Vem är rädd för Virginia Woolf? av Edward Albee

Författare: Edward Albee
Originaltitel: Who’s Afraid of Virginia Woolf?
Översättning: Sven Barthel
Förlag: Modernista (2017)
Antal sidor: 126 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Makarna George och Martha är involverade i det sociala livet på det universitet där George undervisar och där Marthas far är rektor. Under en sådan tillställning träffar de Nick, en ny lärare vid universitetet, och hans hustru Grynet. De bjuder hem dessa halvfrämlingar till sig. Natten som de tillsammans kommer uppleva är något de sent ska glömma. En natt brinnande av oförglömliga smädelser och livsfarliga lekar. Inget av paren kommer vara detsamma när natten är till ända.

Vem är rädd för Virginia Woolf? är en klassisk teaterpjäs som jag länge har varit nyfiken på, egentligen utan att riktigt veta vad den handlar om. Det är en mycket amerikansk text där de frispråkiga antydningarna till sex (fast jag tycker ”vänd på värdinnan” är en ganska usel översättning av ”hump the hostess”, eller är det något slags gammaldags slang som jag inte begriper?) som chockade den tidens publik. Makarna dräper varandra med ord. Det är ingen snäll pjäs, men den är stundtals riktigt rolig och den behåller ständigt min uppmärksamhet.

Dock känns det ofta som om Vem är rädd för Virginia Woolf? går över gränsen. Det blir inte riktigt roligt, utan känns som om det blir för mycket. Med skickliga skådespelare på scen kanske det känns annorlunda. Men fram emot slutet griper dramat tag i mig. När det sakta börja gå upp för mig vilka George och Martha verkligen är, vad som ligger bakom konflikterna i deras äktenskap, börjar dramat gripa tag i mig. Slutets stillsamhet blir nästan våldsamt i jämförelse med allt som tidigare har skett. Plötsligt väcker karaktärerna min sympati på ett sätt som de inte gjort tidigare. Känslan som dröjer sig kvar kommer att stanna hos mig länge.

Visserligen tror jag att Vem är rädd för Virginia Woolf? gör sig bättre på scen eller film, men jag är riktigt glad över att ha läst denna pjäs. Stämningen på slutet är oförglömlig.