essays | notemeetsletter | skrivpuff | misc | challenge fic | site info
|
En vänlig själ De var främlingar för varandra. Ändå var de på väg, efter sitt första möte i skolans datasal, ”till ett kafé som låg just runt hörnet”. Erik frågade inte varför de inte kunde fika i skolans kafé, som han visste exakt var det låg. Istället lät han sig bli ivägsläpad till hennes rödbruna skåp för att hon skulle kunna hämta sin jacka. Om nu kaféet låg bara runt hörnet, dög hans grå munkjacka alldeles utmärkt. Fast han var tvungen att erkänna att det var kallt och han förstod att hon hade bråttom. Men han hade inte fullt lika bråttom (eller snarare så vägrade han låta sig skyndas). Hon tvingades sakta ned för att gå vid sidan av honom. De måste vara en underlig syn: en söt flicka tillsammans med en man som såg ut som han knappt visste vad en kam var. Dessutom gick han nästan lika underligt som han satt och hade fruktansvärd hållning. Hans skuldror rörde sig i takt med att han gick, likt en panter som gick på jakt. Han såg hur besvärad, men smickrad, hon blev av blickar som främlingar gav henne. Han kände till hennes typ: de var dem som ansetts vara fula i hela sitt liv, tills de helt plötsligt, utan större anledning, ansågs vara attraktiva. De visste aldrig hur de skulle hantera det. Hon log mot de dem mötte, med bara en viss tveksamhet till leendet. I nästa stund dog det bort, när hon fick syn på något på marken. En blodig massa av fjädrar och inälvor utspridda över kullerstensgata. Hon vacklade till och rusade in i en smal sidogränd. Hon hulkade och kräktes till sist under en skylt som deklarerade att en dansstudio låg där. Stanken var sur och han ville inte gå närmre, eftersom han kände kväljningarna långt bak i halsen. Han visste inte hur han skulle trösta henne, men strök försiktigt bort håret från hennes panna och hjälpte henne upp. Han måste ha gjort något rätt eftersom hon log strålande mot honom. |
Copyright C.R.M. Nilsson 2010