂 Den är helt klart läsvärd.
Pingback: Månadsrapport: Maj 2016 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Eli läser och skriver | Väggen
Pingback: Veckans skörd #142 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Kaousutmaningen: Slutsummeringen - C.R.M. Nilsson