Författare: Mike Chen
Förlag: Mira Books (2021)
Antal sidor: 368 sidor
Recensionsexemplar: Nej
För några månader sedan, vaknade Jamie upp i en lägenhet utan några minnen av sitt tidigare liv. Snart upptäckte han att han kan läsa och sudda ut andra människors tankar. En förmåga han använder för att råna banker så att han kan köpa kaffe, kattmat och planera för en flytt till soligare trakter. Zoe har en liknande historia, men hon söker aktivt efter sitt förflutna. Hon använder sin styrka och snabbhet för att bekämpa brottslighet… och leverera mat. De två borde vara fiender, men snart upptäcker de att deras förflutna hänger samman. När de börjar nysta i saken, upptäcker de att de skulle kunna bli goda vänner. Om inte hemligheterna tar livet av dem först.
We Could Be Heroes släpptes förra året och väckte direkt min uppmärksamhet. Jag tyckte att den verkade vara en unik tolkning av superhjältetraditionen. Eftersom jag gillar superhjältar, som ni nog har märkt, ville jag definitivt läsa den.
Till en början blev jag väldigt förtjust i We Could Be Heroes. Anledningen stavas Jamie. Han är en alldeles underbar, nördig karaktär med en udda katt. Han älskar böcker. Vad finns inte att charmas av? Dessvärre kan jag inte säga detsamma om Zoe. Det brukar cirkulera en bild på sociala medier om böcker som skrivs ur flera synvinklar, där man älskar boken bortsett från en karaktärs synvinkel som man i närmast genomlider. Så är fallet med den här boken. Zoe ska framstå som charmigt trasig, lätt att tycka om sin tragik, men nah, just not feelin’ it.
På det hela är dock We Could Be Heroes en charmig, fartfylld bok som det är lätt att sträckläsa. Intrigen, och antagonistens motiv, kan kännas lite lätt krystade. På det hela kan jag inte låta bli att känna att den här boken hade en massa potential, som Mike Chen lät glida ur sina händer.
Men letar du inte efter nästa stora läsupplevelse, utan vill ha ett spännande superhjälteäventyr med vänskap mot alla odds, då tycker jag definitivt att du ska läsa We Could Be Heroes.
