Vinterfjäril av Zinat Pirzadeh

Omslagsbild Vinterfjäril av Zinat Pirzadeh

Författare: Zinat Pirzadeh
Förlag: Piratförlaget (2020)
Antal sidor: 361 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Shirin har fattat ett beslut: för sin lilla dotters skull ska hon lämna sin man, som härjad av kriget och missbruk blivit till det största hotet mot sin familj. Till sin hjälp har hon sin älskade mormor, en sofistikerad kvinna som dyrkades av sin man och som rest världen runt. Hon anser att dotterdottern till varje pris förtjänar sin frihet. Men flykten från Iran blir allt annat än enkel. När Shirin är tillbaka i huvudstaden på ruta ett, känns läget hopplöst. Men nya färgstarka bekantskaper öppnar nya dörrar. Det finns en väg ut, men den vägen går genom helvetet.

2013 läste jag och förtrollades av Zinat Pirzadehs debutroman Fjäril i koppel. Efter det längtade jag otåligt i några år på en uppföljare, tills hoppet dog och jag gav upp om att få veta hur det skulle gå för Shirin. Därför var vi nog många som blev väldigt överraskade (och glada) när nyheten dök upp om att Vinterfjäril skulle släppas. När jag fick syn på den i skyltfönstret till en lokal boklåda var jag tvungen att sticka in näsan och köpa den.

Men innan jag kunde börja läsa Vinterfjäril var jag tvungen att läsa om den första boken, vilket var till denna boks nackdel. När man läser dem rygg till rygg känns denna repetitivt. Den återberättar många saker som hände i den första boken, men ibland med en vinkling som gör att allting känns skevt. Inte riktigt som det skildrades första gången.

Vad som gör att jag tycker om de här böckerna är Pirzadehs nyanserade skildring av Iran. Hon skildrar de riktigt dåliga sidorna, men också de sidor som gör att man kan längta efter att besöka landet igen. Jag tror att Vinterfjäril speglar lite en iransk berättartradition, med sitt virrvarr av sidohistorier och där det övernaturliga självklart finns närvarande.

Även om jag inte tyckte att Vinterfjäril var lika bra som den första boken, så är det en bok som verkligen för mig med till den tidens Iran och får mig att känna som att jag vandrar vid Shirins sida. Jag ser fram emot att läsa Fjäril Fenix när den kommer ut.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.