Författare: Helen Macdonald
Förlag: Penguin Random House (2021)
Antal sidor: 272 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Vesper Flights består av 41 olika essäer. I dessa behandlar Helen Macdonald människans roll till naturen. Djur har inte satts till världen för att lära människor saker, men det har de alltid gjort och det mesta har varit sådant som vi tror oss veta om oss själva. Här för Helen Macdonald samman några av sina mest älskade skriverier tillsammans med nya verk. Ämnena rör sig mellan huvudvärk, att fånga svanar, att leta svamp, 1900-talsspioner, om skyskrapor, fågelbon och vildsvin och svårigheterna med att hantera strutsar.
Vi läste Vesper Flights i min bokcirkel på temat ”en bok av en författare du läste förra året.” En av mina kamrater lade fram den som förslag eftersom vi hade läst H som i hök av Helen Macdonald förra året.
Det som griper tag med Helen Macdonalds författarskap är hennes relation till djur och natur. Hon har helt enkelt ett annat sätt att se på världen. Språket som hon använder sig av i Vesper Flights är så vackert, så avvägt, att det ger oss en glimt in i den värld hon ser. Och det är den största behållningen med boken: skildringarna av naturen och hennes alldeles särskilda sätt att se på den.
Helen Macdonald är också som bäst i skärningen mellan naturbetraktelse och politik. I Vesper Flights blandas betraktelser av naturen med klimatkrisens konsekvenser. Eller hur man använder djur och natur för att driva upp en nationalistisk stämning och skapa vad som är ”engelskt.” Hon är mycket skarp och läsvärd.
Men Vesper Flights består av 41 essäer. Det är en aning för många. Långt ifrån allt är minnesvärt och skarpsynt. För varje essä som bränner sig fast (som den om studenten, eller de migrerande fåglarna som lockas vilse av skyskrapornas förledande ljus och dör på vägen) finns det flera som går läsaren förbi.
Vesper Flights är ändå en läsvärd, om än ojämn, essäsamling om människans relation till naturen.
