Wayward Son av Rainbow Rowell

Omslagsbild Wayward Son

Författare: Rainbow Rowell
Illustratör: Kevin Anka
Serie: Simon Snow, #2
Förlag: Macmillan (2019)
Antal sidor: 356 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Det var meningen att berättelsen skulle vara över. Simon Snow har gjort allt det han skulle. Besegrat skurken. Vunnit kriget. Till och med blivit förälskad. Nu kommer väl ”lycklig i alla sina dagar”? Så varför kan inte Simon Snow lämna soffan? Enligt hans bästa vän behöver han ett miljöombyte. Det är på så vis Simon, Penny och Baz hamnar på den amerikanska kontinenten i en veteranbil. Självfallet hamnar de i trubbel. (Drakar, vampyrer, skunkhövdade saker med hagelgevär.) De åker vilse, så vilse att de undrar om de visste vart de skulle från första början…

I Wayward Son för Rainbow Rowell med oss till sällan utforskat territorium: vad händer med hjälten efter att han har fullfyllt sitt öde? Lever han lyckliga i alla sina dagar eller inte? Berättelsen börjar med att Simon Snow känner sig nedslagen. Relationen till Baz går på sparlåga, utan att någon av idioterna vet hur de ska närma sig den andra. Mer än en gång vill jag slå deras tjocka skallar ihop så att de tar sig samman.

Ahem. Det är väl mitt största problem med Wayward Son: jag hade förväntat mig att få se deras relation utvecklas. Istället känns det som om vi står och trampar på samma ställe som vi gjorde i Carry On. Eller tagit ett gigantiskt kliv bak till ruta 1. Men Rowell skildrar väl Simons pågående depression och känsla av att inte länge duga, medan Baz känner sig utestängd och osäker på vad som pågår. Det är Baz jag känner mest för, särskilt när han träffar andra vampyrer och får lära sig vad det innebär mer. Mitt hjärta går i kras när det känns som om han äntligen har hittat hem, vad det innebär att vara han själv.

Wayward Son är mörkare i tonen än sin föregångare. Alla karaktärer kämpar med vad det innebär att bli vuxen. Dock upplever jag att det finns ett problem i tempot. Det är mycket högt. Ibland kunde Rowell ha behövt sakta ned lite, landa i händelserna, för att ge största möjliga känslomässiga inverkan. Som det är nu är det en bra bok, men den når inte fram till sin föregångares potential. Även om jag fortfarande är förtjust hur flamsig magin i den här världen; ordspråk och sångtexter, och den viktiga koppling till det levande språket som finns…

Wayward Son är en underhållande bok och ett kärt återseende med de här karaktärerna, men når kanske inte hela vägen fram.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

Carry On (recension)

Wayward Son

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Wayward Son av Rainbow Rowell

  1. Pingback: Månadsrapport: November 2019 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.