Bläckhjärta av Cornelia Funke

Omslagsbild Bläckhjärta av Cornelia Funke

Författare: Cornelia Funke
Originaltitel: Tintenherz
Översättare: Gunilla Borén
Serie: Bläcktrilogin, #1
Förlag: Opal (2011)
Antal sidor: 528 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Meggie har bara sin pappa, bokbindaren Mo, och deras gemensamma kärlek till böcker. En mörk natt dyker en främling upp med en varning: Capricorn är ute efter en bok i Mos ägo. Redan dagen därpå packar Mo ihop sitt och Meggies liv. De beger sig till Meggies moster Ellinor, som äger det mest sagolika bibliotek som Meggie någonsin har sett. Där lämnar Mo boken, Bläckhjärta, som allt handlar om. En bok som står i centrum för ett osannolikt magiskt äventyr.

När jag började bokblogga 2012, hade Bläckhjärta som bok redan några år på nacken. Men det var en bok som ofta förekom i människors inlägg när de skrev om böcker. Den hamnade någonstans i bakhuvudet på mig och när jag förra året hittade trilogin second hand, bestämde jag att det skulle bli ett av mina projekt för 2022.

Bläckhjärta vill till en början inte släppa in mig. Det går trögt och trots att texten egentligen flyter på bra, är det något som tar emot. Men jag vill inte ge mig, därför att jag blir nyfiken. Nyfiken på Sotfinger, nyfiken på Mo och vad det är han döljer, lika nyfiken som Meggie själv. Sedan tar allt fart och jag sugs in i boken.

Alla som älskar böcker, förutsätter jag nu, har väl någon gång undrat hur det skulle vara att prata med sin favoritkaraktär. Att möta den i verkligheten. I Bläckhjärta finns det vissa människor som har förmågan att läsa personer ur böcker. Men det är kanske inte alltid så underbart som det verkar. Vad gör du nämligen med de fiktiva karaktärer som hamnar i vår värld? Som kanske inte hör hemma här? Hur skickar du tillbaka dem? En del vill kanske inte ens tillbaka. De vill kanske bara ställa till djävulstyg i vår värld.

Själva premissen med Bläckhjärta förtrollar mig. Det känns som ett unikt, fräscht inslag i fantasyvärlden. Dessutom älskar jag citaten om böcker och läsning som inleder varje kapitel. Vad jag däremot inte blir lika förtjust i, Sotfinger undantagen, är karaktärerna. Jag känner att de sällan får något större djup. De känns som typiska karaktärer i en fantasyroman för den här åldersgruppen. Jag hoppas att de kommer att få större djup i kommande böcker.

Bläckhjärta lämnar mig ändå med en oemotståndlig lust att läsa vidare. Se vilka förtrollande stigar detta äventyr ska bära med sig mig på.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Andra delar i serien

Bläckhjärta

Bläckmagi

Bläckdöd

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Bläckhjärta av Cornelia Funke

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.