Anna Karenina

Bildkälla: Discshop.

Regissör: Joe Wright
Manus: Tom Stoppard
Skådespelare: Keira Knightley, Jude Law, Aaron Taylor-Johnson
Produktionsår: 2012
Längd: 124 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Anna Karenina har en son som hon älskar över allt annat och som hon nu tvingas lämna ensam hemma för första gången. Hennes brors otrohetsaffärer har satt äktenskapet i gungning. Det är upp till systern att reda ut det hela. När hon reser till Moskva träffar hon officeren Vronskij och de båda blir mycket tagna av varandra. Anna börjar ifrågasätta sin äktenskapliga lycka med den betydligt äldre maken. Ju mer de träffas, desto djupare blir deras känslor tills de har inlett en kärleksaffär som hotar med att förstöra dem båda.

Jag är ett stort fan av, rentutav älskar, 1935 års version av Anna Karenina där Greta Garbo gör titelrollen. Därmed har jag också dragit mig för att se denna version, då den omöjligt kunde leva upp till den tidigare. Men att jämföra dem vore orättvist därför att även om de är baserade på samma roman, så har de valt att närma sig originalet på olika sätt.

Denna Anna Karenina är uppbyggd som en teaterpjäs. Ofta känns det som om skådespelarna står på scen och själv scenografin och kamerahanteringen spär på känslan. Vi vandrar genom ridåer och gardinerna öppnas för att avslöja nästa scen. Till en början upplevdes det som rörigt, men sedan är det en av sakerna som tjusar mig med filmen. Det teatraliska förstärker stämningarna i filmen: hur allt stannar upp när Anna och Vronsky ser på varandra, hur ett rum fullt med människor kan försvinna, det magiska i att bli kär. Samtidigt ligger det hela tiden något olycksbådande över deras kärlek. Något som gränsar till besatthet och som troligtvis kommer att sluka kärleksparet helt och hållet.

Keira Knightley gör en strålande insats som Anna. Hon är som klippt och skuren för de här rollerna: kvinnor som trots sin underordnade roll i historien har lite skinn på näsan. I Anna Karenina gestaltar hon övertygande den första förälskelsen som får det att pirra lite i kroppen och sedan hur passionen uppslukar Anna. Ju längre filmen går, desto tydligare gestaltar Knightley hur skulden äter upp Anna inifrån och gör henne paranoid och grälsjuk. Riktigt fin prestation från Knightleys sida.

Anna Karenina är en riktigt snyggt och annorlunda gjord tolkning av historien, och som stjäl andan från mig till slut.