Författare: Mia Öström Förlag: Gilla Böcker (2017) Antal sidor: 207 sidor Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket! Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Det är kallt och tyst i rymden. Där har Jonna befunnit sig i snart ett år nu. Ända sedan beskedet kom om att hennes storebror Johan begick självmord. Nu är det tydligen dags att gå vidare. Föräldrarna vill göra om Johans rum till ett arbetsrum. Men det berör inte Jonna. Hon svävar högt ovanför, så långt bort hon kan komma, samtidigt som hon vandrar runt på marken. Alltid iklädd en av Johans tröjor. I tröjfickan hittar hon en lapp, en lapp som kommer leda henne ut på en resa norröver i landet likt de gamla skattjakter som Johan brukade ordna för henne.
Vakuum kom som en överraskning från förlaget. Det är Mia Öströms andra bok för ungdomar och den tacklar ett svårt ämne. Det här att bli lämnad ensam kvar efter att en närstående har tagit sitt eget liv. Något som författaren själv har erfarenhet av, enligt pressmeddelandet, då hennes storebror likt Jonnas begick självmord.
Jonnas tankar i Vakuum skär genom märg och ben. Det är så mycket smärta, så mycket frågor. Vad var det som fick Johan att göra det han gjorde? Vad hade han egentligen för hemligheter för henne? Hur väl kände hon honom? Sökandet efter svar driver henne till att handla egoistiskt, att sticka iväg utan en tanke på hur det påverkar dem som hon lämnar bakom sig. Sorgen beskrivs naket och ärligt, rå i sin själviskhet och begriplig i sitt djup. När du sörjer, särskilt som lite smått egoistisk tonåring, är du inte alltid en trevlig människa.
Vakuum skildrar väl den avtrubbning och likgiltighet som Jonna känner för sin omgivning. Det är först när hon lämnar den välbekanta miljön, kommer upp i norr, som hon börjar vakna till. Ett uppvaknande som både känns och innehåller den del som jag har svårast för. Jag tycker nämligen Vakuum tappar lite däruppe. Det skaver att det kommer in en kille i hennes liv som gör att allt blir bättre, även om Öström inte gör det till uttalat romantiskt. Läkningen går inte helt oproblematiskt, men fyller läsaren med hopp. Allt skrivet på ett enkelt och rakt språk som förstärker effekten av Jonnas känslor.
Vakuum är en fin skildring av sorg och att försöka hitta svar i mörkret, och om att sakta läka.
Pingback: Månadsrapport: Juli 2017 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson
Jag är så himla sugen på denna – och omslaget är så fint!
Berättelsen är fin, den med 🙂
Pingback: Eli läser och skriver | Sorgen, svärtan, vakuumet