Författare: Lina Arvidsson
Förlag: Konsai förlag (2020)
Antal sidor: 104 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Aldrig ensam är en kort novellsamling, som består av enbart tre noveller. Trots sin ringa längd lyckas Lina Arvidsson ge prov på en psykologisk skärpa och förmåga att ta vardagsfyllda situationer och förvandla dem till skräckfyllda mardrömmar. Är det enbart i karaktärernas huvud? Eller sker det faktiskt något övernaturligt? Det obehagliga ligger kanske i att aldrig riktigt vara säker på hur det förhåller sig. För mycket av det här skulle kunna drabba vem som helst av oss, tills vi når det där ögonblicket när vi inte riktigt vet om det är psykologiskt eller övernaturligt.
I den inledande novellen En annan dag får vi möta Jessica, som lever ett isolerat liv. Just nu är hon ensam med katten i lägenheten. Hon har blåmärken, men den här gången bad han inte om ursäkt. Det skrämmer henne. Kanske är det vad som kan få henne att till sist lämna honom. Under denna dag får vi se hur hon börjar bygga upp en flyktplan. På sitt korta sidantal bjuder denna novell på ett realistiskt porträtt av fysisk och psykologisk misshandel och hur förövaren isolerar sitt offer. Men också hur svårt det faktiskt är att lämna.
Nästa novell är den jag personligen tycker är mest otäck: Befruktan. Siri vet till en början inte om att hon är gravid, men snart faller alla pusselbitar på plats. Det tycks vara nästa naturliga steg. Alla andra blir jätteglada, men ju längre graviditeten fortskrider desto mer övertygad blir Siri om att det är något fel på hennes barn. Graviditeter är något i närmast mytomspunnet i vår samtid, vilket också gör dem till tacksamma områden för skräck. En smygande känsla av att något är fel, att det som växer inom en inte är ett barn utan än parasit, gör att man sitter som på nålar genom denna novell.
Den sista novellen, Släpp ut mig, är det svagaste kortet i samlingen. Henry har blivit arbetslös, samtidigt som fruns karriär tagit fart. Samtidigt som hennes karriär stiger, blir hon alltmer missnöjd med Henry. Han måste gå ner i vikt och börja träna. Inte är hon nöjd trots att han installerar de där speglarna hon vill ha. Speglarna som kommer att hemsöka honom. Det här är en mer klassisk skräckhistoria som spelar på ett hot utifrån. Saker som skymtar i speglar, en spegelbild som inte gör riktigt som den ska, sådant som man har sett och läst förut. Stämningen blir inte lika välunderbyggd som i de tidigare novellerna.
Den här bokens titel blir självklar när man har läst alla tre novellerna. En ständig närvaro, ett foster, en spegel – aldrig ensam, med andra ord. Karaktärerna är ständigt förföljda av något, som kommer såväl inifrån som utifrån.
Aldrig ensam är, trots sitt korta sidantal, en bra skräcksamling. Kalla kårar utlovas.
