Älskaren: Je l’adore

älskaren

Betyg: ☆☆☆☆☆
Författare: Marguerite Duras
Originaltitel: L’Amant
Översättare: Madeleine Gustafsson
Förlag: Repris (2012)
Antal sidor: 116 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.

Handling

På färjan över Mekongfloden möter en femtonårig fransyska en ung kines ur den rika överklassen, och fortsätter resan i hans limousin. Det blir upptakten till en relation som är dömd på förhand, dömd att kvävas av stränga traditioner och rasfördomar, men vars intensitet inte går att hejda. Älskarens chaufför vänta varje dag utanför hennes skola för att köra henne till hans våning i Saigon, där de kan hänge sig åt den kärlek som omgivningen fördömer: hans far har andra planer för honom, och hennes familj tillhör den koloniala klassen.

Kommentarer

Flera gånger under läsningens lopp förundras jag över min förmåga att njuta av denna bok, då den begår en av de största synderna i mina ögon: den växlar mellan tredje och första person för att beskriva samma karaktärers känsloliv. Det skulle normalt sett störa mig, men inte här. Det är som om Duras tar ett steg tillbaka för att få ett annat perspektiv på flicka, för att fjärma sig, så att hon kan berätta denna historia.

För mig känns det som om boken är uppbyggd i stillbilder som sakta bildar en sammanhängande film. Även om språket i sig är lätt att följa, så kräver Älskaren uppmärksamhet av läsaren. Det gäller att hålla sig skarp och fånga upp det som inte skrivs rakt ut, utan som bara existerar mellan raderna. Det är antytt och fint och Duras språk tjusar mig.

När jag läser om den här boken så skriver väldigt många om älskaren, men varför skriver ingen om mamman? Jag tycker nästan uppgörelsen med mamman, denna både fruktade och älskade varelse, ges större utrymme än kärlekshistorien. Överlag känns det snarare som om flickan gör upp med sin snåriga familj, än att hon skaffar sig sin första älskare. Det lämnar större avtryck hos mig än kärlekshistorien.

Kanske är det helt enkelt så att älskaren inte gör så mycket intryck hos mig. Även om jag tycker om mjukheten hos honom, även om jag ser honom genom hennes ögon. Deras första möte är väldigt vackert beskrivet och jag blir själv nästan lite förälskad i flickan. Därefter upplever jag älskaren som en skuggfigur med tårar i ögonen, även om jag aldrig tvivlar på att de älskar varandra.

Marguerite Duras har ett särskilt sätt att använda språket som gör att Älskaren är både lättläst och komplex på samma gång där saker subtilt antyds och skapar en drömlik känsla när du läser denna tunna, fantastiska bok.

Andra som har bloggat om Älskaren

How hollow heart and full (Bathtubs of Liquor)

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Älskaren: Je l’adore

  1. Pingback: Månadsrapport: Juni 2013 | C.R.M. Nilsson

  2. Lottens Bokblogg skriver:

    Nu blev jag lockad att läsa den!
    PS Snygg design på hemsidan!

  3. Pingback: Jag är inte riktigt klar med 2013 » C.R.M. Nilsson

  4. Pingback: Sargassohavet av Jean Rhys » C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.