Aterrados

Regissör: Demián Rugna
Manus: Demián Rugna
Skådespelare: Maximiliano Ghione, Norberto Gonzalo, Elvira Onetto
Produktionsår: 2017
Längd: 87 minuter

I ett bostadsområde i Buenos Aires börjar mystiska och otäcka saker att ske. En kvinna dödas och hennes make arresteras för mordet på henne. Innan hon dog hörde hon röster som sa att de skulle döda henne. En man hemsöks i sitt hus av möbler som flyttar på sig och att saker kastas omkring. En pojke, som blivit överkörd av sin buss, klöser sig upp ur sin grav och slår sig ned vid familjens köksbord. Snart samlas en grupp med specialister på paranormala fenomen och undersöker vad det är som pågår i området. Men det som hemsöker husen ser dem och är inte glada.

Det var någon som tipsade om Aterrados (”skräckslagen” på spanska) på Instagram och jag lade till den på min lista på Netflix. Spansk/latinamerikansk skräckfilm brukar kunna vara mycket otäck. Rekommendationen var oerhört entusiastisk, så mina förväntningar var höga.

Och inledningsvis verkar Aterrados motsvara dem. Fotot, musiken, stämningen – allting bygger upp något inom mig. Något som känns nervkittlande och jag väntar på att bli skrämd. Men så börjar otäckheterna hända och anspänningen är ärligt talat värre än skräckelementen. Det kan bero på att specialeffekterna känns så billiga. Annat kan vara att skådespeleriet ibland känns överdramatiskt, vilket kan vara en kulturell skillnad.

Vad är det egentligen som inte funkar med mig och skräckfilm? Det är sällan jag gillar det när jag vill slå mig ned och se en. Som sagt, förhoppningarna på Aterrados var höga men det är något med genrens sätt att använda sig av jump scares, blod och äckligheter som får mig att bara rycka på axlarna.

Även om jag är lite besviken över att Aterrados inte skrämde mig, så har jag tänkt en del på filmen i efterhand och trots lite billiga specialeffekter så är den välgjord. Ha inte höga förväntningar, utan ta den för vad den är.