Författare: Stephen King Förlag: Hodder & Stoughton (2011) Antal sidor: 740 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Engelskaläraren Jake Epping blir år 2011 lämnad av sin fru på grund av sina emotionella begränsningar. I efterdyningarna blir han uppringd av Al, mannen som driver hans favoritrestaurang Al’s Diner. Al har över natten blivit svårt sjuk och drar nu in Jakei en storslagen plan: att resa tillbaka i tiden och förhindra mordet på John F. Kennedy. Jake låter sig bli övertalad. Helt plötsligt befinner han sig i 1958 och har en ny värld att anpassa sig till. Dessutom är det fem år kvar tills mordet kommer att begås och han måste hitta Lee Harvey Oswald. Därtill måste han tampas med ett förflutet som inte vill låta sig ändras.
I princip har jag varit sugen på att läsa 11.22.63 sedan den kom ut, svajig relation till Stephen King till trots. Nu när jag håller på att återupptäcka honom och när tv-serien snart har premiär (den 11 april på Fox) känns det som om det är läge att läsa den. Vilken bok det är sedan!
De historiska miljöerna i 11.22.63 är oerhört väl skildrade. Det känns verkligen som att färdas bakåt i tiden, som om de delarna av boken är skriven under den tidsperioden men med Kings omisskännliga röst. Jake är lite smått vilsen i den nya tiden och det uppstår krockar som ökar känslan för realism. Den moderne mannen reagerar på rasism, antisemitism och de snäva könsrollerna som begränsar och skuldbelägger kvinnor. Att Jake sedan står för en del anakronismer och tal i beteende gör bara sitt till för att bidra till realismen.
Karaktärerna, sedan. Tidigare har jag tyckte att King, med några få spektakulära undantag, har varit rätt så dålig på att skriva kvinnliga karaktärer. I 11.22.63 visar han att han mycket väl kan göra det och göra det bra. Mimi är underbar. Sadie Dunhill blir jag nästan lika förälskad i som Jake själv. Deras framväxande relation är varmt och innerligt skildrad på ett sätt som verkligen har berört mig. King kan ju faktiskt skriva kärlekshistorier. Karaktärerna och relationerna är nog det som lever kvar starkast hos mig efter att ha läst 11.22.63.
Att det förflutna självt är nästan en karaktär gör det hela mycket intressant. Det motsätter sig varje försök att bli förändrat och är i närmast den största antagonisten genom boken. Överlag är funderingarna kring tidsresan något av de största behållningarna med 11.22.63: vad bör vi ändra? Bör vi ändra på något? Och vad händer om vi faktiskt ändrar på saker och ting? Konsekvenserna kan bli ödeläggande. Helheten blir mycket spännande och jag kan knappt bärga mig tills jag får slå mig ned med boken igen.
11.22.63 är dock inte befriad från sega partier. Partier där allt står och stampar och väntar på upplösningen, på konfrontationen mellan Jake Epping och Lee Harvey Oswald. Det blir lite för mycket smygande och spionerande. Ibland känns det som om redaktören kunde ha gått hårdare fram och tvingat King att klippa bort en hel del material.
Men på det stora hela är 11.22.63 en underbar och spännande roman som suger mig in från första till sista sidan. Särskilt fram emot slutet bara måste jag sträckläsa.
Andra bokbloggare om 11.22.63
Beroende av böcker; Bokdamen; Bokföring enligt Monika; Dark Places; Det mörka tornet; Lottens bokblogg; PocketBlogg.Se; Skrivande
Åh vad lättad (och glad) jag blir över att du gillade den 🙂 Vi verkar ha tyckt ungefär samma, men jag kunde inte låta bli att ge den en femma 😉
Jag tyckte väldigt mycket om den 🙂 Det är lite en bok som dröjer sig kvar. Jag ser fram emot tv-serien, men misstänker att de har gjort om den till mer skräck och att det kanske blir lite pannkaka av det hela.
Jag var lite mer tveksam än du, men det fanns en hel del kvaliteter!
För mig övervann kvaliteterna det som jag upplevde som tveksamt 🙂
Denna står och väntar i bokhyllan. Har höga förväntningar på den så jag hoppas att den är bra.
Hoppas du kommer att gilla den 🙂
Kan hålla med om att den borde redigerats ner. Tyckte om den ett bra tag, men i slutändan blev den för lång och seg. Hjälpte väl inte att jag lyssnade på den som ljudbok – många timmar blev det….
Jag skulle aldrig mäkta med att lyssna på den. Det är den alldeles för lång för. Ofta tycker jag dock med King, och egentligen med Diana Gabaldon, att redaktörerna borde vara striktare med dem och verkligen få den att kapa allt som är oväsentligt för storyn.
Pingback: Kaosutmaning 2016 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Topp 11 böcker jag har läst hittills i år - C.R.M. Nilsson
Pingback: 11.22.63 är nog årets största besvikelse - C.R.M. Nilsson
Jag bestämde mig – tror jag – idag för att jag ska läsa denna för Bokutmaningen 2016 och för en ruta i BOTNS-bingon. Kul att läsa att du tyckte om den!
Den är riktigt bra 🙂