Författare: Lori Nelson Spielman
Originaltitel: Sweet Forgiveness
Översättare: Ing-Britt Björklund
Förlag: Månpocket (2017)
Antal sidor: 348 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Förlåtelsestenarna skickas med ett kedjebrev och två enkla uppmaningar: att förlåta och sedan be någon om förlåtelse. När Hannah Farr, New Orleans mest populära programledare, får två stenar av sin gamla mobbare nappar hon inte. Hon dejtar stadens borgmästare och är väldigt förtegen om sitt privatliv. När Fiona Knowles, skaparen av stenarna, är med i hennes tv-show öppnar Hannah sig plötsligt om konflikten med mamman som gjort att de inte träffats på många år. Tv-stationen vill gärna se en försoning, men pojkvännen anklagar henne för att förstöra hans politiska karriär. När Hannah börjar se klarare på vad som hänt i det förflutna börjar hon ifrågasätta om det verkligen är hon som ska förlåta sin mamma. Eller om det i själva verket är hon som ska be om förlåtelse.
Min mamma lånade mig Älska, glömma och förlåta med orden att jag skulle försöka förlåta den för att den är så amerikansk. Och visst är den onekligen väldigt amerikansk, med sin fixering vid äktenskap och barn. Men bitvis är det riktigt mysig läsning med ett fint underliggande budskap om förlåtelse.
Men det finns två saker som gör mig ordentligt irriterad med Älska, glömma och förlåta. Den ena är Claudia, Hannahs nya och yngre kollega. Givetvis vacker, givetvis hotar hon Hannahs jobb. Det är på något sätt typiskt att de inte kan vara vänner och kollegor som stöttar varandra, utan att det måste visa sig att Claudia är en manipulativ, lögnaktig bitch som gör vad som helst för att ta över Hannahs jobb.
Den andra saken rör att det finns vissa saker jag tycker man ska vara försiktig att skriva om. Falska sexuella anklagelser är en sådan. I Älska, glömma och förlåta bryter Hannah med sin mamma efter att ha anklagat hennes pojkvän för att ha rört på Hannah på ett sätt som han inte borde. Det är det här hon börjat tvivla på och ifrågasätta, vilket inte skildras särskilt väl. Klumpigt. Jag blir förbannad över att en pedofil ska få komma undan, att förlåtelsen anses viktigare än rättvisan.
Älska, glömma och förlåta är småmysig feelgood mestadels, men har en del tvivelaktiga underliggande budskap som retar mig.
