Veckans jerkafråga lyder: Om du skulle skriva en bok skulle den i så fall utspela sig:
- i en stad?
- på landet?
- på en fiktiv plats?
- på havet?
- i framtiden?
- i det förflutna?
- i nuet?
- i Sverige eller utomlands?
- annat?
Den första bok som jag skrev utspelade sig dels i ett fantasyland, dels på en isolerad magisk ö mitt i ingenstans. Det är en bok jag tänker återvända till och skriva om, eftersom jag gillar grundhistorien i det hela. Men det märks att det är det första jag någonsin skrev.
Allt annat jag har skrivit sedan dess har utspelat sig i städer. Den ena i en brittisk hamnstad, de andra i Tokyo (okej, för att vara rättvis så utspelar sig en av dem minst lika mycket i Milano som i Tokyo). Jag har aldrig skrivit något som utspelar sig i Sverige, men det är tänkt att det ska bli ändring på när jag drar igång med nästa projekt någon gång i framtiden. Då tänkte jag låta boken utspela sig i min hemstad. Ska bli lite kul att föreställa sig var hämndlystna gudinnor och udda hjältar ska ta sig till i min stad…
Men som alltid när jag skriver kommer det nog bli en fiktiv version av en verklig plats. Jag har aldrig varit i Tokyo eller Milano och även om Google Maps är väldigt bra för känslan att vandra runt i Tokyo, så slår det nog inte upplevelsen av att vara där. Jag tycker om att ta avstamp i verkligheten och sedan förvrida den lite för att passa mina syften.
Oftast skriver jag i nutid, men den som utspelar sig i en brittisk hamnstad utspelar sig under början av 1800-talet.
Tack, Annika, för den här frågan. Det gör att när jag väl blir tillräckligt kry så kommer jag nog sätta mig och arbeta på ett andra utkast av min ena bok.
Tycker också att detta var en fråga som stimulerade. Spännande tanke med en fiktiv version på en verklig plats. Den boken vill jag gärna läsa.
För mig blir det ofta så att jag förvrider lite. Jag skrev till exempel en novell i år som utspelade sig i en stuga vid havet som vi hade hyrt, men jag plockade bort alla hus som låg runt omkring och flyttade dit ett träd som jag hade sätt på vägen ned till Skåne. För mig är målet inte att skildra verkligheten exakt som den är, utan jag tar mig lite konstnärliga friheter.
Jag tror jag skulle gilla din bok som utspelar sig i en brittisk hamnstad på 1800-talet, låter som min typ av roman 🙂
Det beror nog på – gillar du vampyrromaner? Om inte, så kommer du nog inte gilla den 😉
Kul med böcker som inte utspelar sig i ”kända trakter”, men researchen tycker jag kan vara lite krävande då. Är nog lite skrivlat 😉
Det beror nog på, gällande researchen. När jag skrev böckerna i Tokyo läste jag mycket om Japans historia och kultur, vilket jag sedan tidigare har haft intresse av så jag hade redan en del i bagaget. Jag har också tragglat mig igenom en hel del rapporter om deras polis och deras rättssystem. Men jag tror det gäller att göra en avvägning – hur mycket research behövs? Det skulle garanterat gå att göra mer än jag har gjort, men det kommer alltid vara någon som kan mer än mig som läser min bok och som hittar alla mina fel. Det går inte att komma ifrån.
Absolut en kul fråga. Man känner sig allt inspirerad att sätta sig och kika på sina skrivprojekt!!
Jag är jättesugen på att skriva nu 🙂 Tror jag ska försöka göra det lite senare.
Det låter som du har spännande skrivarplaner för framtiden 🙂
Jag hoppas det 🙂
Vad roligt det är att se hur många som faktiskt redan har saker på gång 🙂
Det verkar vara ganska många bokbloggare som skriver också 🙂
Att utgå från sin hemstad tror jag att det är flera författare som gör 🙂
Det blir ju väldigt välkänd miljö för en då 🙂
Man får väl bara önska trevligt skrivande!
Tack 🙂
Tokyo låter ju som en utmaning att skriva om när man aldrig varit där 🙂 Jag tror säkert att du lyckas med dina skrivprojekt!
Tack för tilltron 🙂
Det är nog alltid en utmaning att skriva om platser där en inte har varit. Men det är ju inte alla som kan få en researchresa sponsrad…
Härligt vilka hjälpredor det finns för författare nuförtiden, googlemaps 🙂 Nackdelen är väl att man får mindre anledning att besöka dem och vem skulle inte vilja se Tokyo?
Om jag hade råd, skulle jag åka till Tokyo in a heartbeat. Google Maps gör ju att du får känsla för hur det ser ut, men inte hur det luktar och hur folk beter sig, vilka ställen som är populära, och så vidare. Det blir ju bara ett sinne som blir tillfredsställt via datorn.
Jag tänker mig att det är både svårare och lättare att skriva om staden man lever i. Lättare för att man kan den, men svårare för att den kanske inte inspirerar på samma sätt …
Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag har vetat i ungefär tre år att jag vill att boken ska utspela sig här. Så när jag går runt i staden har jag börjat försöka se den ur karaktärernas ögon och tycker att det är rätt inspirerande 🙂
Låter spännande, hoppas få läsa dina böcker någon gång.
Mia
Låter det konstigt om jag säger att jag hoppas också att du får det? Jag har drömt sedan barnsben att få en bok utgiven.
Visst var det en inspirerande fråga. Google maps låter som ett superbra sätt att skaffa sig känsla om man inte varit där. Brukar använda det för att hitta men har inte tänkt på att man kan göra det av den här anledningen.Tack för tipset!
Varsågod 🙂 Jag kom på det av en slump när jag försökte hitta en park i Tokyo som jag kunde låta mina pojkar besöka. Det känns nästan som om jag har varit där!
Så många spännande historior som verkar leva inom dig! själv gav jag upp de försök jag gjorde under mina tidiga 20 när jag insåg att jag själv aldrig skulle vilja läsa mina böcker…
Tyvärr inte lika många som när jag var yngre, men jag skulle säga att det plaskar omkring en del historier i skallen 🙂
Jag tror nog du var för hård mot dig själv. En brukar vara det i tjugoårsåldern (säger jag som om jag vore äldre än tidiga 20).
Nu blir jag ju väldigt nyfiken på att läsa alla dina böcker 🙂 Stor respekt att du faktiskt omvandlar idé till skriven text. Hoppas jag kommer så långt någon gång jag med.
Jag hoppas att du kommer att få läsa dem en dag – jag drömmer om utgivning 🙂
Mitt tips är att du helt enkelt skriver. Det första kommer att bli dåligt, men du lär dig under vägen. Åtminstone har jag gjort det.